Till er som skriver att ni är ensamma..

Ja det där om att "tycka synd om sig själva" känns onekligen som en projicering.

Får väl anta att jag inte mår så bra. Nja, har fått 2 remisser sedan tidigare där de har sjukanmält sig 3 gånger. Även testat påd essa jävla falska tabletterna och de var inte till godo för min del iallafall. Ang din sista fråga så triggades jag av de tidigare trådar jag har läst tidigare. "Jag är så eeensam men jag har barn och partner". Har druckit lite nu och kände bara en ilska över det. Och jag, jag blev provocerad då jag även dessutom läste en artikel igår eller i förrgår att man vet inte konsekvenserna med dessa anti depressiva, samt att folk äter dr för länge utan uppföljning i kombination med att jag har testat minst två av de som inte alls hjälpte mig på något sätt. Kanske blev för personlig med min irritation, glad att du lyfter det hela iallafall så jag får reflektera en gång till. Det var ej mot henne som jag var ilsken egentligen emot utan systemet isåfall. 

Varför inte bara låta andra människor ha de känslor de har?

Du verkar ta det så personligt, att bara vissa, som du, får använda ordet. Man kan vara ensam på olika sätt. 

Tycker dessutom du har en otrevlig ton. 

Kom tillbaka när du har blivit såld, kidnappad, kidnappad igen misshandlad såld igen för att sedan bli torterad, sexuellt utnyttjad, torterad och utsatt för flera mordförsök samt psykiskt misshandel samtidigt som du inte har haft någon att vända dig till med någon som helst kunskap, fått C-ptsd där du endast har fått 2 månader sjukskrivning för " depression" samt äntligen fick samtal med psykolog för 5 tillfällen av vc men som inte ville fortsätta efter 1:a och avslutade dt efter det 2:a tillfället. Därefter drogad våldtagen och extrema mat allergier som dietisten endast fnittrar åt. Samtidigt som du fått kicken för att du skadade dig i axeln i arbetet och fortfarande har problem med det 14 år senare samt även tackat nej till partnerskap då du inte trodde att du skulle överleva och varit nära folk som tagit sitt liv trots barn och dina 3 vänner har antigen tagit livet av sig eller dött. Vem fan är du? Låt mig gissa, du sitter där, med rika föräldrar i bakgrunden, har råd med fin bil, uppväxt i fint hus och sitter och super öl och grillar och tror att du är en gud då folk skrattar åt dina åsne skämt alt rörelser. Dra åt helvete. Du har knappt överlevt att slå i lilltån i en rostig spik ens. 

Ja, jag är irriterad. För att jag har mått dåligt och har druckit. Förnekar inte det. De är finns en medicin för mig mig jag kan inte använda den då den är förbjuden i det här landet och jag har ingen möjlighet att röra mig bort. Självklart får folk ha sina känslor. Men känslor är inte detsamma som faktiska öden. Eller faktiskt ensamhet. Men har sett de senaste 2 åren flera trådar där de gärna brer ut sig och inte alls greppar vad er faktiskt känns eller handlar om. Ber om rmursäkt för min otrevliga ton, men det rättfärdigar inte ett föebedömande. Och jag kommer fortsätta vara det mot korkade idioter likt "Jimny75"

Så kommer du återigen med glansiga ord. På vilket sätt verkar jag paranoid utefter vad jag har skrivit innan du svarade i detta nu? Har jag sagt att folk stalkar mig / jagar mig? Eller kallar du mig för paranoid enbart för att tjag är emot vc antidepressiva? Och hur påläst är du inom de isåfall? För jag misstänker skarpt att jag är långt mer påläst om det än dig iallafall.. du verkar vara uppe i det blå och säger åt andra vad de ska göra fast du aldrig landat med fötterna på jorden.. 

Ber om ursäkt för min djävla mobil, hoppas du förstår vad jag skriver ändå för så full är jag inte ännu. Men ja, jag rättar inte texterna men samtidigt så är det överdrivet mycket konstigheter i texten. 

Nej, det var faktiskt inte en enda siffra rätt i den gissningen. Sakerna du räknar upp låter helt fruktansvärt att ha varit med om....men det ger dig fortfarande absolut noll rätt att skita på andra här inne (syftar inte på mig själv) för att du inte accepterar att de kan känna sig ensamma och må dåligt utifrån sina livsvillkor. Är du något slags facit för vem som får lov att lida? Är det en tävling? Så om jag letar upp en människa som haft ett ÄNNU värre livsöde än dig så kan jag säga åt tid att sluta gnälla eller??? För mellan raderna blir det innebörden av det du säger....och din reaktion och svar till en del personer längre upp i tråden som bara försökte visa dig empati och omtanke är helt bisarr - som om din smärta ger dig ett frikort att bära dig åt som ett rövhål mot resten av världen när det passar dig.....och när du märker att det landade fel eller får en släng av dåligt samvete smackar du upp allt elände du varit med om så ska ditt beteende vara förlåtet??? Nä du, tänk om.

Vad dina synpunkter på den där psykologen anbelangar som du verkar bitter på för att hen avslutade terapin så kan jag upplysa dig om att det ingår som en yrkesetisk princip och i en psykologs legitimerade ansvar att inte fortsätta en behandlingskontakt om hen inte är säker på att hen har rätt kompetens för att kunna hjälpa patienten - det är med andra ord psykologens förbannade skyldighet att avsluta om hen inte kan hjälpa dig eftersom det annars riskerar göra saker mycket värre. Så du kanske själv ska vara lite ödmjuk när du inte har hela bilden klar för dig om vad du pratar om.....Med vänlig hälsning, från en legitimerad psykolog.

Fast du har ju ingen siffra rätt heller.. 1=1. 1 är inte lika med 3. Det som jag skrev om. Det var du som bar dig åt som ett rövhål. Jag reagera faktiskt bara mot faktiska tidigare trådar. Vad reagerar du på? Mig? Fast du inte hade något att få på när du skrev första inlägget.. vem är rövhål här och ve säger det riktiga rakt ut. Att du uppfattar mig som det säger ju lite om dig själv..