Förvirrad...

Vad väntar du på? Gör slut nu!

Man kan inte bestämma sig för att vilja ha sex, det är inte lönt att bråka om den biten, avkräva några löften om frekvens etc. Att han föreslår en eller två dagar i veckan beror kanske på att han vill ha dig kvar, men det betyder inte att han egentligen är attraherad. 

Det är svårt att bibehålla attraktion i ett så ojämlikt förhållande, han blir ju som en oansvarig tonåring. 

Ingenting säger att ni måste bli ovänner om du gör slut. Åtminstone inte i längden. Dina barn måste inte förlora honom, bara inte ha kvar honom på samma sätt. Ju längre du väntar med att avsluta, desto mer infekterat blir förhållandet, och sämre utsikter för att vara vänner/på god fot för barnens skull. 

Självklart inser jag det, jag har bara så otroligt svårt att säga nej till människor som har det svårt - som i denna situation. Jag vet att jag är för snäll och mesig för att säga ifrån, sån har jag alltid varit tyvärr.

Det är så mycket annat med honom som jag dras till, som jag saknade i så himla många år med pappan till mina barn. Mina barn har rejält med pengar på sina sparkonton som jag (och deras pappa) varje månad har en stående överföring till. De får veckopeng varje vecka, kläder när de behöver det, har egna rum, osv. De är min prio, ingenting har förändrats på det sättet för dem. ❤️

Det jobbiga är att mina barn älskar min pojkvän.
Han och jag bråkade i slutet av förra veckan (mina barn var hos sin pappa då men hans son fick tyvärr höra en del av det, för att han är så förbaskat nyfiken på allt som händer runtomkring oavsett om det är något bra eller dåligt som händer och sägs) och jag sa åt honom att jag vill vara ifred.
Jag sa att vi behöver tänka igenom det här ordentligt och att jag vill att de åker till sin lägenhet så får vi båda fundera på allt.

Mina barn kom, de frågade direkt varför bilen var borta, vart han var, varför han inte var hemma (hos oss) osv... Min son ville gå hem till honom och hälsa på vilket han såklart fick. Dottern var besviken för att de inte var hemma så hon tog kort på allt hon ville visa och berätta för honom istället och skrev med honom till och från i flera timmar på WhatsApp.

Det är inte så lätt det här som man kanske tänker att det borde vara. Jag har alltid tänkt att det är svart eller vitt, men det är inte så enkelt som man tror när man är mitt i skiten. 😔

Det känns just nu som att det är så det kommer bli... Jag vet vad som kan förhindra att det blir så mycket tjafs mellan oss, han vill inte ändra på sig.. "Varför ska jag ändra på mig när inte du gör det?" Jaaa, för att du inte säger specifikt vad han tycker att jag behöver ändra på. Visste jag det skulle jag såklart göra det för att se om det blir bättre.

Är så ledsen, trodde att jag hittat en sån himla bra kille eftersom jag föll pladask. 😢

Jag vet allt det redan, tänker inte på något annat. Men bara tanken av att inte få träffa honom mer eller se honom med någon annan ger mig total panik. Jag vill liksom inte vara utan honom, även fast jag vet att jag mår dåligt av att må så här..

Jag försöker tänka annorlunda om honom och hans beteende, och kommer alltid tillbaka till hans barndom och att han hade det tufft som barn. Vilket jag vet att många kan ha, och de kanske inte beter sig på samma sätt.. men nu är det just så han är och han säger gång på gång att han inte kommer ändra sig för någon annan.

Jag pratar med min terapeut om detta och lite med mamma, och en kompis vet att jag inte vill flytta ihop med någon än - vilket hon tycker är helt rätt om man känner att man behöver vänta.

Jag vet inte, men terapeuten jag träffar har förklarat lite vad som kan försigå i hans huvud och hur han kan tänka eller bete sig i situationer som han inte varit med om eller saknat som barn.

Men ja, jag ursäktar och försvarar honom väldigt mycket det vet jag om och jag VET att jag verkligen måste sluta med det! 😔

Vi var ifrån varandra ett dygn för en vecka sedan. Vi hade haft ett rejält bråk och hans son hörde delar av det tyvärr. Jag sa att vi behöver vara ifrån varandra några dagar för att tänka på vad vi vill och hur vi ska göra för att få det att funka för just nu fungerar det inte. De åkte till sin lägenhet. Och tyvärr, så kände jag att det var riktigt skönt! Jag var helt själv i några timmar innan mina barn kom på kvällen. Då blev det värre, eftersom det första de gjorde var att fråga varför min pojkvän+son inte var där. De sov hos sig en natt, sedan dess är de tillbaka hos mig igen.

Anledningen att de var hemma hos sig berodde på att jag ville få tid att fundera över vårat förhållande, och han skulle fundera på vad han känner gällande sex och sånt. Han skrev efter någon timme att han vet vad han ska göra för att vilja ha mer sex. Jag skrev tillbaka att jag blev chockad över att han har kommit på det på bara någon timme när vi haft problem med det över 1,5 år. Han ville inte tala om vad han kommit fram till, att det vore pinsamt att prata om det. Jag svarade att jag har kommit fram till hur jag ska kunna lita på honom mer än jag har gjort den senaste tiden och att jag verkligen ska försöka hålla det jag har bestämt.

Men tyvärr är jag så besviken just nu.. för någon vecka sedan var vi upp till hans släkt och hälsade på (första gången för mig att träffa dem) och han ville att jag skulle följa med så han kunde visa mig ställen från när han var liten. Vilket jag såklart ville se, det var en självklarhet för mig att följa med överallt trots att jag har stora besvär kroppsligt och har svårt att gå ibland.

Nu är vi på ett ställe där jag varit tidigare när jag var yngre och mina barn har också varit där tidigare och vill visa honom. Igår kväll skulle vi åka till en stor glassfabrik som min mamma planerat eftersom vi alla älskar glass! Då vill han inte följa med... Kändes jätte tråkigt att han hellre stannar kvar i det hyrda boendet och sitter och spelar dator istället. Visst, jag kan förstå att han vill vila lite från allt bilkörande men det kunde han väl ha gjort från ett annat tillfälle istället.

Jag har inte tänkt på det sättet tidigare, eftersom han säger att han är attraherad måste jag ju tro på det 🤔 fast jag kanske inte borde.

Mm, så är det ju.. fast jag är ju attraherad av honom fast förhållandet känns väldigt svajigt, det går liksom inte ihop. Kanske för att jag egentligen inte vill ge upp men att det inte finns så mycket att välja på.

Han tycker att det är så konstigt att jag blir svartsjuk på en dator.. han tycker att vi umgås när han sitter vid datorn och spelar, samtidigt som jag t.ex tittar på tv. För mig är det INTE att umgås. Men han tycker (såklart) att jag har fel.

Jag skulle inte säga att detta handlar om att du är snäll eller mesig. Blind snarare.

Han utnyttjar dig. När du inser att han utnyttjar dig ställer du dig frågan om du tycker om att bli utnyttjad, eller om du är redo att bli älskad.

Att du nu låter dig utnyttjas beror på att du får ut någonting av det, annars skulle du inte stanna i detta. Vad får du ut?

Ganska vanligt är att människor är rädda att sakna kontroll. En människa som använder dig och utnyttjar dig kommer att stanna så länge det finns mer att suga ut ur dig. Kärlek är däremot omöjlig att ha kontroll över.

Det är klart att det kommer att bli så. Har du varit in på mansbebisar på Instagram? Har du pratat med dina vänner och din terapeut?

Det du beskriver är inte kärlek från din sida. Det du beskriver är osäker anknytning och beroende. Rädslor.

Du kan bryta detta genom att tänka på dig själv och ditt liv istället för honom och hans liv. Bli beroende av dig själv och din omsorg om dig själv istället, bli rädd för att förlora dig själv, få panik vid tanken på att du själv ska vara med någon som bryter ned dig!

Vad har han gjort för att förtjäna din tillit?

Med tanke på vad du själv tillför emotionellt bör du snarare lita på dig själv än på honom. Att det var skönt när de åkte hem till sig visar att han är en belastning. Du har absolut noll skyldighet att låta en vuxen man belasta dig.