-
Jag ska försöka skriva detta så kortfattat det bara går... 😅Jag och min kille har varit tillsammans i 1,5 år, vi har olika boenden fast de är mest hos mig och mina två barn, han och hans barn.Han har verkligen börjat försöka hjälpa till här hemma, nu vet han till och med vart dammsugaren finns OCH hur man använder den. Men i de allra flesta fall gör jag allt som har med hushållet att göra.. Jag har frågat varför han kunde tvätta hemma hos sig men inte här, hans svar var att han inte vet hur min tvättmaskin funkar..... Jag svarade tillbaka att det finns en manual i översta lådan i tvättstugan...Vi tjafsar mycket, ibland är det lugnt ett tag och i vissa fall är det rejäla bråk. Dock inte när barnen är här men annars, det kan bero på småsaker och ibland större. Han är väldigt dålig på att förklara saker och jag som har autistiska drag behöver tydlighet, precis som ett barn. Och det vägrar han, jag är vuxen och då tänker han prata med mig som han gör till andra vuxna. Jag har tagit fram mina utredningspapper och gett till honom, och har sagt att jag vill att han läser de så kanske han förstår mig bättre. Han vägrar. 🙁Ett av problemen är sex. Jag älskar sex och vill ha det ofta, men för honom gör det inget om det dröjer. Det är till 95% jag som tar initiativet till sex, tyvärr får jag ofta nej även fast det har blivit lite bättre iaf i perioder. Förra året tänkte jag låta bli för att se om han skulle ta första steget, efter 5 veckor gav jag upp... Jag känner mig så förnedrad ifall jag t.ex har klätt av mig naken i sängen och bara väntar in honom att han kanske kommer ta på mig men inte gör det. Som nu ikväll, eller ja nu är det ju natt... Jag började ta på honom därnere, han sa inte emot så jag fortsatte och bara väntar in att han ska göra samma med mig men inget händer. Efter kanske 10 minuter gav jag upp, vänder mig halvt med ryggen mot honom och tårarna börjar komma. Han frågade om något är fel, och då svarar jag att jag fick inget gensvar från honom. Sen säger varken han eller jag ett ord till förrän några timmar senare, när hans insomningsmedicin börjar värka och han säger att han somnar snart. Han säger att jag får sova så gott, jag säger detsamma och efter ett tag somnar han.Hans barn har adhd, som vill ha uppmärksamhet dygnet runt, både hos sin pappa, mamma, skolan och ja, överallt där han är. Han har inte varit våldsam mot mig eller mina barn, men mot sig själv och både mamma och pappa. Han är riktigt elak mot lärare i skolan, både fysiskt och psykiskt.. han kränker andra, säger fula ord, gör fula saker.. allt detta för att få uppmärksamhet. Han har fått flera anmälningar på sig till olika instanser. Sedan kan han komma hem från skolan och vara ledsen för att någon annan elev varit dum - gjort exakt samma sak som han brukar göra. Hans mamma är lite som mig där och tycker "bra, då får han smaka på sin egna medicin". 😁Hans föräldrar har aldrig kommit bra överens, de samarbetar inte och pratar knappt med varandra - inte förrän jag kom in i bilden. Jag har ALDRIG sagt att han ska göra på ett eller annat sätt, däremot har jag berättat hur jag och pappan till mina två barn brukar göra. Han har tagit till sig av det, och de har aldrig haft så bra samarbete någon gång. Vilket känns skönt att man har gjort nytta.Det finns så mycket som gör att jag känner att vi inte borde vara tillsammans, men det är jobbigt eftersom jag älskar honom.När vi åker förbi hans ex balkong kollar han alltid upp (hon röker så) antar att han kollar om hon är därute eller inte, han ber ibland om ursäkt och vet inte varför han gör så.. men nästa gång är det samma sak igen.Vi har olika syn på ekonomin, han kan inte hantera pengar och ligger nästan alltid back. Jag har hjälpt honom med några av hans räkningar och har väl betalt tillbaka 1/4 del, jag har betalat all mat till oss fem i snart ett år förutom kanske 5 gånger. Jag är så rädd att han inte kommer klara sig utan mig och ja, jag vet att det inte är mitt problem.... Det han använder sina få pengar han är kvar till är snus, ibland energidricka, godis/chips.Han vill flytta ihop hem till mig, jag vet inte om jag vill på grund av allt som händer runtomkring vilket han förstår men tycker att det är jobbigt att betala hyra för en lägenhet han inte är i. De pengarna kunde han haft till annat.Jag hör ju själv hur det låter... Min terapeut som jag går till gällande detta säger så mycket bra som jag själv funderat över men det känns mer riktigt efter att ha pratat med henne. Hon vet hur stressad jag är över allt detta. Hon säger gång på gång, vem kommer tacka dig när du blir sjuk och går in i väggen av allt du gör.Det blev visst inte så kort... Men vill mest kolla om någon annan varit i samma situation. -
Svar på tråden Förvirrad...
-
Får se om det håller i sig eller om det bara var ett försök att lugna dig så att han kan ha kvar fördelarna av ert förhållande.Anonym (Ledsen och sårad) skrev 2025-09-30 15:21:59 följande:Jag sa till honom förra veckan att jag tänker inte ta nå mer initiativ, nästa gång får han göra det för jag vill känna mig att han vill ha mig. Tro det eller ej, han tog ett initiativ några dagar senare.
När det gäller en gräns för skärmen så blir personer med ADHD extra beroende av att hålla på, särskilt med sppännande saker, för det håller uppe deras dopaminnivp. Problemet är att lång tid med dopamintoppar på nätet, i spel och liknande, gör att barnet så svåningom får en djup dopamindip och blir helt rabiat när man försöker få dem att sluta. Som en mamma sa: min snälle son blir ett monster efter lång tid på skärmen. Det kan vara bättre att dela upp skärmtiden i två halvtimmar under eftermiddagen/kvällen.
Tycker att pappan kunde vara noggrannare med att införa skärmtid, annars blir det också orättvist gentemot dina barn.
Ny forskning visar att för myckwt av den typen av aktivitet försämrar barns koncentrationsförmåga för alltid. Deras hjärnor är under utveckling och det går inte att göra ogjort. Stod i DN för envdryg vecka sedan tror jag. Den sonen har ju dessutom redan koncentrationssvårigheter. -
Det har pojkvännens son också, han är totalt beroende av skärmen. Min pojkvän tycker det är så jobbigt att behöva ändra tider hela tiden på appen vi båda använder, fast det tar kanske några minuter som mest. Hur har man inte tid med det särskilt inte om det är för sitt barns bästa..?Anonym (Kl) skrev 2025-09-30 15:36:49 följande:Får se om det håller i sig eller om det bara var ett försök att lugna dig så att han kan ha kvar fördelarna av ert förhållande.
När det gäller en gräns för skärmen så blir personer med ADHD extra beroende av att hålla på, särskilt med sppännande saker, för det håller uppe deras dopaminnivp. Problemet är att lång tid med dopamintoppar på nätet, i spel och liknande, gör att barnet så svåningom får en djup dopamindip och blir helt rabiat när man försöker få dem att sluta. Som en mamma sa: min snälle son blir ett monster efter lång tid på skärmen. Det kan vara bättre att dela upp skärmtiden i två halvtimmar under eftermiddagen/kvällen.
Tycker att pappan kunde vara noggrannare med att införa skärmtid, annars blir det också orättvist gentemot dina barn.
Ny forskning visar att för myckwt av den typen av aktivitet försämrar barns koncentrationsförmåga för alltid. Deras hjärnor är under utveckling och det går inte att göra ogjort. Stod i DN för envdryg vecka sedan tror jag. Den sonen har ju dessutom redan koncentrationssvårigheter.
Sonens mamma har gett honom fri tillgång just för att hon inte orkar med alla konflikter... När hon har haft någon gräns, så har han snott brorsans padda istället så det har blivit bråk iaf... Deras son (som är min pojkväns) kan absolut inte koncentrera sig i skolan och han stör de andra väldigt mycket i klassrummet och det har redan varit en massa incidenter både under lektionerna och rasterna redan - efter bara några veckor i skolan...!
Jag tycker att det är så himla bra med mobilförbud som kommer i skolorna 2026. Självklart kan det slå bakut också till en början, men i det stora hela tror jag att det bara kommer något positivt ur det hela. -
Tjafs igen, mitt på blanka dagen dessutom - men innan barnen slutat skolan.
Kortfattat... Jag sa att jag blev väldigt sårad över vad han sa igår hos terapeuten och fattar inte hur han kan vara så "lat". Hur svårt ska det vara att lära sig att vara vuxen, ta beslut över sitt barn så att han i sin tur kan bli en bra ungdom och vuxen..?
Jag sa att han behöver bli mer vuxen och ta ansvar över sig och sin son, ge honom regler och gränser precis som mina barn har. Han säger själv till barnets mamma att hon curlar honom och han har henne lindad kring lillfingret. Hon säger att det är för att hon inte orkar ta konflikter. Jag sa att det är ju exakt samma vad gäller honom.. han gör på exakt samma sätt! Sa till honom att han får fundera på det där och höra av sig när han blivit mer vuxen.
Sen sa jag att jag vill att han åker, vilket han gjorde men han har både sms:at, ringt och kommit tillbaka - iofs för att hämta saker. -
Underbart!Anonym (Ledsen och sårad) skrev 2025-10-01 16:50:10 följande:Tjafs igen, mitt på blanka dagen dessutom - men innan barnen slutat skolan.
Kortfattat... Jag sa att jag blev väldigt sårad över vad han sa igår hos terapeuten och fattar inte hur han kan vara så "lat". Hur svårt ska det vara att lära sig att vara vuxen, ta beslut över sitt barn så att han i sin tur kan bli en bra ungdom och vuxen..?
Jag sa att han behöver bli mer vuxen och ta ansvar över sig och sin son, ge honom regler och gränser precis som mina barn har. Han säger själv till barnets mamma att hon curlar honom och han har henne lindad kring lillfingret. Hon säger att det är för att hon inte orkar ta konflikter. Jag sa att det är ju exakt samma vad gäller honom.. han gör på exakt samma sätt! Sa till honom att han får fundera på det där och höra av sig när han blivit mer vuxen.
Sen sa jag att jag vill att han åker, vilket han gjorde men han har både sms:at, ringt och kommit tillbaka - iofs för att hämta saker.
Grattis till ditt nya liv i självförtroende, självkänsla, ekonomiskt utrymme, tid att göra dig snyggast i stan och skapa ditt drömliv!
Se bara till att ta dig igenom det jobbiga nu när han med näbbar och klor försöker ta sig tillbaka, om han nu inte hittar någon annan att sticka utsugarsnabeln i. -
Han säger alltid att jag är den han behöver.. som pushar honom till att göra saker, hjälper honom med sonen och att ta beslut, osv osv..Olsdotter skrev 2025-10-01 16:54:50 följande:Underbart!
Grattis till ditt nya liv i självförtroende, självkänsla, ekonomiskt utrymme, tid att göra dig snyggast i stan och skapa ditt drömliv!
Se bara till att ta dig igenom det jobbiga nu när han med näbbar och klor försöker ta sig tillbaka, om han nu inte hittar någon annan att sticka utsugarsnabeln i.
Jag ska tänka mer på mig själv, säger han ofta.
Nu när han gick sa han att jag blivit så egoistisk...
Jobbigt att höra, även fast jag vet att det inte är sant. Jag har helt enkelt börjat tänka lite på mig själv och inte på alla andra i första hand - det är så jag ser det, fast det kanske är fel. -
Du har rätt att leva ett fungerande liv, och inte bara serva andra vuxna personer.Anonym (Ledsen och sårad) skrev 2025-10-01 17:35:29 följande:Han säger alltid att jag är den han behöver.. som pushar honom till att göra saker, hjälper honom med sonen och att ta beslut, osv osv..
Jag ska tänka mer på mig själv, säger han ofta.
Nu när han gick sa han att jag blivit så egoistisk...
Jobbigt att höra, även fast jag vet att det inte är sant. Jag har helt enkelt börjat tänka lite på mig själv och inte på alla andra i första hand - det är så jag ser det, fast det kanske är fel.
Man har rätt att ordna ett liv där man imte går in i väggen av stress!
Det enda man har stort ansvar för när det.gäller det dagliga är de egna barnen.
Han vill att.du servar hnom och nu försöker han ge dig skamkänslor för att.du behöver se till dig själv för att inte bli sjuk.
Han kunde gott ha ansträngt sig för att lära sig tvättmaskinen och få till ett städschema så att han också städar! Han är egoistisk! -
Lätt att säga "tänk mer på dig själv", för hade han tänkt på dig så hade du ju inte behövt göra det!Anonym (Ledsen och sårad) skrev 2025-10-01 17:35:29 följande:Han säger alltid att jag är den han behöver.. som pushar honom till att göra saker, hjälper honom med sonen och att ta beslut, osv osv..
Jag ska tänka mer på mig själv, säger han ofta.
Nu när han gick sa han att jag blivit så egoistisk...
Jobbigt att höra, även fast jag vet att det inte är sant. Jag har helt enkelt börjat tänka lite på mig själv och inte på alla andra i första hand - det är så jag ser det, fast det kanske är fel.
Ja du ser... "Egoism", det är tydligen att inte sköta hans son åt honom och låta den här mannen sko sig på dig...
Jättebra gjort av dig! Det är INTE egoism att se till dig själv och DIN son, det är att ta ansvar. Att den där mannen inte vet vad ansvar är, det är nog ingen av oss förvånade över.
Låt nu bara ingen ta ifrån dig detta 🙂👍 -
Tyvärr, så kan jag inte göra mer än att hålla med dig just nu..Anonym (Kl) skrev 2025-10-01 18:10:31 följande:Du har rätt att leva ett fungerande liv, och inte bara serva andra vuxna personer.
Man har rätt att ordna ett liv där man imte går in i väggen av stress!
Det enda man har stort ansvar för när det.gäller det dagliga är de egna barnen.
Han vill att.du servar hnom och nu försöker han ge dig skamkänslor för att.du behöver se till dig själv för att inte bli sjuk.
Han kunde gott ha ansträngt sig för att lära sig tvättmaskinen och få till ett städschema så att han också städar! Han är egoistisk!
Han sms:ade förut och frågade vad vi ätit, svarade att mina barn ätit. Han svarade "du har iaf så att du kan äta." Frågade vad han menade, fick "jag har inget jag kan göra till middag." som svar och jag skrev tillbaka att han får väl åka och köpa något.
Antog att han inte hade köpt någon mat att ha i lägenheten, vilket jag såklart förstår att han inte räknat med att han skulle vara där.. Då svarade han "Äh, överlever nog tills imorgon eller nåt. Men visst lär väl göra det då."
Detta tolkar jag som att han FÖRVÄNTAR sig att jag ska be honom komma hem hit, kanske äta med oss eller (förhoppningsvis?) komma hem helt och hållet.
Men det har jag faktiskt ingen lust med just nu, inget av det.. Just nu är jag så himla.. ja, jag vet inte. Hittar inte rätt ord över allting som snurrar runt i huvudet just nu, men det är inget positivt för hans del kan jag säga. Jag behöver tid på mig för att ens vilja träffa honom och prata öga mot öga.
Så han har väl rätt, jag är en egoist... 😉😁 -
Varför ska du prata med honom? Är det för att du vill, eller för att du tycker att du måste?Anonym (Ledsen och sårad) skrev 2025-10-01 23:15:08 följande:Tyvärr, så kan jag inte göra mer än att hålla med dig just nu..
Han sms:ade förut och frågade vad vi ätit, svarade att mina barn ätit. Han svarade "du har iaf så att du kan äta." Frågade vad han menade, fick "jag har inget jag kan göra till middag." som svar och jag skrev tillbaka att han får väl åka och köpa något.
Antog att han inte hade köpt någon mat att ha i lägenheten, vilket jag såklart förstår att han inte räknat med att han skulle vara där.. Då svarade han "Äh, överlever nog tills imorgon eller nåt. Men visst lär väl göra det då."
Detta tolkar jag som att han FÖRVÄNTAR sig att jag ska be honom komma hem hit, kanske äta med oss eller (förhoppningsvis?) komma hem helt och hållet.
Men det har jag faktiskt ingen lust med just nu, inget av det.. Just nu är jag så himla.. ja, jag vet inte. Hittar inte rätt ord över allting som snurrar runt i huvudet just nu, men det är inget positivt för hans del kan jag säga. Jag behöver tid på mig för att ens vilja träffa honom och prata öga mot öga.
Så han har väl rätt, jag är en egoist... 😉😁
Det är alltså en vuxen man vi talar om här, inte ditt barn. Rent patetiskt att han skickar sms till en kvinna som precis gjort slut för att påtala att han är inkapabel att ens skaffa sig mat!
Som sagt:
Av vilken anledning känner du dig ens manad att svara på det där? -
Precis..Olsdotter skrev 2025-10-01 18:53:29 följande:Lätt att säga "tänk mer på dig själv", för hade han tänkt på dig så hade du ju inte behövt göra det!
Ja du ser... "Egoism", det är tydligen att inte sköta hans son åt honom och låta den här mannen sko sig på dig...
Jättebra gjort av dig! Det är INTE egoism att se till dig själv och DIN son, det är att ta ansvar. Att den där mannen inte vet vad ansvar är, det är nog ingen av oss förvånade över.
Låt nu bara ingen ta ifrån dig detta 🙂👍
Jag känner att det kommer dröja ett tag tills jag vill träffa honom igen. Blev så himla sårad igår efter samtalet med terapeuten och det han sa. Han är tydligen mycket mer konflikträdd än vad jag trodde innan, det blev lite som en uppenbarelse för mig. 😅
Något han FAKTISKT tog upp idag och som var bra gjort av honom, var att han hade funderat sedan mötet igår.. om han och hans son ska vara hos sig när det är pappavecka och han kommer hem till mig och mina barn när sonen är hos sin mamma. Så att jag inte behöver känna mig så stressad över att träffa hans son.
Han tänkte väl lite rätt på ett sätt, men mer fel än rätt om man frågar mig....
1.) HAN stressar mig också, inte bara sonen.
2.) Reglerna som hans son behöver, kommer aldrig någonsin bli av utan min inblandning - varken hos pappan eller mamman. Vilket kommer innebära att han blir en odräglig snorunge som ställer till det för ALLT OCH ALLA runtomkring.
3.) Jag vill inte låta bli att träffa hans son, men JAG vill att hans son ska ha regler och rutiner, för det är exakt vad den pojken behöver. En månad i skolan och det är kaos redan.. han är sjuk (?) minst en dag i veckan under mammaveckorna.
Varför? Jo, för att hon har åkt till jobbet innan han åker till skolan så han kan säga och hitta på det som passar honom för att slippa skolan.
ABSOLUT, han kan säkert ha varit sjuk någon av gångerna.. men det är väldigt konstigt att det är varannan vecka..
Något som är bra, är att han har samma mentor som min son hade under högstadiet och den mentorn är GRYM på sitt jobb, och de har väldigt bra lärare. Han har i stort sett alla lärare i samma ämnen som min son hade. Jag har koll på de lärarna, hur de undervisar, vilka krav de har, hur de gör i olika situationer.
Jag har redan kommit i tjafs med hans son när han pratat illa om vissa lärare, eller att han tycker att de inte gör sitt jobb med att lära honom inför prov, t.ex (medan han själv inte anstränger sig för 5 öre). Då har jag och min son gått in på Teams, berättat vart man går in, vad sidorna heter, hur lärare X brukade tänka i min sons klass inför redovisning/prov/förhör, m.m.
GOOD LUCK säger jag bara till konflikträdda pojkvännen som kanske behöver ta tag i allt detta själv med den slutkörda mamman om deras gemensamma son. 🤨