Jämställdhet vid graviditet/barn

Precis, jag är lite i de banorna också. Visst att han kan lova att han tar all vabb idag. Men hur stor är sannolikheten när man väl står där på morgonen med ett febrigt barn? Jag tycker att även om jag blir lovad guld idag så kan de vara värt skrot imorgon. Och jag vet att vid en eventuell separation så kommer min tid eller engagemang inte räknas alls. Idag är det jag som tjänar mest, och jag vet att hade det inte varit så. Då hade den ekonomisk svagare personen fått vara hemma, vilket många gånger blir kvinnan. Men när jag är den som är ekonomisk starkare så ska jag endå vara hemma just för att jag är mamma till barnet.

nu vet inte jag hur man mår efter en förlossning, men är det möjligt så går jag gärna tillbaka till mitt arbete så fort jag kan. 

sen kan jag inte låta bli att förundras över att kvinnor ofta har ett sämre sparande, vilket inte är konstigt om man är hemma med barn osv. Men det ska endå ligga en press på att vi ska spara för att kunna bidra. Vilket vi indirekt har gjort genom att vara hemma med barnet, men de får såklart inte räknas in i kalkylen. Då det såg som en självklarhet.

Vad menar du? 

Hela problemet är ju att han inte vill det men det är hennes önskan att inte bära hela bördan du klankar ner på.

Kan ni vänta med barn tills hans ekonomi är mer stabil?
Hur länge har han drivit företaget och vad är tidsplanen för att det ska gå med faktisk vinst?

Vill han ha barn (som du skriver att han vill) får han prioritera stabilitet och ekonomisk trygghet framför ett eget företag som inte bär sig.

Det är lite märkligt för mig att du använder användarnamn, feminist? Dina förfäder hade vänt sig i sin grav, on du visste hur dom kämpat för att du som kvinna ska ha få leva ett likvärdigt liv som en man. För inte tala om alla kvinnor i andra länder just nu, för att få vara självständiga och kunna leva sitt liv på sina egna preferenser.

Det är inte lätt idag, eftersom samhället förändrats och det nu krävs även  kvinnor som arbetar för att samhället inte ska kollapsa, och kunna fortgå. Ofta heltid dessutom.

Jag och min fru har löst det, jag tog lika mycket föräldradagar och vabbade ungefär lika mycket som henne. Jag vill dessutom vara delaktiga i mina barns liv  och avbelasta henne, genom att hjälpa till I hushållet och med barnen. Då jag inte vill ha en sjuk fru.

Det är inte bara ekonomiska aspekter att ta hänsyn till, utan även om din man kommer att hjälpa till I hushållet och med barnen. En majoritet av många kvinnor blir tyvärr sjukskriva och utbrända pga av att dom får "dubbel jobba". För mig var det ett lätt val. Om min fru ska offra sin kropp och hälsa/liv för barn som även jag vill ha. Då var det en ren självklarhet. Ser för många män som tar detta för givet.

Sedan tror jag inte bara folk väljer bort barn pga av detta. Vi lever i mycket sämre tider nu och samhälle. Krig, spänt världsläge, ett klimat som mår allt sämre. Och ett samhälle som inte verkar må så bra, och blivit mer våldsamt och egoistiskt. 

Läste om papporna som hade börjat slagits på Gröna Lund bland massa barn, för att dom fick stå i kö så länge. Ibland undrar man med dagens föräldrar, var det är för folk som skaffar barn faktiskt.När jag själv växte upp på 80 -90 talet. Fanns det t inte ens på kartan. Sedan har du ju frivilligt barnfria som helt enkelt inte har något intresse av barn.

Ja fast din syn på faderskapet delar inte alla män. Tyvärr. Men det är fint att vettigt att ha det resonemanget!

men jag ser både från tidigare relationer och de runt omkring mig att män idag vill leva i de moderna gammalmodiga idealen. Och med det menar jag att jag som kvinna egentligen förväntar mig att älska att vara hemma och städa, pyssla, ta hand om barn & laga mat. Samtidigt som jag ska arbeta heltid. 

Mannen ska dock fortsätta som man gjort tidigare med en förmån att kvinnan går in med 50% av räkningarna. 

jag har som sagt levt i dessa relationer själv, där jag oftast efter ett tag känner mig mer som en mamma till min partner. Männen menar dock då att jag som kvinna ska vara omhändertagande. Hur ska de annars veta och kunna avgöra om jag är mammamaterial? 

Ja fast din syn på faderskapet delar inte alla män. Tyvärr. Men det är fint att vettigt att ha det resonemanget!

men jag ser både från tidigare relationer och de runt omkring mig att män idag vill leva i de moderna gammalmodiga idealen. Och med det menar jag att jag som kvinna egentligen förväntar mig att älska att vara hemma och städa, pyssla, ta hand om barn & laga mat. Samtidigt som jag ska arbeta heltid. 

Mannen ska dock fortsätta som man gjort tidigare med en förmån att kvinnan går in med 50% av räkningarna. 

jag har som sagt levt i dessa relationer själv, där jag oftast efter ett tag känner mig mer som en mamma till min partner. Männen menar dock då att jag som kvinna ska vara omhändertagande. Hur ska de annars veta och kunna avgöra om jag är mammamaterial?