Gaza

Tror du att någon Israeler, oavsett fredsvilja, hade accepterat ett krav på att fem miljoner 'Palestinier' inklusive efterkommande skulle ha rätt att komma tillbaka till deras 'ursprungliga hem' i Haifa och Tel Aviv? 
 
Den sk. rätten till att återvända, som inte bara skulle omfatta den ursprungliga dåvarande miljonen flyktingar från 1948 och 1967 utan också deras efterkommande generationer med status som fördrivna palestinier i arabvärlden, kan aldrig tolkas så bokstavligt som att 5 miljoner skulle ha rätt att slå sig ned i själva Israel enligt 1967 års gränser. Rätten till att återvända måste lösas mestadels symbolisk genom kompensation och annat, annars blir det slutet på varje fredsprocess. 

Och hur mycket hade det omvänt varit att förhandla om om Israel hade förlorat sina krig? Palestinierna kan inte förhandla bara utifrån abstrakta rättviseprinciper, utan måste någon gång acceptera det bästa som dom kan uppnå i den givna situationen, vilket dom inte gjorde i Camp David där dom i det minsta borde ha avstått från kravet om rätten till att återvända och avstått från att starta en andra intifada som ett försök att påverka förhandlingarna. Det dom slut kommer att få, om alls något, blir bra mycket sämre än det dom kunde ha fått under 90-talet med motparter som Clinton/Rabin/Barak. Synd att dom då inte hade ett bättre ledarskap än Arafat, som kunde inse dessa realiteter.

Där håller jag inte med dig, Palestinierna kan inte förhandla som om att dom vunnit alla krig när dom i själva verket förlorat dom och alltid konsekvent träffat fel beslut om vem dom borde satsat på. 

Gaza. Östjerusalem som huvudstad  och 97% av Västbanken borde ha varit bästa möjliga avtal i den dåvarande situationen med en maximalt favorabel  motpart i form av Rabin/Barak men istället valde Arafat att starta en andra Intifada med ett krav av att alla 'palestinier' inklusive miljoner av efterkommande skulle ha rätt till att bosätta sig i själva Israel. Då var det palestinierna som svek möjligheterna till fred med ett uruselt ledarskap, nu är det mestadels Israel.

I Camp David och Taba erbjöds palestinierna 97 % av Västbanken, 100 % av Gaza och 30 miljarder dollar. Arafat lämnade bordet utan ens ett motbud.
Det handlar inte om en egen stat, det handlar om att Israel inte ska tillåtas existera. 

Jamen, så får det bli evig konflikt om palestinierna insisterar på att resolution 194 skall tolkas som att fem miljoner människor, vars flykting status har permanentats av omgivande arabländer och varav dom flesta inte ens var födda 1948 eller 1967 skall ha obetingat rätt att 'återvända' till dom områden som deras förfäder en gång bodde i. 

Om själva Israel fick ett inflöde av någon av dessa miljoner, skulle det etniska inbördeskriget återvända till varje kvarter som det såg ut innan 1948. Hamas attack 2023 understryker bara detta faktum. Den enda vägen till fred är tvåstatslösning baserat på 1967 års gränser med justeringar, men utan absurda 'rättigheter' till att återvända till själva Israel för människor som aldrig bott där. 

Det bekräftar bara min poäng omkring palestiniernas urusla ledarskap. Sharon kom till makten pga den andra intifadan, som blev startat under Ehud Baraks regeringstid just för att Fatah ville använda den som påtryckning för fler eftergifter från Israel. Dom provokationer som Sharon utförde vid Aqsa mosken hade kunnat ignoreras efter några dagars folkliga kravaller om Fatah ville det, men istället startades en långvarig terrorkampanj organiserat av Fatah som till slut orsakade att Sharon fick makten.

Under Camp David/Taba fick vi veta vilka som var Israels villkor för ett fredsavtal baserat på en tvåstatslösning, men vi har fortfarande inte fått att veta vilka som är palestinska sidans motsvarande villkor för att sluta ett avtal som avslutar konflikten. Allt dom gör är att hänvisa till olika FN resolutioner som kan tolkas så vitt, som att Israel skall upphöra med att existera i sin nuvarande form. Vilka gränser vill palestinierna gå med till egentligen, skulle dom acceptera tex. 67 års gränser, vi vet det inte eftersom ingen palestinier officiellt har formulerat vilka som är den egna sidans minimum krav.

Flyktingstatus har permanentats både av arabländer, som för det mesta vägrat ge medborgerliga rättigheter/arbetstillstånd till dom generationer som kom efter den ursprungliga flyktingarna som flydde 1948/67, och av UNRWA som upprätthållit livsmedels försörjning av flyktingläger i mer än ett halvt århundrade efter 48/67. Allt för att använda dessa människors statslöshet och ekonomiska oförmåga  som ett vapen mot Israel och därmed permanenta konflikten.

Det finns inget annat exempel på att en befolkningsgrupp fortfarande har kvar flyktingstatus med tillhörande statslöshet 50+ år efter några av dom flydde pga en konflikt.

Runt 3 millioner palestinier bor i Jordanien sedan länge varav de flesta har jordansk nationalitet men UNRWA räknar de flesta av dessa 3 millioner som flyktingar. Så beräkningen av antalet flyktingar är underligt. 

De 850,000 judar som sparkades ut ur Marocko, Syrien, Jordanien, Irak m.fl. grannländer och flydde till Israel på tidigt 50-tal räknas inte som flyktingar, har ingen rätt att återvända och får ingen kompensation för förlorade egendomar. 

 

Under åren efter andra världskriget var det väl lågt räknat 100 miljoner som blev fördrivna från dom områden dom bodde i utan att dessa fått återvända eller fått någon kompensation, eller att dessa konflikter blivit lösta på något annat sätt än genom fullbordat faktum.

Du lever i en drömvärld om du tror att abstrakta rättviseprinciper styr världen och att ett folk bara kan vänta i all oändlighet på att denna rättvisa skall inträffa.

Ta Finland 1944 t.ex. Dom blev tvungna till ett fredsavtal med Sovjet som kostade landet 14% av sitt territorium, plus att betala enorma 'krigsskadestånd' till Sovjet. Det fanns ingen 'rättvisa' i dessa villkor, Sovjet hade ju startat krigen, men finska politiker insåg att det var det bäst möjliga i den givna situationen och gick med på dessa. Det är ett sånt ansvar som helt har saknats i det palestinska ledarskapet genom alla år sedan 1948 och som gör att varje avtal som skulle kunna uppnås blir mycket sämre än det som kunde ha uppnåtts innan. 'Palestinians never miss an opportunity to miss an opportunity' var det någon som sa.

Poängen är ju att om Finland inte hade slutit detta fredsavtal som det bäst möjliga i den givna situationen så hade Sovjet fortsatt med att ockupera hela Finland. Skulle finska politiker ha insisterat på absolut 'rättvisa' och idealistiska principer i denna situation så skulle det inte ha funnits något Finland kvar. Palestinierna har ju aldrig slutit något fredsavtal med Israel och aldrig kommit med konkreta minimums krav för ett sånt avtal (annat än i tvetydigt skissformat) så därför kan dom ju inte heller förvänta sig att konflikten inklusive ockupationen är avslutad.

Tråkigt för den vanlige palestiniern men dom lider av deras ledarskaps bristande förmåga att inse realiteterna och agera därefter.