Anonym (Antiextremist)

Thu 28 Aug 15:05

2520 svar

Gaza

Det som sker just nu i Gaza är outhärdligt. Oskyldiga barn, kvinnor och män dödas och tvingas svälta av Israel. Bilderna vi ser Gaza är fyllda av förtvivlan och sorg, och ändå tycks världens poliyiker stå passiva. Människovärdet borde vara universellt, oavsett nationalitet eller religion. En människa är en människa trots israels ständiga försök att demonisera palestinier.

När bomber faller över bostadsområden, när hela familjer utplånas, när människor mördas medan de försöker skaffa mat, när barn skjuts systematiskt kan vi inte blunda. Varför accepteras det av högerpolitiker som tiger och låter brutaliteten fortsätta?

Det som behövs nu är inte fler tomma ord, utan handling. Internationella ledare måste sätta civila liv först. Tystnaden är också ett svek och varje dag av passivitet kostar oskyldiga människor livet.

Anonym (S)

I förrgår 22:26

#2510

Sedan tidigt 2024 har Unicef tydligen gett pengar till behövande, även barn, genom elektroniska kort de kan ha i sina mobiltelefoner och handla med på marknaden. Det låter som det går bra att ladda dessa i de översvämmade tälten man läste om förra veckan; man måste bara förundra sig över tekniken idag.
Måste ju finnas mycket pengar på dessa kort nu då det under många månader inte fanns något att köpa.

E-wallets are being used to send financial aid directly to needy families, by humanitarian agencies including Unicef and the World Food Programme. Since early last year, Unicef says it has been able to make cash transfers to about a million people - half of them children. It prioritises vulnerable children, including amputees and orphans, and pregnant or breastfeeding mothers.

Basically, you can go to the grocery store and the phone is used as a payment card, you can buy with it, explains Jonathan Crickx from Unicef.

www.bbc.com/news/articles/c5yq6g1gv4jo

Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Igår 09:43

#2511

Israel fortsätter att slakta oskyldiga barn.

www.aftonbladet.se/nyheter/a/wr6zpo/barnen-dodades-i-israelisk-attack

Rataxes

Igår 09:57

#2512

Den 29 november 1947 röstade FN:s generalförsamling om resolution 181, "delningsplanen" för mandatet Palestina. Den skapade inte staten Israel och den "gav" inte judarna ett land. Den gjorde något mycket mer blygsamt ? och på sätt och vis mycket viktigare: den erkände att det judiska folket hade ett legitimt anspråk på självbestämmande i sitt historiska hemland och rekommenderade en delning i en judisk och en arabisk stat.

Resolution 181 är mycket tydlig i sitt eget språk: generalförsamlingen "rekommenderar" en delning, anger förslag till gränser och uppmanar en FN-kommission att komma till landet och övervaka övergången från brittiskt styre till två oberoende stater. Det var aldrig en bindande handling av "landöverföring", eftersom generalförsamlingens resolutioner är rekommendativa till sin natur; de skapar inte stater eller suveränitet. Faktum är att Storbritannien vägrade att samarbeta med FN-kommissionen och sa öppet att de inte skulle genomdriva planen om en sida avvisade den ? vilket var precis vad som hände när det arabiska ledarskapet och arabstaterna tillkännagav att de skulle motsätta sig en delning "med alla nödvändiga medel".

Från den tidpunkten och framåt hängde framtiden inte på FN utan på det judiska folket själva. När mandatet upphörde den 14 maj 1948 förklarade Ben-Gurion självständighet trots internationell osäkerhet och det omedelbara hotet om invasion. Inom 24 timmar attackerade fem arabiska arméer från alla håll. Israel dök inte upp för att FN byggde det ? det överlevde för att judar försvarade det, organiserade en regering, öppnade hamnar, drev sjukhus, samordnade jordbruk och invandring och förverkligade suveränitet med sina egna händer.

Och avgörande är att detta inte var första gången det internationella systemet erkände judiska nationella rättigheter. Balfourdeklarationen från 1917 talade om ett judiskt nationellt hem; Nationernas Förbundsmandat bekräftade senare "det judiska folkets historiska koppling till Palestina". FN fortsatte 1947 på den linjen: inte bevilja en rättighet, utan erkänna en som redan existerade. Det är sionismens kärna - att inte vänta på att andra ska ge legitimitet, inte bygga en identitet kring klagomål, utan skapa en framtid genom ansvar, institutionsbyggande och handlingskraft.

Samma omröstning som banade väg för en judisk stat kunde ha skapat en arabisk stat bredvid den. Den vägen förkastades. I stället för att bygga en nation valde det palestinska ledarskapet att motsätta sig en. Och under årtionden flödade energi som kunde ha riktats mot en egen stat istället mot att förhindra judisk suveränitet ? genom krig, vägran och senare islamistiska rörelser som föreställer sig en enda stat utan judar som nation. Tragedin är inte att palestinierna saknade möjligheten; det är att de inte kunde acceptera en vid sidan av Israel.

29/11 är därför inte dagen då FN gav judarna ett hemland. Det är dagen då världen erkände vad judar då bevisade ? att suveränitet förtjänas, inte beviljas. Nationer byggs av människor som tar ansvar för sig själva, inte av dem som väntar på tillstånd att existera eller spelar offer.

The smallest minority on earth is the individual. Those who deny individual rights cannot claim to be defenders of minorities.

Rataxes

Igår 10:01

#2513

För radikal islam är existensen av en judisk stat inte bara politisk - det är en teologisk kris.

I deras världsbild är judendomen en "din batel" - en avskaffad religion ersatt av islam. Judar, historiskt sett dhimmier, tolererades endast som andra klassens medborgare. De fick inte bära vapen, fick inte rida och tvingades till underkastelse.

Ändå har judar idag återtagit suveränitet, besegrat flera arabiska arméer och byggt en blomstrande nation i sitt förfäders land. I Gaza, hos Knazbollah och Teheran är detta inte bara upprörande ? det är hädelse.

Israels framgång krossar själva deras teologi. Och det är därför de inte kan sluta fred, och det är därför det är meningslöst att förhandla med jihadister och försöka skapa en "tvåstatslösning".

The smallest minority on earth is the individual. Those who deny individual rights cannot claim to be defenders of minorities.

Rataxes

Igår 10:05

#2514

Den 29/11/1947 gav FN araberna som levde under det brittiska mandatet Palestina chansen att skapa en palestinsk stat.

Det skulle ha varit första gången i historien som en palestinsk stat existerade.

Men araberna sa nej - och inledde ett inbördeskrig mot judarna ? som också hade erbjudits egenskap av stat.

Araberna bestämde att det var viktigare att stoppa judarna än deras egen självständighet eller egen stat.

Inom några dagar efter FN-omröstningen hade araberna börjat mörda judar på bussar, i städerna och på vägarna.

Araberna smugglade in vapen och irreguljära arméer - från Libanon, Syrien, Transjordanien, Irak och Egypten.

I några månader var judarna på defensiven - och det verkade som om judarna skulle förlora - men det gjorde de inte. Till slut förlorade araberna inbördeskriget - och Israel förklarades som en självständig stat den 14 maj 1948.

När de sista brittiska soldaterna lämnade invaderade flera arabiska arméer den nya staten Israel - men även de förlorade - och Israel överlevde sitt självständighetskrig.

Den lokala arabiska befolkningen fick betala ett högt pris för att de valde att inte acceptera sin egen stat.

Under årtionden har de försökt skriva om historien och uppfunnit ett "Nakba"-narrativ som framställer dem som oskyldiga passiva offer för judisk aggression. Den verkliga historien förblir väldigt annorlunda. De ville ha kriget - de startade kriget - och de förlorade kriget.

Sedan 1947 har de valt aggression framför fred och självständighet flera gånger.

Den 7 oktober är bara den senaste påminnelsen om varför palestinier fortfarande inte har en stat - det beror på att alla pengar - ambition ? och investeringar - går till att försöka mörda judar - och när de får chansen - dödar de så många de kan.

Så på denna dag, är det värt att minnas den sanna historien. Judarna skapade sin stat eftersom så fort de fick möjligheten, de tog de den. Araberna tog inte själva chansen, eftersom de var mer intresserade av att mörda judar.

The smallest minority on earth is the individual. Those who deny individual rights cannot claim to be defenders of minorities.

Rataxes

Igår 10:18

#2515

I november 1938 ändrades namnen på Hallerstraße och tunnelbanestationen i Hamburg, uppkallade efter den judiske Nicolaus Haller, till den icke-judiska Ostmarkstraße.

Tusentals platser uppkallade efter judar i Tyskland döptes om av nazisterna.

Igår röstade staden Dublin för att ta bort namnet Chaim Herzog Park och ändra det till "Free Palestine Park".

Det finns inget progressivt med den "fria Palestina-frågan". Det är ett gammalt hat med en ny flagga.

The smallest minority on earth is the individual. Those who deny individual rights cannot claim to be defenders of minorities.

Mentat

Igår 10:37

#2516

Rataxes skrev 2025-12-01 10:18:50 följande:

I november 1938 ändrades namnen på Hallerstraße och tunnelbanestationen i Hamburg, uppkallade efter den judiske Nicolaus Haller, till den icke-judiska Ostmarkstraße.

Tusentals platser uppkallade efter judar i Tyskland döptes om av nazisterna.

Igår röstade staden Dublin för att ta bort namnet Chaim Herzog Park och ändra det till "Free Palestine Park".

Det finns inget progressivt med den "fria Palestina-frågan". Det är ett gammalt hat med en ny flagga.

"FREE Palestine - from Hamas!"

Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Igår 10:40

#2517

Rataxes skrev 2025-12-01 09:57:02 följande:

Den 29 november 1947 röstade FN:s generalförsamling om resolution 181, "delningsplanen" för mandatet Palestina. Den skapade inte staten Israel och den "gav" inte judarna ett land. Den gjorde något mycket mer blygsamt ? och på sätt och vis mycket viktigare: den erkände att det judiska folket hade ett legitimt anspråk på självbestämmande i sitt historiska hemland och rekommenderade en delning i en judisk och en arabisk stat.

Resolution 181 är mycket tydlig i sitt eget språk: generalförsamlingen "rekommenderar" en delning, anger förslag till gränser och uppmanar en FN-kommission att komma till landet och övervaka övergången från brittiskt styre till två oberoende stater. Det var aldrig en bindande handling av "landöverföring", eftersom generalförsamlingens resolutioner är rekommendativa till sin natur; de skapar inte stater eller suveränitet. Faktum är att Storbritannien vägrade att samarbeta med FN-kommissionen och sa öppet att de inte skulle genomdriva planen om en sida avvisade den ? vilket var precis vad som hände när det arabiska ledarskapet och arabstaterna tillkännagav att de skulle motsätta sig en delning "med alla nödvändiga medel".

Från den tidpunkten och framåt hängde framtiden inte på FN utan på det judiska folket själva. När mandatet upphörde den 14 maj 1948 förklarade Ben-Gurion självständighet trots internationell osäkerhet och det omedelbara hotet om invasion. Inom 24 timmar attackerade fem arabiska arméer från alla håll. Israel dök inte upp för att FN byggde det ? det överlevde för att judar försvarade det, organiserade en regering, öppnade hamnar, drev sjukhus, samordnade jordbruk och invandring och förverkligade suveränitet med sina egna händer.

Och avgörande är att detta inte var första gången det internationella systemet erkände judiska nationella rättigheter. Balfourdeklarationen från 1917 talade om ett judiskt nationellt hem; Nationernas Förbundsmandat bekräftade senare "det judiska folkets historiska koppling till Palestina". FN fortsatte 1947 på den linjen: inte bevilja en rättighet, utan erkänna en som redan existerade. Det är sionismens kärna - att inte vänta på att andra ska ge legitimitet, inte bygga en identitet kring klagomål, utan skapa en framtid genom ansvar, institutionsbyggande och handlingskraft.

Samma omröstning som banade väg för en judisk stat kunde ha skapat en arabisk stat bredvid den. Den vägen förkastades. I stället för att bygga en nation valde det palestinska ledarskapet att motsätta sig en. Och under årtionden flödade energi som kunde ha riktats mot en egen stat istället mot att förhindra judisk suveränitet ? genom krig, vägran och senare islamistiska rörelser som föreställer sig en enda stat utan judar som nation. Tragedin är inte att palestinierna saknade möjligheten; det är att de inte kunde acceptera en vid sidan av Israel.

29/11 är därför inte dagen då FN gav judarna ett hemland. Det är dagen då världen erkände vad judar då bevisade ? att suveränitet förtjänas, inte beviljas. Nationer byggs av människor som tar ansvar för sig själva, inte av dem som väntar på tillstånd att existera eller spelar offer.

Det är förbluffande hur naiv och förvrängande du skriver om resolution 181 är, som om historien vore en barnbok där judarna bara behövde "bevisa" sin suveränitet och där allt motstånd från arabiska sidan är en enkel vägran utan konsekvenser. Fakta talar ett helt annat språk: resolutionen var ingenting mer än ett halvmesyriskt rekommendationsdokument utan kraft, som ignorerade den demografiska verkligheten, palestinierna utgjorde majoriteten av befolkningen, men offrades för sionistiska ambitioner. Att påstå att FN "erkände" någon legitim rättighet för judarna är rena sagor; FN agerade under stark press från stormakter och efter Förintelsen för att rättfärdiga en politisk lösning som gick över huvudet på de lokala invånarna, palestinier.

Dessutom målar du upp som om palestinierna var ondskefulla antagonistiska överlöpare som valde konflikt framför fred. Verkligheten är att palestiniernas motstånd var förankrat i rättvisa och existentiell rädsla för kolonialism och etnisk rensning, medan det sionistiska projektet lämnade döda och fördrivna i sitt kölvatten. Att Israel byggde sin stat i en heroisk ensamkamp och därmed förtjänade sin suveränitet är rent propagandistiskt nonsens: staten byggdes på olaglugt våld mot, och systematisk fördrivning av palestinier och orättvisor som FN inte kunde och inte ville hålla i schack.

Det är också löjeväckande att undvika att nämna FN:s senare resolutioner som fördömde den olagliga ockupation och olagliga bosättningar, och att låtsas som att palestiniernas strävan efter statlighet är en illusion eller en vägran att acceptera verkligheten. Sanningen är att staten Israel och dess politiska ledare gång på gång saboterat alla möjligheter till fred, medan palestinierna kämpat för sina grundläggande mänskliga och nationella rättigheter under internationell rätt.

Så, denna kommentar är inget annat än en förskönande och förlöjligande sionistisk propaganda som tjänar på att ignorera palestiniernas lidande och historia, vrider på fakta och förnekar att legitimitet och rättvisa inte bevisas av vapenmakt utan erkänns genom rättvisa, fred och ömsesidig respekt. Token av självförvaltning och nationellt självbestämmande kan aldrig reduceras till en ren triumfskrönika för en part medan man avhumaniserar den andra.

Tow2Mater

Igår 23:03

#2518

Läsvärd text.

A society that sacrifices its own children for pity and power is a death cult ? and the liberal West is feeding the beast by validating its lies,the son of a Hamas co-founder warned, describing Hamas?s strategy of turning Gaza?s civilians into human shields to win global sympathy

www.breitbart.com/politics/2025/11/30/exclusive-son-hamas-founder-warns-no-such-thing-palestinian/

Anonym (F U)

Idag 07:17

#2519

Anonym (Antiextremist) skrev 2025-11-30 13:42:30 följande:

Ja, det är riktigt fult att förneka och förminska antisemitism

Och ändå argumenterar du hårt för att förneka och förminska antisemitiska uttryck när de sprids. Du fördömer inte utan säger att det är "falska anklagelser".

Anonym (Antiextremist) Trådstartaren

Idag 09:23

#2520

Anonym (F U) skrev 2025-12-02 07:17:15 följande:

Och ändå argumenterar du hårt för att förneka och förminska antisemitiska uttryck när de sprids. Du fördömer inte utan säger att det är "falska anklagelser".

Nej, det gör jag inte alls. Om du slutar med att klippa bort 90% av mina kommentarer, kommer du att få en bättre helhetsbild av vad jag menar. Men jag tror inte att det spelar någon roll för dig eftersom du verjar vara ute efter att smutkasta alla som kommer med legitim kritik mot Israel.

Jag förstår inte hur kan du välja att radera bort det jag skriver om du är mot antisemitsm. Jag argumenterar mot falska anklagelser om antisemitism vilket borde även du tycka är bra.

Att jämställa staten Israel med judendomen eller den judiska gruppen som helhet är problematiskt ur flera perspektiv. För det första är det en form av kollektiv skuldbeläggning som i praktiken blir antisemitisk. När Israels politiska beslut eller militära handlingar framställs som uttryck för "det judiska folkets vilja" utplånas skillnaden mellan en nationell stat och en religiös eller etnisk grupp. Detta leder till att judar världen över riskerar att hållas ansvariga för gärningar de varken har inflytande över eller någon del i. Israel representerar inte alla judar och kritik mot Israel är inte antisemitism.

Dessutom underminerar en sådan sammanblandning den interna mångfalden inom den judiska världen. Judar är inte en homogen grupp, det finns religiösa, sekulära, sionistiska och antisionistiska judar med vitt skilda politiska uppfattningar. Att reducera denna mångfald till ett enhetligt "Israel" gör hela gruppen sårbar för hat och misstänkliggörande.

Ur ett historiskt perspektiv har antisemitismen ofta frodats just genom att judar har utpekats som kollektiva aktörer med ansvar för enskilda individers eller staters handlingar. När Israel identifieras med hela judenheten upprepas detta mönster, och antisemitiska narrativ får ny näring i samtiden. Det är därför avgörande att hålla isär kritik av Israels politik som är legitim inom ramen för politisk debatt, och antisemitism, som riktar sig mot människor på grund av deras etnicitet eller religion.

Gaza

INNEHÅLL