Vem väljer man

Jag har funderat lite mer.

Om du, när du dejtade din nuvarande man, var en person som alltod tänkte på andra, alltid satte andra framför sig själv och var väldigt samvetsgrann.

Så att du egentligen mycket hellre hade velat dejta den andre, men av någon slags hänsyn inte ville avsluta dejtandet med honom som sedan blev din man.

Om du var rädd för att göra honom besviken. Så att.du faktiskt gjorde fel utifrån vad du själv innerst inne ville. 

Ja du kanske du har fått en andra chans.

Men du kan inte vara helt säker på att det blir något varaktigt med den andra, om du väljer det. Ni måste i så fall prata mer. 

Exakt dom här frågorna tackar jag för!
jag vill varken va otrogen eller göra fel val. 

Men det här är ju tankar som gnager i mig och jag behöver hjälp att reda ut dom. 

Jag tror att hur ont det än gör är det dags för självrannsakan över sig själv . Nånting är det ju som skaver i dig och du behöver vara ärlig mot dig själv där.  Som någon annan var inne på kan du kanske varit lite av en.peoplepleaser och valt fel  genom livet mest för att det förväntas av dig och inte för att du velat det själv.  Kanske är du konflikträdd och en duktig flicka dessutom. 
Du valde ju din sambo Istället för den andra mannen och kanske behöver du fundera på varför om nu han inte heller var rätt för dig. 
Jag tror inte den andra är rätt heller men du vill gärna tro det ändå just pga  att du inte kan såra honom.. typ så..    

Min fråga är väl egentligen- klarar du av att stå upp för dig själv och vad du vill utan någon annans inblandning och åsikter?  

Oj. Den mannen jag bor med idag blev liksom bara. 

Tror den största rädslan i mig kan vara att bli ensam också. OM jag väljer att lämna tex, kanske jag blir själv istället. 

Och jag är nog också rädd att misslyckas. Att skiljas förra gången va såklart ett misslyckande. Att separera ännu en gång är ju återigen ett kanske ännu större misslyckande. 

Ofta ställer jag mig frågan om jag är nöjd med mitt liv. Men jag har inget bra svar på det. Vad kan man begära liksom. Jag har en bra familj och en man som älskar mig och vi trivs tillsammans. Vad är det att riskera. För en kärlek som kanske inte alls blir bättre. Men det stör ju mina tankar ändå.. Och mitt i allt det här är barnen. Som blir drabbade av ännu en separation om det skulle vara alternativet. 

Ursäkta om jag låter som en psykolog här .. men att du inte kan svara på om du är nöjd med ditt liv handlar väl just om att du inte valt livet själv utan bara glidit med och låtit saker hända.  Du har i mångt och mycket inte behövt ta eget ansvar i ditt liv och gjort egna val .  

Och kanske är det det som nu kommit ikapp dig och skaver för den andra mannen kan inte bara  välja dig som din sambo gjorde... utan det jobbet måste du göra själv denna gång..  på egna ben utan något skyddsnät. 

Och med all respekt men... är det inte ett misslyckande att leva ett liv du inte själv har valt?  Att ha ett liv du inte vet om du är nöjd med?  Den insikten gör iallafall mig ledsen . Tänk vad mycket du har missat. 

Varför är andras känslor viktigare än dina?  Vem har lärt dig det? 

Fundera på om du kände der som en stor uppoffring när du var skild och hade börjat träffa din nuvarande man. Men sedan stötte på den gamla kärleken och blev intresserad. Och därefter tog beslutet att avstå från att träffa den gamla kärleken, utan fortsätta att dejta din nuvarande man. 

Var du ledsen och nedstämd? Oroade du dig och kände dig ångerfull? Var det samma vånda som du har idag?

Kände du tydligt att du försakade något?

Ja då kanske du körde över din egen vilja den gången. 

Men ni är inte samma personer idag. Vet du vad som gjorde att han skilde sig? Finns det saker som du inte vet om honom när det gäller hur han fungerar i relationer? Känner du honom ganska väl ändå?

välj 
var hårdare mot dig själv och lojal mot din sambo bryt kontakten eller undvik så mkt det går 
annars är du ju otrogen i sinnet , i dina tankar 
finns ingen mellanväg 

Jag tror att den andra mannen väckt något inom dig som egentligen inte har med honom att göra alls.

Han har väckt känslan av att du faktiskt kan välja själv. Han representerar din egen vilja som av nån anledning först nu har kickat in i ditt liv. Äntligen har du något som bara är ditt och som du själv har en känsla för. 

Jag får känslan av att du är en velig person av den enkla anledningen att du sällan eller aldrig valt med hjärtat för att du VILL något.  Förvisso ganska bekvämt men också med den negativa baksidan att du aldrig tagit ansvar för ditt eget liv.  

Skall vi inte omformulera denna mening till det mer sanningsenliga 'ingen av oss vill liksom gå vidare riktigt'? Det är ju uppenbart att ni aldrig griper till möjligheten att göra slag i saken och gå vidare när ni har chansen, utan föredrar detta eviga velande med utväxling av melodramatiska repliker till varandra om hur fantastiskt det kunde vara om ni blev tillsammans. Det måste väl finnas en anledning till att ni håller på så, som inte framgår av TS?

Hur som helst kan du inte fortsätta med dessa repliker i all oändlighet, TS, för eller senare måste du skärpa dig och ta ansvar för ditt nuvarande förhållande och sluta med din affär.

Jag hade exakt samma vånda då. Jag va livrädd att jag valde bort honom ännu en gång. När vi hade fått en chans till. Men, jag va också rädd för att jag faktiskt inte kände honom lika mycket som min nuvarande. Jag vågade inte välja bort honom för den kärleken som inte hade blivit första gången. Tänk om den inte blev nu heller? Så jag fortsatte med det som kändes säkrast. 

Han har varit lite strulig tidigare i livet. Eller ja, lite alkohol men alltid skött jobb och familj osv. Han har idag två barn, ens bor på heltid och den andra varannan vecka, båda med samma mamma. Han lever lite ungdomsliv trots barnen men tar ansvar ändå. 

jag är nog trots detta lite rädd. Att illusionen inte stämmer. Det kanske inte alls är så bra som jag tänker. mina barn har träffat honom några gånger, som kompis. Lekt på badhuset och fikat hemma och spelat tv spel typ. Så det verkar gå bra. Men, dom trivs där vi är nu. Med min sambo och bonussyskon. Ska jag låta dom va med om allt igen?