• Anonym (Lämnad)

    Lämnad utan förvarning

    För en vecka sedan blev jag lämnad av min sambo sedan 16 år.  Jag var på jobbet, fick ett sms. När jag kom hem var hälften av saker i huset borta. En av hundarna var medtagen, en kvarlämnad.
    Min sambo gick inte att nå per telefon, svarade inte på sms. Hus var inköpt en månad innan (utan att jag visste om det). Där bor sambon nu. 
    Ingen annan är inblandad, och där är jag helt säker. Ingen misshandel har förekommit 

    Det jag upplever varit svårt under vår relation är kommunikation. Jag upplevde aldrig att jag kände min sambo, hon var så tystlåten. Men det var någon jag tyckte väldigt mycket om att leva med. Tyvärr måste hon ha vantrivts oerhört för att lämna så här.

    Hur hanterar man sådant här?

  • Svar på tråden Lämnad utan förvarning
  • Anonym (Better safe than sorry or dead)
    Anonym (Lämnad) skrev 2025-09-12 15:43:03 följande:
    Vår tonåring skrek till henne att om hon varit det minsta instabil i sig själv så hade händelsen att en förälder plötsligt flyttar utan förvarning kunnat få henne att ta sitt liv, och det är ett träffsäkert påpekade
    Drama queen much? Drömmer

    Min farsa checkade ut utan förvarning och flyttade 30 mil bort när jag var 5 år gammal men jag tog inte livet av mig ett dugg.

    Min första killes föräldrar skilde sig när han var 17 och jag tyckte han var en tönt som grät över det. De skulle båda bo kvar i samma område, de var knappt ens osams och han hade max fem minuter mellan dem med cykel och kunde bo var han ville.

    Medelklassveklingar...
  • Olsdotter
    Anonym (Better safe than sorry or dead) skrev 2025-09-12 19:40:46 följande:
    Drama queen much? Drömmer

    Min farsa checkade ut utan förvarning och flyttade 30 mil bort när jag var 5 år gammal men jag tog inte livet av mig ett dugg.

    Min första killes föräldrar skilde sig när han var 17 och jag tyckte han var en tönt som grät över det. De skulle båda bo kvar i samma område, de var knappt ens osams och han hade max fem minuter mellan dem med cykel och kunde bo var han ville.

    Medelklassveklingar...
    Tja, som femåring lär man sig vad som är normalt och inte. När man är 17 är normaliteten i stort sett fastställd.

    Tack för exemplet!
  • Anonym (Kim)
    Anonym (Lämnad) skrev 2025-09-11 21:44:25 följande:
    Jag tror att mycket vi gjorde i vardagen egentligen fungerade. Vi hade lätt för att hitta på saker, renovera huset, vandra, paddla osv. 

    Men tyckte ofta inombords att jag inte hittade nycklarna till att prata med henne, och visste inte hur jag skulle ställa frågor, ge trygghet och vara för att hitta en balans där hon vågade ta sitt dansgolv i besittning, var ganska förtvivlad över det. 

    Och vid konflikter blev det än sämre balans.
    Som sagt, jag tar på mig skulden över att jag inte lyckats vara den bästa partnern och vännen i världen för denna helt fantastiska människa, så att hon kände sig tvungen att lämna vår relation.
    Du ser. Du börjar rannsaka dig själv. Det kanske trots allt inte kom out of the blue. Det här är hennes sätt att försöka kommunicera eftersom hon alltid blir verbalt överkörd. Dvs även mentalt överkörd. Fundera på hur det påverkar henne. Tror du inte hon är förtvivlad över obalansen? Flrminsjad till den grad att hon väljer att dra iväg. 
  • Jimmy75
    Anonym (Better safe than sorry or dead) skrev 2025-09-12 19:40:46 följande:
    Drama queen much? Drömmer

    Min farsa checkade ut utan förvarning och flyttade 30 mil bort när jag var 5 år gammal men jag tog inte livet av mig ett dugg.

    Min första killes föräldrar skilde sig när han var 17 och jag tyckte han var en tönt som grät över det. De skulle båda bo kvar i samma område, de var knappt ens osams och han hade max fem minuter mellan dem med cykel och kunde bo var han ville.

    Medelklassveklingar...
    Tack för det underbara verklighetsbaserade exemplet på hur starka upplevelser i barndomen kan få utvecklingen att stanna upp. Det är ungefär runt 4-5 års ålder som barn börjar utveckla förmågan till mentalisering och kunna ta andras perspektiv och uppenbarligen stannade det av innan den utvecklades där.
  • Anonym (Lämnad)
    Anonym (Kim) skrev 2025-09-12 20:08:38 följande:
    Du ser. Du börjar rannsaka dig själv. Det kanske trots allt inte kom out of the blue. Det här är hennes sätt att försöka kommunicera eftersom hon alltid blir verbalt överkörd. Dvs även mentalt överkörd. Fundera på hur det påverkar henne. Tror du inte hon är förtvivlad över obalansen? Flrminsjad till den grad att hon väljer att dra iväg. 
    Ja, det har jag ju redan sagt, just det.
  • Fjäril kär

    Jag läser dina svaar sedan jag skrev sist och jag kan väl tycka att själreflektion är nyttigt för har ni gemensamma barn måste ni ju ändå fortsätta ha samarbete och då är det viktigt att det funkar så ni inte fuckar upp kommunikationen även i fortsättningen....

    Och apropå hennes pussar och kramar så var verkligen på din vakt så ni inte hamnar i ett berömt situationship med hit och dit-sex och oklar relationsstatus...   slut betyder slut..  

  • Core
    Anonym (Lämnad) skrev 2025-09-12 17:59:35 följande:
    Precis, har tänkt många gånger att det är som om en av oss pratar swahili och den andra japanska.

    Men det är lätt att få ett verbalt övertag när man låter munnen fortsätta gå....mot någon som är tyst och backar
    Jo, och där nånstans är det lätt att man tar sin partners rätt till sin egen åsikt, man gör ett utlägg över hur jag känner, och hon känner.

    Men du har en sund nyanserad inställning, du ser din del i problemet, vilket är rätt ovanligt idag.
  • Anonym (Lämnad)
    Fjäril kär skrev 2025-09-13 00:00:15 följande:

    Jag läser dina svaar sedan jag skrev sist och jag kan väl tycka att själreflektion är nyttigt för har ni gemensamma barn måste ni ju ändå fortsätta ha samarbete och då är det viktigt att det funkar så ni inte fuckar upp kommunikationen även i fortsättningen....

    Och apropå hennes pussar och kramar så var verkligen på din vakt så ni inte hamnar i ett berömt situationship med hit och dit-sex och oklar relationsstatus...   slut betyder slut..  


    Ja, precis. Det gör ju det. 
    Det är så otroligt svårt och smärtsamt att längta efter en annan människa och samtidigt behöva sätta gränser. Jag vill ju inte sätta gränser för just henne... eftersom jag vill att hon skall få vara fri i sin tanke och sitt uttryck, att inte jag skall säga annat...
  • Anonym (Lämnad)

    Hjärtat går sönder.

  • Anonym (Tjejjan)
    Anonym ((Ex-frun)) skrev 2025-09-12 17:15:19 följande:

    Vad gäller ditt ex läser jag in att hon kanske är och har varit den sortens "svag" person som inte säger vad hon vill rakt ut, utan försöker få sin vilja fram genom att manipulera fram önskat resultat genom att bli tyst, dra sig tillbaka eller verka må dåligt, tills du har listat ut vad hon vill ha för att bli glad och komma ut ur skalet igen. Det är destruktivt och dysfunktionellt, och folk tror ofta inte att en som är så tyst och verkar så beskedlig kan vara manipulerande.


    Det här är tänkvärt, har kommit ur en relation med en liknande person, dock istället mycket verbal och analytisk men som även tystnade taktiskt. Såg inte mönstret först men det visade sig tydligt efter en tid. Så ja, manipulation förekommer vilket kan vara svårt att se när det verkar vara en sympatisk och välutvecklad person. 

    Bara så att du tar med det i beräkningen TS, jag vet att det är lätt att ta på sig ansvaret när det är någon man har starka känslor för. Känslorna kommer att avta och det kommer att bli lättare att se än det är nu.
Svar på tråden Lämnad utan förvarning