Skolor som skickar barnen till bup

"Efterfrågan på vård för psykisk ohälsa är nästan omättlig"

Så här säger verksamheten för Barnspykiatrin i Norbotten: 

? Efterfrågan på vård och behandling för psykisk ohälsa har ökat och är nästan omättlig i vårt samhälle. Ska vi räcka till i uppdraget måste vi använda våra resurser på bästa sätt. Men många vet inte vart de ska vända sig och då ringer man direkt till Bup.

Men många blir hänvisade till primärvården.

? Det är viktigt att bli medveten om att BUP inte är lösningen på alla frågor, utan vi behöver jobba tillsammans ? föräldrarna i familjekontexten, socialtjänsten, skolan och vården ? och ge barnet vård och insatser utifrån var barnets behov ligger.

Hon upplever många gånger att det hinner gå alldeles för långt innan barn får de samordnade insatser som de behöver.

? Vi behöver ha ett helhetsperspektiv på barnet och där är egenvården det första steget. Sömn, mat, motion, relationer och begränsad skärmtid är något som föräldrarna måste hjälpa till med.

I nästa steg kan det bli fråga om till exempel gruppterapi som primärvården kommer att erbjuda i allt högre utsträckning och familjestödjande insatser från socialtjänsten.

Allt fler svenska pojkar får adhd-diagnos. I år beräknas andelen nå hela 15 procent ? mer än dubbelt så högt som det internationella snittet. 

Det är inte det enda märkliga. 

Adhd är till stor del ärftligt och borde vara vanligast bland barn till föräldrar med låg utbildning och små resurser. Men i Sverige är det precis tvärtom ? här dominerar barn från välbärgade hem i statistiken. 

BUP behöver grindvakter. 

Steg ett, redan i väntrummet, bör vara ett frågebatteri till föräldrarna: Sover barnet ordentligt? Hur många timmar? Har barnet mobilen med sig i sängen? Rör han sig på fritiden, som barn behöver, eller upptas tiden av datorspel? Görs läxorna?  

Det kan låta moralistiskt, men enligt Socialstyrelsen är det sannolikt att sådana faktorer medverkar till diagnosfloden. 

Så steg två bör vara att familjen får i uppgift att strikt följa ett knippe hälsosamma rutiner under en viss tid och se om det blir bättring. 

Om inget radikalt görs kommer BUP tvingas fortsätta att leverera adhd-diagnoser vid ett löpande band som ilar allt snabbare. Samt urholkas av accelererande personalflykt och större inslag av hyrpersonal och nyutexaminerade. Kvaliteten på vården sjunker. 

Sverige har dubbelt så många adhd-diagnoser som snittet

Instämmer! Sedan är det inte kategoriskt själva skärmtiden som är största problemet, utan hur den används och vad den ersätte/kommer i vägen för 

Du har absolut inte fel, men jag tror att du förenklar det hela lite till att bara handla om föräldrar.

Under de senaste 30-50 åren så har så ha skolan förändrats i grunden. Iom avreglering, kommunalisering, friskolehaveriet som inneburit ständig underfinansiering och att huvudmännen gör allt för att snåla in på allt som inte är krav. Lägg därtill flera olika betygssystem som varit dåliga på lite olika sätt, och så digitaliseringen där böcker ersatts med... ja, vad egentligen, en You-tube video här, en tunn Powerpoint där... 

Sen är det förskolan, där små enheter med ett lagom antal barn ersatts med stordrift och en läroplan som stressar sönder både pedagoger och ungar innan de ens är i skolålder. 

En annan sak som förändrats är att barns frihet att utvecklas beskärs alltmer. Barn idag får inte vara ute ensamma, de får inte klättra i träd, hoppa på stenar, plaska i pölar, för det finns risker med det som föräldrar inte är beredda att ta, eller som omvärlden inte anser är okej. 

För även alla vore hemmamammor med sina barn så skulle de drabbats av skolan, och de skulle drabbas av samhällets syn på att barn inte får utsättas för eller ta några som helst risker, vilket leder till att de inte klarar av något och är ständigt ängsliga för vad som kanske skulle kunna hända. 

Det är inte BUP som behövs, det är kanske inte ens barnen som mår dåligt. Det är grunderna i samhället som blivit så fel att det gör barnen sjuka.  Och det enda sättet att få loss resurser till den underfinansierade skolan är att barnen har diagnoser. Och det enda sättet att få lugn och ro bland de sönderstressade barnen som levt hela sina liv under ständig kontroll, är att medicinera dem som stör mest. 

Och nu börjar det spridas även till vuxenvärlden, alla har ADHD så att man kan få en liten frist i en tillvaro som snurrar allt fortare. Men är det verkligen individen vi ska diagnosticera och medicinera?

Jag tror , baserat på min erfarenhet, att det största problemet med skolan idag är att skolan inte kan täcka upp för bristande föräldraansvar.
Om barnen tillbringar större del av sin vakna fria tid med skärmar, inte lägger sig i tid, inte äter en bra frukost, då kan inget barn i världen koncentrera sig en hel skoldag. Det är inte pga dåliga gener barnen får dålig koncentrationsförmåga, i alla fall inte majoriteten av barnen.
Dessutom är barnen dåligt ofta dåligt uppfostrade och har liten respekt för vuxna, hur skall då en lärare kunna hålla ordning på 25 elever i en klass.
Resultatet är kaos i skolan och de som drabbas hårdast av detta är NPF-barnen som inte klarar kaos och stök. De blir utbrända och slås ut. Autismdisgnoserna ökar brant.m

Vi behöver inte hemmafruar, vad vi behöver är åttiotalets deltidsarbetande mammor som tog huvudansvaret för barnen. Idag tar uppenbarligen ofta ingen av föräldrarna ett gediget huvudansvar för barnens välmående. Delat ansvar är ingens ansvar?

Väl medveten om att jämställdhet är det viktigaste för alla i Sverige nuförtiden så förespråkar jag inte deltidsmanmor utan istället en allmän arbetstidsförkortning. Så att alla barn har föräldrar som hinner laga middag, läsa läxor, umgås med barnen och se till att de inte sitter med skärmar utan är ute och leker och tränar sin fysik och får dagsljus. Då sover barnen bättre och behöver sen vare sig melatonin för att sova eller adhd-medicin för att koncentrera sig. 

Det är inte heller skolans ansvar. 

Finns väldigt många poäng i det du säger.

När har det funnits specialklasser och vad innebar de?
Jag kommer bara ihåg obs-klasser, och där hade inte barn med adhd platsat.

Väl skrivet.

Skolan kan inte ses som underfinansierad . Sverige satsar mest i världen på skolan, i relation till vår BNP. 

Problemen ligger inte i skolan som utmålas som den ständiga syndabocken. Problemen i skolan är ett symptom på samhällsförändringar. Skolan kommer aldrig att kunna fungera om inte familjerna gör det. 

Vi kan ha en skola som ger extra stöd för en mindre grupp, så länge majoriteten barn mår bra, lägger sig i tid, rör på sig och får bra stöd hemma. 

Men nu börjar den stora delen av svenska barn må dåligt. Då kan inte längre skolan och psykiatrin klara att kompensera.