Klara separation tips

Om det är jobbigt att träffa exet så sysselsätt dig så mycket det går utanför hemmet och håll dig på ditt rum om ni är hemma båda samtidigt. Gör upp ett schema om när ni har tillgång till köket så ni inte båda ska göra storkok samtidigt. Det är ju förhoppningsvis en kort tid ni måste fortsätta bo under samma tak så försök bara hålla er ur vägen för varandra.

Ja det kan vara något som är bra att göra

Ingen personlig erfarenhet, men att par nära väninnor har rätt nyligen separerat och de har båda allra först fokuserat på att få sin ekonomi i ordning och sitt boende. Båda har utflugna barn så de har downsizat boendena och båda vet att de inte längre kommer att ha ett så maxat liv som i äktenskapet med bilar, sommarhus, båtar stort umgänge. Det är nya tider nu. sa den ena väninnan som verkligen får dra åt skruvarna för att ha råd med bil.Pengar först nytt liv sen alltså.

Går igenom samma sak och vi har bott ihop i ett par månader och det verkar bli minst några veckor till. Det har varit en utmaning, speciellt med barn inblandade. Det jobbiga är att man tillslut nästan vänjer sig över att bo så. Vi har mindre kontakt, skilda sovrum osv. Ibland kan vi jobba om varandra. Jag brukar försöka fokusera 100% på barnen hemma då går det lite bättre.

Är där nu. Levt så sen i somras och det är både slitigt och inte.

Slitigt för att jag inte kan styra. Det är mannen som ska hitta nytt boende, jag ska bo kvar. Visst jag skulle kunna vara stenhård och sätta ett benhårt datum men samtidigt blir det inte bra för barnen. Så jag försöker andas och leva i nuet. Ta promenader på kvällarna och inte vara hemma så mycket. Men jag är en planeringsmänniska och att varken kunna planera eller påverka är frustrerande och sliter på mig.

Sen går det orimligt bra för att vi nu knappt har några konflikter. Det är som att ingen av oss orkar tjafsa för vi vet att allt är övergående. Var jag som ville skiljas så mannen har haft några perioder av bryt över att allt i hela världen är mitt fel. Men överlag så klarar vi av att hålla oss operativa med hus och barn förvånandsvärt bra.

Sen får vi se då hur det blir när han väl flyttat. Det kommer nog bli slitigt på ett annat sätt. Då måste vi ju samarbeta på ett sätt med var barnen ska vara och när och hur och såna saker. Kanske blir konflikter. Kanske inte. Oroar mig lite samtidigt som jag verkligen ser fram emot att få komma vidare.
 

Låter rätt okej, jag står lite inför om jag ska ta upp skilsmässa hemma men är rätt orolig för hur det blir efter ett sånt samtal.... det kan ju som sagt ta tid innan man rett ut boende o ekonomiska saker.. känner ju att man vill reda ut så mycket man kan så man slipper för många ekonomiska överraskningar.. har ni små barn? Vi har övre tonår.. tar du över hus? Hur har ni gjort rent praktiskt för o lösa? Jurist o så?

Det är ju exakt samma här! Har vissa som pushar på om att mannen borde flytta osv, medans jag ändå tycker att det ska kännas ok för våra barn ska vara där så vill ju inte pusha på. Samtidigt som det givetvis är jobbigt för man kommer inte vidare, mer att man börjar vänja sig att bo så. Är era barn små?

Jag skulle också vilja veta hur man hanterar situationen.. stämningen måste ju bli spänd? Kanske därför det är lätt att skjuta på saker o inte riktigt få tummen ur.. o kanske lätt att förhala i samtalet mer än att bara säga rakt ut "jag vill skiljas"...  tänker ju man måste hitta boende, ev sälja huset (om ingen vill ta över) reda ut utgifter som går från diverse konton.. 
Tips hur man gör de minst smärtsamt? Vad kan man tänka på?

Ja jag utgår från min situation och där har vi heller knappt sagt rakt ut att vi ska skiljas, men vi har förstått det ändå. Vi/jag gör saker i etapper. Ibland googlar jag vad som behövs göras och förbereder, sen kan det gå 1-2 veckor det inte händer något.  För mig är tanken på att äktenskapet ska ta slut så främmande på ett sätt. Var inte såhär jag trodde en skilsmässa skulle bli. Är ganska mycket att tänka på kring en bodelning också. Jurister är väldigt dyra. Jag har läst på och även frågat någon som har lite erfarenhet inom just det juridiska och fått bekräftat att jag tänker rätt kring bodelning. Sen tar det liksom stopp ett tag.. det är en seg process, iaf här! Och barnen vet inget även om de säkerligen känner av stämning

Precis.. hur gör man det slutgiltiga? Så svårt.. när saker ändå fungerar.. känner så igen mig i det du skriver... hur gamla barn? Hur lång relation?

Ja jag tror det bara kommer hända, fast det är långdraget. Ser man ingen förbättring så lär det väl tyvär bli så. Barnen är 9 och 7.  Relationen 15+. Så det känns väldigt jobbigt! För er?

Tror du inom snar framtid? Har ni pratat om de tidigare? Vi har lyft det innan men sen har allt rullat på.. barnen är 16 o 18... relation ca 20 år... vad är ert största bekymmer nu tycker du?