Oense över julen

Tänk om! Fler dagar blir bara mer lidande för dig. Varför lida mer än nödvändigt. Oavsett blir det lika mycket pengar.

Fast det spelar väl ingen roll, du betalar ändå lika mycket. Så du stannar alltså länge där, fast du inte trivs, för att det kostar för mkt att äta när du är hemma? För det är ju det enda du tjänar in när du bor hos dom, maten.

Så länge vi inte hade barn så firade vi separat. Våra föräldrar bor 40 mil ifrån varandra och inte nära någonstans där vi bodde då så vi delade på oss och sammanstrålande på mellandagarna.

När äldsta dottern föddes började vi fira var annat år. Första 3 jularna hos föräldrarna och sen hade vi hus så då började vi fira hos oss och respektive föräldrar kom var annat år.

Sen blev våra barn rätt stora och då fick syrran och brorsan barn så då började vi åka igen. Det var liksom lättare att anpassa och frakta barn och paket för oss när vår yngsta var 8-9 år än för dem som hade riktigt små barn.

Så kom Covid och då har vi firat med min familj sen dess. Hans föräldrar ville inte riskera att träffa barnen (de är i mycket sämre skick) och efter det så har det liksom aldrig återupptagits. 

Nu ska vi skiljas, så nu får vi väl se hur det blir. Vet inte ens hur denna julen blir men har sagt till barnen att de kommer vara i staden där vi bor nu. Jag tänker inte ta dem och åka flera timmar till min släkt och lämna deras pappa själv. Vill han däremot fira med barnen utan mig kan jag åka till min släkt. Det blir som det blir helt enkelt. Time will show.

Ni har haft 15 år på er att pratat om julen, ändå kan ni inte lösa det.

Om du nu känner att du måste stanna så varför inte tillbringa tid med din egen familj och vänner istället för med mannens familj?

Förstår inte varför detta har pågått i så många år utan att du ändrat på något? Är du rädd för honom? 

Bra att du vägrar åka! Du kommer ha en jättemysig jul. 

Klockren analys!

Jag har svärföräldrar som stundtals är skitjobbiga rent ut sagt men min man har alltid haft min rygg! Och jag skulle verkligen inte vilja ha hängande över mig att fira jul med dem sen när barnen (eventuellt) kommer.
Allt du TS upplever som lite halvjobbigt nu kommer att vara i kubik med barn. Resa, de kan bli sjuka, packning, alla rutiner som ska funka fast på en annan plats, att känna att man vill gå undan och sova middag med bebisen när det förväntas att man ska vara social mm.

Jag förstår verkligen att man kan känna att man bara vill vara hemma och chilla och rå om varandra i sitt nya hus och det är 100% okej. 

Jag och min man blev ihop i sena tonåren och hade ett antal år där vi precis hade flyttat hemifrån då vi firade helt själva. Dels för att julen inte kändes så viktig, vi hade inga egna barn och våra föräldrar ställde aldrig några såna krav. Vissa år kanske det blev glögg med julklappslek helgen före jul, andra år större firanden och det tredje året sågs vi inte alls. Typ. Det varierade. 
Men dels också för att vi ville ha det så. Vi var unga och ville göra som vi ville, forma våra egna traditioner.

Nu har vi barn och vi varvar julfirandena. Fortfarande med fokus på vår familj och nu har vi barn med NPF så allt funkar inte utan förberedelser, dagsform, plan A, B och C men alla har respekt för det. Och aldrig någonsin genom alla år har vi haft konflikter kring julen. 

Självklart spenderar jag tid med min familj och mina vänner också när vi väl är där. Men det känns ju sådär att åka bort tillsammans med sin partner, men kanske bara se honom 3-4 dagar av de 10 man är där. 

Jag fattar inte, du vill också träffa familj och vänner eller? Eller är det inte alls viktigt för dig? Inte behöver ni sitta ihop 10 dagar? Ni träffas väl hela tiden hemma? För många är innebörden av julen att träffa sin familj och släktingar och fira tillsammans, inte sitta hemma med sin sambo och uggla som man kan göra alla andra helger om året. Verkar som det inte är viktigt för dig men för honom är det. Ibland får man bjuda till. Vill du inte umgås med hans familj så var med din egen eller stanna hemma. Att tvinga honom att avstå från att träffa sin familj kommer inte bli en särskild trevlig tradition. 

Om jag uppfattar det rätt är ditt problem att du inte kan tvinga honom att stanna hemma med dig om du väljer att stanna hemma, och att han väljer att åka oavsett hur du gör (dvs tvingar inte dig till något heller). Dessutom har ni under flera av de jular ni åkt ändå firat med era respektive familjer.

Om hans föräldrar undrar varför han funderar på att inte komma hem över jul, vad tycker du att han borde svara? Förväntas han hitta på ett eget skäl som inte är sant i stället för att berätta att du inte vill att ni ska åka?