Oense över julen

Det finns två stora saker i det du skriver som gör att jag tänker att ni behöver göra stora förändringar om ni ska kunna bilda familj. 

1. Din relation till hans familj. Han måste sluta acceptera att de behandlar dig illa. Kolla in svärmor-trådar på forumet. Gemensamt för trådar om svärmor-svärdotterrelationer som gått åt helvete är att man haft det som ni har det nu och sen skaffat barn innan mannen vixit upp och klarat av att ta avstånd från sina föräldrars dåliga beteende. 

2. Att din man kör över dig och du lägger dig platt. Jag förstår inte hur den här situationen uppstått öht. Varför i hela fridens har du åkt till hans föräldrar varje år trots att du inte vill? Vad är det som du är rädd för? För mig hade det varit helt otänkbart att leva med någon som jag inte vågar säga nej till. Något är skevt i er relation, annars hade den här situationen aldrig kunnat uppstå. Skaffa inte barn om ni inte först får en jämlik relation där ni kan ta beslut tillsammans på lika villkor. 

Detta kommer att bli ett mycket storre problem om ni skaffar barn. Mindre somn och mer irritation och stok pga barnet och till pa kopet kommer han fortfarande att vilja fira jul hos sina foraldrar - nu mer an nagonsin da foraldrarna vill se sitt barnbarn (kanske) sa ofta som mojligt, inte bara under julen, och kommer att satta mer press pa honom. Han star aldrig upp for dig, sa du blir (eller kanner dig) tvingad att ga med pa detta, trots att du inte vill. 
Som askadare utifran ser jag katastrofen komma. Svarforaldrarna kommer att vilja traffas oftare. Ni har dessutom firat nastan varenda jul med dem, sa de raknar med att ni kommer att gora detta aven efter att ni fatt barn. Du ar egentligen inte valkommen dar, men de kommer att vilja traffa barnbarnet, sa antingen far du lida manga veckor under aret eller sa far du skicka barnet ensamt med din man, men vad ar det for liv. Du vill ju kunna vara med ditt barn och svarforaldrarna ska inte gora att du kanner dig ovalkommen. 
Detta ar inte hallbart. Frustrationen kommer att eskalera och alldeles for sent kommer du att inse att det inte gar langre. Da star du dar ensam som varannanveckaforalder. Satt ner foten redan nu och kom overens om hur framtiden med ert eventuella barn ska se ut. Bestam vad som galler och som inte far rubbas. T ex. att ni ALLTID firar hemma, eftersom det ar jattejobbigt att resa med barn och nar ni ar en familj sa skapar ni hadanefter era egna traditioner HEMMA. Kanske bjuda in hans sida ena aret och din sida andra aret? Hur gor ni med besok hos svarforaldrarna? Du vill vara med barnet men de behandlar inte dig val. Kan han losa detta? Kan HAN satta ner foten? Hur hade han annars tankt att ni skulle gora med barnbarnsbesok hos hans foraldrar? Ser han inte ER som sin primara familj efter 15 ar tillsammans (och gifta) sa ar det faktiskt inte lont att fortsatta. Skaffa for tusan inte barn forran ni rett upp detta.

Hans föräldrar måste inte älska dig, men då du är hans partner och framtida mamma till hans barn så bör de åtminstone bete sig väl och artigt. Han å andra sidan måste kunna säga ifrån där och få dem att förstå att de förstör som de håller på.

Jag förstår att det är viktigt för honom att fira jul med familjen. Jag bor också långt från min släkt och att fira jul är en av få gånger på året vi alla samlas. Skulle sakna det enormt om det inte blev av. Att sitta hemma själv med sambo är inte direkt detsamma. Skulle min sambo propsa på att fira med sin familj som bor nära och som vi träffar oftare skulle jag vara ok med varannat år. Det stora problemet är här ju att du vantrivs och känner dig illa behandlad när ni är där. Då är ju problemet det, om ni skaffar barn osv så kommer detta vara ett ännu större problem. Så det är något ni båda behöver prata om. Sen undrar jag också varför du inte vill fira med din egen familj/släkt om ni nu kommer från samma stad. Ni har kanske inte alls samma relation eller tradition som hans familj och då har ni väldigt olika erfarenhet och syn på julfirande. 

Och varför är hans vilja viktigare än din? I vilka mer saker kommer han att anse att du bara ska göra som han vill? När ni får barn kommer ni att förstå hur jobbigt det är att flytta med sig allting+ julklappar på julresa, det blir som ett helt bohag att släpa på.

Vi har handlat varannan vecka, planerat vartannat kalas, tagit varannan VAB, bestämt varannan semesterresa och skiftat vilken juldag vi träffar vilken förälder hela vår relation, för att det blir rättvist.

(Då vi har 1 h resa hann vi med alla tre separata föräldrar men svärmor ville helst diktera att julafton skulle vara hennes, och nej så fungerar det inte!) 

Jag har inga problem med att fira med min familj heller, och jag föredrar inte att fira med hans. Jag undvek främst att skriva om det, för att slippa kommentarer om hur "kvinnor bara vill fira med sin egen familj" etc, då det inte är så. Vi har firat separat med respektive familj flera gånger, så det funkar ju även om det är tråkigt. Det känns lite som nåt man gör som tonåring, me inte när man är ett gift par.
Stora skillnaden mellan mig och min man är väl mest att jag inte måste fira jul med mina föräldrar och syskon.

Det är en dyr och lång resa hem, och speciellt på vintern med vinterkläder är det extra bökigt. Jag åker hellre hem och hälsar på under hösten, våren eller sommaren än just under julhelgen. 

Det blir ju dyrare per dag. Det känns väldigt dyrt att betala kanske över 3500 på en resa, bara för att vara där i 3-4 dagar. 

Alltså, jag vet verkligen inte? Grejen är ju att om jag säger nej att åka dit till jul, så säger han ju bara att han åker ändå själv, om än just efter julafton. Jag kan ju inte tvinga honom att stanna hemma, och vill han åka kommer han ju åka. 

Jag känner likadant. Om vi skulle få barn vill jag absolut inte behöva transportera massa klappar fram och tillbaka. 

Vi är båda över 30, så jag tycker att vi har levt vuxenliv, men jag håller med om att han är nog lite omogen på det sättet och fortfarande ser föräldrarna och syskonen som familj över mig. Vilket såklart är lite udda då hans syskon har egna barn och att syskonen är en familj med sina barn och partners är visst självklart. 

Vi behöver absolut prata mer om det här. Han har t.ex. också berättat för sin familj att jag inte vill åka till hemstaden och fira jul där, att jag är "stoppklossen" här, vilket inte känns så väldigt kul.  

Även i en realtion går det att ha väldigt högt prioriterade saker som man abslout inte vill sluta med, det kan vara jul med familjen, den årliga fjällvandrigen, namn på barn,  bilmärke, midsommar på Möja, studentåterträffen varje maj osv.

Här gäller det att ha en dialog och hitta en lösning på det hela. Det kanske är ok att ni firar jul med hans föräldrar varje år men att du bara är där 3 dagar och han tar hand om barnen. Men då ska det också finnas en kompromisvilja att du får ha kvar något som är viktigt för dig.