Oense över julen

Fast så känner ju inte han. Respekten går bara åt ett håll. Eller är det rädsla?

Jag träffar gärna min familj också, men det måste inte vara prompt över julhelgen. Jag åker hellre och hälsar på dem i mars eller september, när vädret är lite trevligare och då resan ofta blir lite billigare.

Jag är väl också sån som tycker att jag, som hans fru, också räknas som familj vid det här laget? Varför räknas det inte som nåt trevligt att umgås med mig, men att en 30-plussare absolut måste fira med mamsen och papsen är helt normalt??

Jag tycker att det är trist att han inte prioriterar mig eller vår relation. Att det är viktigare att fokusera på ursprungsfamiljen än den vi bygger tillsammans, speciellt när hans ursprungsfamilj ofta betett sig illa mot mig och inte direkt varit välkomnande.

Nja, just nu säger han att jag inte vill åka, och så diskuterar de sätt för hur det ska få mig att åka ändå. När jag berättade för mina föräldrar att vi funderar på att stanna här i år var de bara glada för oss och sa att de fattade ju att vi vill skapa egna traditioner och att sånt är viktigt. 

Det låter ju inte direkt som ni är tillräckligt kompatibla för att skaffa barn. För oss är det självklart att fira jul med familjen, det är väl lite det julen handlar om. Jag avsa mig julklappar vid 25 men tycker det trevliga är att fira jul med släkten, men jag gillar också mina svärföräldrar.

Men skillnaden för oss är att vi bor rätt nära och åker mellan, en dag är vi med min familj och nästa med mammans. Vi sover hemma, har barn och dom har kusiner på båda ställen.

Det var 14 år sedan vi inte hade barn så jag minns inte riktigt hur vi gjorde innan, men kan tänka mig att vi delade på oss vissa år och ibland var vi ihop. Men vi satt aldrig hemma och ugglade ensamma, det var aldrig på kartan. Men jag tror du ska fundera på om ni ska skaffa barn, blir det verkligen bra?

Jag tror du måste lägga ner det här med att han är omogen för att han vill fira jul med "mamsen och pappsen". Hans familj är uppenbarligen viktig för honom och jul är för många fylld med traditioner och att umgås. Handlar väl inte om att få julklappar och vara som ett barn. Att träffas över jul kan bli extra viktigt om man bor långt ifrån och ses sällan. Sitta hemma med min sambo själva över jul hade jag inte heller känt mig så lockad av även om jag älskar honom. Hade känts väldigt konstigt och tomt. Men ni behöver prata om hur du upplever att du blir behandlad hos hans familj. Hur ska det gå när ni får barn och svärföräldrarna vill träffas allt mer och träffa sitt barnbarn. Det kommer vara 10 gånger mer påfrestande då.

Men nu förstår jag inte riktigt. Hade ni inte levt tillsammans i 15 år? Då kan väl inte några dagar ifrån varandra vara något större problem? 

Det här problemet verkar bero på er båda. 

Nej, men jag håller faktiskt med ts här. Är familjen viktig är det väl rimligt att också fokusera på hans familj med ts och inte bara ursprungsfamiljen? Hur tänker man liksom att man ska få en egen, tajt familj om man samtidigt ständigt påminner ens partner om att hen inte är en del av familjen? 

Vad menar du? Han fokuserar väl på ts, de bor ihop är gifta, träffas varje dag, bor långt från resten av familjerna. Det handlar om en julhelg och de vill att hon ska följa med dit? Tror nog att sambon tycker att han också fokuserar på ts. Men han vill inte avstå kontakt med sin övriga familj och släkt. Det är högst rimligt. Ts vill att han ska avstå det, stanna hemma och tillbringa julen med enbart henne. Vet inte om jag tycker det är så schysst heller.

Varför firar du inte jul med din familj om ni ändå åker till hemorten? Måste ni verkligen fira tillsammans? Alternativt varför är du inte mer med din familj och vänner på hemorten när du är där om du tycker hans familj är jobbig? 

Jag och min numera man har firat hos våra resp familjer isär varje år (Om vi inte har rest, vi har inga barn). Jag brukar passa på att spendera en del tid hos mina föräldrar då och sova över osv. Sen brukar han komma också någon natt innan vi åker hem nån gång i mellandagarna, vi bor alla i samma stad. Jag umgås med honom varje dag på året och det är kul att kunna göra mina föräldrar så glada över att ha mig hemma ett tag vilket även förgylls av att det är en högtid med god mat och ledighet. 

Hade ni haft barn hade jag kunnat förstå ditt tänk lite mer, vilja skapa egna traditioner osv. (Dock hade jag då bjudit in familjerna att fira). Nu tycker jag det låter ganska konstigt att vilja sitta bara ni två ensamma hela julen, dessutom är det en bra jul med röda dagar så ditt argument håller inte riktigt. Så spara på det argumentet tills ni har barn och låt din man fira med sin familj om han vill det. 

Varför inte varannan jul enligt respektive önskemål eller kanske en treårscykel; ett år hos svärföräldrarna, ett år själva hemma och ett år hemma med hembjuden släkt (kanske på din sida) och sedan börja om från ett igen.