Barn? Han är inte redo.

Visa din sambo din TS så att han kanske får en annan förståelse för vad det är du bär på och brottas med. Inte så sällan är vi ibland bättre på att vara tydliga när vi pratar med någon annan än den berörda av det.

Detta är väl en av anledningarna till att färre barn föds idag, män som drar ut på det. 

Jimmy75 han vet allt de jag skrivit, hur dåligt jag mår, och att jag är iprincip ensam i min vänkrets att inte ha barn, men han är inte de då han har väldigt blandat av vänner som inte vill ha barn, som har barn eller som inte ens har partner och då inga barn. Hans två närmsta fick sina första barn det här året men det har inte ändrat något för honom. Varje gång vi försöker ha denna konversationen så slutar det med att jag gråter större delen av kvällen då han aldrig kommer med varken att börja nu eller ens en tid när vi kan börja för att han inte vet, så han vet hur dåligt jag mår över det..

Jag var förlovad med en 9 år äldre man som lät mig tro att han ville ha barn, men när jag var 28 kröp det fram att nej, det ville han aldrig.

Sex år bortslösade, men jag gjorde slut och fick barn med min nuvarande man vid 32. Han var också överdrivet nervös över hela "redo-grejen" men argument som bet var:

1) Även om han tror han kan bli en dålig pappa så hoppas jag han inte tror att jag blir en dålig mamma, för då ska han inte vara ihop med mig alls.

2) Om han vill att barnen ska ha någon glädje av och hinna lära känna sina farföräldrar innan dessa blir alltför trötta och skröpliga så är det läge att komma igång nu. 

Min mans föräldrar var av den äldre sorten och är det något som ett av hans andra syskon har uttryckt ånger över så är det att hen fick barn för sent för att de skulle ha några ordentliga minnen av aktiviteter med den äldre generationen.

Ja ska man vänta på att känna sig redo för det uppdraget får man nog vänta. Det finns ju liksom inga garantier för allt här i livet. Ibland måste man bara våga hoppa.

Vet han vad det han är rädd för då?

Han vet inte riktigt varför han inte är redo, bara att han inte känner sig redo. Han tänker att det kommer komma en dag då han kanske känner sig mera redo, jag har bett honom att verkligen försöka ta reda på vad det handlar om han har dock inte tidigare velat prata med andra om detta och prata att med mig har inte riktigt lett någonstans i den frågan.. Men han har nu sagt att han ska försöka prata med sin närmaste på jobbet om det, han har tydligen frågat denna kollegan mycket om barn då han(kollegan) fått barn för ca 1år sedan, men bara frågor om vad som är positivt/negativt, hur det är osv.. dock inte sagt något om våran situation eller att han inte känner sig redo vilket jag nu bad honom att prata med någon annan om, i alla fall de faktum att han inte är redo och kanske kan bolla med någon annan manlig så kanske det är någon som förstår eller kan hjälpa honom att komma fram till vad som saknas eller varför han inte känner sig redo..

Låter mest som undvikandebeteende där han vill hålla saker ifrån sig som på ett eller annat vis är mentalt krävande. Absolut inget ovanligt eller onormalt, MEN i högsta grad ett problem i er situation och då funkar det inte så bra om han bara ska utgå ifrån hur han själv känner här. Det mest troliga, om han inte verkligen försöker ta tag i sina tankar och känslor om detta är att han inte kommer känna sig redo någon gång. Risken finns att tiden bara går och i efterhand kan det vara lite sent att göra något åt.

Att du redan vet det här förstår jag. Är mer ute efter att bekräfta din upplevelse och att jag förstår ditt dilemma.

Ja, precis.. Det här att han börjat ställa frågor och liknande till sin kollega, eller egentligen 2 kollegor som fick barn nästan samtidigt, ser jag ändå som något positivt då han sa att han började fråga dessa 2 nu de senaste veckorna för att han vill veta mer om det och för att han vet hur jag känner gällande barn, så jag har väl något litet hopp om att det kanske ska hjälpa om han då pratar med sin närmsta kollega, som även är en av hans närmsta vänner i dagsläget, och som sagt bollar om varför han inte är redo och kanske då kommer fram till något vettigt.. Jag har bett honom många gånger att bolla med andra men han har själv inte velat göra det förrän nu. För just de jag tror och tänkt hela tiden är att han behöver bolla med andra om detta, sedan kanske det inte leder till att han känner sig redo men kanske till varför han inte gör det..

Ni kan väl gå tillsammans och prata med någon på BVC. De brukar ha olika föräldragrupper och kanske känner till någon pappagrupp. Fullt möjligt om man frågar att han kan få komma i kontakt med dem och få ytterligare perspektiv på hur det kan vara att bli förälder.