Anonym (Vid vägs ände) skrev 2025-12-28 08:17:27 följande:
Därför att den i flera år inte var såhär. Därför att jag kommer från en kärnfamilj. Därför att jag vill ha tillbaka det vi hade förr, vilket i flera år var väldigt bra.
Jag kommer med en uppväxt att man jobbar på saker, man håller ihop.
Det jag har så svårt att förstå just nu är helheten. Min man säger att han inte är så romantiskt lagt, men allt han gjorde innan ffa andra barnet kom var just romantiskt. Han visste vad jag gillade och överraskade mig med sånt och han tog ansvar i saker jag hade svårt för. Han gav fysisk kontakt och vi hade mkt mysiga dagar.
Han säger att han inte är så bra på fysisk kontakt och att visa känslor så men mot barnen är han lekfull, busar, ger dem kramar.
Jag har så svårt att förstå helheten.
Anonym (Vid vägs ände) skrev 2025-12-28 00:17:52 följande:
Tack. Jag känner att det inte är lätt att förklara heller när folk uppenbart hakar upp sig i vissa detaljer.
Har pratat mkt med mannen idag. Sagt att jag mår dåligt och förklarar just hur jag ser det, att vi hade något innan som försvann när barnen kom. Alltså, innan barn var vi ett team. Han lagade mest mat, vi delade på allt jobb, vi kunde ta långa promenader, ha picknick ute under stjärnorna, överraskade varann med gåvor som var personliga och som den andre blev glad av. Myste på kvällar och höll handen ute.
Nu är det inget av det, och jag sa att jag absolut inte är någon som måste posta på sociala medier allt man gör och allt puttenutt om varandra. Men att jag helt enkelt saknar de här små sakerna i vardagen mot varann som visar att det är vi. Som gör det me än att man delar på räkningarna liksom.
Han hade ingen uppenbar förklaring på varför de försvunnit från hans sida. Jag tror ärligt inte han känt att hans beteende varit så annorlunda men för mig som mottagare har det varit milsvid skillnad så jag märker det ju. Det svåra är väl att hitta tillbaka till något för någon som inte upplever att han gör nåt annat än förr liksom.
Men jag har iaf börjat lyfta saker på riktigt.
Bra att ni pratar, försök boka parterapi så att ni får hjälp med det. Det verkar som att era problem bottnar i flera saker. Ni tycks ha glidit ifrån varandra och tappat det ni hade, vanligt när man får barn. Sen har ni som jag förstått det helt olika referensramar med er från er uppväxt. Där behöver ni ju mötas, det är lika mycket hans barn som dina barn.
Till sist så verkar din man vara barnslig och omogen, silent treatment i flera dagar? Så gör man ju inte. Då funderar man ju på hur han är uppväxt egentligen. Hur är hans föräldrar? Syskon? Upplever du familjen som harmonisk men annorlunda mot din familj?
Reagerar på att du skriver att du städar 1.5-2h varje dag. Överdriver du här? Såvida ni inte har 5 hundar som drar in så låter det väldigt överdrivet.
Det är ju möjligt att ni landar i att gå skilda vägar då ni verkar ha väldigt stora olikheter som ställts på sin spets i och med barnen. Parterapi kan hjälpa er att landa i något beslut.
Tycker också att du ska försöka boka upp någon fritidsaktivitet så att du kommer bort från hemmet en eller kanske ett par kvällar i veckan. Då tvingas han steppa upp och kan skapa sina egna rutiner med barnen och du får andrum. Har du någon sport du kan ta upp?
