• Anonym (Vid vägs ände)

    Hur får man energi...

    Hur gör ni för att få återhämtning i vardagen? Har två små barn som bägge är extremt intensiva barn. Har en sambo som absolut inte gör någon ansträngning för att skapa energi eller glädje åt mig (ja, jag funderar absolut på separation men det är en annan fråga som jag ska ta tag i nästa år). 
     
    Men hur och vad gör ni för egen del för att skapa energi, jag behöver alla tips på saker jag kan göra för mig själv. Just nu är jag jättetrött och därmed lättgrinig och jag vill hitta energigivande saker för att få bort all frustration och trötthet som byggs upp i kroppen så att jag orkar vara positiv mot barnen.
     
    Jag sover helt okej men att aldrig ha positiv input under dagarna eller något som ger energi är så extremt tärande i längden. Har givit upp att få något av sambon så nu måste jag hitta sätt att få det på annat vis. Att gå genom livet och aldrig någonsin få något positivt mot en är inte hållbart och jag har märkt senaste tiden att jag blivit rejält ledsen och lättretliga. Jag tror inte på otrohet som lösning, men för första gången i livet förstår jag faktiskt de som hamnar där, när  man aldrig får något som helst positivt från den man delar livet med.
     
    Så, vad gör ni som laddar er med positiv energi?

    Jag måste få något så jag orkar mig genom den här julen.
  • Svar på tråden Hur får man energi...
  • Anonym (Vid vägs ände)
    Tow2Mater skrev 2025-12-27 17:27:55 följande:
    Du pratar inte med mig, men frågar mig en fråga, ok. Jag har dessutom inte sagt något alls om att den som gor minst skulle vinna. Vet inte varfor du tolkat mig så.

    Lagat mat varje dag - som jag sagt tidigare, ibland om man behover pga av brist pa energi kan man faktist servera annat an lagad mat. Det ar inte barnmisshandel, dina barn kommer inte att fa akut naringsbrist.

    Tvättat 4 ggr i v pga väderlek - later normalt.

    Förberett julklappar åt barn - har ar ju fragan hur manga och hur mycket, precis som jag papekat tidigare. 

    Städat hus - det kan man gora bade extremt mycket och extremt lite, det sager ingenting att du stadat. Dra ett varv med dammsugaren eller putsat alla fonster och bytt gardiner och rengjort koksflakten for du ar radd att de femtielva stearinljusen som satts up ska gora at den tar eld.

    Satt upp ljusslingor - inne eller ute eller bade och? borde inte en racka? och kan faktist skippas om du har julstjarna och ljusstake. Ute? Da kan det skippas.

    Köpt gran - vore lattare med en plastgran som bara falls upp och pluggas in i eluttaget. Behover knappt klas da ljusen och en del prydnader redan siter fast. Latt att ta ned dessutom. Kanske du kan satsa pa till nasta jul.

    Satt upp julstjärnor och ljusstakar inomhus - igen, kanske en av varje skulle racka? 

    Ordnat julkort åt släkt (mest makens men han vill skicka menr aldrig i tid) - tja, en smaksak. Vi har prioriterat bort det som onodigt. Skick en halsning pa sms eller e-mail.

    Tagit fram ca 3 tomtar - tja.... tar tre sekunder sa det kan man val gora.

    Ordnat en paketkalender - antar varje barn fick en? Som vi pratat om tidigare, ICA har kalendrar. Men en 'hoprafsad chokladkalender från Ica' verkar ju inte duga for dig och dina barn.
    Man kan servera annat än mat men den måste fortfarande handlas och tas fram. Tidsvinsten är marginell. 

    Du raljerar. Jag dammsuger, torkar ytor vid mat och kök, våttorkar golv där det krävs, och plockar undan, byter lakan. 

    Jag vet inte hur du bor men att sätta upp en stjärna och en ljusstake ser rätt sorgligt ut. Vill du leva som en Laestadian är det ditt val men i alla andras hus ser det bara skevt ut. 160 kvm hus. Vilket fönster ska du ha den i?

    Vi har ingen rimlig förvaring för en plastgran och det är något jag aldrig kommer skaffa. Vidrigt påfund som då ska upp på en vind utan trapp, ska jag upp dit och balansera med?

    Och ja, åter, hälsning på sms. Du är en vän jag aldrig skulle ha. 

    Sina förslag spar en aning tid, inte så mkt eftersom det jobbiga är att ta fram lådorna med pynt - jobbet att sätta upp en vs 5 av något är litet i jämförelse, men de är också gravt sorgliga. Man kan ju leva så, men det tror jag få i Sverige skulle anse är en normal nivå.

    Lever du så annars med, har tre par jeans och fem tröjor i samma färg, snaggar håret för att slippa klippa dig, äter en sorts mat året om?
  • Anonym (Vid vägs ände)
    Tow2Mater skrev 2025-12-27 17:27:55 följande:
    Du pratar inte med mig, men frågar mig en fråga, ok. Jag har dessutom inte sagt något alls om att den som gor minst skulle vinna. Vet inte varfor du tolkat mig så.

    Lagat mat varje dag - som jag sagt tidigare, ibland om man behover pga av brist pa energi kan man faktist servera annat an lagad mat. Det ar inte barnmisshandel, dina barn kommer inte att fa akut naringsbrist.

    Tvättat 4 ggr i v pga väderlek - later normalt.

    Förberett julklappar åt barn - har ar ju fragan hur manga och hur mycket, precis som jag papekat tidigare. 

    Städat hus - det kan man gora bade extremt mycket och extremt lite, det sager ingenting att du stadat. Dra ett varv med dammsugaren eller putsat alla fonster och bytt gardiner och rengjort koksflakten for du ar radd att de femtielva stearinljusen som satts up ska gora at den tar eld.

    Satt upp ljusslingor - inne eller ute eller bade och? borde inte en racka? och kan faktist skippas om du har julstjarna och ljusstake. Ute? Da kan det skippas.

    Köpt gran - vore lattare med en plastgran som bara falls upp och pluggas in i eluttaget. Behover knappt klas da ljusen och en del prydnader redan siter fast. Latt att ta ned dessutom. Kanske du kan satsa pa till nasta jul.

    Satt upp julstjärnor och ljusstakar inomhus - igen, kanske en av varje skulle racka? 

    Ordnat julkort åt släkt (mest makens men han vill skicka menr aldrig i tid) - tja, en smaksak. Vi har prioriterat bort det som onodigt. Skick en halsning pa sms eller e-mail.

    Tagit fram ca 3 tomtar - tja.... tar tre sekunder sa det kan man val gora.

    Ordnat en paketkalender - antar varje barn fick en? Som vi pratat om tidigare, ICA har kalendrar. Men en 'hoprafsad chokladkalender från Ica' verkar ju inte duga for dig och dina barn.
    Och nej. Ingen chokladkalender pga vi har äntligen fått bort tjat på godis varje dag.
  • Tow2Mater
    Anonym (Vid vägs ände) skrev 2025-12-27 17:37:12 följande:
    Man kan servera annat än mat men den måste fortfarande handlas och tas fram. Tidsvinsten är marginell. 

    Du raljerar. Jag dammsuger, torkar ytor vid mat och kök, våttorkar golv där det krävs, och plockar undan, byter lakan. 

    Jag vet inte hur du bor men att sätta upp en stjärna och en ljusstake ser rätt sorgligt ut. Vill du leva som en Laestadian är det ditt val men i alla andras hus ser det bara skevt ut. 160 kvm hus. Vilket fönster ska du ha den i?

    Vi har ingen rimlig förvaring för en plastgran och det är något jag aldrig kommer skaffa. Vidrigt påfund som då ska upp på en vind utan trapp, ska jag upp dit och balansera med?

    Och ja, åter, hälsning på sms. Du är en vän jag aldrig skulle ha. 

    Sina förslag spar en aning tid, inte så mkt eftersom det jobbiga är att ta fram lådorna med pynt - jobbet att sätta upp en vs 5 av något är litet i jämförelse, men de är också gravt sorgliga. Man kan ju leva så, men det tror jag få i Sverige skulle anse är en normal nivå.

    Lever du så annars med, har tre par jeans och fem tröjor i samma färg, snaggar håret för att slippa klippa dig, äter en sorts mat året om?
    Så låter for mig som din attityd är ett problem.

    Vi har en mindre låda med julsaker, plus en liten plastgran. Man får sätta sin ambitionsnivå där man orkar ha den. Tycker inte ett sparsamt pyntat hus är sorgligt, där kommer attityder in.
  • Anonym (Lotta)

    Hm. Du har rätt mycket ideer om att saker måste vara på vissa sätt. Jag kan ändå få viss förståelse för din man/sambo. 


    Det är inte sakerna du gör som i sig är fel (det låter som mysigt och fint) men du skriver om dem som om de hade samma vikt som att tex borsta barnens tänder (som ju är viktigt på riktigt till skillbad från att ha många ljusstakar). 


    Om du är så här oresonlig när du pratar med din man/sambo så förstår jag att det skär sig och att ni inte når fram till varandra. 


    Hur kan man tex bo fyra personer varav två småbarn i ett hus på 160 kvm och inte ha plats för en plastgran? Jag fattar att du inte vill ha en plastgran, men skälet platsbrist låter fullkomligt orimlig och sättet du raljerar över saker som skulle förenkla för dig får mig att undra om en del av din stress ändå inte är självpåtagen. Du verkar vara ganska fast i dina måsten, som om de vore av Gud givna. 


    Ställ dig frågan om saker i vardagen verkligen är så viktiga .Eller är det bara för att dina kompisar eller föräldrar gör så som gör att du känner att det måste göras på det viset. 


    Jag skriver inte så här för att hacka på dig utan för att jag tycker mig ana att det kanske inte bara är så att han är slö utan det kanske också är du som har onödigt högt ställda krav och svårt att dra ner till en mer rimlig ambitionsnivå i den situation som du är i. 

  • Anonym (Vid vägs ände)
    Tow2Mater skrev 2025-12-27 18:07:36 följande:
    Så låter for mig som din attityd är ett problem.

    Vi har en mindre låda med julsaker, plus en liten plastgran. Man får sätta sin ambitionsnivå där man orkar ha den. Tycker inte ett sparsamt pyntat hus är sorgligt, där kommer attityder in.
    Saken är att om min man skulle ta hälften av matlagningen och städet hade jag orkat ta julpyntet som ger mig energi om jag kan göra det tex på raster istället för att då laga mat.

    Det är inte julpyntet som är knäckfrågan här. Den var ett exempel på något man kan göra för att glädja den andre, att hjälpas åt med saker man vet den ena gillar. Men tiden det tar jämfört med de saker man gör varje dag är ju inte jämförbart.
  • Anonym (Vid vägs ände)
    Anonym (Lotta) skrev 2025-12-27 18:08:30 följande:

    Hm. Du har rätt mycket ideer om att saker måste vara på vissa sätt. Jag kan ändå få viss förståelse för din man/sambo. 


    Det är inte sakerna du gör som i sig är fel (det låter som mysigt och fint) men du skriver om dem som om de hade samma vikt som att tex borsta barnens tänder (som ju är viktigt på riktigt till skillbad från att ha många ljusstakar). 


    Om du är så här oresonlig när du pratar med din man/sambo så förstår jag att det skär sig och att ni inte når fram till varandra. 


    Hur kan man tex bo fyra personer varav två småbarn i ett hus på 160 kvm och inte ha plats för en plastgran? Jag fattar att du inte vill ha en plastgran, men skälet platsbrist låter fullkomligt orimlig och sättet du raljerar över saker som skulle förenkla för dig får mig att undra om en del av din stress ändå inte är självpåtagen. Du verkar vara ganska fast i dina måsten, som om de vore av Gud givna. 


    Ställ dig frågan om saker i vardagen verkligen är så viktiga .Eller är det bara för att dina kompisar eller föräldrar gör så som gör att du känner att det måste göras på det viset. 


    Jag skriver inte så här för att hacka på dig utan för att jag tycker mig ana att det kanske inte bara är så att han är slö utan det kanske också är du som har onödigt högt ställda krav och svårt att dra ner till en mer rimlig ambitionsnivå i den situation som du är i. 


    Hej Lotta! 

    Jag julpyntar för att jag mår dåligt vintertid av mörkret Julpyntet är mitt sätt att hålla näsan över vattenytan. Men när jag måste göra det plus allt annat i vardagen, ja då blir det mycket. Det funkade när det var jag, maken och ingen mer. Men när jag tar allt för mig, barnen, och maken, då blir det rätt fullt. När jag ansvarar för allt med städ, tvätt, matlagning, mathandling, hämtning av barn på förskola och aktivering av dem på eftermiddagarna, plus den vardagliga undanplockningrn och att ha koll på växande barns klädinköp.

    Hur man inte kan ha förvaring? Enkelt. Huset är byggt utan förvaring! Inga skåp, ingenting. Inga förråd. Inget garage (och ingen byggrätt att skapa ett). Det finns en vind som man inte kan gå på och där besiktningen inte rekommenderar förvaring. Helt galet. Den lilla lilla förvaring som finns rymmer yta för extra glödlampor och proppar. Har aldrig sett ett hus med så lite förvaring.
  • Anonym (Vid vägs ände)

    Saken är också att jag vill att vi pratar om det. Men när han blir sur så blir han också otroligt svår. Dels långsint, så han kan ignorera mig i flera dagar. Dels inåtvänd till en nivå att han inte knappt svarar på tilltal.

    Så om jag kokar över någon gång av ren utmattning så får jag sen en make som inte säger något på flera dagar mer än att jag är svår. Då är det svårt att ha en dialog. När jag försöker lyfta saker med honom i netruala lägen lovar han saker men sen händer inget (han sa hela hösten att han skulle börja laga mat och ta mer såna delar men det blev exakt 0 gånger). Säger jag något när jag till slut får nog, då möts jag av iskyla och en person som bara blir arg och tyst.

    Det är inte enkelt då. Jag blir ju också irriterad när han helt stänger ut mig så fort jag försöker ta upp saker som blir jobbigt för mig, samtidigt som han vägrar berätta något om hus han ser på sakerna som också kunde hjälpa mig förstå honom.

    Och jag har väl lite fått nog att känna att jag är den enda som ska försöka göra den andre nöjd eller glad.

  • Anonym (Lotta)

    Och det fattar jag verkligen (det du skriver i de senaste inläggen) och jag står fortfarande fast vid det jag skrev först - att jag tror att du skulle må bättre utan honom. Han verkar mest vara som en boja som håller tillbaka och trycker ner dig. Att vara tyst flera dagar är ju helt vidrigt. Jag hade aldrig accepterat sånt beteende från min man. I vårt förhållande är det helt självklart att båda sliter på efter bästa förmåga. 


    Delade ni lika på allt innan barnen kom? Fixade han pynt , bytte gardiner, planerade och lagade vardagsmat och sånt då? 


    Men jag har fortfarande svårt att fatta grejen med brist på förvaring. Ni bor ju så stort. Det måste ju gå att avsätta ett helt rum bara för förvaring med ett så stort hus. Eller bygga massor av garderober. Men du behöver inte svara på det. Det är ju egentligen irrelevant. Jag får dö nyfiken.  

    Men ta dig ur detta. Kanske börja med parterapi så att han förstår allvaret. Även om det skulle finnas områden där du kan tagga ner så är ju hans beteende förfärligt. Än så länge är barnen små, men snart kommer de att märka hur arbetsfördelningen mellan er ser ut och jag gissar att det inte är värderingar som du vill föra vidare? 

  • Anonym (Skild)
    Anonym (Vid vägs ände) skrev 2025-12-27 21:14:32 följande:

    Saken är också att jag vill att vi pratar om det. Men när han blir sur så blir han också otroligt svår. Dels långsint, så han kan ignorera mig i flera dagar. Dels inåtvänd till en nivå att han inte knappt svarar på tilltal.

    Så om jag kokar över någon gång av ren utmattning så får jag sen en make som inte säger något på flera dagar mer än att jag är svår. Då är det svårt att ha en dialog. När jag försöker lyfta saker med honom i netruala lägen lovar han saker men sen händer inget (han sa hela hösten att han skulle börja laga mat och ta mer såna delar men det blev exakt 0 gånger). Säger jag något när jag till slut får nog, då möts jag av iskyla och en person som bara blir arg och tyst.

    Det är inte enkelt då. Jag blir ju också irriterad när han helt stänger ut mig så fort jag försöker ta upp saker som blir jobbigt för mig, samtidigt som han vägrar berätta något om hus han ser på sakerna som också kunde hjälpa mig förstå honom.

    Och jag har väl lite fått nog att känna att jag är den enda som ska försöka göra den andre nöjd eller glad.


    Jag känner igen sååå mycket. Just det där med att julpyntet faktiskt är något som får en att må bra. Men genom att dra ner på det så blir det att du även där får följa din sambos pipa. 


    Om jag och min förra man hade varit lika självupptagna och lagat mat när vi känner för det etc hade barnen antagligen placerats i familjehem.

    Tänk nu på att personer svarar dig här utan att förstå din hela bild. Att behöva försvara dig när du redan är dränerad gör ju inget bättre.

    Fokusera på att du gör allt för barnen och att du gör det väldigt bra. 
    Ni lever helt olika liv i samma familj. Det går ju inte. Du kommer krascha.

  • Anonym (Kajsa)
    Anonym (Vid vägs ände) skrev 2025-12-27 16:27:38 följande:
    Jag pratar inte med dig här, eftersom du är av åsikten att den som gör minst vinner.

    Det jag gjort i december:

    Lagat mat varje dag
    Tvättat 4 ggr i v pga väderlek
    Förberett julklappar åt barn
    Städat hus
    Satt upp ljusslingor 
    Köpt gran
    Satt upp julstjärnor och ljusstakar inomhus
    Ordnat julkort åt släkt (mest makens men han vill skicka menr aldrig i tid)
    Tagit fram ca 3 tomtar
    Ordnat en paketkalender

    Det som tar tid här är att allt är undansuvat på vind och att det varit en december som inneburit grovstäd varannan dag pga lera. Och barn som varit rejält irriterade pga förskola som inte levt upp till aktivitetsnivå.

    Förutom paketkalendern, vad tycker du är onödigt?

    Tar detta så lång tid?

    Laga mat, tvätta, städa - ja det måste göras året om och ni bör dela dessa sysslor året om. 


    Ljusslingor, julstjärnor, ljusstakar, tomtar - två vuxna borde kunna fixa detta på en kväll. Att allt är på vinden borde göra det snabbare att ta fram det. 


    Köpa gran - max en timme en helg. 


    Julkort - vill maken att hans släktingar ska få kort får han ägna ett par timmar åt det en kväll. 


    Paketkalender - vet ej, ett par timmar?

    Julklappar - en lördag, när barnen är med pappan. Sen tar du dem en lördag medan han handlar. 


     

Svar på tråden Hur får man energi...