Styvmamman from hell

Du har gjort HELT rätt snirkel.

Jag har gjort en soc-anmälen mot min sambos ex. Eftersom han inte orkade själv.

Snirkel: Ville bara säga: kämpa på! Du gör helt rätt Har själv en modern familj med bonusbarn o det är inte alltid helt lätt, fast i mitt fall är det att bio mamman inte tar sitt ansvar som förälder, hon fattar inte vad som är bäst för sin egen son. Bonussonen går att läsa som en öppen bok, men hon kan inte läsa honom. Bla gick han med bruten hand i 3 dygn innan han kom till oss, vi såg direkt att det var något fel o åkte till sjukan Hade god lust att göra en anmälan Men för sambons skull lät jag bli. Det är så mycket runt i kring i alla fall (som jag inte tar upp nu).
Min son 15 år, vill inte vara hos sin pappa, hans nya fru funkar inte heller. Han får fixa egen mat, fastän hon gör mat till hennes mat, när han var tio år skjutsade hon hem honom till mig, släppte av honom utanför porten, det var lunchtid, han hade inte ätit, hon hade inte kontrollerat med mig om jag var hemma. Jag var i en stad tio mil bort o hade kommit överens med pappan att jag inte skulle vara hemma förrän sent på kvällen o han skulle vara kvar till dagen efter. Men hon kör hem honom. Som tur var fanns en gullig granne hemma som tog hand om honom, själv kastade jag mig på tåget. Pappan befann sig i tyskland som han inte hade meddelat mig, då hade ju pojken fått vara hos någon som bryr sig om honom istället. Därefter har hon många gånger bevisat att hon inte är värd att få vara i närheten av min son. Så jag är stenhård med att om pappan inte är hemma så behöver inte sonen vara där heller

Förlåt att det blev så långt, började skriva o sen gick det inte att sluta Ts: vill bara att du ska veta att du har mitt fulla stöd!!! kram

Jag tycker synd om dina barn. Hoppas att pappan kommer till insikt.

Kan du inte ringa till pappans jobb då du och din sambo träffar honom utan häxan.

Ge honom ett ultimatum - bryr han om dem likgiltig får han inte träffa dem om han vill vara en del i deras liv då måste han höra på sina barn och inte bara häxans egoistiska behov.

Snirkel: Tack ska du ha:)

Jag tycker att du har gjort helt rätt. Eftersom att det inte verkar som att du kan prata med varken pappan eller styvmamman om hur barnen mår (eller jo, du kan prata men de lyssnar inte...) så tycker jag bara att det är helt rätt att någon utifrån kan hjälpa er. För det är ju tydligt att dina barn inte trivs. Det är nog bra om de kan få prata med kurator båda två.

MIn sambo ska ringa familjerätten och soc i veckan.....anmäla mamman. Fast det är skitjobbigt för det känns som om problemet kan tyckas litet...om man jämför med alkoholism och drogmissbruk etc. Men klassfröken sa på utvecklingssamtalet igår att hon tyckte ABSOLUT vi skulle anmäla nu.

snirkel: man kan tro att det är mitt ex och hans hellbride du pratar om......

Soc-tanten jag pratade med igår sa att jag skulle ringa och prata med vår kontakt på fammiljerätten idag. Jag gjorde det och tydligen så har inte min anmälan tagits emot. Soc-tanten bedömde att det var en vårdnads- och umgängesfråga och hänvisade mig därför till familjerätten. Jag pratade en stund med famaljerätten om den nyss uppkomna situationen (att barnen inte får träffa syskonen om de inte oclså träffar styvmamman) och han föreslog att tredje möte där även hon var med. Jag sa att vi redan hade kommit fram till att det var det enda raka. Han sa att jag kunde kontakta bup men väntetiden där är ju flera månader och det är ju nu barnen tar stryk så jag vill få igång kvarnhjulen lite snabbare än så.

Sedan ringde jag till soc-jouren för att göra en anmälan... ordentligt! Fick prata med en ny "tant". Berättade situationen och sa att visst handlar det om umgänge också men samtalet mellan pappan och mig kan hålla på i månader eller år innan det lett till något som fungerar och barnen mår dåligt NU! Hon frågade lite om vad som varit och jag sa att barnen absolut vill slippa träffa styvmor. Tanten sa att barnen kanske inte skulle vara hemma hos pappa då för ibland är det inte bra för barnen att umgänger sker hemma hos pappan. Jag sa att det har de inte varit på flera år. Då förstod hon inte hur styvmamman kunde vara något problem och jag förklarade att hon kräver att få komma hit och träffa barnen. Tanten blev helt tyst ett tag och sa sedan att det kunde hon ju inte på fullt allvar kräva. Hon föreslog då också att vi skulle ha ett möte på familjerätten där även styvmor var med. Jo...

Hur som haver så blev det bestämt att barnen och jag ska få en tid hos någon på soc som vi ska prata med. jag vet inte vad det är för typ av samtal eller med vem men det händer i alla fall något.

salicin13 -> Det hopplösa i den här kråksången är att pappan behandlar dem som styvmamman tycker att han ska, dvs inte så bra. När de fortfarande var hos honom var annan helg hände det ofta att de fixade barnvakt åt mina barn, alltså de såg till att barnen sov hos någon annan. Gick i taket när jag fick veta att i en av familjerna som de brukade bli "utlånade" till fanns en son som var några år äldre än mina barn. Dottern tyckte att han var obehaglig och jag har förstått att han har gjort något men barnen vägrar berätta vad det är för de tycker det är pinsamt. Jag har bara fått veta att det är något snuskigt. Sådan är ju kul att höra... in.

ros72 -> Det är ett ultimatum han fått förr men det resulterade bara i att han slutade träffa dem och då förlorade de också kontakten med sina syskon...

Tjofsen -> Så fort ungarna blir lidande så blir det ett stort problem hur obetydlig orsaken än är.

baralillaja -> Å, finns det fler? Hemska tider... Jag fattar inte hur man är funtad när man behandlar ungar, andras eller egna, så. Det hade varit intressant att veta hur man själv skulle vara som styvmamma...

Hur har det gått?

Var faktiskt på familjerätten igår med pappan. När de frågade hur han tyckte att det hade gått med umgänget sa han att han tyckte att det hade gått bra och att han hade träffat barnen var tredje vecka och ringt dem varje helg och en del vardagar också. Jag påpekade att de träffats tre gånger med 5 veckor mellan första och andra träffen och 7 veckor mellan andra och tredje träffen, att han ringt kanske var tredje vecka och dessutom försökt tvinga barnen att träffa styvmamman. Pappan sa att han tyckte att han var tvungen att sätta ner foten och markera att barnen ska acceptera henne för att hon är hans fru och ska vara med honom resten av livet. Han tycker att barnen fryser ut henne.

Sedan blev det en del smutskastning á la sandlåda om vem som sagt vad, vem som menat vad och vem som påverkat ungarna att tycka vad. Han menar att barnen alltid tyckt om styvmamman men sedan barnen slutade vara hos dem varannan eller vartredje helg (som de var förr) så har barnen börjat tycka dåligt om henne för att jag pratat så mycket skit om henne inför barnen. Jag sa att barnen inte ville vara hos dem just för att de tyckte illa om henne och inte trivdes där men pappan tycker att det var så länge sedan att de inte minns vad de tyckte om henne då. Det är visserligen flera år sedan men jag tror att barnen minns vad de tyckte när de var 9-10 år... och det tycker också barnen att det minns.

Hur som haver... familjerätten föreslog att "vuxenvärlden" skulle reda ut detta utan att familjerätten skulle vara inblandad vilket pappan höll med om men när familjerätten sa att vuxenvärlden bestod av (förutom han och jag då) styvmamman och min sambo drog han öronen åt sig. Han ville absolut inte att hon skulle vara med på ett möte. Familjerätten föreslog också att barnen kanske skulle få vara med och förmedla sin åsikt. Ganska snabbt gjorde han en helomvändning och lovade dyrt och heligt att han skulle träffa barnen var tredje helg utan undantag, att de skulle slippa träffa styvmamman, att barnen skulle få umgås med sina syskon och att han skulle försöka ringa dem en gång i veckan åtminstone.

Så... det låter ju positivt men jag är försiktig med att ropa hurra. Vi får se om han håller vad han lovat den här gången eller om han får nya direktiv från frugan som går stick i stäv med vad han lovade på familjerätten.

Gott å se att det finns fler som har det som oss, eller nja ganska så tragiskt är det ju egentligen. Kan undra vad det är för fel på alla dessa pappor som skaffar sej nya kvinnor straight from hell och "glömmer bort" sina barn. Lycka till alla som kämpar!

tur att dina barn är så stora så det går att prata med dom.
deras pappa verkar inte fatta vad han utsätter barnen för.
å nej dom ska inte behöva träffa den skatan om dom känner så.
tycker bara så synd om barnen, alla har rätt till en bra relation med båda föräldrarna, det är han som går miste om nå, för vad säger att dom kommer förlåta honom när dom blivit äldre.