Hur ofta säger ni till era/erat barn "jag älskar dig"?

min son på snart 3 år säger det hela tiden till mig och då svarar jag förståss, till min tjej som är 4 mån säger jag typ 5 gånger per dag kanske!! kan aldrig minnas att min mamma sa det till mig.

dagarna i ända säger jag det till min son

Jag har aldrig hört det från vare sig min mamma eller pappa. Det är något som jag börjat tänka en del på faktiskt, särskilt sen min pappa mer och mer "försvinner ur bilden" för mig. Alltså, han typ glömmer bort mig och min syster mer och mer. Så man tvivlar nästan på att man betyder något.
Till min sambo säger jag nog det varje dag, och han till mig.
Min syster och jag säger det "indirekt" till varandra någon gång ibland, det kan t ex komma ett sms "min älskade syster..." eller "I love you, världens bästa syster"
Och en sak är säker, jag kommer att säga det till mina barn varje dag. Dom ska få höra att "mamma och pappa älskar dig".

Jämt... Vi hittar på sånger där vi sjunger hur mycket vi älskar varandra.

Min dotter på 5,5 år kan bara komma när vi är ute eller när som helst och säga - Mamma, jag älskar dig! Det är sååå underbart!!

Det är ord som vi inte kan säga för mycket!!!

Inget av mina barn har sagt det ännu. Min äldsta dotter är 2.5 år och jag säger det ofta till henne då jag nattar henne. Fick sällan höra det som barn och då endast från mamma aldrig pappa. Samtidigt som det gör mig lite ledsen att dottern inte sagt det tillbaka ännu så vill jag nog hellre att hon väntar och menar det då hon säger det. Kontroversiell åsikt men tycker många säger det så ofta att det känns urvattnat tvångsmässigt och / eller forcerat. Vill inte bli sån som bara säger det för att, även om jag älskar ungarna. 

Jag hörde det aldrig från mina föräldrar och har själv aldrig sagt det till mitt barn. Sådana ord hör till filmer. Eller kanske medel- och överklassen.

Min dotter vet ändå hur älskad hon är, hon är typ vår prinsessa.

Va,rje gång hon kom hämtade vi henne vid stationen. Trots att hon alltid sa att hon kunde ta bussen.  Det är bara föräldrar som gör så, sa hon. Sambon gjorde det aldrig, hon fick minsann ta sig hem själv.

Kanske varannan månad gisningsvis till min tonårsson. 

Hörde det aldrig från mina föräldrar.

Säger det varje dag till min son. Min mamma säger det aldrig, men jag vet att hon älskar mig ändå. Jag vill ändå att om något händer så ska min son veta att det var det sista jag sa till honom, så jag brukar säga det när vi skiljs åt. 

Inte som vissa som säger "love youuuuu" till sina barn med babyröst. Det är jag allergisk mot haha. 

Varje dag, oftast flera gånger om dagen. Av nån anledning slår det mig alltid när vi tre kör bil så då säger jag det alltid. Och alltid när jag säger godnatt. De är 7 och 10.

Kan ärligt säga att jag inte minns att mina föräldrar sagt det en enda gång.

Att den äldre generationen inte sa jag älskar dig till sina barn beror på att denna fras förr i tiden endast användes för vuxen romantisk kärlek så att säga.
Men så klart älskade man sina barn, bara det att man uttryckte sig annorlunda, älskade barn, sötaste gumman etc etc
Inspiration från amerikanska filmer där man säger I love you till höger och vänster har gjort att denna fras spridit sig till svenskan.

Dagligen jag säger att jag säger älskar dig, ger och får kramar.
Själv fick jag inte höra dem orden av mina föräldrar 

Jag säger det till min tioåring ett par gånger i veckan, skulle jag tro. Sade det varje dag när han var mindre, nu när han är mer självständig vill jag inte låta 'tjatig'.

Jag har inga barn men kan tala för min egen mors räkning och vi brukar säga dessa tre magiska ord var eller varannan dag och då oftast avslutningsvis på telefon.
Det känns bra att höra att man är uppskattad av någon och jag tror att hon känner likadant. 

Vet sen inte hur det är med fäder i allmänhet. Min egen papps sa det ytterst sällan. 

Säger det aldrig. Vet inte varför men jag har ett stort inre motstånd till att säga det.

Varje dag när hen var liten, nu varje gång vi ses eller hörs på telefon.

Varje dag.

Inte hela tiden men när det behövs.

I min generation, född på 50-talet, sa man bara de tre orden till sin fru/make. Inte till sina barn. Det där har ändrats. Nu säger min barnbarn att de älskar mig, och jag försöker säga det till dem, fast det tar emot.

Jag säger inte det till mina vuxna barn, har aldrig gjort. Och de säger det inte till mig.

Jag har inget problem med att visa känslor, men ovan vid att göra det sådär. Och tre små ord, kan vara ganska tomma. I USA säger de "I love you" hela tiden, även till ytliga bekanta. Jag vill helst spara det till mitt hjärtas utvalda.

Så att TS pappa inte säger det behöver absolut inte tolkas som kärleksbrist. Kramar han dig? Ger han dig presenter? Frågar han hur du mår? Hjälper han dig oombedd med praktiska saker? Det är kärlek!

De gånger mina föräldrar sagt det kan jag räkna på ena handens fingrar. 

Jag säger det varje dag till min dotter, när hon går till skolan och varje kväll när hon ska sova. Och när vi pratar i telefon, varje gång vi ska lägga på. Jag vill inte att hon ska behöva ha några som helst tvivel om att hon är älskad. 
Säger även det till min bror varje gång vi pratar i telefon eller träffas och ska skiljas åt, och till min särbo varje dag.