Jobbar på Neo

Det beror väl tyvärr på att om amningen skall fungera måste man ju finnas på plats för att amma dygnet runt. Tycker det är hemskt att alla inte får chansen att vara kvar. Många som föder tidigt och har mycket sjuka eller trötta barn som ej orkar amma får tyvärr inte den möjligheten. Inser i efterhand vad tacksam man är att vi fick vara kcar, visst vi försökte med amningen men de sondades i 2,5 vecka.. sjukt det skall vara sådan platsbrist. Kan tänka mig att det är frustrerande för er som personla också att behöva skicka hem några. Alla är ju viktiga för sina barn ovavsett amning eller ej..

absolut bästa tipset jag fick var att sköterskan kom o hämtade mig på natten när han ville ha mat. de andra tröstade honom när han var ledsen o väntade tills det gått ca tre timmar innan de väckte mig o han fick mat igen. men efter den natten då hon hämtade mig för att trösta honom och ge honom mat så funkade amningen så pass att vi fick amma fritt o han slapp sonden.

sämsta tipset jag fick var att de sa till mig att han lika gärna kunde få napp eftersom jag hade amningsnapp o det ändå var samma sugteknik. men från att ha haft en hyfsad amning så blev den urkass. han gick knappt upp i vikt (från 3390g till 3955g på tre veckor) tills vi kunde ta bort bode napp o amningsnapp o börja om från början. nästa kontroll vid fyra veckor vägde han sen 4540g och amningen fungerade bra igen. så ingen napp förrän amningen fungarar bra.

Jag kunde inte amma pga medicinering, vilket gjorde att Lars också kunde mata Erik. Självklart så var jag ledsen över det,men man vänjer sig efter ett tag,man har ju inget val. Vi hade istället väldigt svårt att få Erik att äta från nappflaskan. Prövade flera olika nappar men det ville sig inte. Vi fick hjälp efter ett tag och därefter var det inga problem.

Maroon: Jag känner också igen det där. Erik var ju klart ett av de friskaste barnen på salen ,dock tillväxthämmad, och därför så fick vi klara oss mycket själva. På gott och ont, man är ju där för att lära sig hur man ska ta hand om sitt barn, samtidigt har man ju hamnat i en situation som man aldrig har varit i förut. Jag kommer ihåg hur trött man var när man hade de där tretimmarspassen dygnet runt. Och de ggr då Lars åkte hem och jag själv skulle ta hand om Erik. Man var så dum som inte bad personalen om avlastning, men jag skulle ju klara av det själv.

Lyssna på föräldrarna och var ett stöd för dom.
Prata inte medinska termer för är inte det lättaste att förstå
när man är i chock. Gör ingeting som föräldrar inte kan hjälpa till med själva.

Lycka till med ditt jobb.

Jag har blivit osams många ggr med personalen och även med en läkare. Alla säger olika hela tiden och till slut vet man inte vad man ska/får göra eller inte ska/får göra. Efter över 7 veckor på NEO. Tuva född vecka 25+6 har kämpat på och varit jätte duktig och stark hela tiden...men personalen (inte alla men dom flest) har inte tagit någon som helst hänsyn till att vi har flera barn hemma (8 stycken till och från) och vi har fått höra många ggr att vi varit där för lite och t.o.m blivit jämförda med andra föräldrar som varit inlagda. Känts många ggr som att dom tror att vi inte vill vara med våran dotter och se hennes framsteg. KORKAT!!! Vi är där i skift så mycket som vi orkar och kan.. Vi sover typ 4 tim per natt, vilket säger sig själv inte funkar i längden. Vi kan givetvis aldrig vara där tillsammans eller lika mycket som andra som kanske fått sitt första barn. Våran minsta (Tuvas storebror Dylan är precis fyllda 1 år och inte börjat på dagis än och får heller inte komma in på avdelningen gör att vi t.o.m får svårt när vi ska lösa av varandra på sjukan )Alla har vi väl olika förutsättningar och alla vill vi ju sitt barns bästa. Har bara ett råd. Var lyhörda och döm inga föräldrar, vi vill alla vara med våra barn så mycket som möjligt men alla har inte samma familje situation utan utgå från familj till familj...Råd till andra föräldrar. Pinka in ditt REVIR annars blir du lätt överkörd..Det är erat barn och era förutsättningar.. Efter många vak nätter både hemma med andra barnen och hos lilla Tuva och tandvärk och bråk med försäkringskassan och bråk med personal mm så kanske jag överreagerar, men just nu känns våran situation omänsklig..

Hej
min syster hade ett döende barn på neonatalen och det var tjafs om att ammande mammor var de som hade första tjing på övernattningsrummen. Helt hemskt. Konstig prioritering att prioritera mammor till friskare barn som kanske behöver gå upp ett par hg framför de som har barn som de kanske inte kan tas hem någonsin.Koppmattning och amningspump är alternativ.Ja det låter hårt men jag menar att det är en ren amningshysteri på neo.Små svårt sjuka barn behöver inte sina föräldrar.
När jag jobbade med äldre barn som tex fått en träpinne i huvudet och fått hjärnskakning så var det inget snack om att föräldrarna inte skulle sova över - det fanns säng på rummet.

Det psykologiska omhändertagandet var under all kritik- inte vid ett tillfälle kom det in en sjuksköterska till min syster och satte sig vid sängkanten för att höra det var. Nej man fick tid hos kurator om ett par dagar.Jag är förvånad över att barnsjuksköterskorna är såå dåliga på att ge psykosocialt stöd. Det är deras upg att stödja vid kriser inte i första hand kuratorn. De är de som är där kring barn/föräldrar dygnet runt.
Själv vakade jag i nära en vecka och fick en klapp på axeln och fick höra hur duktig jag var och vilket stöd jag var för min syster. Jag ordnade själv stöd hos präst för att ha ngn att tala med för att orka sitta och hålla tjejen i handen då hon var så sjuk att man inte fick hålla henne..Jag vet hur man ordnar hjälp men det finns nog de som inte vet var de ska vända sig.

Uppföljningen efter utskrivningen från neo var ett rent helvete.
Den fanns inte.De fick inte ens ett telno vid utskrivningen. Tjejen var inte prematur utan fullgången och fick svåra hjärnskador. Hon skrek dygnet runt och matvägrade och svalt. Tid skulle ges från neurologen efter 3mån.Jag förstår ff inte hur man kan ge en experimentell behandling till ett svårt sjukt barn och sedan inte ha en uppföljning på flera månader. BVC-sköterskan försatte min systerdotter i fara genom att inte agera. Jag tog kontakt med neo och då fick de omgående hjälp.Men varje steg att få hjälp har varit en kamp.

Moster men även barnsjuksköterska och alla har inte turen att ha en sådan resurs i sina liv när sådant här händer.

behöver sina föräldrar ska det stå. Jag vill förtydliga att jag menar att alla barn verkligen behöver sina föräldrar men att jag tycker att dagens prioritering är fel

Du har fått många bra tipps redan, men en sak som jag tänkte på när våran första dotter föddes var det att personalen dömde mig efter min ålder. Jag var 19 när Melina föddes och personalen övervakade varje steg jag tog, bara jag skulle byta blöja så var dom där och tittade. Samtidigt kom det ett par som var runt 30 dom oxå med sin förstfödda hon fick be om hjälp för att hon var osäker när hon skulle byta blöja på sin lilla.

Annars är personalen helt underbar på denna avdelning. Det vissade sig att Melina var född med hjärtfel och blev skickad till Drottning Silvias barnsjukhus, och lämnade oss för att bli våran lilla ängel i himmelen två veckor gammal.

Lycka till med dit arbete //Stina

mei:

Något som jag tyckte var jobbigt, var att jag inte kände att jag fick bestämma över mitt barn. Många gånger sa personalen att "det har du inget att säga till om, det är det läkarna som bestämmer". Det sårade mig mycket, då det faktiskt är MITT barn och det är jag som bestämmer. Jag kan ta mitt barn och gå därifrån om jag vill och ingen kan hindra mig. Jag gjorde ju inte det, men jag tycker inte att de borde säga så. Även om det nu _är_ så att läkarna "bestämmer", så kan man formulera sig annorlunda. Man känner sig ändå inte som en riktig mamma när man inte får plocka ut sitt barn ur kuvösen när man vill, inte får ha barnet på rummet (förrän man ska hem typ) och inte ammar, som man bör. Tyckte överhuvudtaget att det var jobbigt att behöva fråga om lov för allt. 'FÅR jag mata mitt barn nu?'

när vi var i Lund och sonen nyss var född, var det flera i personalen som sa "Jaha, så din son är född i v. 24. Men var han verkligen planerad, du som är så ung". Det är INTE kul att höra sånt, samma dag som man fått ett barn i vecka 24. Så sånt ska du Inte säga.

Men vad är det för hemskt Neo din syster hamnade på? Ingen uppföljning, inga samtal och ingen stöttning? Så får det inte gå till *arg* =(
Funderar lite på bara... om lilla tjejen inte var för tidigt född och låg så länge på sjukhuset, varför låg hon på Neo då och inte på någon utvecklad barnavdelning som har kunskap om de barnen? Eller så kanske det inte finns... ofta finns det bara om man bor i stora städer. Tyvärr! =(
Nä, kan bara säga... att det är tur att det inte inträffar så ofta, att de flesta Neoavdelningar i Sverige har empatiska och helt fantastiska systrar och människor.
Och de flesta prioriterar inte rum till ammande mammor framför föräldrar till svårt sjuka barn, det är oftast de med sjukaste barnen som får rummen först. Men det blir också fel... att inte mammor som kan amma kan få bo på sjukhuset och vara hos sina barn. Hur man än gör så blir det bara fel i föräldrarnas ögon =/

Kunde inte säga det bättre själv! Om jag skulle komma in med min treåring på barnavdelningen, vända i dörren och säga "tjingeling, då syns vi imorron då..." då blev det ett oherrans liv kan jag lova! Men att lämna barnen på neo, det ska man bara göra, vadå stanna?

[citat]
Men vad är det för hemskt Neo din syster hamnade på? Ingen uppföljning, inga samtal och ingen stöttning? Så får det inte gå till *arg* =(Funderar lite på bara... om lilla tjejen inte var för tidigt född och låg så länge på sjukhuset, varför låg hon på Neo då och inte på någon utvecklad barnavdelning som har kunskap om de barnen? Eller så kanske det inte finns... ofta finns det bara om man bor i stora städer. Tyvärr! =(Nä, kan bara säga... att det är tur att det inte inträffar så ofta, att de flesta Neoavdelningar i Sverige har empatiska och helt fantastiska systrar och människor. Och de flesta prioriterar inte rum till ammande mammor framför föräldrar till svårt sjuka barn, det är oftast de med sjukaste barnen som får rummen först.

Hej
neonatalen är till för alla nyfödda barn som är sjuka eller behöver extra övervakning inte bara prematurerna. Tjejen var fullgånden men drabbades av 25min svår syrebrist i samband med förlossningen. Dr gav oss beskedet att om (när) hon slutade andas skulle hon inte läggas i respirator utan få somna in men man valde att prova den nya ej utvärderade kylbehandlingen vilket räddade hennes liv.Det var ett universitetssjukhus vi befann oss på.Den tekniska vården var utmärkt.Jag har varit barnsjuksköterskestudent på samma avdelning och var bekant med några av personalen sedan tidigare. Och nej jag tyckte inte att det var bra då heller men jag tänkte att bara för att jag såg lite stöd så måste det ju finnas- kurator? läkare? kanske var de som stöttade men så var det inte. Det här med att kämpa sig kvar på neo som vi fick göra är ngt som min syster upplevde som allra hemskast.Onödigt när man har så mycket svårare saker att bearbeta som tex att stå inför tex att slitas mellan hopp och förtvivlan, att förbereda syskon för att lillasyster är jättesjuk och inte kanske kommer att komma hem. Men detta med bristen på uppföljning och ointresse när vi mot alla odds kom hem var hemskt. Att kämpa sig till varendra grej och hade jag inte skrivit ett brev till professorn och beskrivit hur tjejen mådde och frågat vem som hade ansvaret för det här hade det gått illa. Det finns mycket att arbeta med.

Jag vet vad Neoavdelningarna gör ;) Men jag tycker att det är fruktansvärt, oavsett om man föder extremt för tidigt eller får ett fullgånget barn med asfyxi eller mekoniumaspiration så ska man få stöttning av kurator/psykolog som hjälper till och man ska ha täta läkarsamtal och stöttning av personalen. Även om personalens jobb inte är att ta hand om föräldrarna så tycker jag att det är lite av en självklarhet.
Många större sjukhus har ju Barn-iva m.m. som barnen går över till efter ett tag på Neo, neuro, kirurg m.m. det var därför jag undrade om de låg på Neo hela tiden.
Näpp... jag tycker att den där avdelningen verkar hemsk =( Beklagar att de behövde ligga där :(

Jag håller inte med om att det inte är personalens arbete att ta hand om föräldrarna! Det är det! Som barnsjuksköterska är man utbildad i att stödja familjen och det innefattar inte bara att ta hand om det svårt sjuka barnet. Vanliga kris/stödsamtal är inte i första hand kuratorns bord utan även de som tar hand om barnet. Personalen är där dygnet runt, lär känna familjen och kuratorn beställer man tid till och har tillgång till vid enstaka tillfällen.Om personalen fick bättre möjligheter att stödja föräldrarna tror jag att många föräldrar skulle må bättre såväl under som efter tiden på neonatalen.

Det beror ju lite på vilken Neonatalavdelning man jobbar på. Jobbar man på en där barnen inte är så sjuka så har man oftast mer tid till föräldrarna. Jobbar man på en iva-neo där barnen oftast är extremt sjuka med massor av medicinering och utrustning så har man inte så mycket tid över att prata med föräldrarna. Tyvärr =(
Även om man så klart försöker att göra det så mycket som möjligt. I såna situationer är det ju extra viktigt med kontinuerliga läkar och kuratorsamtal för att föräldrarna ska få prata av sig och bearbeta det som händer.