Efterlyser adopterade personer som man kan dela känslor och tankar med.....

Oroa dig inte, det finns ju biologiska barn som inte heller går ihop med sina föräldrar.
Gör bara som det känns rätt för dig. Vi finns ju också som tycker att våra adoptivföräldrar är världensbästa (har inte så många andra att jämföra med men ändå :)Såklart tycker man inte alltid lika om saker och ting, man bråkar precis som alla andra. Men det är väl så det skall vara.

Att det finns biobarn som inte heller gâr ihop med sina föräldrar gör mig inte mindre orolig....

Men om vâra barn skulle tycka att vi är "världens bästa föräldrar" sâ skulle jag bli väldigt tacksam.

TYVÄRR måste jag säga att jag är moster till en liten flicka som är adopterad från Kina, och hennes farmor har sitt arbetsrum tapetserat med foton på hennes 2 andra barnbarn (som är biologiska), och inte ett enda foto på den här lilla tjejen.

Det gör mig ledsen (och naturligtvis hennes föräldrar också) att nån kan göra så. Själv vill jag att min egen lilla dotter (som än så länge bara är 4 månader) inte ska ens reagera över att hennes kusin ser annorlunda ut. det ska vara helt självklart att det är hennes kusin.

Åh, tårarna trängde fram i ögonvrårna när jag läste detta ..

Om X antal år kommer den lilla stackarn att förstå, stackars barn, ja det är synd om föräldrarna med..
Men undrar liite - har inte pappan i fam. försökt ta upp detta med sin mamma?
Undrade bara eftersom min mamma lyssnade mer på "mormor" än hon brydde sig om mig..

Jag vet faktiskt inte om han tagit upp det med sin mamma. Jag skulle vara förvånad om han inte gjort det. Saken är den att farmor och farfar bor i en annan del av världen, så de är bara där och hälsar på någon gång per år, plus att barnen aldrig är inne i farmors arbetsrum. Men om några år kanske det inte är så längre, och då kommer hon ju naturligtvis att förstå.

Farfar är väldigt förtjust i sitt minsta barnbarn, så när farmor bara koncentrerar sig på hennes storasyster (som är biologisk), så kompenserar han det med att ägna väldigt mycket tid åt lilltjejen.

MEN det är väldigt tråkigt.

men va hemskt.. blir ocå ledsen när jag ser detta..hur kan hon göra så? bara för hon är från ett annat land betyder inte de att et inte är hennes barbarn..
dock kan jag känna igen lite av det där då min mormor har favvisar i våran familj.. hon gillar hennes andra barn barn menar..jag har alltid haft den känsla och på henne verkar de så..men hon har kort på oss iaf (mig och min bror ) om hon inte hade de så skulle jag nog frågat henne rakt ut.. min bror har ju haft lite svårigeheter sen han växte upp och de sitter hon alltid ovh prata om ..hur han ska klara sig osv..hon ororar sig i onödan och sen helt plöstlsigt prata hon om hur jobbig han va när han va lite.. sånt sårar att höra så man undviken ibland till att åka till mormor..

Gillar farfar'n !

Men "tur" på sätt o. vis att det inteär umgänge varje vecka eller så då.
Men oavsett så är det sorgligt att veta att flickan kommer förstå en dag.

Appropå det där som du skriver MariaOMarkus om hur din mormor drar upp hur jobbig din bror var som liten. Jag måste bara få berätta om min egen mormor. Hon har bara biologiska barnbarn och barnbarnsbarn, och har ändå sina små favoriter. Jag var en favorit, ända tills jag träffade min man, då hon bestämde sig för att han såg opålitlig ut (jag tror att det var så att han hade inte på sig någon parfym som föll henne i smaken), och talade om detta högt och ljudligt så fort vi träffades. Eftersom det var så totalt taget ur luften (min man är den snällaste som finns) resulterade det ju i en något frostig relation från min sida. Nu har jag och min man snart varit ett par i 10 år, och jag hälsar väl på mormor och så, men jag kan inte säga att vi har en nära relation idag.

Mormor har dessutom ett av sina barnbarn som särkild hackkyckling. Hon älskar att tala om hur besvärlig/högljudd/stökig min kusin är, och hur jobbig hon var som barn. Totalt orättvist. När den här kusinen och min bror tog studenten (de är lika gamla) så försökte hon ge studentpresent endast till min bror. Min mamma avstyrde det och sa att om hon inte tänkte ge till båda så skulle inte min bror ha något heller.

Nu är vi kanske lite OT, och jag är ledsen att jag tar över er tråd, men jag ville väl bara få fram att även biologiska far-/morföräldrar kan ha får springandes utanför hagen.

Jag frågade min pappa om han tyckte att hans biologiska barnbarn (mina syskonbarn) var mer hans barnbarn än hans adopterade barnbarn (mina barn). Det fanns inga tecken på att han skulle tycka så men jag ville ändå fråga. Han tittade på mig som om jag inte vore klok.

jaa de där låter ju som att de gått överstyr någon får ju sägatill din mormor som din mamma gjorde där..fär så kan man ju inte behandla sina barbarn.. spela roll vilket ras de har men de ska behandlas precis lika..

FYYY förstår inte hur man ens kan komma på tanken att göra så.
Hon måste vara en mycket kall människa.