Fy fan för alla elaka styvföräldrar!

Jag kommenterar inte den lilla men utmärkande grupp hatiska och störda kvinnor och män med styvbarn som torde vara i samma storleksordning som dito biologiska. Jag vill sätta fokus på en grupp dessa sammanblandas med och vilka som sammanblandar dem.

Jag har märkt att det ofta finns ett tilltufsat (halv)vuxet styvbarn bakom de mest ogererösa svaren till stvvmammor som klagar på högst befogade saker i sitt familjeliv med partners barn. De egna tråkiga erfarenheterna gör att en del vuxna styvbarn ständigt är på korståg mot andra de sammanblandar med sin egen elaka styvmor, som de nu i vuxen ålder oftast inte har någon kontakt med. Konflikten blev aldrig utredd och kunde inte läggas till handlingarna men de fortsätter att nära konflikten bl.a. här på fl.

De som attackeras kan vara styvmammor exempelvis med tonårsstyvbarn som förväntar sig en serviceslav - ett inte helt ovanligt men övergående beteende av en tonåring att åtminstone försöka skaffa sig en sådan i både föräldrar och styvföräldrar.

När det rinner över för styvmamman kommer det mycket förståelse från andra i liknande situationer men det kommer även aggressiva svar som "flytta innan du förstör de här stackars oskyldiga barnens liv". Klagande styvmammor tillskrivs uteslutande kvaliteter som påstås vara orsaken till att tonåringarna inte tycker det är skojigt att ta reda efter sig själva. Ett moment 22 resonemang där den som klagar alltid är den felande länken.

Det är inte ovanligt att dessa kvinnor provoceras till den grad att de hetsas till att säga att de hatar sina styvbarn och önskar att de aldrig fanns när de egentligen bara är fysiskt och mentalt nednötta. De har hänt att jag har uppmanat folk att lämna sin egen tråd för att den bryter ner isf hjälper, men en del orkar inte förrän de har fått bekräftelse eller någon typ av verbal upprättelse. Här kan man snacka om att sparka på den som ligger (kvar).

Om någon känner igen sig kan jag berätta att det går alldeles utmärkt att diskutera samma saker under föräldrar/tonåring där tonen är mycket mer tillåtande när det antas gälla de egna barnen.

Jag ogillar inte mina styvbarn men det finns beteende jag ogillar. Det är enormt stor skillnad på dessa 2 saker som ofta sammanblandas i trådar om styvbarn. Jag är själv inte av åsikten att man ska "adoptera" sina styvbarn utan att de har föräldrar som ska agera föräldrar.

Många unga föräldrar och barnen själva har en romantisk syn där alla barn är omgärdade av vuxna som älskar dem förbehållslöst. Det är klart att det bäddar för besvikelse i båda ändar när det inte blir så. Trots att man kan ha en mycket god relation med ett styvbarn är man inte obligatorika för varandra utan en bonus och det tycker jag man ska tänka på när man sätter ribban för sig själv och andra.

Niah:

Nix, det handlar inte om provocerande tonåringar som testar gränser och gör revolt till sin styvförälders förtret.

Det handlar om egoistiska personer som först väljer att bortse från att deras nya kärlek har barn, när förhållandet utvecklats kan de inte acceptera att det finns styvbarn med i det nya livet som faktiskt har rättigheter i sitt hem och till sin förälder.

Jag må vara ett vuxet illa tilltufsat styvbarn, det gör att jag känner ännu mer för mina yngre medsystrar och bröder i styvbarnkategorin. Jag vill att dels de som har styvbarn ska tänka sig för eller tänka om och jag vill att de som står bredvid och ser hur styvbarn fryses ut och behandlas illa ska säga ifrån ordentligt. För det är förkastligt. Vidrigt. Orättvist...

Korint skrev 2008-12-21 17:29:20 följande:

Jo, det kan det faktiskt göra. Provocerande tonåringar som testar gränser går inte plötsligt upp i rök för att föräldrarna har partners. Inte heller lata oprovocerande tonåringar. Hjälpsamma oprovocerande tonåringar finns också men de blir inte föremål för kritik.

Jag har under mina 1 1/2 år på fls styvsidor följt trådar och läst de mest frapperande exempel på just det du påstår inte finns. Kvinnor som beskriver barn som förväntar sig obegränsad markservice, långtgående rättigheter och inga skyldigheter och styvmamman som satt ner foten anklagas för behandla barnen illa. Suck. En ville ta med tvätten hem på helger efter han flyttat hemifrån och då tror man att INGEN kommer att propsa på att styvmamman är elak som nekar 19-åringen detta men nejdå, det finns alltid någon som läser in en alternativ agenda när hon lämnar tvättpåsen åt barnet eller pappan. Påhoppen är obligatoriska. "Anonym" är en särskilt flitig skrivare, men ibland vet man ändå vem det är eftersom man efter ett tag lär känna olika människors sätt att uttrycka sig.

Du är mer än lovligt onyanserad om du tror att alla klagande stymammor är som du beskriver. Om du kände dig träffad som "tilltufsad" och går in i automatiskt försvar till förmån för hela Sveriges tonårsbefolkning som har styvföräldrar som upplever dem som bekymmer emellanåt och tar upp det på fl, så får det stå för dig. Jag talade om mina observationer när det gäller ilskna inlägg av vuxna styvbarn på fl och inte om dig. Det finns säkert en massa vuxna styvbarn här på fl som uttalar sig väldigt klokt om styvfamiljssituationer.

Den gruppen du talar om finns också. Män och kvinnor som inte kan acceptera att partnerns barn ska få ta plats. Det är inte medmänskligt.

Sedan finns det också en grupp som anser att styvbarn ska ta ALL plats. Inte att de ska ingå i en grupp utan ha positiv särbehandling både materiellt och emotionellt framför alla andra in sin omgivning både barn och vuxna. En del trådar handlar om att när de inte får ta all plats så är det synd om dem. De har då en elak styvmamma som motarbetar dem direkt eller genom pappan.

Jag vill att ALLA ska tänka sig för hur de behandlar varandra i en (styv)familj. Det finns INGEN, varken barn eller vuxen som är befriad från ansvaret att behandla sina familjemedlemmar med hänsyn och respekt.

Länkar till en nyuppstartad tråd där en kvinna klagar på sitt bonusbarns uppförande. Två intressanta förhållningssätt till inläggskrivaren och problemet finns i Minitanten och anonym mixmamma inlägg 8.

www.familjeliv.se/Forum-4-118/m39552483.html

Korint skrev 2008-12-16 13:47:37 följande:

Jag tror det går alldeles utmärkt att flytta ihop, bara man inte har krav på sig själv eller från sin omgivning att falla in i en föräldraroll åt partnerns barn eller partnern.

Men det här är ingen provocerande tonårstråd, det är inte det jag är ute efter.

Men efterom du gärna vill att jag ska tycka till om det så gör jag det. Även där får man väl inse randvillkoren i sin partners befintliga familj. Man kan ju inte flytta ihop med en tonårsförälder och sen inte vilja ha med tonåringen att agöra, att det inte ska märkas. Tonåringar är störiga, vissa mer och vissa mindre. Men att först flytta ihop och sen komma och säga att jag vill inte att det ska märkas att det bor en tonåring här, du får se till att han/hon inte märks. Det är väl inte heller schysst? Eller flyttar mna ihop med någon som har en söt lite unge måste man ju inse att även denna växer upp och blir tonåring?

Det är det jag är ute efter, vill man inte ha styvbarn så ska man inte heller försätta sig i den situationen. Det är väldigt enkelt. Uppenbarligen smärtsamt enkelt.

Men det är ändå de facto så att vääääldigt många styvfamiljer har det fruktansvärt jobbigt, en vardag präglad av konflikter, revirhävdande och rivalitet. Jag tror att mycket av det minskar betydligt om ens uppstår om föräldrarna ofrtsätter bo med sina respektive barn under var sitt tak.

Sen vill jag klargöra att jag tycker att alla ska få plats i en familj, både fysiskt och emotionellt, oavsett om det är kärn- eller styvfamilj, föräldrar eller barn. Stora familjer bör bo i stora bostäder så att inte barnen trängs ihop i små kyffen med högst temporära sov- och matplatser, med hänvisning till "att de bor bara här varannan helg". Skitsnack, i synnerhet för dem är det extra viktigt att det finns en självklar plats och att de inte känner sig som gäster, i värsta fall även oönskade.

Niah:

Jag har läst tråden du hänvisade till, och visst får även styvföräldrar känna sig tilltufsade. Jag har aldrig hävdat att det är en dans på rosor att vara styvförälder, men pallar man inte att vara en god sådan så låt bli.

I tråden du hänvisar till verkar det ju vara så att denna flickan tar orimligt stor plats i familjen. Men det är ju ändå inte rätt att hon ska bo med en styvmor som inte klarar av hennes närvaro, hon bor ju där, det är hennes hem! De borde snarast, helst igår, ta sig till familjerådgivning och få en utomstående, objektiv och profitionell syn på saken och hjälp att bena ut underliggande konflikter.

Jag tycker fortfarande inte att barn ska bo med folk som avskyr, hatar eller föraktar dem. Även om även barnen ifråga kan behöva lära sig ett och annat för att fungera socialt. Men det är väl därför man har familjeterapi- och rådgivning.

Korint skrev 2008-12-22 16:52:44 följande:

Nej, det är en tråd där du vänder dig till "Ni som stör er på och fryser ut era bonusbarn från er "nya egna familj"!

Frågan är bara vem som avgör att det förhåller sig så? Inte helt ovanligt är att det är så fort någon säger pip om att ett barn som inte är deras är jobbigt.

Korint skrev 2008-12-22 17:18:41 följande:

Att diskutera med andra exempelvis på nätforum är för många ett steg mot att söka professionell hjälp för sin familjesituation, så jag tycker inte man kan hänvisa till att man ska göra det istället för att ta upp det här. Ibland när problemen inte är så allvarliga kan råd från andra räcka, och det som kändes stort blir litet när det fått komma ut.

Tyvärr är påhoppen på styvmammor som klagar såpass vanliga och grava att det är frågan om det är värt att ta upp det på fl, men vissa har tur och får med sig något innan lynchmobben får upp vittringen. Många gånger är det kvinnor som på samma sätt som föräldrar erfar problemtoppar och som angrips för att de yppar dem. Det ska läsas in så mycket från den egna bakgrunden att det till slut är oklart vem inläggsskrivare skäller på: TS eller sin egen styvmamma.

Korint skrev 2008-12-22 16:52:44 följande:

Det handlar väl oftast inte om att inte vilja ha styvbarn? Det handlar oftare om vad man kan begära av varandra.

Alla människor förändras. Förändring kan innebära konflikt. Konflikt är jobbigt. Alla pratar med någon om sina bekymmer, men styvmammor packar lämpligen väskan med stängd trut.

Nej, föräldrars partners är varelser av kött och blod med samma behov och rätt att diskutera, prisa och klaga som alla andra.

Ja, visst får styvföräldrar diskutera och stöta och blöta hur mycket de vill. Men efter att ha läst några trådar av styvföräldrar här så kände jag att det kokade upp inom mig.

Någon kallade sin mans barn för "ett kvitto på hans misstag". En annan tyckte att styvbarnen kunde bo i en stuga på tomten för de hade inte plats i deras hus tyckte hon. Det var förhållandevis små barn, men det vra ingen större idé att bygga till huset eller flytta till något större för om ett antal år så är de ju ändå stora. Visst, det gäller ju alla barn, vaför anpassa sitt boende överhuvudtaget då när de ju ändå växer upp tids nog? Det är ju bara de viktiga åren som kallas barndom det handlar om...

Jag skulle inte önska min värsta fiende det obehag och att alltid känna sig illa till mods som det innebär att inte vara välkommen i sitt eget hem för att någon som flyttat in helst hade sett att man inte fanns där. Ingen!

Som du kanske har förstått anser jag inte att ansvaret för detta endast ligger på den föraktande styvföräldren utan minst lika mycket på föräldern som försummar sitt/sina barn på det sättet. Men om man nu anser att styvbarnen är i vägen eller "springer i ens hem" så har man väl uppenbarligen gjort ett felaktigt val?

Och jag är inte säskilt onyanserad, för jag menar absolut inte att alla styvföräldrar är elaka, långt ifrån. Men de finns tyvärr, och jag har fortfarande inte träffat på någon lycklig styvfamilj. Och med lycklig menar jag inte att de aldrig bråkar och alltid är sams, för så fungerar inte människor, men där alla får plats och det finns stunder av glädje och känsla av smahörighet. Allt för ofta är det istället bara bråk, bråk, bråk...

Korint skrev 2008-12-22 22:16:38 följande:

Visst, jag känner igen det du beskriver. Alla är inte hela människor och en del av dess skaffar barn och/eller blir tillsammans med föräldrar.

Men, visst finns lyckliga styvfamiljer om man med lycklig menar att alla får plats, och det finns stunder av glädje och känsla av samhörighet. Det kommer du att träffa på, det garanterar jag:) men det är en mer utsatt lycka, de första åren åtminstone. Sedan kan det också tillstöta komplikationer längs vägen precis som i mamma-pappa-barnfamiljer eller egentligen i vilket socialt sammanhang som helst.

Bilden här på fl är överdriven och en del inläggskrivare är t.o.m. sk troll som inte är de de utger sig för att vara utan bara är ute efter att kasta in en brandfackla och sedan luta sig tillbaka och betrakta förödelsen.

PS jag bodde i en stuga på mina föräldrars tomt en period och tyckte det var toppen:)

Niah ..

ville bara säga att jag blev varm i mitt styvmamma hjärta när jag läst alla dina inlägg. stora jul kramar till dig..

chokladmamman skrev 2008-12-26 21:43:03 följande:

It takes one to know one:)

Stora Ande,

hjälp mig att aldrig döma

en annan förrän jag

vandrat två månvarv

i hans mockasiner.

God fortsättning, Niah

Det är ALLTID de vuxnas ansvar att göra det bra för barnen, Spelar ingen roll om det är dina egna eller bonus. Det är de vuxna som har ansvaret!

Håller med dig till FULLO, Ts!

Hur vågar vissa klaga på att barnen är jäkliga mot er? Självklart att de är! Men den vuxne som är jäklig tillbaka mot ett barn, som uppenbarligenkänner sig vilsen eller vill ha sin pappas odelade uppmärksamhet, den borde skämmas!