Missnöjda/gnälliga/skrikiga bebisar - här gastar vi ihop!

Sparade den här tråden som favorit för några månader sedan och har bara väntat på att någon ska kicka liv i den... Eller finns den någon aktuell jag-har-en-gnällig-bebis-tråd? 

Min bebis 3 mån varit missnöjd hela tiden vill jämt vara i famnen. Och ha bröstet hela tiden. Det jobbigaste är i mitt fall att jag har en tre åring oxå som jag måste ta hand om. Så jag måste lägga ner lillasyster och då skriker hon som en toooook! Storasyster tycker bara hon är jobbig och vill helst inte vara med henne alls. Hoppas hoppas hoppas att det blir bättre men skrik och gnället när hon blir äldre. Pappan kan ju knappt ha henne då jag bara kan trösta (med bröstet)

Jag har en 4 månaders pojke som gnäller hela dagarna. Han hade kolik första 2 månaderna sen när det släppte så gick gråter till gnäll. Om han inte är i famnen då är han tyst. Inget av hans leksaker o underhållningsgrejer roar honom mer än en liten stund sen börjar gnället. Har någon något tips på vad man gör åt detta. Känns som man håller på att bli galen.

Här är det också nära nervsammanbrott! Vår tös blir 4 månader nästa vecka och det är bara gnäll! Konstant gnäll och missnöje! Hon vill inte sitta i sittern, inte ligga i gymet, inte ligga på mage eller ens sitta i knät. Hon är en månad prematur så hon är lite efter i utvecklingen. Hon äter ersättning och äter bra, och nätterna sover hon med max en matning. Men gnället börjar direkt på morgonen och eskalerar på kvällen innan läggning. Hon skriker inte utan det är bara missnöje. Hon orkar bara vara vaken ca1,5-2 timmar innan hon vill sova igen. Jag orkar verkligen inte. Mitt humör är uselt, irriterad och sur och både min man och vår 4 åring hamnar då tyvärr i skottlinjen...... Hjälp.

Hej

ååh så skönt att se att fler har samma problem. Har känt mig så ensam.

Min son på snart 3 veckor skriker all vaken tid. Enda gången han är tyst är när jag ammar eller bär i sele. Jag är redan helt slut han ammar konstant, somnar snabbt och när jag lägger ifrån mig han så vaknar han direkt och skriker. Jag bara tänker vad jag gör för fel. BVC tanten säger att han mår bra för han går upp i vikt och att barn är såhär i början, Suck det hjälper ju inte något. Så här ska det väl inte vara, eller? Har idag ammat han varje timme har inte hunnit äta något själv sen imorse och klockan är nu 6 på kvällen. ????????

Åh! Önskar att jag hittat denna tråden tidigare. Min dotter heter Molly och är 9 månader nu. Hon har gnällt, skrikit, varit arg, "bråkat", envisats osv osv ända sen hon kom ut. Det har blivit lite lättare sen hon började ta sig fram och kunde leka mer med grejer men hon är fortfarande väldigt gnisslig, gnällig, klängig, ska ha massor/all uppmärksamhet hela tiden osv. Det har varit fruktansvärt jobbigt i perioder när Molly var som värst. Jag har också två söner på 5,5 år och snart 3 år. Hur ska man hinna med dem två när man inte får gå och kissa utan att Molly bryter ihop fullständigt? När ska man hinna sitta ner och andas i fem minuter när Molly vägrar acceptera att leka själv (i samma rum som jag är i) innan hon gnäller och gnäller och ska ha min uppmärksamhet.

Jag har aldrig längtar såhär mycket efter att få börja jobba som jag gjort det senaste halvåret. ????

Hej!

jag säger samma sak skönt att veta att man inte är ensam med att ha missnöjd bebis. Min dotter är 7 veckor gammal och hon är ofta missnöjd/ggnällig på dagen, självklart när jag är själv med henne. Hon vill amma väldigt ofta, funderar ibland på om bebisar blir mättare av ersättning. Men jag är glad att jag kan amma, men det är jobbigt oxå, amning kan vara väldigt omständigt är min erfarenhet.

Sedan tänker jag på de här utvecklingsperioderna som det pratas om, sägs att bebisar har första utvecklingssprånget vid ca 5 veckor, andra vid ca 7-8 v osv.

Hej!

Tro mig, det kommer att vända!! Vår son är 1,5 år nu och mestadels jätteglad och sprudlande nuförtiden. Numer känns det som att han är 'enklare' än många andra barn som var typiskt lätta bebisar. Han var väldigt krävande som bebis, ville amma jämnt, vägrade bilbarnstol (det har blivit mkt bättre!), vägrade längre stunder i vagnen/barnmatstolen. Sömnen har alltid varit svår, han sov max 30 min i stöten på dagarna, förutom ibland i vagnen. Men vid 10 mån började han sova 2 timmar på dagen!

Jag har gjort mycket efterforskning kring denna 'typ av barn'...som ofta kräver mycket närhet, vägrar vagn/bilbarnstol, vill äta själva och är svåra med sömnen o är känsliga. Ofta är det så att de barnen är väldigt alerta och smarta, tidiga i utveckligen och rastlösa för att de vill lära sig så mycket som möjligt. De växer oftast upp till att bli väldigt smarta, roliga barn med mycket fantasi.

Det är intressant för ju äldre min son blir, desto mer kommer dessa 'positiva' drag fram. Han är superhärligt nu! Väldigt envis, men klok och lätt att resonera med.

Har du ett 'krävande' barn..försök att se det som något positivt. Ni kommer märka allt eftersom att de är väldigt härliga starka personligheter! ????

Vi upptäckte att bärselen gjorde underverk i många gnälliga situationer. Så vi hade alltid bärselen med i vagnen, hemma började vi bära sonen i sele på ryggen (finns videos på youtube). Numer får vi honom att sova i bärsele på mage el rygg de kvällar som han är för rastlös för att komma till ro och somna av sig själv. (Tulatoddler heter bärselet för barn över 12 mån) Istället för att han håller igång fram till 22 så somnar han snabbt i selen, sen lägger vi bara ner honom i sängen.

Vi har även upptäckt att han är blyg och blir gnällig när det är mycket nytt folk, så han får vara hos oss i famnen en stund o ha det lugnt tills han smält intrycken. Sedan brukar han bli väldigt social och ta kontakt med alla :)

Jag kan varmt rekommendera er att lyssna på poden barnvagnspromenader o knattetimmen (P1) med Louise hallin. Så många bra tips o råd om barn!

Det blev ett långt inlägg, men jag önskar att jag vetat detta när sonen var liten o missnöjd o jag kände mig som en dålig mamma. Så hoppas att någon där ute kan känna att det finns ett ljus i tunneln :) Kram på er! O kämpa på :)

Hej!

Tro mig, det kommer att vända!! Vår son är 1,5 år nu och mestadels jätteglad och sprudlande nuförtiden. Numer känns det som att han är 'enklare' än många andra barn som var typiskt lätta bebisar. Han var väldigt krävande som bebis, ville amma jämnt, vägrade bilbarnstol (det har blivit mkt bättre!), vägrade längre stunder i vagnen/barnmatstolen. Sömnen har alltid varit svår, han sov max 30 min i stöten på dagarna, förutom ibland i vagnen. Men vid 10 mån började han sova 2 timmar på dagen!

Jag har gjort mycket efterforskning kring denna 'typ av barn'...som ofta kräver mycket närhet, vägrar vagn/bilbarnstol, vill äta själva och är svåra med sömnen o är känsliga. Ofta är det så att de barnen är väldigt alerta och smarta, tidiga i utveckligen och rastlösa för att de vill lära sig så mycket som möjligt. De växer oftast upp till att bli väldigt smarta, roliga barn med mycket fantasi.

Det är intressant för ju äldre min son blir, desto mer kommer dessa 'positiva' drag fram. Han är superhärligt nu! Väldigt envis, men klok och lätt att resonera med.

Har du ett 'krävande' barn..försök att se det som något positivt. Ni kommer märka allt eftersom att de är väldigt härliga starka personligheter! ????

Vi upptäckte att bärselen gjorde underverk i många gnälliga situationer. Så vi hade alltid bärselen med i vagnen, hemma började vi bära sonen i sele på ryggen (finns videos på youtube). Numer får vi honom att sova i bärsele på mage el rygg de kvällar som han är för rastlös för att komma till ro och somna av sig själv. (Tulatoddler heter bärselet för barn över 12 mån) Istället för att han håller igång fram till 22 så somnar han snabbt i selen, sen lägger vi bara ner honom i sängen.

Vi har även upptäckt att han är blyg och blir gnällig när det är mycket nytt folk, så han får vara hos oss i famnen en stund o ha det lugnt tills han smält intrycken. Sedan brukar han bli väldigt social och ta kontakt med alla :)

Jag kan varmt rekommendera er att lyssna på poden barnvagnspromenader o knattetimmen (P1) med Louise hallin. Så många bra tips o råd om barn!

Det blev ett långt inlägg, men jag önskar att jag vetat detta när sonen var liten o missnöjd o jag kände mig som en dålig mamma. Så hoppas att någon där ute kan känna att det finns ett ljus i tunneln :) Kram på er! O kämpa på :)

Jag hoppas kunna få liv i denna tråd igen! Skulle verkligen behöva prata med andra i samma situation!

Min son på 2,5 månader är i princip aldrig nöjd. Han antingen sover, ammar eller skriker/gnäller. Ammar varje/varannan timme. Vägrar barnvagn, åka bil och napp. Vägrar bärsele och bärsjal. Ibland funkar det att bära honom i famnen, men inte ens det funkar alla gånger.

Jag vågar knappt ta hit besök och vill knappt gå ut. Orkar inte med någon föräldragrupp eftersom min pojke skriker så högt att det inte går att prata med någon alls. Detta tar mycket på psyket eftersom jag blir så isolerad. Är väldigt social av mig och tycker om att umgås med andra människor. BVC vill skicka remiss till psykolog eftersom jag känner mig nedstämd, men jag tackade nej. Hur ska jag kunna prata med psykologen när jag har en gallskrikande bebis på armen? 

Som tur är har jag en fantastisk familj som kommer och hälsar på att älskar min pojke ändå! Ibland har han glada stunder, då han ligger i babygymmet 5 minuter och ibland kan han le och skratta :D Försöker intala mig själv att denna "typ av bebis" kommer senare att bli smart, nyfiken, framåt och social!

Har läst igenom hela tråden och känner att det är så skönt att veta att man inte är ensam!

Hej!

Du är inte ensam äppelblomman.. Min son är dock 6 månader, och är i princip missnöjd hela dagarna. Jag är så trött mentalt så vet knappt hur jag ska överleva veckorna när vi är ensamma hemma..

Värst är det med vänners barn som bara ligger (?!) där och glor.. Medans min får raseriutbrott för minsta lilla.

Vad gör man??

Hej på er äppelblomma och carromail. Jag förstår precis hur ni har det. Jag har en på 6 mån som va precis som sin storasyster när hon va liten. Ständigt gnäll och runtbärande. Så sitter man där o tittar på andras barn som känns så enkla och nöjda jämt samtidigt som jag undrar var alla föräldrar är som har gnälliga barn. Är det bara mitt barn? Synd att vi inte bor grannar!

Inte va....utan är fortfarande gnällig....

Himla synd att vi inte är grannar :) Man önskar att man förstod varför han är såhär.. Men har i princip testat allt man kan komma på.. Är lösningen att "genomlida"?

Vad jag märkte från första så blev hon nöjdare ju mer hon lärde sig och klarade av. Men hon hade iaf konsten att slappna av i tex famnen. Sonen vill gärna stå upp och att det ska hända ngt hela tiden och blir han trött finns det inte en chans att han kan slappna av i famnen. Att få fem minuter att sitta ned och andas är svårt så när mannen kommer hem däckar jag i soffan av all spänning i kroppen.