Min lilla Sophie 3 år, är nu fullt medveten om att hon talar två språk men svenskan är sämre än tyskan. Hur ska jag göra för att få hennes svenska bättre nu när hon är så medveten om vad hon säger och skiljer så på språken? För när man inte är så medveten om tvåspråkigheten så "kommer det bara" automatiskt. Betyder detta att hon är "färdiglärd" nu och att hon alltid kommer ha sån konstig svenska? Kom igen, hjälp mig!
Hur pratar ni med henne? Pratar båda föräldrarna tyska? Pratar en tyska och en svenska? Hur ser det ut, är ni konsekventa eller tar ett språk över? Är den person som pratar svenska helsvensk eller har tysk påbrå som gör att svenskan inte riktigt låter som 'ren' svenska om det är det ni önskar, förstår ni hur jag menar?
Går hon på förskola där de pratar svenska och har hon gått där länge?
Barn lär sig fort, men nu har hon kanske fått höra mycket tyska och därför tar det över. Om hon får höra mycket svenska så kanske det jämnar ut sig?
Har ni varit i Tyskland över sommaren?
Det är inte lätt att veta var problematiken sitter om man inte får mer information. Tänk också på att ert barn är så litet än. Hon lär sig hela tiden.. 
Vad menar du med konstig svenska? Att hon plockar in tyska ord i meningarna eller att svenskan är torftig, ordfattig?
Är den konstig för att hon blandar i tyska ord eller har hon liksom tysk brytning? Om grammatiken/ordförrådet inte är "rent", så kommer det bli bättre av sig själv. Hon är ju så liten än, jag blandade fortfarande i den åldern. Om hon bryter och du är konsekvent till 100 % borde det också bli bättre av sig själv. Hon är absolut inte färdiglärd ännu, men nu är det ännu viktigare än innan att vara konsekvent! Att aktivt rätta henne är onödigt, men läs, sjung, säg ramsor etc så mycket som möjligt.
Jag är helsvensk och min man är tysk. Vi bor i Tyskland och Sophie går på tysk förskola. Jag pratar svenska med henne för det mesta (endel tyska meningar hoppar ur mig ibland.)
Det jag menar med konstig svenska är att hon bl.a. vänder på orden som de gör i tyskan
(" - Jag vill en glass ha." )
eller använder fel böjningsformer
("- Sedde du vad jag görade?!"=såg du vad jag gjorde")
och använder svenska ändelser på tyska ord för att hon inte vet vad det heter på svenska som tex "buddla" = gräva
"sprecha" = prata
och just det: Hon anväder ord som leder till missförstånd hos helsvenska barn också.
" - Var är tassarna?" = Var är kopparna (= die tassen)
Hur hon bildar tempus på verb, att hon provar och gör fel, låter naturligt. Det kommer säkert att ordna till sig om du konsekvent säger rätt. Har jobbat med barn och de är fantastiskt på att kompensera och hitta på innan de lärt sig ordentligt. Att din dotter är så uppfinningsrik tycker jag tyder på att hon är en skärpt liten tjej.
Mitt tips är att hålla på mycket med rim och ramsor och att läsa många svenska barnböcker. Låt dottern kommentera vad som händer och låt henne även själv få berätta en bok som hon kan handlingen i.
Att säga "buddla" eller "sprecha" visar en viss kreativitet och även förståelse för språk (dvs svenska verb i infinitiv slutar på a). Inget att oroa sig för, hon är inte färdiglärd. Försök att ALLTID prata svenska, inga tyska meningar alls (så att uppdelningen är helt klar: mamma = svenska, pappa = tyska), och om hon t ex säger "Kan jag buddla här?", så försök att upprepa ordet utan att direkt rätta henne: "Ja, du får gärna gräva här".
Det ser ju ganska klart ut varför hon blandar in mer tyska eftersom ni bor i Tyskland och då är ju det språket dominerande i alla domäner- områden. Det jag kan råda dig är att fortsätta prata svenska med henne och upprepa meningarna i rätt ordföljd eller rätta svenska ord då hon säger fel. Låt det bli som ett naturligt inslag i era samtal, inget tvång att hon ska säga efter dig. Sjung svenska sånger, ramsor, visa svenska barnfilmer mm för att hålla svenskan igång. Finns det möjligtvis svenska som modersmålsundervisning eller liknande senare så ta den chansen direkt.
Du kan nog inte begära att hennes svenska ska låta och bli så naturlig som din i alla lägen än så länge om någonsin när man bor i ett annat land. Men basen kommer hon klara och att förstå dig. Det beror på vad du har för krav. Du måste vara otroligt konsekvent och ihärdig om hon ska ligga på samma nivå som tyskan.
Jag tror det ar ganska vanligt att barnen blandar lite i borjan... hon ar ju bara 3 ar! Men det viktigaste ar att DU ar konsekvent och bara pratar svenska med henne, las svenska bocker, lat henne se pa svenska filmer, svenska sanger, mm... Det kommer lossna med tiden att hon pratar battre svenska, men eftersom ni bor i Tyskland sa hor hon ju mest bara tyska och svenskan hanger BARA pa dej. Finns det ingen svenska-mammor-grupp i narheten dar ni bor, sa att hon kan ha lite kontakt med svenska barn?
Jag bor i Bulgarien, och min minste pojke ar 3 ar. Han bojer lite roligt ibland ocksa, men jag vet, det kommer bli battre, det har jag sett pa mina tva andra barn! Men det ar viktigt att de far hora mycket svenska, filmer, Bamsetidningar, mm.... sa att de far ett stort ordforrad!
Lycka till!
När det gäller att barn prövar olika böjningsformer är helt normalt.
De kan från att tala felfritt och med rätt former till helt plötsligt blanda ihop det totalt.
De har lärt sig att det är Gråta, Grät, Gråtit.
Sen lär de sig något annat som Titta, Tittade, Tittat.
Och då märker de en skillnad. Och tänker "Hm, går det här... Gråtade?"
Barnet märker då att någon rättar till de hon/han sagt och förstår att den formen inte fick någon bra respons, och var alltså fel.
Så prövar sig barn fram =)
Hon är ju bara 3 år! Språket utvecklas fortfarande länge till. Bara var konsekvent med att prata Svenska så blir det absolut bättre tror jag. Klart att tyskan tar över just nu eftersom hon utsätts för mer tyska än svenska i dagliga livet.
Ge inte upp svenskan bara. Även om den inte är perfekt så kommer hon ha den med sig hela livet.
Jag var likadan som liten, och då trespråkig. Visst är jag inte lika bra på de andra två språken som svenska, men det funkar!
Min snart treårige son, som vi endast pratar svenska med, säger musarna om möss och fotona om fötterna... inget som direkt oroar mig. Han har börjat tänka på språket helt enkelt.
Här blandas det glatt också. Jag är "helsvensk" och min man är "heltysk" och barnen växer upp dubbelspråkigt. Jag pratar bara svenska med dem och resten av världen tyska, så tacka för det att fyraåringen inte pratar flytande svenska. Han förstår allt, men svarar fortfarande bara på svenska om han får meningarna lagda i munnen. Tex "vill du stanna kvar eller komma med" svarar han då med "komma med" på svenska. Och det har kommit nu i sommar. Verben blandar han och sätter ge- på svenska ord (geläst etc). Jag har som de andra här lärt mig att man måste vara konsekvent och att språket kommer tidigast (vanligen) vid 4-6 års ålder. Eftersom vi bara är ett par veckor i Sverige om året och jag ju inte kan sätta den stora framför tvn flera timmar om dan bara för att han ska lära sig svenska, så får det ta sin tid. Fast r-et kommer han nog alltid hålla kvar i halsen, tror jag. Alla är ju inte födda till språkgenin, bara för att föräldrarna har olika språkbakgrund. Jag känner många där syskonen pratar rejält olika, så det är nog normalt.
Lycka till ändå och tänk inte för mycket! Magkänslan räknas ju också
förlåt. Glömde ju säga att jag upprepar meningarna på svenska som sonen säger på tyska. Fast det är ju otroligt mycket eko i det här huset, för det hela leder ju till att även han upprepar alla meningar som jag säger, för att han tror att man ska göra så
Tysk mamma: det du pratar om kallas transfer, d.v.s. språket påverkas av ett annat språks struktur. Det du kan göra är att prata ännu mer svenska med henne, om hon säger något som inte är helt korrekt upprepa det som hon säger på korrekt sätt, som Katinka säger. Men det kan helt enkelt vara så att omgivningsspråket alltid kommer att vara det starkaste, det beror så mycket på individen.
Barnen är inte färdiglärda vid tre års ålder, men vid fem års ålder räknar man med att själva grunden är lagd.
Forskning har visat att enbart TV o liknade medier inte kan ersätta personlig kontakt med språket, så visst är det bra om de ser på barnprogram på svenska, men allra bäst är naturligtvis interaktiva samtal.
Tror att det fixar sig - skulle inte vara orolig. Vi har tre barn (11 mån, 3,5 år och 5,5 år) och är holländsk-svenska. Vi flyttade från holland för 2 år sedan och innan dess var holländskan det starka språket, och nu är svenskan starkare. Det är nog naturligt.
Jag var förut väldigt mycket för en förälder-ett språk, men har nu ändrat åsikt. Det funkar bättre för oss för att få språkbalans om jag hjälper till genom att prata holländska också. Så vi har tre holländska dagar i veckan, plus att man på svenska dagarna får välja att prata holländska också.. Det funkar jättebra, över förväntan. Sedan har det hjälpt GIGANTISKT att barnen fick en cd-spelare och kul holländsk barnmusik/barnpop. Ojojoj..
Jag tycker din dotter låter fullständigt normal. Mina barn har rätt olika språkutvecklign och det sitter mycket i personligheterna. Det ordnar sig!!
Alltså, så länge du är konsekvent och satsar på svenskan, så kommer det att fungera. Det har det gjort hos oss - och mina barn är stora nu. Tyvärr är vi nog undantag. Nästan inga andra tysk/svenska barn i vår stora bekantskapskrets är tvåspråkiga när de kommer upp i tonåren - och det är helt klart för att föräldrarna inte har orkat vara konsekventa - det ser man när de umgås. Numera har man ju ännu bättre chanser att behålla svenskan än när mina barn var små - det finns TV på datorn, mera datorspel och DVDs osv.
Om båda föräldrarna är svenska, eller om man är ensamstående, är det dock en annan sak. Där måste man i o f sig kolla att inte tyskan blir lidande, för det kan bli problematiskt i skolan.
Nyligen hörde jag en äldre kvinna (som inte lyckades uppfostra sin barn tvåspråkigt) säga att det beror på språkbegåvning. Men det gör det inte alls när det gäller modersmål, bara när man lär sig språk senare, som i skolan. Alla människor, även om de är extremt dåliga på språk, kan sitt modersmål perfekt, och de skulle också klara två språk om de hade växt upp med dem.