Hur är cockrar ?

Nu ikväll när jag kom hem från ett vattengympapass, så sa maken att Elon vägrat gå ut på tomten när en granne gick förbi. Det känns som att Elon varit med om något, som vi kanske inte kan övervinna. Maken sa, att om det inte vänder snart, så får vi nog överväga att lämna tillbaka honom. Vi kan ju inte ha en hund som inte vill gå ut på tomten ens : (
Detta känns otroligt tråkigt, då Elon är jättemysig annars, men vi får se vad som händer de närmaste dagarna om detta vänder.
/tomcar1

Hej igen !

Här går det något bättre, men Elon är rädd för det mesta. Är som en 8 veckors valp och allt kräver tid. Jobbigt, när man hade tänkt sig att det jobbigaste skulle vara över i den åldern : (
Annars är han hur mysig som helst : )

/tomcar1

Hej !
Hur lång tid tar det innan man får svar från cockerklubben, att man har blivit medlem ?
/tomcar1

Någon som vet ?

Nej, vi är inte med i den. Hur går det med Elon? Känner han sig tryggare/säkrare?

Indras dotter....jo, det är mycket bättre. Vi går på hundkurs, så han ska vänja sig vid andra vovvar och det går allt bättre och bättre. Vissa dagar kan det bli bakslag, men enligt de som kan detta så får vi räkna med det. Nu kan vi iallafall gå promenader med honom och långa sådanan också : )

Va roligt att höra.

Jag kan inte heller det här med cockerklubben, vi blev medlemmar genom uppfödaren.. men eftersom vi inte vart så aktiva med Ebba klubbmässigt så drog vi oss ur sen

Hej !
Hur har ni det med era cockrar ? Här går det bättre och bättre, men vi har bekymmer med morr och skall mot människor så idag har vi haft en jättebra hundvetare här hemma som gav oss tips.
Någon som vet hur mycket köttbullar och korv man kan ge till en cocker ? Knäpp fråga kanske,men jag är rädd att Elon ska bli helt fel i sin mage. Kvinnan som var här idag menade att man ska avleda skall och morr med att kasta köttbullar ute m.m., så Elon får annat att tänka på.

Hehe, en cocker kan nog äta hur många köttbullar som helst om han får, så jag skulle nog vara lite försiktig med dem om jag var i din situation. Vad roligt att det går bättre med Elon. Det är dock oroande att han morrar och skäller på folk. Dels kan ju andra människor bli skrämda, dels kan det vara ett tecken på att hunden är otrygg och otrygga hundar kan bitas om de känner sig trängda. Bra att ni tar tag i problemet.

Tips på gott hemmagjort hundgodis är t.ex. torkad blodpudding och torkad lever. Om du har tur kan det räcka att du har lite av det i en plastpåse fickan och att Elon VET att godiset ligger där .

Vår cocker älskar Frolic och brukar få en (bara en!) sådan när han har varit duktig. Jag brukar då bryta den i minst 4 bitar och kasta ut dem så han får söka godbitarna. Tar längre tid än om han bara får den direkt, och så får han jobba med nosen också. Cockrar har ju lätt att lägga på hullet. Jag vet inte om vår hund är ovanlig, men han gillar paprika, råa morötter, potatisskal (!) och han fullkomligt ÄLSKAR gurka. Vanlig grön gurka. Han blir alldeles vild när man tar fram en gurka i köket, och han brukar alltid får ytterändarna. Gurka är toppen för oss att ha med sig om hunden ska distraheras av någon anledning. Här kan man ju vara mer generös eftersom kaloriinnehållet är i det närmaste noll. Det är ju nästan bara vatten. Prova och se om Elon också gillar någon kalorifattig grönsak.

Håller med föregående: Köttbullar och korv kan ätas i mängder.

Ebba hade med en period när hon va precis hopplös så fort vi mötte folk eller hundar - hon liksom stängde av och lyssnade inte alls.
Jag la då godis (bl a köttbullsbitar) i en plastpåse - hon fick tydligt se att jag la ner plastpåsen och fick lukta att det va godis i den innan vi gick ut.
Sen när jag såg att det kom folk så prasslade jag upp en godisbit och om hon inte reagerade på det så höll jag ner godbiten framför nosen så att hon tydligt fick fokus på det goda - kom vi igenom situationen och hon bara hade fokuserat på mej och godisen så fick hon den, annars la jag tillbaka den.

Indras dotter: Vår hund gillar rå potatis (och potatisskal). Vindruvor tycker hon är smaskens - och sen kokta grönsaker. Normalt gillar hon inte råa grönsaker, men om det "tappas" från skärbrädan är det tydligen gott

zchimla och indras dotter, det var så den här kvinnan sa att vi skulle göra. ha godis med och distrahera med. Gärna kasta ut på tomten om det går.

Har försökt mig på en blogg om Elon, men jag har ingen kunskap. Kika gärna ändå, precis i starten är den, så har lite överseende : )
cockernelon.wordpress.com

Det som ska understrykas lite är ju att du inte behöver ge godisen varje gång - utan avleda med doften av godiset eller prasslet i påsen.

I början kan det ju vara bra att ge, då är det ju bra om man bitat upp en köttbulle eller korv. Men som sagt - ge han bara om han fullföljt.
Annars finns risk att han lär sej att han får godis bara han är duktig lite

Söt blogg

zchimla...tack : )

Ang cocker spaniel

Jag har två stycken tikar. Den ena är 12 år och den andra fyller snart 11 år. De är lika på många sätt men också mycket olika. Precis som oss människor har de olika personligheter. Min äldsta har alltid ogillat barn (redan som valp) och främmande vuxna som kommer för nära. Hon morrade redan som liten på barn. Ev kan något ha hänt innan jag köpte henne. De jag köpte henne av hade en 6-åring hemma men det kan ju också vara så att hon bara inte gillar barn. Hon gillar inte att ligga i samma rum som TV:n om den är på, dvs gillar inte för mycket ljud. Hon väljer snabbt vilka människor och hundar som hon gillar eller ogillar. De hon gillar är hon riktigt gosig med, mer än min andra hund. Andra hundar som är lite framåt blir lätt sura på henne. Hon säger ifrån om hundar nosar för mycket på henne. Jag tror hon är ganska så kaxig. Hon gillar att springa och driva upp fåglar i en halvbåge och komma tillbaka. Hon tycker om att hämta pinnar som jag kastar en bit och vill helst hämta dem i vattnet. Hon gillar att springa korta rusher med en pinne i munnen och att jag ska jaga henne så hon får finta mig. Hon följer mig överallt när hon är lös. Vi hade kaniner tidigare och hon lekte med en av dem och vaktade  en kompis marsvin när en jack russell sprang in på tomten. Hon älskar att rulla i snö och att bada/simma efter pinnar.
Min andra tik är en orange roan som aldrig någonsin morrar på någon hund eller människa. Hon fungerar med alla. Andra hundar morrar aldrig på henne. Hon älskar att springa och spåra och är mycket mer rörlig, livlig än min svarta. Hon gillar att leka dragkamp med en strumpa hemma med mig men tröttnar efter ett kast på att hämta pinne. Min syster hade tidigare en boxer och de brukade leka en draglek där syrrans boxer drog jätteförsiktigt. De var såå söta. När hon är lös så gäller det att ha uppmärksamhet på henne, annars kan hon dra iväg på spårning och då är hon försvunnen ett tag (mer när hon var yngre). Kommer bäst på vissel-inkallning (ej hundvisselpipa).
Pälsmässigt så är de mycket olika, Den svarta har tjockare päls som är mer vatten- och smutsavvisande med finare "underull"  den ljusa har en rakare tunnare päls nästan utan "underull" som fastnar i allas strumpor och som drar åt sig mycket smuts och små gruskorn. Min ljusa fryser lätt om det regnar och gillar inte att bada om det inte är stekhett ute.Jag älskar cocker spaniels. Som någon annan skrev så är de snällt envisa och ganska mattlada (gäller kanske inte alla) Man får ha koll på mängden de äter och då håller de sig i form. De älskar att hänga med såväl inne som ute och att sitta i knät. Min svarta trycker sin kind mot min eller den som hon vill gosa med och lägger framtassarna runt halsen (som en kram). Min ljusa gillar att slickas och vill ha ryggmassage ofta.  
De är helt enkelt olika personligheter men gemensamt är att de är mycket glada och keliga och gulliga med familjen och de de trivs med. Mina barn var lite äldre när jag köpte min svarta cocker som var min första. Mitt yngsta barn var 12 år och hon var redan som valp lite kaxig mot de så då fick jag sätta gränser för det så det beteendet försvann. Jag älskar båda lika mycket på olika sätt. Om jag skulle ge något råd så är det att det är bra att se valpens föräldrar. När jag köpte min svarta så hade uppfödaren skickat bort tiken utan att förklara varför. Jag åkte och hälsade på uppfödaren en gång med min svarta, Hon blev helt uppjagad och skällde på uppfödaren så länge vi pratade och ville inte tystna.  Hon verkade inte gilla henne. Då sade uppfödaren -" Precis som sin mamma". (Ehh, då kanske man inte ska avla på tiken då, tänkte jag). Men jag skulle aldrig vilja vara utan henne.  Min svarta hund är mycket klok, verkar ha ett sjätte sinne. En cockeruppfödare sade till mig en gång att de enfärgade kan vara lite mer jobb med medan de flerfärgare är mera "bara hund/okomplicerade". Hon  har fött upp cocker i många år och när det gäller mina två så stämmer det rätt bra.. När jag var ca 11-15 år så brukade jag passa en flerfärgad cocker på helgerna. Den var som min orange roan. Säger inte att det gäller för alla cocker spaniels men av de jag träffat så har de svarta haft en tendens att vara lite mer i stilen som min, dvs. något mer reserverade, vilket i sig inte behöver vara negativt.