Var behöver man läka?

Jag hade ont i exakt två veckor. Hela mitt underliv/bäcken värkte, kunde inte sitta, knappt ligga och att resa mig var hemskt. Kisset sved och jag kunde inte bajsa på 5 dagar, tänk sen när jag väl var tvungen att göra nr 2 (sorry)!! AJ!

Hoppas att jag blir lika skonad som du till nästa förlossning=)

Har inte heller fattat varför alla verkar så svaga och sköra efter en vanlig förlossning. Jag gick ut på promenad med hunden 8 timmar efter senstae förlossningen och kände mig väldigt lätt i kroppen och pigg då. Lite öm mellan benen var man absolut och stygnen skavde lite men värre än så var det inte.

Jag antar att denna konditionsträning inte innebär stötar och hopp, typ löpning då? För det är väl framförallt det man ska vara försiktig med. Styrketräning för överkroppen även med vikter är väl inga problem?

 Jag tycker att det är konstigt att INGEN har nämnt detta med att vila för dig, jag tycker att de tjatar om det mest hela tiden :)

Nej nej nej, det har jag inte klarat av sen jag var 12. :D Crosstrainer och cykel, sånt där som är snällt och mesigt oavsett man är gravid, nyförlöst eller bara sig själv.

Ja, alltså, jag har ju känt båda gångerna att underlivet inte är precis som det har varit innan, och särskilt bekvämt med binda kan jag ju inte påstå att det är, oavsett man går, står, sitter eller ligger.

Jag har nu fått två barn, när jag fick min dotter (första barnet) så kunde jag inte ens gå längre sträckor för det kändes som om allt jag har inom mig skulle åka ut, jag kunde inte bära något mer än bebisen, jag kunde inte städa som vanligt.. jag hade det väl så i 1,5 månad eller så..

Men nu efter den här förlossningen så känner jag mig hur pigg som helst, jag kunde bära på min "stora" tjej samma dag som jaf hade fött lillebror, kunde gå i trappor och vi gick alla en långpromenad dagen efter.. Visste inte att man kunde må så bra.

Båda forlossningar har gått lika bra har aldrig behövt sytt där nere så ingen skillnad på förlossning förutom att första tog längre tid men det är allt..

Kan enbart gratulera dej TS för att du har mått så bra efter dina förlossningar. Verkar som du i alla fall har fått svar på dina funderingar. Själv hoppas jag att jag kommer få en liten del av din energi och smärtfrihet denna gång, för nu jävar anamma kommer jag få veta att jag lever med en tvååring hemma. Inte lika soft som när ettan kom.

Det är ju lite det jag funderar över också. Ta det lugnt är det väl mest förstagångsföräldrar som kan göra, som inte har så mycket mer att ta hänsyn till än att se till att barnet och de själva får mat då de kan vrida på dygnet lite hur som helst och inte har så många krav på sig från annat håll. Är det meningen att flerbarnsföräldrar också ska ta det lugnt? Liksom, hurdå? :)

Måste återigen poängtera att jag inte anser mig vara bättre än någon på något vis. Jag är tvärtom inte alls lämpad som spädbarnsförälder. Bättre att ha ont och vara trött och gilla att umgås med så små barn än att vara pigg och galen och önska att ungen blir stor snart.

Aha... då förstår jag, för mig är konditionsträning löpning (eftersom jag älskar att springa och läntar som tusan efter löparskorna).  Jag behöver intala mig att jag ska vämnta till efterkontrollen för risken finns annars att jag startar för snabbt. Kanske är det för att min BM vet detta som hon ständigt ger mig rådet att vila efter förlossningen 

Hoppas verkligen att jag har din energi om några veckor

Skönt att du känner dig lite mer upplyst!

Håller med dig i det, och det är väl just därför som jag tyvärr lär få ganska långvariga problem med mitt bäcken, jag hade helt enkelt inte möjlighet att vila när jag borde ha gjort det. Inte heller under graviditeten, då jag drogs med både ordentlig foglossning och jobbiga sammandragningar kunde jag ju "vila" ifrån min då 2-årigs dotter.

På många låter det som att vila är överskattat, och gör att man blir förslappad. Min erfarenhet säger raka motsatsen. Vila är (tyvärr) många gånger nödvändig för att öht få en fungerande kropp igen.

Det där med självgodhet innehöll en stor dos självironi. Jag var själv en hurtbulle efter 1:a och 2:a barnet.

Jag led av foglossning de sista månaderna av min graviditet och det höll i sig även efter (4 mån sen förlossningen och känner fortfarande av det). Sen fick jag bristningar och blev sydd, stygnen blev infekterade och sprack upp, det tog ett tag att läka, antibiotika på det med medföljande svampinfektion i brösten och sen medicin för det. Jag hade svullna ben och fötter under graviditeten (havandeskapsförgiftning) och de svällde upp enormt under förlossningen, tog några dagar att bli av med svullnaden. Havandeskapsförgiftningen innebar högt blodtryck och detta bestod ett tag efter så jag fick knapra blodtryckssänkande mediciner.

Mycket av min läkning var graviditetsrelaterat och inte främst förlossningsrelaterat.

Sen kom den mentala läkningen.... graviditeten och förlossningen var båda mycket påfrestande och sen fick jag en väldigt krävande liten bebis som bara åt och åt och åt och inte sov! De första veckorna fick jag bara sova 20 min åt gången, det är psykisk tortyr och det är inte lätt att fungera som människa så. 4 mån senare får jag sova hela 1½h åt gången   Drömmer om hela nätter och att känna mig pigg!

Alla blir inte hyperaktiva. Själv var jag så slut att jag höll på att somna med bebisen i famnen så personalen på förlossningen förbarmade sig över mig och tog hand om bebisen i 2h så jag och mannen fick en chans att vila upp oss. Jag är såååå tacksam för det för det behövdes verkligen. Pigg har jag inte varit sen innan jag blev gravid *gäspar*

Det blev inte jag heller. Jag somnade av amningshormonerna. Jag kunde liggamma och vakna två timmar senare, och jag somnade rätt ofta med bebisen liggandes på mitt bröst.

Var försiktiga med löpträning och annan träning som belastar bäckenbotten. Risk för utinläckage som håller i sig.
Bäckenbottenträning rekommederas så snart som möjligt efter förlossning!

Jag hade en rätt komplicerad vaginal förlossning och syddes ihop på operation. Hade inga problem med att sitta eller gå efter förlossningen och städade massor hemma. När BVC var på hembesök sa sköterskan till mig att ta det lugnt. Jag var inte ute och sprang och gick nog inte flera mil om dagen, men det kändes helt otroligt att slippa magen och gå ned i vikt. Sonen var också relativt "lätt" och nöjd.