Specialistmödravård

Jag fick fruktansvärt mycket hjälp på SMVC men det var tydligen speciella omständigheter. fick bla endast träffa en och samma läkare varje gång och det var få som fick.
Sedan hade jag för övrigt "klipp-kort" på förlossningen då jag ideligen fick för mig att bebisen inte mådde bra.
Och på så vis hanterade jag en för övrigt ohanterbar situation. Jag mådde psykiskt pyton.
Tätare kontroller även hos min vanlig BM, så totalt blev det bra många besök.

Har du också fått rådet att behålla din vanliga BM?
Sedan kan man få mer hjälp än vad som föreskrivs på SMVC när du väl är där!
Stort lycka till!

Hej älskade vännen. 

Jag fick från början inte tillhöra Specmödravården utan valde då att gå på privat mödravård i rätt stad, vi bor 6 min från Akademiska.  Läkaren vi hade när Astrid dog skrev ut Trombyl så jag började äta det i v 7.

Jag hann bara gå på inskrivning och så innan min kurator tyckte att jag vist skulle tillhöra  specen, jag skickade ett mail om vad vi varit med om och mina önskemål och vips så fick jag inskrivningstid samt ul i v 12. Det var då en överläkare som utförde ultraljudet och han frågade om vi i fortsättningen ville att han gör ul eller en barnmorska, svaret var enkelt.

Han har lagt upp en plan för mig, ul i v 12, (18 rutin)  v 22 då görs flödesmätningar och sedan v 25 den veckan då Astrid dog, utifrån vad han får fram i vecka 22 planerar han resten av ultraljuden, sedan går jag till en barnmorska utöver och lyssnar på hjärtljud, mäter mage och gör diverse provtagningar. 

Jag känner mig trygg med den vård vi får nu, jag blev orolig förra fredagen då jag fått för mig att barnet i magen var dött ringde min BM och fick åka in direkt till henne för att lyssna på hjärtat. För oss är det värt att åka 6 mil innan vi vet vad som händer än att gå till Barnmorska här på orten, det vill vi inte vara med om igen.

Vi har inte pratat så mycket om förlossningen än, dock har en läkare sagt att de tar hänsyn till att inte gå tiden ut, men vad det är vet jag inte, jag vill som du inte gå en dag över 37+0 men tror det blir svårt!!

Jag blir så ledsen när jag hör hur de behandlar dig, stå på dig, inte så lätt alla gånger, men ta hjälp av nära eller varför inte en kurator om du går till en sådan.

Bara att inboxa om du vill prata.

Många Kramar!! 

Nu är det ju många år sedan jag gick på SpecMVC men då fungerade det så här iallafall. Jag kunde ringa antingen dom eller min ordinarie BM på MVC. Jag gick alltså på både MVC och SpecMVC. Dessa besök som du har fått är ju inplanerade och förutsätter att inget oförutsett inträffar under din graviditet. Händer det något t ex att UL visar att bebisen även denna gång är en stor krabat då gissar jag att du får fler besök och kollas extra noga.

Hej!
Vi gick bara på specialist mödravården på östra i Gbg. Fick samma läkare alla gånger, både på rutinundersökningar och kubb och organscreening. Hade en fantastisk bm som tog så bra hand om oss, både mig och min man. Båda var oroliga och behövde lungnas med jämna mellanrum.

Blev i gångsatt i vecka 38+0. De sa att det var det tidigaste, under förutsättning att bebis mådde bra fram tills dess. Allt gick bra och David vägde 3850 och var 52 lång, den minste av mina pojkar. Mitt andra barn vägde 4750 och var 52 lång, han är född på utsatt dag.  Aaron som inte finns vägde 4250 och var 56 lång och föddes 4 dagar efter utsatt tid.

 stå på dig när det gäller igångsättning och om det har varit tätt mellan dina graviditeter så känns det ju som om man aldrig blir klar.... Vi har ett och etthalvt år mellan Aaron och David och det kändes som om man var gravid i tre år. Bara det är ju oerhört påfrestande. Det hjälper inte till att man har sorgen, oron och allt annat att kämpa med samtidigt. Klart att du ska få täta kontroller och att de ska göra flödesmätningar. Du har all rätt i världen att få hjälp. Lycka till! och se fram emot det fantastiska som kommer!

Hej!

Jag går inte på spec ännu, men kommer snart dit (v 25 nu). Anledningen till att jag inte börjat där ännu är att jag har en superbra läkare på mitt "vanliga" mvc som träffar mig minst en gång per månad. Hon vill ha kvar mig i sin vård så länge som möjligt så jag slipper träffa massa olika läkare som inte vet min historia osv. När jag får så dåliga värden att jag måste gå på specen kommer hon att se till att det blir en läkare som blir "min" där.
(förra grav gick jag också på spec och det var inte kul, träffade massor med olika läkare, ofta tre olika samma dag. På slutet gick jag tre-fem gånger i veckan och träffade nästan ingen läkare mer än ett par gånger. Ingen hade tid att lyssna på mig, en kollade UL, en kollade mina värden osv, men ingen lyssnade på hur jag mådde.)

Jag har fått jättebra stöd denna gång och blir så ledsen för att man kan bli bemött som du blivit! Får gå hos vår vanliga bm hur ofta jag vill och lyssna på hjärtat, jag har redan tre extra tillväxtUL inplanerade osv. Flödet har de mätt också, fast vi inte hade något problem med det tidigare graviditeter.

Går du hos vanliga bm också? Kan du inte prata med henne? Finns det någon annan spec i närheten du kan byta till? Går du hos kurator lr dylikt kanske de kan hjälpa dig att prata med läkarna?
Du (och vi övriga änglaföräldrar) har nog med att klara vår oro, ängslan och känslor även om vi har ett bra bemötande, det borde läkarna verkligen förstå!

HAr du samtalshjälp inför förlossningen? Jag har fått tid nästa vecka för att samtala om förlossningen på aurora. Jag gick där förra graviditeten också och då hjälpte det mig väldigt mycket. Gjorde mig mycket tryggare efteråt.

Kram

Har en fråga ang spec mvc. Jag har problem med blödningar och har tom varit inlagd en omgång pga dem. Jag får olika läkare på gynakuten varje gång och läkaren på mvc har inte tid att träffa mig säger de. Har också problem med förvärkar nu. De på mvc verkar inte alls ta detta på allvar och tycker att de kan ta hand om mig (gynakuten har varit underbara dock). Kan man söka spec på egen hand? Jag är "bara" i v 21 än så länge. Förlåt för kapningen ts. Hoppas verkligen det löser sig för dig!

jag krävde att gå på specmvc, ringde dit själv när jsg plussade, bad om en tid för vul och krävde en läkare jag känner sen innan...inga problem men de va frågvisa eftersom vi inte miste Max pga graviditeten utan han kom tidigt för jag fick havandeskapsförgiftning, sen dog han senare av en hjärnblödning som inte på nåt sätt är kopplad till att han va prematur.

vi berättade om vår oro, att vi va rädda för att få tidigt igen och att vi va rädda för ännu ett litet barn...de räckte för att få komma regelbundet

v.9, rul v.18, v.20, v.24, v.26 och nästa v.30...remiss till östra är iväg så snart blir de specen där och vi kan då välja att gå dubbelt både näl och östra gbg...till detta går vi hos vanliga mvc och efter v.24 är de minst 2 kontroller i veckan med urin och blodtryck och lyssna.

Detta va inget självklart utan vi har fått stå på oss n hel del...spec skulle de till sist va ändå eftersom jag bara kan snittas men läkarna anser att desa kontroller inte behövs men de behövs för vårt lugn och välbefinnande...

hoppas de löser sig för dig också!!

Vi bor i Enköping så vi tillhör specen på Akademiska i Uppsala.
Jag hade allvarlig HF båda graviditeterna...........1:a grav gick jag varannan vecka på specen från typ v 25.
2:a grav gick jag 1 ggn/månad typ v. 10 - 20, sen blev det varannan v fram till v 26, sen varje vecka.

Tack alla för era svar! Jag ringde min barnmorska härom dagen och grät. Sa att jag måste få hjälp och stöd nu så jag slipper oroa mig så mycket. Så på måndag fick jag tid till barnmorskan och om lite mer än en vecka ska jag till läkaren. Det som gör mig mest ledsen och frustrerad är att dom ljuger för mig och vägrar hjälpa mig med undersökningar som jag VET kan genomföras. Även om dom nu tyckte det var omödigt så borde dom väl göra det bara för att lugna mig och därmed också bebisen? Jag förstår inte...

Men det ser inte ljust ut. Min barnmorska sa att jag inte kommer kunna bli igångsatt redan i v37+0 och att kejsarsnitt är uteslutet. Hon sa också att dom inte kommer göra flödeskontroller därför att det bara säger något om hur läget är PRECIS JUST DÅ och inte några dagar senare. Dessutom är det farligt med ultraljud och därför kommer jag inte få göra fler ultraljud än tillväxtultraljudet i v32. Hon säger att hon önskar att allt vore annorlunda så hon kunde hjälpa mig, men nu är det som det är. Vet inte vad jag ska ta mig till eller hur jag ska orka dessa möten utan att bli tokig. Jag ska försöka hålla mig till fakta och nu vet jag lite mer om vad ni har fått för hjälp och därmed vad som kan vara rimligt...

Som någon skrev så finns ju möjligheten att byta mödravård till linköpings universitetssjukhus istället, men vilka garantier finns det för att det skulle bli bättre då? Usch, jag vet inte. Men den här situationen är ohållbar, jag kan inte sova på grund av ilska, oro och frustration och tänker på det här hela dagarna....

Vill tillägga att det egentligen inte är något fel på min barnmorska annars. Hon är supergullig och ger mig ett jättebra personligt stöd i mina känslor. Läkaren är också gullig på många sätt. Problemet är bara att när jag "kräver" att få undersökningar eller igångsättning sätter dom sig på tvären och vägrar hjälpa mig och tycker att JAG ska vara förstående... Hur ska jag kunna vara det när det känns som detta är en kamp för mitt barns liv där dom vägrar hjälpa mig rädda mitt barn??

Älskadefamilj:

Ja det låter inte som att de  de tar dig på allvar,  jag tycker du ska ringa det andra sjukhuset och höra efter vad de gör där? Det är så konstigt då det på Akademiska säger helt andra saker. Jag hopas dock min överläkare har rätt, oj han har också sagt att för många ultraljud är inte nödvändigt då det bara visar just nu men vissa var medicinska som tex i v 12, 18, 22, och 25 och sedan beroende på hur flödet ser ut men annars blir det i v 32 och 36.

Oavsett om läkare och bm är urgulliga så antar jag att det inte hjälper dig med det du vill ha hjälp med.
Jag har blivit lovad att inte gå tiden ut då jag vägrar det och tog upp det i v 4 då vi fick tillbaka obduktionen på Astrid samt då vi berättade att vi var gravida, fick även då trombyl.  

Sen om det blir igångsättning eller snitt återstår.

Tack igen Esso... Förstår bara inte varför dom inte kan sätta ett datum där det antingen blir igångsättning om man är mogen, eller kejsarsnitt om man inte är mogen. Det kan väl inte vara så svårt? Okej om alla skulle kräva samma sak, men vi som förlorat barn är bara en bråkdel av alla havande kvinnor. Har svårt att förstå vårdens sätt att tänka - eller snarare inte tänka...

Vi har legat sjuka i två veckor nu så jag missade läkartiden i förra veckan. Därför fick jag en tid hos en annan läkare om först tre veckor då min ordinarie läkare "inte hade tid". Vet faktiskt inte om jag tänker acceptera att bli kastad mellan läkare som en vante...

Hej, önskar också att det kan sätta sådana datum men nej, det gör det ej, de vill ju se till mamman och barnets bästa, vilket jag förstår. De vill inte helst sätta igång en omogen kvinna för att det då ska öka många % för att det blir komplikationer och slut i akuta snitt. Själv har jag nu tagit upp med min läkare om att jag ville bli igångsatt 38+0 men han ville väl helst att jag gick till bf men gick  med på att börja komma om jag mognat från v 37 och framåt så vi får väl se vart det slutar. Ska också till aurora i nästa vecka så vi f¨r väl se vad vi kommer fram till. Snitt ät enu inte helt uteslutet. 

Tråkigt att ni legat sjuka, hoppas nu att ni får hålla er friska, synd att du missade läkartiden, och nej man ska inte acceptera att bli kastad som en vante. Ring och fråga om det går att lösa. 

Vi skulle få ett ul i 25+0 då vi fick besked om att Astrid dött men fick inte tid förren 25+6 och de gick tydligen inte att ända + att det är med en annan läkare. Men vi sa då att vi vill komma till bm och lyssna på hjärtljud, och känner vi oss helt förstörda ringer vi förlossningen helt enkelt!!

KRAmar!!
 

Hej!

Jag blir så ledsen av och läsa din historia o alla problem du stött på, så ska det absolut inte vara!

jag förlorade min son i vad som misstänks vara försvagad livmodertapp o jag blev också lovad spec o jag kände mig ganska trygg fram tills att jag blev gravid igen. jag skulle få ett sk cerklage, ett band som läggs runt tappen för ökat stöd o det skulle leda till att få fler kontroller o det lät ju härligt att få bli så övervakad. Ja tills själva ingreppet skulle genomföras! min dåvarande läkare ville inte sjukskriva mig även då jag tagit reda från andra i samma stuation att dom fått sjukskrivning. jag kände mig inte alls trygg med läkaren utan jag tog kontakt med andra sjukhus o hörde om deras rutiner. Tycker att du också kan höra med andra sjukhus hur de brukar göra när man varit med om ngt så traumatiskt som du varit. Jag sökte även stöd hos min kurator, jag berättade att jag inte kände mig trygg med läkaren.. o det ledde till att jag inte behövde träffa henne mer o det kom även fram till senare att hon inte hade koll på några rutiner kring mitt ingrepp. så mitt råd är att stå på dig! du har inte ngt samtalsstöd som du kan ta hjälp av?

jag har efter att ha stått på mig, frågat o ifrågasatt både fått en helt underbar bm på mvc o sen en ännu bättre läkare på spec som följer mig genom hela graviditeten, jag träffar läkaren varannan vecka för vul för att kolla så tappen inte blivit påverkad o att cerklaget sitter där det ska sitta o jag kommer o göra dessa besök fram tills att cerklaget tas bort i v 36. går sen även hos min vanliga bm varannan vecka för extra kontroller o för extra samtal.. visst att alla har en standard, men det ska finnas utrymme för att göra på andra sätt, vården ska finnas där för att du ska få trygghet efter det svåra ni varit med om.

Stå på dig, ta hjälp av en kurator, påtala för alla du kan som du kommer i kontakt med inom vården att det inte känns bra, ifrågasätt! ta kontakt med andra sjukhus o få lite kött på benen o visa upp det du fått fram för läkare.. det finns ingen möjlighet för dig att få en annan läkare som kanske lyssnar lite mer på dina behov? jag vet att det inte är lätt o ifrågasätta "överheten", för mig blev det ett bryskt uppvaknande, att det är så världen kan se ut ibland, men nu när jag fått den tryggheten jag vill ha o behöver så är jag glad över att jag orkade lägga ner så mkt energi på att vara jobbig.

Hoppas verkligen det ordnar sig för dig!

kram!