Myter om ensambarn
Hur många finns det?
Och vad finns det för några?
Varför finns dom?
Skulle vara kul och se.. Så har du några myter på lager, skriv dom gärna =)
-
-
Svar på tråden Myter om ensambarn
-
sextiotalist skrev 2012-03-29 09:10:53 följande:Åh, jag har träffat barn med syskon som är sämre på att dela med sig än vad ensambarn är. Jag har som vuxen träffat ensambarn av olika sorter (se vad jag skrev). Så jag tror inte man kan generalisera där.
Givetvis blir syskon mer tävlingsinriktade, samtidigt som ensambarn blir så uppe i att ens få sällskap att de säkert utan att ens tänka på det låter första pannkakan eller glassen gå till sin kompis. Men självklart finns det olika barn ALLA är ju faktiskt olika. Jag pratar mer generellt. Och jag vill även tillägga att det absolut är bäst för barn att få all fokus på sig o sina egenskaper som väldigt liten. Men då barnet växer upp tror jag de flesta känner sig väldigt ensamma, kul att växa upp med endast en mamma som inte heller har syskon... inga syskon ing akusiner osv... fy bubblan. -
Tänk, jag trivs utmärkt som enda barnet till en mamma som också är enda barnet.
Har aldrig saknat syskon för 5 öre...
Jätteskönt att kunna umgås med folk när man VILL och inte alltid, för att man råkar bo ihop.
-
Jag är förvånad över den bilden du målar fram. För det du beskriver har jag sett både bland ensambarn och syskon.straw2008 skrev 2012-03-29 10:37:58 följande:
Givetvis blir syskon mer tävlingsinriktade, samtidigt som ensambarn blir så uppe i att ens få sällskap att de säkert utan att ens tänka på det låter första pannkakan eller glassen gå till sin kompis. Men självklart finns det olika barn ALLA är ju faktiskt olika. Jag pratar mer generellt. Och jag vill även tillägga att det absolut är bäst för barn att få all fokus på sig o sina egenskaper som väldigt liten. Men då barnet växer upp tror jag de flesta känner sig väldigt ensamma, kul att växa upp med endast en mamma som inte heller har syskon... inga syskon ing akusiner osv... fy bubblan. -
Linda1976 skrev 2012-03-29 10:36:34 följande:Klart att man har mer tid för ett barn, än om man har många. Man kan inte klona sig. Det är lättare att resa med ett barn än med flera..Hjälpa till med lägenhet, körkort, utbildning (så hon slipper csn) osv... Eller ni kanske är mångmiljonärer och kan köpa 2-3 (hur många barn ni nu har) 2:or i innerstan om sådär 15 år? Bara att gratulera isåfall.
En ensamstående mamma borde väl kunna ge ungefär lika mkt som ett par som har två barn tex ? Ett par där båda föräldrarna har syskon med barn samt föräldrar i livet på båda sidorna brukar ju ge desto mer än en ensamstående med 3 barn där mamman inte har syskon eller föräldrar i livet? En ensamstående som inte jobbar kan ju ge två mer än ett par som jobbar heltid kan. Huvudsaken är att alla är nöjda med sina konstellationer, är man inte det (ofrivillig sekundär barnlöshet) så är det precis lika tråkigt som att föda fram barn om man inte vill ha några. O det är väl det bästa det som beskrivs här av alla ? Att de inte ha syskon o aldrig saknat några ? Men huvudfrågan var väl "myter om ensambarn" o nu har det ju helt spårat ur
-
Är ensambarn och har tyckt det varit jobbigt till o från, men aldrig så jobbigt som nu när min pappa dött. Mamma är död sedan flera år och ensambarnstyngden kändes inte på samma sätt då som nu. Jag har ingen att dela minnen med. Även om man har syskon som man inte umgås med eller bråkar med är det en enorm skillnad på att det existerar en annan person på jorden som också sörjer, om än på sitt håll och att det de facto är tomt.
F ö finns forskning som visar att förmågan till mentalisering ökar med antal syskon. Jag har alltid sagt att jag vill ha flera barn, nu mer än någonsin- men man får ju inte alltid välja sådant.
Allting är ju dock inte svart-vitt. Så mkt mer än antal syskon avgör ju hur livet blir o hu man blir som människa, men jag, personligen, skulle oändligt gärna velat ha syskon. -
Inga begränsningar låter som ett bra ord för ett ensambarn.Linda1976 skrev 2012-03-29 09:18:37 följande:Hur man blir som person har mer att göra med uppfostran än syskon.
Jag unnar min dotter att växa upp som enda barn. Inga begränsningar vad gäller resor, resurser, uppmärksamhet, engagemang, känslor, tid.... så kan man också se det!
Det där sista låter konstigt. Du vet, man kan skaffa två eller tre barn, och fortfarande både kunna visa dom lite av världen och vara en kärleksfull och engagerad förälder. Jag lovar. -
straw2008 skrev 2012-03-29 12:54:00 följande:En ensamstående mamma borde väl kunna ge ungefär lika mkt som ett par som har två barn tex ? Ett par där båda föräldrarna har syskon med barn samt föräldrar i livet på båda sidorna brukar ju ge desto mer än en ensamstående med 3 barn där mamman inte har syskon eller föräldrar i livet? En ensamstående som inte jobbar kan ju ge två mer än ett par som jobbar heltid kan. Huvudsaken är att alla är nöjda med sina konstellationer, är man inte det (ofrivillig sekundär barnlöshet) så är det precis lika tråkigt som att föda fram barn om man inte vill ha några. O det är väl det bästa det som beskrivs här av alla ? Att de inte ha syskon o aldrig saknat några ? Men huvudfrågan var väl "myter om ensambarn" o nu har det ju helt spårat ur
-
En myt jag tycker är jobbig är att det är egoistiskt av föräldrarna att bara "skaffa" ett barn. Vi vill inget hellre än att sonen skulle få ett syskon, men det är medicinskt omöjligt och vi vill hellre ägna oss åt sonen än oändligt mycket byråkrati och väntan för att adoptera. Fördomarna om ensambarn som asociala och egoistiska har kanske fått oss att sätta sonen i förskola tidigare än vad vi skulle gjort annars och vi känner ofta att vi har ögonen extra mycket på oss när han 3-årstrotsar.
Jag hoppas att sonen blir mindre roffig än om han hela tiden behövt strida med syskon vid t.ex. delning av godsaker. -
Som endabarnsförälder har man verkligen ögonen på sig. När 3-åringen blir sur när någon tar hans/hennes leksak kan man få höra "dags för syskon, tror jag"!!?!?! För det är ju högst ovanligt att en 3-åring surar ur?!? Eller om 4-åringen gömmer sig bakom mammas kjolar inför främlingar så är det för att hen är enda barnet. För man kan inte vara blyg av naturen?!?! (Och är det så negativt, förresten, att vara lite vaksam mot främlingar?)
Det känns som att när barnet inte har några syskon, då är det så enkelt för omgivningen att skylla barnets beteende på att barnet inte har några syskon. Trots att många andra barn - med syskon - faktiskt beter sig likadant.
Jag känner flera endabarn och de är några av de mest omtänksamma, empatiska och givmilda människor jag känner.
Jag har syskon, men när jag tänker tillbaka på min uppväxt så får jag känslan "ensam".
Kan det inte vara så att man som endabarn som saknat och velat ha syskon, kan glorifiera den bilden bara en aning? Visst, många gånger fungerar syskon jättebra och de har jätteroligt tillsammans. Men många gånger är det inte så. Många syskon trivs inte alls tillsammans. -
Oj, vad mysko att folk försöker förklara att ett barn beter sig si eller så för att de inte har syskon, var ligger logiken i det resonemanget? Man är väl den man är, oavsett om man har syskon eller ej.Minni skrev 2012-08-14 15:14:20 följande:Som endabarnsförälder har man verkligen ögonen på sig. När 3-åringen blir sur när någon tar hans/hennes leksak kan man få höra "dags för syskon, tror jag"!!?!?! För det är ju högst ovanligt att en 3-åring surar ur?!? Eller om 4-åringen gömmer sig bakom mammas kjolar inför främlingar så är det för att hen är enda barnet. För man kan inte vara blyg av naturen?!?! (Och är det så negativt, förresten, att vara lite vaksam mot främlingar?)
Det känns som att när barnet inte har några syskon, då är det så enkelt för omgivningen att skylla barnets beteende på att barnet inte har några syskon. Trots att många andra barn - med syskon - faktiskt beter sig likadant.
Jag känner flera endabarn och de är några av de mest omtänksamma, empatiska och givmilda människor jag känner.
Jag har syskon, men när jag tänker tillbaka på min uppväxt så får jag känslan "ensam".
Kan det inte vara så att man som endabarn som saknat och velat ha syskon, kan glorifiera den bilden bara en aning? Visst, många gånger fungerar syskon jättebra och de har jätteroligt tillsammans. Men många gånger är det inte så. Många syskon trivs inte alls tillsammans.
Jag har också syskon men har aldrig funkat ihop med dem. Vi är inte ovänner men är bara så extremt olika - jag är blyg och tillbakadragen, min syster är tvärt om. Jag vidhåller att hur man är inte beror på om man har syskon eller inte. -
jovisst är det en myt att ensambarn t ex är egoistiska, jag är ensambarn men har alltid delat med mig till andra och är väldigt lugn och ödmjuk som person, vår dotter är tyvärr ensambarn efter en del tråkiga incidenter, vi hade velat ge henne ett syskon men livet blir inte alltid som man vill, men hon är enormt populär, hjälper alla, tar hand om alla som är mindre, hon är sex år, men klyftig idag var hon på kalas till en som bara bjudit henne hon är enormt social, snäll och ställer upp för andra. Så att ensambarn är egoistiska stämmer ej på mig och vår dotter i alla fall
