Slappa hanteringen av barn..

Hrmmm vänta lite nu..det där var det inte jag som skrev. Jag svarade på det inlägget. Kanske inte ska ta åt mig då men det skrevs av machapucare inlägg 43.
Annars vill jag säga att jag håller med dig helt.

Jag har inte läst allt i tråden.  Vill bara tipsa om Jesper Juuls bok Din kompetenta familj som i
 tar upp ämnet. Själv har jag läst den och tar fram den då och då.

Jag och en kollega från Polen diskuterade just detta! Det är en enorm skillnad mellan länderna och enligt henne är det både förbjudet och lika tabu att aga barnen I Polen som här. Däremot är alla föräldrar engagerade i skolan! Missköter du dig ska läraren direkt prata med föräldern som i sin tur pratar med sitt barn.

Här är det nästan fult som lärare i fsk eller skolan att tala med föräldrarna! Ska man säga något ska läraren blanda en sked kritik mot barnets beteende med två liter översvallande beröm: "ja Pelle är såååå intresserad av att rita, han har liiiite svårt att sitta still men titta här vad fint han gjort".

Min personliga analys är att förskollärare inte vill tynga ner föräldrarna för då blir relationen lidande medan lärarna i skolan ser det som ett misslyckande (även om de i personalrummet kan säga vad de egentligen tycker om föräldrar som man aldrig ser eller hör från förutom då man jagar dem för ett utvecklingssamtal). Problem i skolan ska tacklas på skolan och är skolans problem...

Det får mig att tänka på då jag talade ut efter tre års mobbing i åk sex och min mobbare sitter i klassrummet sedan och säger till sina kompisar att han är orolig för fjärde gången man mobbar någon så tar skolan kontakt med föräldrarna...

Jag vet inte om länken funkar men:
www.picturesandjokes.com/pictures/then-vs-now-5.jpg

Mycket talande! Och rolig

En insändare som var dåligt i mångt om mycket men hade poänger uttryckte det så bra! Fritt återgivet: plötsligt blev barnen samhällets barn och föräldrar började tala om sin rätt till egen tid fri från barnen. Samhällets barn tror jag är kärnan i många problem...

Detta sammanfattar min åsikt i frågan väldigt väl. Jag tror att många i dagens Sverige är alltför benägna att skylla ifrån sig på samhället utan att vilja se sin egen del i det hela. Det finns en slags offermentalitet som säger att det är synd om människor som skaffat barn och sedan måste ta ansvar för deras beteende. Sen tror jag att vi svenskar ofta är alltför rädda för att säga till andras barn när de gör något fel eftersom vi är rädda att dra på oss föräldrarnas missnöje.

Halkade in i tråden och måste bara säga en sak om skolan. Åtminstone i vår skola, ska barnen visa respekt för lärare medan de inte får samma respekt tillbaka.

Ett enkelt exempel är regler som man har bestämt gemensamt i skolan. Barnen måste följa reglerna men inte de vuxna. Ex: man ska inte gå med skor innanför skogränsen. Om barn gör det, säger någon vuxen till. Om en vuxen gör det, säger ofta barn till, då säger den vuxne: jag får det för jag är vuxen.

Jag tror faktiskt att det är ganska vanligt att vuxna ser sig själva som viktigare än barn , de kanske går in med skor för att de ska hämta en sak och tycker det är ett godtagbart skäl till att bryta mot regeln. Men ett barn som ska hämta en sak i sin väska, anses inte ha skäl att bryta regeln. (Och nej nu menar jag inte en lärare som måste hämta papper för att ett barn har massor av näsblod eller nåt )

Jag har haft många samtal med min nioåring om att det ÄR så och att man tyvärr får acceptera det: många vuxna lyssnar inte på barn på samma sätt som de lyssnar till vuxna, de tycker att de vuxna är viktigare än barn, de bestämmer regler som inte är logiska för barn - och som barn får man ofta svälja förtreten för att om man säger emot blir de vuxna ändå bara arga. Även barn måste tyvärr lära sig att välja sina strider.

Vi har faktiskt en mycket bra skola, jag är rätt säker på att ni alla kan hitta liknande exempel i era skolor om ni tittar noga.

Jag tycker det är helfel. Jag tycker att gemensamma regler ska gälla alla, både hemma och i skolan, precis som på arbetsplatser... 
alla ska visa lika stor respekt för alla.

Min erfarenhet är att många vuxna i skolan vill att barnen ska respektera vuxna mer än vuxna ska respektera barn. Detta förhållningssätt är så genomskinligt för barn och skapar en del av de problem vi har i skolan idag, tror jag. För idag är barnen inte rädda för lärarna som förr, som någon var inne på.

Håller med!

Många har sagt ovan att barnen får så mycket mera respekt nu än förr och att det är en del i problemet. Jag tror inte att de har klart för sig vad respekt är. Det som många tolkar som respekt är i själva verket barns rädsla för överheten. Det är inget jag vill fostra mina barn till.

Barn har ju ingen respekt eller rädsla för överheten som du skrev..I stort sett ingen alls. Det är ju det som jag anser vara problemen. Ni verkar ha tur som antingen har trygga och respektfulla barn eller bra skola...

Men jag har sett alldeles för många exempel på hur det igentligen är. Har barn i lågskola mellanskola och gymnasie och har följt deras skolor samt andra skolor omkring och sett dett ena med det andra.

Ser hur ungdomar både tjejer och killar från ca 12 årsåldern stå och gapa på lärare att de är dumma i huvudet och borde låsas in för att de tvingade ungarna att stänga av mobilen tex..

I stort sett en gång i månaden krossas busskurer runt omkring där vi bor. Mitt på dagen bland allt folk stod två tjejer i vad jag tror kan va 12-13 och sparkade på busskursrutorna. Då gick det en vuxen man dit och sa till dem.
Då skrek de käften gubbe lägg dig inte i mm. Mannen sa till dem igen och blev denna gång riktigt arg. Så han sa att man betedde sig inte sådär, han skulle prata med föräldrarna. Då sa den ena att gör du det gubbäckel så säger jag att du tafsade.. Sen gick de iväg.

Jag ser barn som är så små som 11-12 vara ute till midnatt.

Jag hör hur äldre ungar skriker glåpord efter de yngre bara när de går förbi.

Jag hör hur ungar i tvån- trean skriker kärringjävel till lärare när de inte vill gå in på rasten mm

Kan fortsätta hur länge som helst. Och idag är det väldigt sällan att beslut tas över huvudet på barnen. Jag vet att i våra skolor får barnen vara delaktiga på möten, på samtal osv.

Därför tycker jag att det var bätter förr. Vi fick respekt om vi gav respekt. Lärarna och vuxna satte gränser och vi följde dem.
Barn ska ha tydliga gränser för får de va med att bestämma för mycket spårar det ur för lätt. Barn kan inte sätta sina egna gränser. Då de flesta inte tänker logiskt och rationellt utan bara efter vad de vill.

KiaL: uppenbarligen finns det olika världar i Sverige. Jag har aldrig sett nåt liknande som du beskriver här där vi bor. Inte ens från högstadiebarn. Sverige är verkligen segregerat.

Men jag tänker på ditt ex med inlåsta mobiler. Vad tycker du om att lärare håller på och kollar sina mobiler på lektionerna? Medan barnen inte får göra det? Visst bör barnen säga ifrån på ett annat sätt än i ditt ex men är det ytterligare ett ex på när barn bör tiga och acceptera orättvisor?

Jag bara undrar sådär allmänt... För de flesta lärare jag vet har inte långt till sin mobil på jobbet. Barnen ser självklart det.

En lärare som kollar sin mobil på lektionstid är okej beroende på vad det gäller. Han kanske kollar meddelande eller skriver upp nåt i sin kalender.. Han/Hon är där för att lära ut. Eleverna är där för att lyssna och lära. Därför har de ingen anledning till att ha mobilen på på lektionen.
Det handlar inte om orättvisor. En vuxen bestämmer över sig själv just för att h*n är vuxen. Ett barn har inte än den rätten att fatta beslut rörande sig själv. Just för att barn inte har den förmågan att alltid veta vad som är bäst.

Det är ju igentligen bara att ta sig själv som exempel. Man trodde man visste bäst som tonåring och ville inte att vuxna skulle bestämma. När man själv är vuxen så inser man ju hur lite man igentligen visste om allt runt omkring.

Och de exempeln jag beskriver har jag tyvärr upplevt/hört om från andra delar Sverige än där just jag bor.

Jag tycker det är skrämmande hur många vuxna som överlåter bestämmaderätten åt sina barn, den fria uppfostran. Gör som du vill och lär dig av dina misstag. Det kanske fungerar i tanken men oftast inte i praktiken.
Det är ju faktiskt vi vuxna som måste sätta gränserna.

Bara för att vi vuxna gör en sak så är det inte orättvist när barnen inte får göra likadant.

Haha jag blev full i skratt nu. Vi står verkligen långt ifrån varandra när det gäller synen på barn och deras förmågor.

Jaja det finns plats för alla och underligt nog växer de flesta upp och blir någorlunda välfungerande vuxna...

Aven på jobb kan inte anställda alltid gora vad chefen gor. Skulle jag ta upp min mobil o fippla i ett mote ses det inte alltid på samma sätt som om chefen gor det. Det finns situationer där vissa i egenskap av sin position har privilegier, eller antas kunna ta hand om viktiga angelägenheter, som andra i en annan positioner inte har. Lärare versus elev är ett tydligt exempel på olika positioner på en arbetsplats. Klart elever inte ska ha mobiler i klassrummet.

Men ser du ingen skillnad alls på en vuxen och ett barn? En vuxen har ansvar på ett helt annat sätt än barnet, har kanske egna barn på förskola eller sjuka anhöriga och måste någon gång snabbkolla ev. meddelanden (det gör man ju genom att bara snegla på skärmen) eller så vill man bara kolla vad klockan är (väggklockan är sällan att lita på - den ställer barnen om...) Eller så har man, som någon sa, antecknat adessen till den där webbsidan man skulle visa i sin telefon - det är väl noll och ingen skillnad att kolla upp en adress i en telefon och i en kalender eller liknande? Självklart ska telefonen ha avstängt ljud.

Självklart ska lärare inte prata i telefon eller privatmessa på lektionstid, OM det nu inte är så att t.ex. förskolan eller vårdhemmet där gamla mamma bor ringer, då har man som vuxen rätt att på ett så smidigt sätt som möjligt mycket snabbt kolla vad de vill. Barn har INTE det behovet. Faktiskt. Visst kan förskolan ringa till expeditionen eller så, men om expeditionspersonalen ska komma med meddelanden stör det precis lika mycket. Och varför krångla till det? Varför blanda in ännu en människa, som ska bli störd i sitt arbete, bara för att barn och vuxna ska göra exakt lika?

Barn och vuxna ska respekteras lika mycket, men det betyder inte att de får GÖRA lika mycket i alla lägen. Det är min fasta övertygelse. Och vill vi ha NÅGON vettig lärare kvar i skolan får vi nog börja behandla lärare som vuxna, tänkande individer med samma rättigheter på jobbet som andra vuxna.

Jag tror de samtal du har med din nioåring är en del av anledningen till att en del barn beter sig illa. Om jag ska vara brutalt ärlig. Om man som förälder säger till barnet att skolpersonalen inte lyssnar, inte respekterar barnen och tycker att vuxna är viktigare än barn - då har vi alldeles självklart problem.

Vuxna måste samarbeta om vi vill att barnen ska utvecklas till trevliga och respektfulla människor. Skolpersonal är inte felfri, alla gör misstag någongång och visst finns det personer med en tråkig inställning till regler. Men det gäller ÄNDÅ att man som vuxen försöker sätta sig in i den andre vuxnes situation och försöker förklara för att barn att livet och olika situationer inte alltd är så enkla som "rätt" och "fel". Den lärare som gick in med skor KAN ju ha varit ensam vuxen ute och behövde komma ut mycket snabbt igen, även om ingen olycka skett. 

Det är ju samma med andra barn - en del barn har särskilda regler och det är för att de barnen behöver det helt enkelt. En del barn KAN inte stå i kö och då kanske man alltid får stå först. Det kan upplevas orättvist, men det är ju helt enkelt för att barnet alls ska klara dagen. Är det okej att kalla de barnen respektlösa också, eftersom de går först? Eller det barn som äter jätteäcklig medicin och får blanda den med en klick sylt för att alls kunna svälja - är det orättvist att det barnet får lite sylt varje dag när ingen annan får? Tycker inte jag. Vi MÅSTE hjälpa våra barn att tänka nyanserat och faktiskt också släppa en del småorättvisor. Livet blir asjobbigt om man ska tycka att man blir illa behandlad vid minsta lilla skillnad.

Det ÄR skillnad på barn och vuxna - vuxna har ett ansvar som barn inte har. Både i skolan och privat. En lärare kan inte berätta allt om sitt beteende för elever och föräldrar, ibland gör man "ologiska" saker för att något barn behöver (t.ex. springer in med skor för att hämta telefonen man glömde, eftersom man VET att Kasper behöver hjälp att hantera leken på gården, man VET att det är jätteviktigt att komma ut så fort det bara går) eller för någon förälders skull (man kanske gjort upp om att föräldern ringer så snart han/hon kan på eftermiddagen, men eftersom man inte vet exakt NÄR är man ute med barnen så länge och har telefonen i fickan).

Jag håller med om att vuxna i möjligaste mån ska följa samma regler som barnen när det gäller skor, ytterkläder, måltider etc. Men det finns undantag och det måste man vara medveten om. Att en lärare "tränger" sig i matkön handlar sannolikt om att hon VET att hon har elever som inte klarar att sitta utan vuxen vid matbordet och läraren kan inte ställa sig bakom tre andra klasser bara för att hon kom sent till matsalen pga ett ledset barn eller så.Eller så har läraren rastvakt och MÅSTE helt enkelt ha ätit klart 11.30, då finns inte heller tid att stå bakom massvis med barn som ändå inte har samma behov av att vara ute exakt, exakt 11.30.

I skolan jobbar vi jättehårt med att få barnen att förstå att "rättvisa" inte alltid är att alla GÖR exakt lika, utan att alla får lika möjlighet att KLARA uppgifter och UPPLEVA liknande saker. Rättvisa är inte att alla tar samma väg, utan att alla når samma mål (kanske inte exakt på millimetern, men alla ska känna sig nöjda, trygga, alla ska lära sig och få liknande upplevelser). En skridskodag kan aldrig se exakt lika ut för en rullstolsbunden som för en konståkare, men båda kan få en fantastisk dag på isen. Dock kräver det att de vuxna tillåts vara vuxna, tillåts göra "ologiska" saker om det är vad som krävs för att få dagen att fungera, helt enkelt har BARNENS BÄSTA i fokus istället för någon löjlig tanke om att det inte är någon skillnad på 9-åringar och vuxna.

Kan lägga till att det faktiskt också finns ELEVER som har RÄTT att lyssna på t.ex mp3 på lektionstid. Elever med läs- och skrivsvårigheter kan ha enormt stor glädje av att lyssna på inläst text istället för att läsa själv och sådan hjälp har man rätt till enligt skollagen. Barn utan svårigheter kan också få den möjligheten någon gång ibland, men när barn utan svårighet SKA träna på att läsa exempelvis faktatext i NO:n, då har dyslektikern rätt att istället lyssna på en mp3-fil eller liknande. Bara att hacka i sig - det ÄR inte lika för alla.

Finns dessutom barn med adhd som behöver bakgrundsbrus för att kunna koncentrera sig, de kan också få  rätt att lyssna på musik i lurar för att få rimliga förutsättningar att klara en uppgift. Barn somstörs av musik ska självklart INTE ha musik i skolan.

Vi är olika och behöver olika saker. Lär man sina barn att det är respektlöst och hemskt orättvist om någon - vuxen som barn - gör annorlunda, då gör man sitt barn en bamsebjörntjänst. 

Det går utmärkt att jobba mindre, om man sänker sina materiella krav.

Neelliee: äsch jag hade inte tänkt skriva nåt mer men jag måste nog rätta till en missuppfattning. Självklart säger inte jag till min nioåring att de vuxna tycker sig vara viktigare än barn osv! Det vore att medvetet undergräva lärarens auktoritet...Självklart finns det skillnader mellan barn och vuxna! Jag kan ju inte dra upp varenda möjlig situation, det blir ju kortfattat och generaliserat i såna här inlägg.

Jag tänker på gemensamma regler osv i mina inlägg ovan, som lärarna och barnen kommit överens om.

Jag tycker att föräldrar har ett mycket stort ansvar för att barnen beter sig väl i skolan och helt OT så är min son en sån som beter sig exemplariskt i skolan ( enligt personalen) och är noga med att följa regler. faktum är att en vikarie en gång skrev ett brev till klassläraren att alla barn i klassen var pratiga, lyssnade inte etc -utom- min son. Så jag är i detta läge rätt säker på att mitt förhållningssätt funkar bra hos oss.

Så där är det ofta i invandrartäta förorter.... jätteskönt att bo i ett mindre samhälle utanför stan.....

Om du har barn så råder jag dig verkligen att flytta, det finns bättre ställen. Även om det ÄNDÅ är så att barn över lag har för lite respekt för vuxna. Svarade tex nyss på en tråd där mamman undrade om det var fel att inte låta barnet bestämma vilket förälder som skulle hjälpa det med ex bilbäste och tandborstning. Inte konstigt att det blir fel på barnen när de fostras som drottningar där föräldrarna är undersåtar som de ska bestämma över??!!    

Vi bor i en invandrartät kommun..men det är mindre i den orten vi bor. Skulle gärna vilja flytta men sambon har sitt jobb här, är egenföretagare, och barnen vill inte lämna sina kompisar och det respekterar jag.

Håller helt med om det sista du skrev.. KLart man ska behandla barn väl men inte som om de vore sköra dockor.

Håller med ovan 100%. Kan inte ni delar era åsikter på Barnomsorg forumet? Där tycker alla att man ska behandla alla barn som små drottningar, och att det är fullkomligt normalt att barn inte respekterar vuxna osv.
Den minsta lilla konsekvensen på förskolan kallas för kränkning och det är ju samma barn som sen förstör för andra i skolan och då är det för sent att ens försöka uppfostra barn som aldrig har lärt sig att det finns gränser.