Vad har du för relation till din mamma? Är den bra eller dålig? Jag har en jättedålig relation till min mamma och är ofta ledsen över det. Jag undrar nu hur ni andra har det? Jag tycker det verkar som om att alla har sån bra kontakt med sina mammor, umgås mycket och har jätteroligt ihop. Stämmer det?
Urusel, och har ingen kontakt med henne.
Min dotter frågar inte efter henne, så jag har inte behövt förklara något än.
Jag har ingen kontakt alls med min "mor" sen 14 år tillbaka, är 29 och så kommer det förbli.
Rätt så bra, vi ses ofta och pratar med varandra, mina föräldrar är generösa och vi brukar ha trevligt när vi träffas.
På negativa sidan kan mamma vara ganska egocentrisk och får lätt allt att handla om henne. Jag har heller aldrig känt att hon stått på min sida i några svårigheter, utan det är alltid mitt eget fel/jag som gjort fel. Att jag fått ett barn har fört oss närmare och det är roligt att hon är väldigt intresserad av sitt barnbarn. Däremot kan jag lite känna att hon numera inte är ett dugg intresserad av mig eller hur jag mår/har det längre utan nu är det bara den lille som gäller.
Så det är inte solsken rakt igenom, men det funkar helt klart rätt bra ändå.
Jag och min mamma tål inte varandra för det mesta. Vi kan inte ha ett normalt samtal utan att börja bråka mm, hon är elak och lynnig och vet allt bäst enligt henne själv. Hon får mig att känna mig mindre värd och okunnig fast jag inte är det.
Jag har ett hat till henne idag som bottnar sig i de val hon gjorde när jag va liten, hon valde drogerna framför mig och min pappa och har gjort många fula saker genom åren. Hon har förträngt allt men det kan inte jag. Trots detta pratar vi nästan varje dag i tele, jag kan inte sluta hoppas på att vi en dag kommer bli sams ( naivt, jag vet). Mina döttrar älskar henne och hon är underbar med dom i alla fall.
någonstans mellan helt ok och inte så bra
Min mamma lever inte längre, hon dog när jag var 16 r. Vi hade en usel relation. idag har jag världens bästa svärmor, som jag har superbra kontakt med. Träffas flera gånger i veckan mm. Hon ställer ALLTID upp och är som den mamma jag alltid önskat mig.
min mamma har MS i ett långt gånget stadie och sitter i rullstol och kan inte prata längre.
så jag kan inte svara något alls tycker jag.. =/
Jag har en bra relation med mamma! Hon bor tyvärr 85 mil bort men vi hörs nästan varje dag per telefon eller sms. Har aldrig haft problem fast det finns saker jag stör mig på helt klart!
Överhuvudtaget har vi en väldigt tight och väldigt stor släkt. Jag känner mig rik på det sättet! Hoppas kunna vara en lika bra mamma till mina tjejer :)
Min mor har genom hela min uppväxt lurat mig på pengar och jag är uppväxt med hot, hot och hot. Har aldrig känt mig älskad. Som barn var jag helt säker på att hon hade adopterat mig. Kände mig oälskad och någon pappa fanns inte. Värst av allt idag är att hon tagit hela släkten ifrån mig genom bråk med sina syskon. Om vi blir osams springer hon till mina syskon vänder dem emot mig. Jag är helt utfryst pga henne! Nu är vi vuxna och hon hjälper mina syskon med allt. Deras barn träffar hon varje vecka. Mina barn existerar inte längre efter att mina syskon också fått barn. Allt jag säger är fel - liksom allt jag gör. Önskar jag vore starkare och bröt den lilla kontakt vi har... Innerst inne hoppades jag väl på att hon iaf skulle bli en bra mormor.... Men nu har snart även det tåget gått.....
Sådär faktiskt, men jag vill inte gå in här på varför. Jag accepterar att min mamma är som hon är. Hon blir nog inte den mormor som jag önskat fanns närvarande för barnen men det kompenseras av att de har en bra morfar/farmor/farfar.
Jag hade jättebra relation till min mamma tidigare, tills den dagen då hon blev tillsammans med en kille i min ålder.. Jag vägrade acceptera detta och vi hade ingen kontakt på över ett år.
Den dagen jag fick missfall gick ljuset upp för henne att hon visst ville finnas där för sina döttrar trots allt, och vi började som smått återuppta kontakten igen.
Idag är vår kontakt rätt bra igen, men det kommer ju aldrig bli som förr.