När är det ok att lämna ett barn själv några minuter?

jag röstade på 8år, men tycker även det känns som en låg ålder..
blev själv lämnad ganska tidigt för att föräldrarna skulle iväg o handla, ut o springa osv..
jag tyckte det var jätteotäckt! kändes inte alls tryggt!

en annan gång satt vi barnvakt åt vår lillebror - vi var 10år och det kom en man och bankade på vår dörr och bönade och bad om att få komma in..!
men jag minns inte om vi släppte in honom eller ej, tror inte det.. men vi stod innanför ytterdörren med en stor kniv! ifall att liksom...... är inte ett särskilt trevligt minne.. vår lillebror var bara 1år!

vi fick hemmanyckel först när vi var 11år gamla..

nu är våra barn så pass små att detta inte är aktuellt ännu på några år, och därför är det ju svårt att avgöra hur man resonnerar när de väl är runt 8-10år ;)) 

Vampyraia

Oj, längre stunder först vi d10 år. Vid 7-8 klarar de flesta barn flera timmar. De går ju till och från skolan själva, går hem till kompisar, är ute själva med kompisar osv osv.

Förstår ju också att det påverkar var man bor. Vi bor i en lugn "håla", villasamhälle.

Men längre stunder innan 10 klarar de flesta barn av. I trean slutar många barn på fritids och klarar sig själva.        

Växte upp på 80-90 talet och jag och mina systrar 7-10år då åkte till och med tåg själva till och från mormor och morfar. Vi fick nog nycklar hem vid 7-8år och klarade nog av att vara ensamma ett par timmar. Men jag kommer i håg en incident då min mamma efter många om och men bestämde sig för att lämna oss obevakade en kväll och ta en promenad med en väninna (pappa jobbade skift). Vi låg då och sov alla barnen. Mamma råkar låsa ut sig! Det gick ju som tur var bra, men händelsen upplevde nog min mamma värre än vi barn.

Jag tror på att man måste göra ett noggrant övervägande kring vad ens egna barn har mogenhet, fallenhet att klara av på egen hand. Alla barn mognar olika snabbt och är olika. :) vart man bor och hur man bor spelar nog också in en del. :)

Jag resonerar ca såhär:

När jag t.ex tvättar eller så tar jag en diskussion med barnet (om säkerhet och om vart jag går) och lämnar det alltid med telefon och nummer. Tvättstugan ligger på samma gård som vårt hus, nära alltså så jag har kontrollen över vår lägenhet, jag ser om det börjar brinna, jag hör brandlarmet, jag ser om barnet förs ut ur lägenheten eller springer iväg o.s.v...

Jag tycker att innan barnet får gå hem från skolan (eller kanske förskolan) själv måste det kunna låsa upp själv. Innan får det träna på det lite. Också tidsuppfattning och uppfattning om vägen hem krävs. Samt uppfattning om grannar och sådär man kan fråga. Också gärna en telefon (mobil alltså). Det bror ju också på hur mycket trafik det är, hur många elskåp, bråddjup, sluttningar och sånt där det är, hur många i barnets omgivning som känner barnet (glömma nyckel-situationer e.t.c), om det är några kidnappare/rånare/våldtagnings-personer/mördare/bilfyllon/knarkförsäljare/langare e.t.c som man vet bor här/ håller sig här eller hur stor risk av andra faktorer det är till liknande.

Jag lämnar inte barn ensamma i köket eller vid farliga apparater förrän jag verkligen litar på dem (5-10 år). Det bror också på hur nära dem jag är, hur farligt det är o.s.v.

Sitter barnet en helt vanlig dag framför teven eller vid leksakerna drar jag mig inte för att gå in i ett annat rum, iallafall inte en kortare stund. Det bror ju också på ålder e.t.c. Barn upp till ca 5-7 år lämnar jag inte längre tid vid t.ex pärlor längre tid.

För några veckor sen hade jag lätt sagt att min 6-åring fixat det (och det har övriga syskon också gjort)

Nu skulle det absolut inte gå, han råkade låsa in sig i ett förråd och det tog närmare en halvtimme innan vi förstod var han var så nu är han livrädd att vara själv. Så nu går han inte ens lämna med äldre syskon. Nåja det får ta den tid det tar helt enkelt innan han är trygg igen.

Min son var 5 år när han själv sa att han gärna stannar hemma under dessa korta stunder. Jag tycker det kan var okej från ca 4,5 år OM barnet själv tycker det och man har grannar man och barnet litar på ifall det blir kris. Men som sagt, max 15 minuter.

Detta är en gammal tråd, men jag svarar ändå.

Kusligt att höra att så många lämnar fyraåringar hemma med motiveringen "barnet tycker det är ok", och "det är ett lungt och tryggt barn", eller "det har gått så bra så!".

Visst, så länge inget händer kan väl en fyraåring vara själv. Men om något oförutsett händer? Hur tror ni fyraåringen agerar då? Sansat och rationellt?

Anledningen till att man inte lämnar små barn själva är inte att barnet känner sig otryggt, utan att man inte kan veta om olyckan råkar vara framme just när man inte är där. Jag håller helt med dem som räknar upp saker som att kunna använda en telefon, förstå (inte bara veta) att man inte får öppna dörren om någon knackar på, förstå (inte bara veta) att man direkt går ut om brandlarmet går, att det finns andra vuxna i närheten (t.ex. grannar) som man kan knacka på hos om något sådant skulle hända. Risken för att en olycka händer är ju större när ingen vuxen finns där och har koll på vad barnet sysslar med.

Jag var på brandsäkerhetsutbildning för något år sedan. Brandmännen poängterade att brandvarnare bör finnas i alla barnrum, eftersom små barn snarare försöker dölja en brandolycka (genom att t.ex. stänga dörren) än handla på ett mer rationellt sätt. De som är insatta i, och har erfarenhet av, säkerhetsfrågor poängterar alltså just detta. Små barn har inte förmågan att handla rationellt i krislägen.

Jag röstade åtta år, men då förutsätter jag att barnet vet hur det ska agera i olika situationer och också har förmågan och möjligheten att göra det. Och att man vid behov kan ha telefonkontakt med barnet. Vad vet jag, det kanske en sjuåring kan. Men inte en fyraåring.