Unga ensamstående mammor

Hur har du det då? allt bra med dig och barnen?

Oj 3 år sen.

Livet liksom rullar på endå, det måste det ju göra =) barnen verkar inte förstå, än. Pappan var här idag för att skriva över lägenheten på mig och hämta x antal kassar jag kastat ner hans saker i. Jobbigt när han kommer, för jag älskar honom fortfarande, tydligen... =(
Ni då, är det bara du och sonen? =)

Ja, det var ju ett tag sedan. =) Önskar jag kunde trycka på nån speed knapp litegrann, fy vad tiden går sakta nu >_<

Usch då ja sådant är jobbigt. Men om det inte funkar så gör det ju inte det :(
Jo förstår exakt. Men nu hatar jag egentligen hennes pappa.. Han skiter i sin dotter. :(

Nej precis, ja barnens pappa prioriterar hellre sina polare å åka på raggarträffar å supa skallen i bitar än å vara med sina barn... jävla nöt alltså!!!  Han gjorde slut med mig via telefon, full och låg i en säng tillsammans med en 17-årig tjej.... ja, sånt har alltså han hållt på med i flera veckor, gått bakom ryggen, då jag å ungarna va ute på landet och han "jobbade"  i stockholm... vilket jävla svek alltså. ja honom kommer jag över, men inte sveket =( dessutom tycker han sina barn är jobbiga, suckar å stönar för minsta lilla... vafan, man är väl endå två om att skaffa barn??! Visst han älskar sina barn men han har aktivt valt att lämna dom, hans förlust, inte min! Så får man tänka =) Mina barn är mitt allt <3
Vill han inte veta av sin dotter alls?? =/ 

Ursäkta vilket svin han är :( Satan. Hur kan man göra så :(  Ja men eller hur. Nja vet ej vad han vill egentligen. Kan inte ringa och prata med henne eller leka händer typ en gång i månaden eller så sker det var tredje månad eller så :( Jag och min dotter bor inneboende nu med, Vi vill jättegärna ses :) Iallafall jag : )

Ja, mildt sagt! Han har ju ärrat mig för livet kan jag ju säga.. =(
Men oj, var tredje??! o_O Fan va trist att han inte vill va med sin dotter, han missar ju sjukt mycket!!
Javisst det vore kul!! =)) när hade vi tänkt oss, och vart? =)  

Ja är olika jämt. Han har ny tjej är sambo och dom har en son som kom i april. Hm ja helgen kanske.

aha, han har skaffat sig ett till barn?! jösses =/  trist att vissa människor är som dom är!
I helgen kan jag inte, jag åker ut till landet då, och nästa vecka är jag uppe i Hälsingland hos min pappa fram tills söndagen den 9e september... jag orkar inte vara hemma just nu, väcker så dåliga minnen...
Men vad sjutton vi kan väl ses efter då? =))  

Yes! Och tar den andra i första hand.. Dom snakkar skit.. Jaha. Vart i Hälsingland? VI har landställe där uppe. :)  Ne det förstår jag. Välkomna hit är ni ändå :)

 Ja kan ju höras :)

starkt av dig. det verkar inte som han var riktigt redo att vara en far, och det är bara barnen som får lida av det egentligen och det är så lågt, tur att dom har dig.
såklart du har känslor för honom fortfarande, ni har ju barn tillsammans men  han är inte den du ska vara med och ta hand om barnen med dig.
jo med mig och sonen är bara bra, blir lite ensamt ibland, efter som man ska ju egentligen vara ett par som ska ta hand om honom, får försöka hålla ut ett tag till :S

Fyfan för sånna människor! >_<
I Hybo, nära Järvsö =) Åhåja, där ser man, ja det har blivit populärt =D Min pappa flyttade upp för ett år sedan ungefär, saknar honom enormt =(
Tack så mycket, ja vi hörs ju här om inte annat =D  

Nej, å det sa han flertalet gr under vårt förhållande, då vi redan hade barn. Jag har sörjt för att barnen inte kommer få vara med sin pappa så mycket, en pappa som inte bryr sig... känns så jävla orättvist. Dom har dock en fantastisk mormor, morbror och några till i min släkt som dom träffar ofta och har stark anknytning till, är så tacksam för det =)

Jag verkligen hatar dessa känslor!!! Jag mår illa för allt jag känner... blää, men så småningom går det nog över. Jag hoppas jag träffar en vettig och kärleksfull man i framtiden, en bra manlig förebild för mina barn, den tiden kommer =)

Ja, jag förstår det! Fast det är ju rätt många som tar hand om sina barn ensamma ;) Men nu har du pappan med i bilden, alltså ni är ett par =) kanske en liten för privat fråga, men hur känner du för det med att din pojkvän/son pappa sitter i fängelse? Får ni träffa honom,besöka ? =)   

mm.. Jaha vi har Edsbyn :) Ja det förstår jag det är ju långt :(

Ja det är jätte bra att dom har familj runt sig som bryr sig och jag hoppas barnen får en stark fader figur av någon i familjen iaf, det kan behövas.
joo det är väldigt många som tar hand om barnen själva och har gjort det väldigt bra jobb, men för mig känns det inte som att det skulle räcka för barnet att det är nåt barnet skulle sakna i framtiden. haha mammor är nog inte så roliga att umgås med för 13 åriga pojkar precis :P

jaa det kommer du naturligtvis göra, du måste bara vara kräsen! oftas ibörjan väljer man någon bara för närhetens skull sen märker man att det var helt fel. men din prins kommer nog snart :D

nja han är inte så mycket i bilden, pratar i telefon med honom varje dag i 10 min ungefär. han har nu suttit i 1,5 år redan och träffar honom 1 gång i veckan och vi får ha en lägenhet på anstalten för oss själva en dag i månaden så det är ju bra. men hemma känns det ju väldigt ensamt, eftersom jag behöver ju också närhet och bekräftelse, det är som att vara nunna, singel och 0 kontakt med andra killar. väntan är nog det allra jobbigast :S

Hej.
Sandra heter jag, är 22 år och bor i småland.
2juli födde jag en underbart fin son på 3,9 och 52cm.

1månad och 2dagar efter förlossningen slängde jag ut Noahs pappa...
Jag kämpade hela graviditeten för att få Noahs pappa att ta tag i sitt spelande och periodvis drickande om helgerna som ofta gick över styr. Alltid ursäkter och bort förklaringar, lögner och svek. 
Detta fortsatte även när Noah kommit. Redan första helgen var han iväg och "firade" att han blivit pappa. Istället för att vara hemma och mysa med sin nyblivna familj. Första helgen fick jag sitta ensam hemma med vår 5dagar gamla son och oroa mig för hur full pappa skulle vara när han kom hem, när han skulle komma och om han spelat. 
Droppen var när Noah vid ett av våra tjabb somnade i min famn helt oberörd. Det gjorde så ont i hjärtat när jag tänkte på det. Att min son inte ens var 1månad och van vid att höra oss bråka och somnade till det.
Då bestämde jag mig. SÅ vill jag inte att min son ska växa upp..  

Noahs pappa kommer hit varje dag för att träffa honom och det funkar bra, vi har en bra relation och det är jätteskönt. Hoppas det kan fortsätta så så man kan hitta på saker tillsammans med Noah sen när han blir äldre. 

Jag har dock ingen direkt i min närhet att bolla tankarna med och ibland vill man inte göra det med vänner eller familj heller.. Tänkte att jag kanske kunde vara med här?