Barnlösa, vad gör ni för skoj som småbarnsföräldrarna missar?

Jag kan tillägga att jag är ofrivilligt barnlös av barn nr 2. Vi har försökt länge och det känns svårt men än har vi inte gett upp hoppet.

Näe det är verkligen inget man gör innan man inser att loppet är kört, eller att all kraft har tagit slut. Från ena försöket till totalt tvärstop tog det för mig!! Jag hade en plan jag/vi skulle fortsätta med men efter sista misslyckad IVF:en så försvann all kämparanda och enda frågan jag ställde mig var: vad håller vi på med?? det kommer inte bli nått barn, varför plåga oss... men som du säger, inte förrän man når dit så kan man försöka tänka på annat än att det ska lyckas!
Det är roligt att höra att du tänker på en bra sak varje dag, tror att det gör vardagen mycket drägligare än om man bara strävar efter sin önskan. Då hamnar ju livet på paus och då kan det inte va roligt att vakna upp efter 10 år och inse att oj då, nu ska jag försöka va tacksam för det jag har...
Visst finns dom dåliga dagarna också, vi är ju bara människor  Vissa dagar är ju inte värda att gå upp ur sängen för men jag tror att dom iaf bli/är något färre om man de andra dagarna försöker se nått fint.
Min största rädsla är att vi blir gamla och min man dör före mig.. (jag tror att livet kommer på nått sätt bli ok utan barn iaf, dock ännu en gång så är det min högsta önskan, men ålderdomen utan barn skrämmer mig än mer!) då blir jag ensam kvar (jag har inga syskon) å då ska någon "va tvungen" att fixa det sista för mig, inte för att någon vill det! Ingen som med hjärtat väljer blommorna till begravningen etc MEN skulle jag tänka på det varje dag då hade det knäckt mig helt och hållet.
Har tänkt på vad som vi kan göra som inte föräldrar kan och det är ju att snabbt ta beslut om att vi vill åka till en annan stad och se en teater eller göra nått sånt spontant. Vill vi göra nått med  vännerna så måste dom alltid förlita sig på att någon ställer upp som barnvakt!
Sen återigen, när man sitter i vår situation som är det väl inte bara jag som känner att jag hade högaktningsfullt skitit i om jag fick gå på teater en enda gång till i mitt liv om jag bara fått barn!!
Nu när vi inte längre IVF:ar så är ju ekonomin lite bättre än den av förut och ibland så gör vi saker bara för att vi kan, inte för att vi så himla gärna vill utan för att om vi ändå ska sitta i den här situationen så kan vi gott "unna" oss att göra det där som "dom andra" inte kan. På torsdagskvällen säga: näe orkar inte laga mat idag, ska vi gå och och äta och ta en bio.
Det sista är väl det närmsta ett svar på din fråga jag kan komma, trots allt svammel innan
        

Nej.. Två av gångerna jag legat så var det bara "på kul" hade ingen aning om ägglossning.. Sen sexade vi mycket runt ÄL utan att något hände, tills jag en dag provade igen och vart gravid, har alltså bara legat så tre gånger, och alla gånger vart det så!

Okej men kul att det funkade för dig! Det finns studier som visar att om man ligger stilla i 20 min efter insemination så ökar chanserna att bli gravid, så det finns kanske en koppling där.

Man läser om många här på fl som lyckas med hjälp av olika knep, allt från naturläkemedel till hostmedicin. Jag har testat en del grejer och inget har funkar för oss, tyvärr. Vissa grejer tror jag beror på slumpen, en del som skriver sådär har ju inte ens försökt över ett år (dvs vad som än har hjälpt dem så kan det lika gärna vara slumpen som gör att de blev gravida just den månaden, de är normalfertila). Vissa grejer kan säkert ha inverkan, för just det paret. Men inte för alla.

Ja vad gör man?

 Pluggar/jobbar, umgås med familj och vänner när det hinns med, ute och går mycket med hunden. Och sover...länge! Det är väll enda fördelen att inte ha barn.

Annars går jag mest och längtar och undrar varför det aldrig vill ta sig, ska börja på försök 17  denna månaden. Börjar bli bitter.
Har varit gravid så det går...men verkar ta tid.

Alla saker som går ut på att man ska bygga upp något (umgänge, hobby, träning) är jättesvåra för mig att ge mig in på, förutom när det gäller jobb. Tänker hela tiden att livet kommer ändras av att vi får barn, liksom ingen idé att fördjupa sig i vuxenlivet man kan ha utan barn... Eftersom jag var ofrivilligt barnlös redan innan jag pluggat klart så hade vi aldrig någon tid med pengar och utan problem.

Ja, det är antagligen bara ett sammanträffande, som jag skrev i det första inlägget. Jag trodde ju inte jag kunde bli gravid då jag inte vart gravid trots oskyddat på 4 år. Var inte meningen att det skulle låta elakt på något sätt.

Trevligt att läsa dina tröstande ord, även om det handlar om tråkigheter!

Jag tänker mycket på det där med att komma till vägs ändå med ivf. Tror vi har en bit kvar, men det beror ju på vad som händer. Allt är så hoppfullt för oss, men inget händer.

Ska man vara ärlig så gör vi många saker i vardagen som man inte hade kunnat göra med barn. Men det är sällan några kul saker utan mer att man låter sig vara så utmattad som man är efter en arbetsvecka, eller så ledsen som man är när mensen kommer. Om man hade haft barn så skulle man vara tvungen att gå ut och aktivera sig istället för att sitta på fl och klaga, för att ta ett exempel.

De säger ju att det inte ska spela någon roll om man ligger kvar eller ställer sig upp direkt. Men vad vet jag....den gången jag blev gravid blev jag det genom att jag ridit honom och ställt mig upp direkt (ursäkta infon) 
Har nog provat på allt möjligt nu under månaderna vi försökt....

Fast det är typiskt att de säger att det inte spelar nån roll hur man gör hemma, och sedan när man kommer och gör insemination så ska man plötsligt ligga och vila.

För mig har det inte hjälpt att ligga still (med benen upp mot väggen) men det kan knappast skada...

Ja jag håller med, det är märkligt.

Jag hoppar in här trots att jag har två barn, och är inte ofrivilligt barnlös. Vad jag saknar att göra: Friheten att göra saker när jag vill, äta middag, powernaps, träna, ha sex mm Gå ut och äta. Äta i lugn och ro. Bowla. Bio. Shoppa hejdlöst. Listan kan göras lång :) allt går ju att göra, men det är väldigt meckigt imellanåt.

Jag har gjort 2 inseminationer och trodde första gången jag skulle ligga kvar,men läkaren sa att studier visar på att det spelar ingen roll. Och jag tror honom,rent logiskt kan man ju bli gravid av stående sex eller att rida och då är ju spermierna inte ens ända in och det är de ju vid insemination så varför skulle det helt plösligt vara svårare bli gravid då än vid sånt sex!? Nu funkade det ju inte ändå och är aldrig aktuellt nåt mer,men jag har hört många andra säga samma sak-de reste sig direkt.

Man kanske får ligga och vila av någon annan anledning? För att smälta det man går igenom, för att lugna sig? Allt i processen handlar ju inte enbart om att befrukta ägget, utan även hur man MÅR när man är där.

Efter 2 inseminationer och totalt 9 hormonbehandlingar,ÄP och ET så kan jag lugnt säga att såna skäl finns inte. Har man kommit så långt finns inget att smälta,inget att måsta lugna ner sig över. Insemination och ET tar några minuter,gör inte ont,känns knappt alls och sen fortsätter dagen som förut. Inte kan man gå runt och fundera inte,då blir man ju knäpp. Snarare är man nöjd bara för att man gjort nåt konkret som kanske ger barn sen. Men jag kanske är ovanligt luttrad efter alla år och allt skit vi gått igenom...

Håller med! Har aldrig fått några vibbar av att man tänker på vår mentala hälsa i den här vården.

Angående detta med att ligga kvar så kom det faktiskt en studie för några år sedan som visade att det ger bättre resultat att ligga kvar 15-20 min efter insemination. Bör ha varit ca 2008-2009 nån gång.