chansen om delad vårdnad

för men är det viktigt med öppna och rytmiken, det är mitt sociala liv, utan det hade jag suttit hemma jämt, MEN där finns ju möjlighet att han kan komma på förmiddagen/eftermiddagen istället,  men han har aldrig visat intresse. en gång har han varit med på öppna förskolan
bvc får man ju tid på men numera är det ju inte så ofta som innan (så blir inget problem framöver då man får tiden 2 månader innan)

men ska ringa familjerätten och be om möte

för mej känns det bara fel att jag måste anpassa mitt liv efter honom, bara för att han tagit jobb utomlands :/ visst ska han få träffa barnet, men ändå :/ och ja, han hade kunnat få ett likabra jobb här i sverige och blev erbjuden en liknande tjänst uppåt i landet under min graviditet men blev erbjuden utlandstjänst via dåvarande jobb

men det är där igen är det barnets bästa att dem får vara ensamma när de inte känner varann? han vet inget om hennes egna rutiner. jag har sagt att han får komma hit och lära sig hennes rutiner innan han får ha henne ensam. det håller familjerätten med om. 
men vad anser ni? är det rätt att hon ska tvingas vara med en man hon inte känner eller är trygg med?
 

Åter igen, jag, jag, jag, jag, mitt, mitt, mitt....

Jag ser inte problemet i att lämna dom ensamma ett par timmar...

Du kan väl fråga pappan om han vill ta barnet till ev. BVCbesök?

Du hade behövt anpassa dig även om han hade bott hemma. Barnet måste få bästa möjliga umgänge med sin pappa, och hade han bott i huset bredvid så hade han kanske kunnat träffa barnet 5 dagar i veckan. Hade det varit enklare och mindre begränsande för dig?

Om bara några månader är barnet gammalt nog för att lämnas hela dagar i förskolan, men personal som hon inte har någon tidigare anknytning till. Den inskolningen görs på att från ett par dagar till någon vecka. Så varför skulle det vara svårare att "skola in" barnet med pappa, så att pappa och barn får ha umgänge på egen hand?

FÖR ATT HON INTE ÄR TRYGG MED HONOM! när han är hemma får han komma så ofta han vill, men har inget intresse alls. till bvc är det dumt för honom eftersom hon ställer frågor som han inte kan svara på :/ men jag förstår din poäng

han bor även 10-15 min gångväg bort så han kan inte skylla på att det är för långt att gå/åka för att träffa barnet

nej, men JAG känner personalen och är trygg med dessa. Jag  har valt dagis av just den anledningen och om det inte hade varit för långt för mej att ta mej hade jag satt henne på det dagis som min mamma arbetar på.
Sen så är det dagispersonalens arbete att ta hand om barnen som de har, de har valt arbetet oftast för att de har ett intresse av att arbeta med barn. Ett INTRESSE hennes pappa inte har

men men, jag är inte så orolig längre. pratar med familjerätten och de är helt på min sida. ska han ha barnet själv måste han först komma hit och lära känna barnet eftersom han träffat henne för lite och de har ingen realation i dagsläget

nu tar jag en dag i taget istället och ser vad som händer 

Hur ska hon  kunna bli trygg med honom när du knappt erbjuder umgänge?

Han vill ha mer umgänge, och få ha henne hemma hos sej, men du vägrar. Samtidigt påstår du att han är ointresserad?!

Han vill ju ha mer umgänge med sitt barn men du bromsar det!

Om han stämmer dig så får du räkna med att han får egna helgumgängen, utan dej närvarande.

det kommer han inte få i dagsläget eller om han stämmer mej

du ser det på ett sätt jag ett annat men jag litar på familjerätten och det
är jag som har bevisen på att han itne visat intresse eller hur?

du har inte träffat honom, du vet inte hur han är men du tar ändå
hans parti.. sjukt 

Hej igen! Jag rekommenderar att du tänker efter hur tingsrätten skulle tolka det hela. Om han stämmer dig, då visar han intresse. Vad han har sagt och gjort förut är inget som tingsrätten tar hänsyn till. De kollar på läget idag, Så att förutsätta att han inte skulle få helgumgänge eller liknande tycker jag är vanskligt. Det är bättre att du börjar förbereda dig på att han kommer att få umgänge utan dig i framtiden och nu har du chansen att lägga en bra grund för barnets relation med sin pappa. Så varför inte prioritera det? Som ensam vårdnadshavare har man stor skyldighet att främja barnets umgänge med den andra föräldern.

Hur skulle du lägga upp inskolningen med pappa så att barnet kan vara hos honom t.ex över helgen? Har du funderat på det?

Så himla konstigt..
för på deras sida står det att vårdnadshavarna måste ge sitt tillstånd..
O vi fick tvärstopp att öppna utan att blanda in mamman..
Men bra om det går att kringå

Rytmik och öppna förskola kanske är viktigt för DIG.. men nu pratar vi ju om barnet här...
det ÄR faktiskt viktigare att få en bra kontakt med sina föräldrar...
Du får ordna ditt sociala liv på andra sätt, och med tanke på att pappan är hemma två ggr/månaden så har du flera dagar att lägga upp precis som du vill...
Hade pappan bott hemma alltid hade du antagligen varit ännu mer låst.
BVC tider är inte skrivna i sten - de går alldeles utmärkt att flytta på...

Barnets bästa är ATT de lära känna varandra - och det är upp till dig att sätta igång o låta barnet skolas in med pappan - så att de kan vara ensamma...
Du kommer med undanflykter som inte andas barnets bästa utan att du inte vill ge pappan en chans till barnet...

OM han stämmer dig och HAN har bevis på att du förhindrat umgänge (valt rytmik, träffa dina föräldrar istället, öppna förskolan osv) kommer det att vara DU som, i rättens ögon, har samarbetssvårigheter..
Detta skriver jag inte för att hoppa på dig, utan för att du verkar ha en orealistisk bild på hur det faktiskt går till..
För att en förälder skall få så lite umgänge som du verkar vilja att det blir så krävs det ganska grova "fel" på den föräldern, tex grovt missbruk, misshandel av barnen osv.
Tänk på att föräldrar som misshandlat den andra föräldern t.o.m. har rätt att ha umgänge med barnen..
Du får räkna med MINST vh...

har kollat upp detta, jag har rätt att säga nej om jag har saker inbokat, men inte för ofta. jag har kunnat träffa honom innan/efter men han har inte visat intresset till detta (dvs ringt och kollat om han kan komma vilket han mycket gärna har fått göra om han visat intresset)

jag vill han ska ha umgänge och nekar honom inte det på något sätt även om det verkar så :/
men som jag sagt innan så har han inte visat något intresse alls på att brytt sig om sin dotter

allt han har behövt göra är att ringa mej, vilket jag har sagt åt honom flertalet gånger och detta
är även något vi båda kommit överrens om med tanke på att han är hemma så sällan. Då är 
det väl inte mitt fel att han inte kontaktar mej när han har möjlighet att komma och träffa barnet
när han är hemma isverige (inte heller min skyldighet att kontakta honom eller 
tvinga honom att träffa sitt barn)

och hur ska han kunna bevisa att jag nekat när det då kommer vara ord mot ord? dock har jag
ju bevis på hur mycket han träffat sitt barn.

och ja, om han nu stämmer mej så får man ta det så som det kommer, men just nu tar jag
dagen som det kommer och är inte speciellt orolig för något.

visst ska de kunna vara ensamma, men det ska ske på BARNETS villkor och inte hans och
att ta det på fel sätt kan göra att barnet inte alls kommer kunna känna trygghet med pappan
(pratat med bvc och rätten om detta) och det är ju inte det jag vill utan hag vill att de ska
vara trygga med varann men det blir dem inte om han ska göra på sitt sätt 

han är hemma EN gång i månaden, ca 10 dagar och träffar barnet ca 2 gånger de 10 dagarna
men du kan även läsa svaret ovan men hade han bott i sverige så hade det varit lättare för då hade man haft en annan frihet då han hade kunnat komma en stund varje dag och lära känna barnet på dygnets alla timmar istället för (hans önskemål som det varit) bara dagstid typ någon gång mellan 11-16 brukar vi ses när vi ses eftersom det passar HONOM bäst

det är viktigt för oss båda två då jag anser det är viktigt att barn får komma ut tidigt och lära sig det
sociala samspelet med både andra människor och andra barn. pappan har även varit med på öppna förskolan för att se hur det går till där och vad vi gör där 

fortfarande är det han som inte visat minsta intresse att lära känna sitt barn utan han har ofta velat göra saker (typ gå i stan, åka till köpcentrum mm) istället för att lära känna BARNET och dennes rutiner och dagliga liv

svårt att säga allt då det är en lång och komplicerad historia och jag vill inte berätta för mycket. det är så mycket jag inte sagt och som jag inte heller kommer att berätta. trist ni tagit egna slutsatser lite hur som helst, men jag är inte förvånad

jag ser till barnets bästa men det är det folk här inte förstår helt och hållet. 

med detta avslutar jag tråden och hoppas att ni får ett fortsatt bra liv

 

Om du läser även om du avslutat.
Mina inlägg var på inget sätt påhopp på dig.
Självklart måste pappan visa intresse och ta tag i umgänget från sin sida också..
Har en pappa i min närhet som prioriterar allt annat än sina barn, vilket gör mig tokig..
speciellt som han, innan han separerade, pratat sig varm om barnen, och även pratat ner min man en hel del då min man har sin dotter enbart vh, samt lov - detta beror dock på att mamman flyttade, inte att han inte vill ha mer.
Så, SJÄLVKLART skall pappan visa mer intresse.
Är man hemma tio dagar så bör man ju iallafall kunna lägga hälften, minst, åt att träffa sitt barn så att barnet får en chans till en bra kontakt.

Jaga skrev det jag skrev därför att det är så det ser ut - båda föräldrarna måste främja umgänge, och det största kravet på detta ligger hos boendeföräldern.
I en tvist är det svårt att se att rätten inte skall kunna se det man själv vet o ser som sanning, och jag ville bara berätta om hur det ofta är.

Jag hoppas för er dotters skull att pappan tar sig i kragen och även att du kan tänka dig att lägga upp et fast schema till att börja med - och därmed ha dessa dagar oinplanerade..
Lycka till!

"jag har tänkt göra på när han mejlar om nästa hemresa att ge honom två dagar han kan komma (stannar 3-4 dagar då, bara en kort) så får man se hur det funkar... "

"han kommer ex på fredagen sne är han för trött för att orka träffas (som han så fint säger "måste anpassa mej till sverige") och sen dan innan han åker har han så mycket att göra, ex packning och vad det nu mer han gör (inte frågat) så då blir det bara två dagar."

"han är hemma EN gång i månaden, ca 10 dagar och träffar barnet ca 2 gånger de 10 dagarna
men du kan även läsa svaret ovan men hade han bott i sverige så hade det varit lättare för då hade man haft en annan frihet då han hade kunnat komma en stund varje dag och lära känna barnet på dygnets alla timmar istället för (hans önskemål som det varit) bara dagstid typ någon gång mellan 11-16 brukar vi ses när vi ses eftersom det passar HONOM bäst"

Ts, först skriver du ett par inlägg om att han är hemma i 4 dagar, sen är han hemma 10 dagar per gång. Sen skriver du att du har rätt att boka upp annat och att han ändå inte är intresserad, samtidigt som han vill ha mer umgänge, men utan dig. Då nämner du risken att barnet ska träffa farmor, som om det vore något hemskt. En god kontakt med pappa och släkten på hans sida kan vara väldigt värdefullt för ert barn. Jag tycker absolut att du ska anstränga dig och vara mer tillmötesgående de 4 (?) dagar per månad som han är hemma, och som barnet har en chans att ha umgänge med sin pappa. Dina intressen hinner du garanterat med de andra dagarna och de borde inte vara prio 1 i detta fall.

Lycka till.

Är i samma situation som dig TS, förstår exakt vad du menar med trygghet och rutiner ang barnet. Vet att folk här försöker få dig att låta jag, jag, jag men folk som inte sitter i våran situation förstår inte att det är just barnets bästa man tänker på. Inboxa om du vill prata :)

hittar inte dej :/