Finns det några tvåspråkiga familjer här? Ni som talar två olika språk hemma med barnen för att föräldrarna har olika modersmål. Hur har ni gjort? Har ni någon strategi eller blandar ni bara språken hejvilt? Ni som har lite äldre barn, hur väl har de lärt sig att prata båda språken?
Vore kul att höra om era erfarenheter.
Vi har konsekvent köpt DVD:s till barnen som har haft engelska som valbart språk. Sedan har de fått kika på filmerna och på så sätt fått med sig språket på ett "passivt" sätt. Det har fungerat väldigt bra och det är egentligen bara när de har kompisar hemma som de vill ha svenska som filmspråk.
Visst har det funnits stunder när de istället har velat ha svenska som filmspråk men vi har varit ganska så tuffa när det gäller filmer och alltid haft på engelska.
Pappa pratar engelska , jag svenska , är pappa hemma pratar vi alla engelska. Barnen 2 och 4 talar och växlar mellan båda beroende på vad vi talar just då.
Vi bor utomlands men barnen lär sig engelska på förskola och med kompisar och svenska med oss. Jag pratar även spanska som jag har börjat indroducera lite smått, men de kommer inte bli flytande i det. Sen pratar barnens farmor polska men då vi träffas så sällan kommer de inte mer än lära sig några ord.
Kan tillägga att stora tjejen (4) förstår både svenska och engelska utan problem pratar också och kan växla men vissa grammatiska fel och lite svinglish - when ska vi åka, du ontar mig, kan du kniva den.. Typ så. Men det släpper nog snart. Lilla tjejen (2) pratar inte mycket alls. Förstår båda språken men lyssnar helst på engelska.. Vilket är lite jobbigt! Jag försöker dock alltid repetera på svenska.
Intressant grupp denna, jag har en son som är 16 månader och jag just nu försöker lära två språk, ena är då svenska självklart den som han säkert kommer få in mest och andra är ryska. Då jag själv har två så kallade modersmål och fick då välja den som är svårast att lära sig så kör på ryska, mitt andra är spanska men den känner jag ingen panik att lära ut då jag tror att man kan lära sig hyfsad spanska även som vuxen, den är närmare besläktad till svenska än vad ryska är ialf om man tänker på uttalet och ryskans hundraelva tusen olika böjningar osv. Försöker verkligen vara konsekvent med att prata ryska med honom men svårt när maken är hemma då han inte talar ryska och det blir att vi pratar svenska med varandra och jag ibland även pratar till sonen på svenska så maken förstår. Men försöker skära ner på det så mycket som möjligt och har till och med blandat och sagt meningen först på svenska och sen ryska för att förtydliga samma sak fast på ryska. Vet inte om det gör någon nytta men jag försöker ibland när han pekar på något säga ordet på båda språken. Han förstår väldigt mycket ryska, jag är sjukt imponerad vad fort en liten människa kan lära sig, har också varit väldigt noga med att mina föräldrar bara får prata ryska med honom. Är ju garanterat redan att svenskan kommer att vara dominerande, vi bor ju i Sverige, han kommer att prata svenska på förskolan, så hoppas vi ska kunna lära honom ryska tillsammans. Jag tror nämligen att om man nu ska bli bra på ryska så måste man få in det direkt från födsel, det är jätte svårt språk att lära sig längre fram i åldern. Spanska och engelska kan man läsa längre fram och bli tillräckligt bra så man förstår och gör sig förstådd, men ryska är inte alls lika lätt.
Jag varvar att prata med att visa honom tecknade filmer på ryska, har massa olika leksaker som pratar på ryska, drutten, olika karaktärer ur ryska motsvarighet till "bolibompa" , läsa böcker, och sen när vi är hemma själva har jag rysk musik på eller ryska kanalen på i bakgrunden så jag blir påmind att det bara är ryska som gäller när vi är ensamma hemma. Hoppas det ska fungera!
Va gäller mig själv, som har en spansktalande pappa och rysktalande mamma, så var det ryska som dominerade hemma eftersom min far även kunde ryska efter studier i Sovjet. Men, jag har bott i hans hemland några år och där lärde jag mig spanska på 2 månader, fast jag knappt har pratat det efter att jag flyttat därifrån har det suttit någonstans bak i huvudet och jag kan växla in mig på spanska på en gång, tittar jag på ett par filmer på spanska så aktiverar jag det rejält och åker jag och hälsar på några veckor hos min farmor så börjar jag till och med drömma på spanska. Inte konstigt att man hör att barnen blandar språk när dom börjar prata, det gör jag än idag när jag vill förstärka en mening med nåt ord jag tycker är mer passande och "starkare" i innebörden på något av dom andra språken. 
Jag pratat svenska och min sambo pratar engelska med våran son och han förstår oss båda lika mycket.. vi har inte gjort så mycket mer än det :) Sonen får även gratis hemspråksundervisning på sitt dagis en timme varje vecka, kolla upp med din kommun om vad kan bistå med.
Det är roligt med tvåspråkiga barn, man får sig många skratt när de blandar ord helt vilt. Här hemma är pappan engelsk och jag svensk och sonen på 4 år pratar helst engelska med pappa och svenska med mig. Han har inga problem när jag pratar engelska med honom men när pappan pratar svenska suckar han ofta högt och säger: "dad, can you speak properly" (pappan bryter ganska kraftigt när han pratar svenska).
Ofta får han för sig att jag bara förstår när han pratar svenska och pappa bara förstår engelska så då måste han alltid dra allt han ska säga två gånger, först på engelska och sen på svenska. Ofta mixar han in svenska ord när han pratar engelska och gör dem mer engelska, tex "ficklamp" eller tvärtom, tex om ngt kittlar brukar han säga att det "ticklar", kan bli lustigt ibland, som när han har kommit upp i sängen på morgonen och sagt "mamma, nu kissar jag på dig" (menar såklart pussar).
Han hade en period för ett år sen när han blev jätteblyg att prata engelska med engelska släkten, men det släppte efter ett tag. I kortare perioder har han också varit fast besluten att bara prata engelska, vilket funkar bra här hemma, men kompisarna på förskolan fattar ju inte så mycket då... Den senaste veckan har varit en engelsk period, men nu har han även lagt sig till med nån slags "tuff" accent.
Nära besläktade språk som svenska och engelska/tyska/nederländska o.s.v. är ju ganska lätta att blanda ordförråd och grammatik på, men hur är det med er som pratar helt obesläktade språk typ svenska och kinesiska/ryska/arabiska/turkiska o.s.v.? Skapar era barn också blandspråk som exemplet ovan att "missa mormor" t.ex.? Kan tänka mig att det inte blir lika naturligt att blanda t.ex. svenska och kinesiska, men jag kanske har fel...