Styvförälderns roll?

Snälla du, lägg ner hur gammal är du? Du får tro att jag har hallucinationer, jag lovar. Om det är det som avgör att du ska sluta besudla tråden, så får det va så. Så lägg ner nu.

Alltså lägg av, detta är bara patetiskt. Ni kan bli hur arga ni vill på att de gör så i just vår kommun, att jag lever det här och nu, eller att jag faktiskt tar ansvar över barn jag tagit åt mig. Men starta egen tråd för det och låt ts Ha sin ifred. Räkna inte med mig bara, jag vill helst ha rena händer som berör min själ

Folkbokföring ska det förstås stå. Inte bokföring ????

Utöver allt annat som sagts i tråden
Det finns inte ett sätt, det finns många sätt och så länge samtliga inblandade är bekväma med lösningen så är den rätt.

Varken FK, kommunen, barnomsorgen, soc etc har någon som helst beslutanderätt i vilken grad man engegerar sig i barnen, de har ingen rätt att kräva något föräldraskap av den som inte är barnen/ts förälder.  
Jag tycker att man kan komma med förslag och berätta hur man själv har löst situationen, men sedan komma ihåg att det inte är det enda sättet  

min fasta övertygelse är att det till den allra största delen beror på hur mycket pappan tar ansvar för sina barn när han kliver in i ett nytt förhållande.
här på FL läser man tråd efter tråd där sk bonusmammor tvingas eller av nån slags konstig pliktkänsla tar hand om sin nya mans barn fast varken de eller barnen vill eller är mogna för det
styvförälderns roll är väl kanske att finnas där i bakgrunden tillo att börja med och att sakta låta en relation till barnen växa upp? utan att behöva ta för stort praktiskt ansvar till en början om ens nånsin om man inte vill det
för det är ofta det som skapar en motvilja mot den andres barn när de blir ytterligare ett moment i en redan pressad tillvaro.

Det jag reagerar på är att det ofta skrivs att man som bonusförälder väljer barnen och att barnen inte väljer bonusföräldern. Visserligen är det sant, men det glöms då i min mening en jättestor aspekt i det hela. Nämligen att förälder är den som väljer bonusföräldern.

Som utomstående så är det absolut omöjligt att i början känna och förstå sig på barnet. Det är föräldern som alltid har ansvaret för barnet. Bonusförälder bör ju vara vänlig mot barnet och acceptera att det finns. Men att ta det varsamt och långsamt i barnets takt har faktiskt bioföräldern ansvaret för. Det är förälderns ansvar att avgöra när det är lämpligt att barnet träffar den nya partnern. Det är föräldern som bestämmer vilken roll bonusföräldern FÅR ta (bonusföräldern väljer givetvis själv rollen utgående efter vad han/hon känner att är okej, inom vad bioföräldern tillåter).

Om jag tänker mig att jag skulle skilja mig och hitta en ny så kan jag på inga sätt se att han skulle kunna eller snarare ha möjlighet att göra fel. För det är ju jag som förälder som ser till barnens behov. Skulle han vara otrevlig skulle han givetvis åka ut. Skulle han vilja ta en föräldraroll vore det säkert okej med tiden. Jag skulle låta honom ta mer och mer plats, men jag skulle ju vara den ansvariga för att barnen hänger med och att även de är okej med att han skulle ta en sådan roll. Skulle han bara vilja vara min sambo vore det också okej. Skulle barnen slänga ur sig "du är inte min pappa" skulle jag bemöta det. Kanske tillsammans med min nya, men aldrig att jag skulle låta/tvinga honom själv att ta den diskussionen innan hans roll skulle vara fastslagen sedan en väldigt lång tid tillbaka. Jag tänker om att om jag skulle ta fullt ansvar för att barnen mår bra så kan den nya och barnen i lugn och ro och utan press på att passa in i någon viss mall kunna skapa en egen reation som passar just dem.

Jag tycker alltså att det läggs alldeles för mycket fokus på just bonusföräldrar och deras agerande. Jag förstår att det i detta forum gör det då det är för styvföräldrar, men generellt sett (ts ville ju ha en debatt) så tycker jag det börjar vara dags att mer se på dem som verkligen har ansvaret för barnens välmående, d.v.s. de som valde att sätta dem till världen. För ärligt sagt, visst är det fel om en bonusförälder behandlar ett barn illa och det är tråkigt att läsa trådar där det inte funkar, men i mina ögon är den värsta boven föräldern som tillåter det att ske. För i de allra flesta trådar där det gått åt helvete är det inte bonusföräldern det är fel på, utan föräldern som misslyckats i sin roll som partner och/eller förälder.

Det är vad jag tycker  

Naturligtvis är det föräldrarnas ansvar att deras barn mår bra, och lever i en så god miljö som möjligt där de känner trygghet och är välkomna.

Därför är det för mig omöjligt att förstå hur en del väljer att dela sitt liv tillsammans med någon som inte har något intresse av deras barn, som avskärmar sig från barnen när de är där genom att mer eller mindre ignorerar dem.

Två små barn på sex och tre år hade en "bonusmamma"  som visserligen inte var uttalat elak mot dem, utan mer behandlade dem som luft.  Som avböjde när de kom med en sagobok, och hänvisade till deras far. Som inte kom och sa godnatt när de skulle gå till sängs, som aldrig deltog i någon aktivitet med barnen. Listan kan göras lång, och naturligtvis kände barnen hennes ogillande över att de öht var där, trots att de inte var så gamla och många gånger hade svårt att sätta ord på sina känslor.

Till slut så blev de ängsliga och oroliga och ville inte längre åka till pappa. Inte för att de inte älskade sin far, utan för att de kände olust inför bonusmammans utfrysning. Vilket de så småningom berättade för sin pappa.

Han gjorde då valet att avsluta relationen med sambon till förmån för sina barn och deras välbefinnande. Så visst är det föräldern och inte bonusföräldern som ansvarar för att barnen ska ha en så trygg och harmonisk uppväxt och miljö som möjligt. Det kan man aldrig lägga på någon annan.