Anonym (absolut inte) skrev 2014-04-20 09:56:54 följande:
Jag skulle inte kunna tänka mig att bo granne med ett lss-boende. Mycket pga att det sänker värdet på huset. Jag jobbar på ett lss-boende och har jobbat på flera olika i 20 år. Dessutom så har vi en gravt autistisk utåtagerande tonåring hemma, som måste passas hela tiden, han har bitit och slagit många barn, inte ute i vårat område, som tur är, men mina vänners och släkts barn. Jag tycker att lss-boenden ska finnas lite överallt, men samtidigt, så vill jag inte bo granne med ett.
Jobbig frågeställning för oss i familjen, då vår tonåring snart ska flytta till ett lss-boende, jag vill ju att han ska vara välkommen överallt, men samtidigt, så kan jag inte tänka mig att bo granne med boende som har skrikiga (han skriker väldigt mycket) och utagerande personer.
Det optimala vore ju om personer som inte fixar att ha för mycket folk omkring sig, eller störs av livliga barn kunde bo mer avskiljt. För allas skull. Jag menar inte på något sätt att de personerna ska gömmas undan, utan det handlar om att minimera stressen och därmed orsakerna till utåtagerandet. Man kan ju så klart inte eliminera alla stressfaktorer, men man kan ju minska på dem. Sedan tror jag att miljöträning kan göra stor nytta för de här personerna och göra det lättare för dem att fungera i samhället. Men miljöträningen måste utgå från en lugn miljö och då är ju ett avskilt boende perfekt.
När det gäller personer med utvecklingsstörning som inte har problem med att interagera med omvärlden (eller att vistas i den utan att det orsakar problem vare sig för dem eller människor runtomkring) så ser jag det mer som en fördel än en nackdel att ha dem som grannar
Det här är inte riktat till dig, "absolut inte", även om jag citerar ditt inlägg. Jag vet att du vet allt det här, jag tänker mest högt utifrån det du skrev. Lite OT blev det allt också, men det bjuder jag på