Anonym (TS)

Äldre 4 Aug 20:37

203 svar

Skaffa gemensamma barn

Jag lever med min sambo och hans två barn. Min längtan efter barn är stor och jag känner att det snart är dags att börja försöka. Problemet är bara det att jag vill ha två och han vill nätt o jämnt bara ha en.. Vi bråkar om detta väldigt ofta och ja, vad ska man göra? För honom var det jätteviktigt att hans äldsta dotter skulle få ett syskon och för mig är det också viktigt att vårt barn får ett helsyskon. Kanske en del tycker att det är löjligt för att vårt barn redan kommer ha två halvsyskon men så känner jag iallafall. Och jag vill ha två barn. Det är bara så. Men sambon vägrar. Ett får räcka.. Men ska min dröm om flera barn måste anpassa sig för att han redan har två? Ska jag måsta känna mig tacksam för att han kunde släppa till och ge mig ett barn? Nej, jag tycker inte det är rätt.. Bonus mammor stå på er och våga ställa era egna krav!!

Brumma

Äldre 6 Aug 23:21

#191

Anonym (Hoppsan) skrev 2014-08-06 23:00:58 följande:

Nej, jag mörkar oftast hans sämsta sidor också till viss del. (Fast det är klart att man är ärligare med vissa nära vänner än med andra ytligare bekanta.) Jag upplever som Ess beskriver att det uppstod en väldig massa tabun i takt med att man blev äldre. Ibland känner jag mig nästan lite förvirrad när jag inser att det inte är okej att prata om vad som helst hur som helst. Jag var som sagt mycket rakare och hade enormt mycket mer kommunikation vänner emellan när jag var yngre. Det är rätt konstigt hur det har förändrats.

Du får gå in för att göra en förändring - iallafall bland de närmaste vännerna... Jag hade aldrig klarat av att inte kunna prata med mina vänner. Sedan har jag lite olika vänner till olika prat. Några bonusmammor att älta bonusproblematik med - de kan förstå mina känslor och acceptera det mesta på en skala "superbra till aaaaavskyyyr", utan att för den sakens skull hålla med. De kan dessutom säga till mig att skärpa mig och att jag har fel när det behövs. De är OTROLIGT viktiga för mig. Sedan har jag vänner jag spyr över jobbet med... Dessa vänner har gjort ungefär samma karriär som jag och vet hur det fungerar i min "bransch"... Och hur cheferna och kunderna fungerar... Sedan finns det vänner som jag pratar om när jag har problem med kärlekslivet. Jag o min man är väldigt olika och ibland fattar jag bara inte hur han tänker - o då är det skönt med ngn som har en livspartner där allt inte bara är "röda rosor" för de fattar inte vad jag menar... Sedan har jag ytterligare några där jag pratar om saker som hände under min uppväxt och där det oftare är jag som stöttar andra som gått igenom damma sak än tvärtom. Sedan så överlappar alla ämnena varandra och flera av mina vänner får "ta emot" flera delar av "områdena". Men oavsett om jag pratar med ngn av dessa totalt nödvändiga människor i mitt liv eller med "bekanta" så är jag alltid ärlig om mina känslor även om jag håller tillbaka ibland med människor jag inte riktigt känner :)

Och du - skulle du ha behov av att prata helt ärligt UTAN att riskera påhopp, så är det bara att skriva en rad ;)

Lillusen

Äldre 6 Aug 23:38

#192

Ess skrev 2014-08-06 22:33:36 följande:

Den enda bra saken jag kan komma på är att dom är snälla i alla fall, och att våra barn gillar dem.

Annars för min del så ser jag inte något positivt, det var bråk och elände fram tills det gick att kapa bort mamman när dom blev myndiga. Precis allt runt i kring har bara varit skit.

Sen att jag inte klickade som person med dem riktigt heller, är faktiskt det allra minsta problemet.

Ja där ser man vad olika man kan vara, de saker som du sätter som positiva är de viktigaste för mig, resten kan jag se förbi.

Sen skulle jag ha mycket svårt att leva ett liv där det mesta är skit, få skulle jag valt en annan väg för länge sedan om det skulle påverkat mig så mycket som det verkat gjort med dig.

Lillusen

Äldre 6 Aug 23:48

#193

Anonym (precis) skrev 2014-08-06 21:44:36 följande:

Kanske för att här på FL vågar man kanske säga hur man egentligen säger, i verkliga livet måste man gilla bonusbarn och styvfamiljen.

Men ord säger inte allt, jag i alla fall kan se på människor hur de integrerar med varandra, hur de talar till varandra, hur människor reagerar när det blir småtjaffsigt.

Oftast så behöver vi inte ens prata om det utan man kan höra på en människa om den tycker om den andra eller inte, även om den säger antingen positiva eller negativa saker.

Sen finns det även dom som har en mycket avig syn på sin partners barn sedan tidigare, men oftast är det så att vi inte riktigt kompatibla med varandra även på andra plan så dom har jag inte så nära umgänge med.

Du tror inte att det kan vara tvärtom ESS? av vad jag har läst här så verkar du vara rätt direkt och hård i dina åsikter, kan det kanske vara så att de människor som du möter inte vågar lyfta de positiva sidorna som de också ser?!

Anonym (Hoppsan)

Äldre 6 Aug 23:56

#194

Brumma skrev 2014-08-06 23:21:22 följande:

Du får gå in för att göra en förändring - iallafall bland de närmaste vännerna... Jag hade aldrig klarat av att inte kunna prata med mina vänner. Sedan har jag lite olika vänner till olika prat. Några bonusmammor att älta bonusproblematik med - de kan förstå mina känslor och acceptera det mesta på en skala "superbra till aaaaavskyyyr", utan att för den sakens skull hålla med. De kan dessutom säga till mig att skärpa mig och att jag har fel när det behövs. De är OTROLIGT viktiga för mig. Sedan har jag vänner jag spyr över jobbet med... Dessa vänner har gjort ungefär samma karriär som jag och vet hur det fungerar i min "bransch"... Och hur cheferna och kunderna fungerar... Sedan finns det vänner som jag pratar om när jag har problem med kärlekslivet. Jag o min man är väldigt olika och ibland fattar jag bara inte hur han tänker - o då är det skönt med ngn som har en livspartner där allt inte bara är "röda rosor" för de fattar inte vad jag menar... Sedan har jag ytterligare några där jag pratar om saker som hände under min uppväxt och där det oftare är jag som stöttar andra som gått igenom damma sak än tvärtom. Sedan så överlappar alla ämnena varandra och flera av mina vänner får "ta emot" flera delar av "områdena". Men oavsett om jag pratar med ngn av dessa totalt nödvändiga människor i mitt liv eller med "bekanta" så är jag alltid ärlig om mina känslor även om jag håller tillbaka ibland med människor jag inte riktigt känner :)

Och du - skulle du ha behov av att prata helt ärligt UTAN att riskera påhopp, så är det bara att skriva en rad ;)

Tackar! Jag hör nog av mig framöver.

Ess

Äldre 7 Aug 00:03

#195

Lillusen skrev 2014-08-06 23:38:28 följande:

Ja där ser man vad olika man kan vara, de saker som du sätter som positiva är de viktigaste för mig, resten kan jag se förbi.

Sen skulle jag ha mycket svårt att leva ett liv där det mesta är skit, få skulle jag valt en annan väg för länge sedan om det skulle påverkat mig så mycket som det verkat gjort med dig.

Jag var på väg att flytta, men min man bad mig stanna kvar. Han sa att det inte var så länge till dom skulle komma på umgänge och mamman skulle va involverad.
Men när jag gick in i väggen så insåg han att det var tvunget att det blev en förändring direkt. Så då ändrade han umgänget och kapade kontakten med mamman nästan helt, han skickade brev om det var något. Förövrigt försökte vi hålla oss undan om hon kom och hämtade barnen.
Det funkade hjälpligt i alla fall de sista 2 åren tills de blev myndiga.

Det var värt att stå ut, men jag kommer aldrig att göra om samma resa igen. Jag tillhör dem som kommer att leva som singel om vårt förhållande tar slut.

Ess

Äldre 7 Aug 00:14

#196

Lillusen skrev 2014-08-06 23:48:35 följande:

Du tror inte att det kan vara tvärtom ESS? av vad jag har läst här så verkar du vara rätt direkt och hård i dina åsikter, kan det kanske vara så att de människor som du möter inte vågar lyfta de positiva sidorna som de också ser?!

Faktiskt inte, jag brukar bara visa att jag inte dömer någon som går utanför pk boxen. Man behöver inte säga speciellt mycket eftersom de har ett behov av att få ur sig det som dom samlat på sig. Alltför många vågar/vill inte säga vad de tycker till sin partner, utan dom går och låtsas att allt är ok.

Nyfiken gul

Äldre 7 Aug 07:03

#197

Ess skrev 2014-08-07 00:14:29 följande:

Faktiskt inte, jag brukar bara visa att jag inte dömer någon som går utanför pk boxen. Man behöver inte säga speciellt mycket eftersom de har ett behov av att få ur sig det som dom samlat på sig. Alltför många vågar/vill inte säga vad de tycker till sin partner, utan dom går och låtsas att allt är ok.

tja och det är väl det som gör att det blir knas i många bonsufamiljer redan från början. Man flyttar ihop fast man inte borde av olika anledningar och säger inget om det för man kanske också tror det ska bli bättre. Efter x antal år i samma familj och ändå inget funkar , kanske också funkar sämre än tidigare så är man van att hålla tyst och hålla fasaden så man fortsätter tiga.

en del bonusfamiljer har därför problem helt i onödan när en part - eller varför inte båda - går runt och tiger och inte vågar säga som det är .

undra på att många bonusfamiljer krisar och det blir bittra bonusmammor.

Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-

Brumma

Äldre 7 Aug 07:22

#198

Anonym (Hoppsan) skrev 2014-08-06 23:56:54 följande:

Tackar! Jag hör nog av mig framöver.

Gör så :D

Anonym (Ester)

Äldre 8 Aug 15:58

#199

Brumma skrev 2014-08-06 22:17:16 följande:

Jag förstår dig och håller fullständigt med. Jag anser inte att mitt sätt är rätt, men det är rätt för mig o min familj. Jag har fullt förtroende för att de flesta styvfamiljer klarar av att lägga upp sitt eget förhållningssätt till det här med "styvisar" och besluta över hur man vill ha det i just SIN familj. Precis som jag har förtroende för att de flesta kärnfamiljer klarar av att lägga upp hur just DERAS familj skall "se ut" och hantera vardagen.

Jag tycker det är skitsvårt ibland (mest pga bonus mamma) och jag har full förståelse för att många finner det ännu svårare än jag gör, som ändå har en "grund" med min bonus att stå på.. Hoppas ni får ordning på allt så att ni mår bra allihop :) Lycka till!

Tack...Ja som jag skrev känns det lättare för mig när jag väl accepterat att jag kommer aldrig bli bonusmammor med betoning på mamma. Sambon tycker väl inte att det är roligt att jag inte vill leka familj men accepterar situationen iaf. Dessutom är jag färdig med familjelivet som sådant. Mina 2 stora barn har flyttat hemifrån, den yngsta är på väg. Och jag har gjort mitt med lekland, Liseberg o gröna lund grejen. Det tar jag kanske upp igen när jag får barnbarn. Men inte nu.

Sambons ex är ju inte glad precis, hon hade visst räknat ut allt. Jag skulle bli hennes avlastning och barnvakt. När det inte blev så springer hon gärna runt och pratar skit istället. Nu är jag så pass gammal 40 plus så jag bryr mig inte om vad folk tycker. Får hon ut nåt av att prata skit och ringa soc om min ovilja att gå henne till mötes så varsågod..

Anonym (Sep)

Äldre 8 Aug 18:36

#200

Anonym (Hoppsan) skrev 2014-08-06 22:54:53 följande:

Apropå trådstarten. Nån gav rådet att inte planera och oroa sig för mycket i förväg. Tror det är ett ganska bra råd. Det är svårt att avkräva både livet och sin partner några löften. Även om det förstås är bra att prata om det.

Jag pratade med min man. Han har tre barn sen innan, men ville gärna ha hur många som helst. Jag visste inte om jag kunde få några. Men när vi väl fick ett gemensamt så blev jag sugen på fler. Då hade gubben ångrat sig. Nu var han trött och kände sig näradödengammal. Aldrig i livet att han ville ha flera. Det var otroligt smärtsamt. Vad göra? Lämna och försöka hitta någon ny? Och fler halvsyskon åt vårt barn, med all den "halvtidsproblematik" som det kan innebära? De stora halvsyskonen har dessutom lämnat mycket att önska tyvärr. Vårt barn älskar dem, men de är snudd på vuxna och har nu flyttat hemifrån flera av dem, och känslorna är inte direkt besvarade kan man säga. Helsyskon behövdes verkligen. Vårt barn hamnade för mycket på scenen i någon slags ensamshow. Det var jättetufft i det läget att behöva acceptera att maken hade veto, men människor har ju rätt att ångra sig. Men jag råkade bli gravid. Och jag kunde inte förmå mig att göra abort, trots att maken fick spel och hotade med att lämna mig. Det hade kunnat gå åt pepparn, men det gjorde inte det. Nu är vårt andra barn otroligt älskat, inte minst av den trötta mannen som hellre skulle dö än få fler barn. Familjen fungerar mycket bättre och smidigare med två små barn istället för ett. Allt blev bättre.

Så planering är nog bra, men allt i livet går helt enkelt inte att planera. Så grymt är det. På gott och på ont.

Fult gjort. Du vet hur barn blir till så självklart lurade du på mannen ett barn han uttryckligen inte ville ha!

smulpaj01

Äldre 8 Aug 18:40

#201

Ess skrev 2014-08-06 11:50:05 följande:

Helt seriöst så känner jag ingen i verkliga livet som ser sin partners barn som en tillgång, eller som någon dom tycker om och längtar efter.
De vars partner inte har tidigare barn, tycker att det är skönt att slippa andras ungar.
Så man kan väl säga att jag skriver för både dem, men främst min egen åsikt. Så tyvärr så kan jag varken genom egna erfarenheter eller andra jag känner, bidra med positiva historier.

Oj, vad tragiskt det låter.

Själv såg jag mitt ex barn som en stor BONUS och såg verkligen INGET som var negativt med dessa barn!

Jag längtade alltid efter hans barn när de inte var hos oss! Älskar de barnen!

smulpaj01

Äldre 8 Aug 19:00

#202

Anonym (Hoppsan) skrev 2014-08-06 22:35:47 följande:

Vad skönt! Jag känner tyvärr också ofta att jag måste frisera sanningen irl. I yngre år var man mycket mer öppen och ärlig, men det känns som om det hände något när man blev äldre (och Facebook dök upp). Liiite jobbigt får livet vara, men inte alltför mycket. Liksom. Och mina bonusar gör mig spyfärdig. Vilket jag oftast alltså bara erkänner till hälften.

Men om dina bonusar gör dig spyfärdig så MÅSTE du ju separera från mannen. Det förstår du väl själv?

Att tycka det är jobbigt är en sak, men blir man spyfärdig av mannens barn så kan man inte leva kvar i den familjen. Så ÄR det faktiskt.

Berätta om din känslor ärligt för pappan så löser det sig säkert av sig själv! Lycka till!

Anonym (stå på dig)

Äldre 8 Aug 19:53

#203

skaffa barn med nån som inte har barn sedan innan istället! Önskar att jag kunde göra om mitt liv... Jag tjatade och grät till mig nr 2. Det är jag glad för. Idag är dom två när dom reser till sin pappa varannan helg. Dom (helsyskonen) kommer hålla ihop för resten av livet, som en riktig biofamilj, även om föräldrarna inte klarade det.

Skaffa gemensamma barn

INNEHÅLL