• Anonym (TS)

    Skaffa gemensamma barn

    Jag lever med min sambo och hans två barn. Min längtan efter barn är stor och jag känner att det snart är dags att börja försöka. Problemet är bara det att jag vill ha två och han vill nätt o jämnt bara ha en.. Vi bråkar om detta väldigt ofta och ja, vad ska man göra? För honom var det jätteviktigt att hans äldsta dotter skulle få ett syskon och för mig är det också viktigt att vårt barn får ett helsyskon. Kanske en del tycker att det är löjligt för att vårt barn redan kommer ha två halvsyskon men så känner jag iallafall. Och jag vill ha två barn. Det är bara så. Men sambon vägrar. Ett får räcka.. Men ska min dröm om flera barn måste anpassa sig för att han redan har två? Ska jag måsta känna mig tacksam för att han kunde släppa till och ge mig ett barn? Nej, jag tycker inte det är rätt.. Bonus mammor stå på er och våga ställa era egna krav!!

  • Svar på tråden Skaffa gemensamma barn
  • BioBonus
    Fjärrkontrollen skrev 2014-08-05 10:14:51 följande:
    Precis, därför förstår jag inte varför du riktar dig till  mig. 
    Därför att du envisas med att tillrättavisa Ess att hon inte skall göra sin känslor till allmängiltiga. Och på det sättet envisas du även med att de känslor du refererar till skulle vara det. De känslor ni pratar om är lika allmängiltiga båda två. Allas erfarenheter är lika allmängiltiga eller hur?
  • Fjärrkontrollen
    BioBonus skrev 2014-08-05 10:22:04 följande:
    Därför att du envisas med att tillrättavisa Ess att hon inte skall göra sin känslor till allmängiltiga. Och på det sättet envisas du även med att de känslor du refererar till skulle vara det. De känslor ni pratar om är lika allmängiltiga båda två. Allas erfarenheter är lika allmängiltiga eller hur?
    Nej, du har fattat fel. Vänd dig till Ess istället. 
  • Fjärrkontrollen
    Ess skrev 2014-08-05 09:34:48 följande:
    Tack för ett rakt svar.
    Fast då har du aldrig själv valt bort biologiska barn, vilket är grunden i ts. Att göra avkall på sina barndrömmar för att satsa på partnerns barn istället.
    Det vet du inget om, jag har kanske varit i exakt samma sits som ts. 
  • Anonym (Anki)
    Anonym (nymor) skrev 2014-08-05 09:41:59 följande:

    Har bara läst trådstart och ögnat sista inläggen, jag gillar att Ess står upp för oss bonusmammor och bollar ansvar tillbaka till papporna, helt rätt så. Jag träffade en man med ett barn. Jag visste inte om jag ville ha barn, tänkte mycket på det, berättade om mina tankar. Han ville inte ha fler vilket gjorde mig ledsen. Sen råkade jag bli gravid. Jag hade inte skydd, det visste han och han skyddade sig inte heller.

    När jag väl fått mitt första barn ville jag ha fler, kanske tre, fyra. På nåder har jag lyckats få igenom ett barn till. Jag klandrar mig själv som var så korkad att välja en man med barn. Från början kunde jag tom se vissa fördelar med det, om jag inte skulle få några egna. Så korkat jag tänkte då. Men han borde inte ha valt mig heller. Men han låter mig gärna veta hur mycket han har gjort för mig som gett mig ännu ett barn. Hur man än vänder på det så kommer vi alltid leva i skuggan av att vi inte ville samma sak båda två.


    Och denna man skaffar du 2 barn med?
  • Anonym (!)
    Brumma skrev 2014-08-05 10:07:21 följande:

    Fel. Sedan 2006 (har jag för mig) står det i föräldralagen att vårdnadshavaren måste arbeta för att barnet får umgänge med särskilt viktiga personer som inte är deras vårdnadshavare eller föräldrar. Om de inte uppfyller den punkten, tex genom att utestänga en bonusförälder barnet har nära kontakt med, så kan bonusföräldern genom socialtjänsten väcka åtal.

    Sedan så kan man, med äldre barn, faktiskt sköta kontakt med barnen utan inblandning av de vuxna.

    Och du kan fortfarande inte bestämma vad andra har för känslor. Lika lite som de kan bestämma vad du har för känslor.

    Du kräver att andra ska respektera ditt förhållningssätt till din mans äldre barn, men då får även du respektera att andra har ett annat förhållningssätt...


    Du pratar känslomässigt, inte juridiskt (jämfört med inlägget du citerade).
  • Ess
    Brumma skrev 2014-08-05 10:01:16 följande:
    Fast familj behöver ju inte innebära att man är juridiskt bundna... Två av mina bästa vänner är min familj lika mkt som mina syskon tex...

    Och även om min bonus inte är mitt barn och jag inte har samma känslor för henne som för mina biologiska barn så är hon en självklar del av min familj. Och hade vi inte skaffat gemensamma barn hade jag aldrig upptäckt den skillnaden utan varit nöjd med att ha henne.

    Jag vet att du inte ser dina bonusar som din familj, men var snäll och låt bli att bestämma vad andra känner.
    Nu förutsätter jag att du så väl som ts vill skaffa egna barn. Hade du valt bort egna barn bara för att din sambo har barn sen innan?

    Din sambos dotter va ju väldigt liten när du kom in i bilden. Frågan är om du haft samma känslor för henne om du kommit in i bilden när hon var betydligt äldre?

    Sen är det ju självklart att man utgår från vad man själv tycker. Jag förstår inte dem som skulle avstå från egna barn bara för att sambon har sen tidigare. Jag är utav åsikten att vill man något så är det upp till en själv att försöka uppnå det. Jag hade hellre lämnat ett annars bra förhållande, för att leva ensam som barnlös. Än att leva med andras barn, och själv bli nekad några. 
    För jag tror att det ätit på en till den milda grad att man tillslut varken tålt se barnen eller när deras pappa tog hand om dem.

    Jag hade lämnat min man om han inte velat ha fler barn.
    Nu var han väldigt bestämd i åsikten att OM vi skaffade barn, så skulle vi skaffa två. Eftersom han sett hur mycket glädje och nytta av varann som hans tidigare barn har haft.
  • Ess
    smulpaj01 skrev 2014-08-05 10:10:10 följande:
    Det är dock tur att detta kommer fram nu innan ts och mannen hunnit skaffa ett barn tillsammans.

    Nu kan ts separera och leta efter en man som också vill ha två (eller flera) barn.

    Hon slipper stanna med denna man och bli bitter!
    Tyvärr skulle det kommit fram tidigare, innan hon han flytta.
    Men annars håller jag med dig. Det hade blivit ännu rörigare om dom hunnit skaffa ett gemensamt.
  • Ess
    Brumma skrev 2014-08-05 10:07:21 följande:
    Fel. Sedan 2006 (har jag för mig) står det i föräldralagen att vårdnadshavaren måste arbeta för att barnet får umgänge med särskilt viktiga personer som inte är deras vårdnadshavare eller föräldrar. Om de inte uppfyller den punkten, tex genom att utestänga en bonusförälder barnet har nära kontakt med, så kan bonusföräldern genom socialtjänsten väcka åtal.

    Sedan så kan man, med äldre barn, faktiskt sköta kontakt med barnen utan inblandning av de vuxna.

    Och du kan fortfarande inte bestämma vad andra har för känslor. Lika lite som de kan bestämma vad du har för känslor.

    Du kräver att andra ska respektera ditt förhållningssätt till din mans äldre barn, men då får även du respektera att andra har ett annat förhållningssätt...
    Har man utvecklat riktigt starka känslor för barnet så kanske man orkar åtala föräldern. Men vad vinner man egentligen, att barnet får ytterligare ett hem att flaxa till.

    Äldre barn kan man göra så med.
    Men man ska inte glömma kraften av skitsnack från den biologiska föräldern.
  • Anonym (Precis)
    BioBonus skrev 2014-08-05 09:40:24 följande:

    Skulle jag och min man gå skilda vägar, så skulle jag nog få behålla kontakten med bonus, men jag misstänker att den skulle bli sporadisk. Och beroende på hur vi skulle skiljas åt så antar jag att den kontakten blir lättare när bonus blir äldre. 

    Skulle det hända min man något, så skulle jag inte se röken av bonus nånsin mer, såvida hon inte själv när hon blir äldre går emot sin mammas vilja och tar egen kontakt med mig.


    Man är tyvärr utbytbar som bonusförälder. Ett bonusbarn kan ryckas ifrån en utan att man har några juridiska rättigheter. Det är klart det är skillnad på egna barn och andras ungar :)


    Precis. Jag funderar på detta med biobarn, är det värt det? Jag har iof inget jätteintresse av att hålla kontakt med mina bonusar om deras pappa- min sambo- skulle avlida. Och verkligen inte med deras mor vilket kanske är största anledningen.

    Men har vi gemensamma barn också i det läget så skulle jag ju känna ett krav på mig att hen skulle känna sitt halvsyskon.
  • Brumma
    BioBonus skrev 2014-08-05 10:22:04 följande:
    Därför att du envisas med att tillrättavisa Ess att hon inte skall göra sin känslor till allmängiltiga. Och på det sättet envisas du även med att de känslor du refererar till skulle vara det. De känslor ni pratar om är lika allmängiltiga båda två. Allas erfarenheter är lika allmängiltiga eller hur?
    Fast... Jag läser igenom fjärrkontrollens inlägg och hon har ingenstans skrivit att ess känslor om sina bonusar är fel, bara att de inte gäller alla... Och ess skriver att det ÄR så, inte att HON känner så.... Vilket även jag reagerat på ;)
Svar på tråden Skaffa gemensamma barn