Trött på att min kille inte säger ifrån????

Menar du allvar? Stackars, stackars hund om någon följer ett råd som detta. En hund är en social varelse och inte någon vandrande pinne som kan stå i ett hörn och gömmas undan. En hund förtjänar ett hem där alla i familjen välkomnar dess närvaro och är engagerade. Dessa förutsättningar finns inte hos ts och då ska hunden såklart inte vara där heller. 

Hundkläder ska det inte stå utan hundköp.

Men Gud vad arg jag blir när jag läser en gång till.

En hund är en sak man måste planera och spara undan pengar till.

Det kan bli jätte dyrt och tar jätte mycket tid.

Vilken huvudlös människa att ens köpa hund när man vet att man inte har tid.

Min sambo har inte pratat med mamman, vilket han säger att han ska göra. Han vill inte skapa krig mellan han och henne och jag ser att han inte glädjer sig till att ta det samtalet. Pengar är nog det minsta mamman tänker på och valpen.

Jag har pratat med min sambo att hunden hör inte hemma här och han och jag är på samma linje.

De som tyvärr blir lidande är dottern och framförallt hunden.

Ja oansvarige mamma får man leta efter än henne. Hon satt helt oförstående när folk sa till henne att hon inte kunde åka utomlands 5 dagar efter att valpen kommit.

Ja det skär i hjärtat när man ser detta lilla livet. Och speciellt när huvudägaren inte bryr sig. Och dottern sitter med näsan i iphonen.

Framförallt ska den inte vara här då vårat hem inte är valpsäkrat. Men biomamman kunde inte bry sig mindre, hon jobbar.

Hon skulle inte haft unge från första stund heller och ännu mindre en hund. Men det är därför hunden kommit in i första början, kan man inte ge kärlek kan man ju köpa.

Hela historien är väldigt ledsam.

Dottern har fått en hund som hon inte egentligen tycker om. ( Syns på hela kroppsspråket, ointresset, hon fick inte välja den rasen hon önskat i många år)

Mamman och hennes familj har tagit för givet att en liten valp klarar sig själv under en hel dag.

Mamman har inte kontaktat min sambo.

Dottern får dåligt samvete om hon måste ringa hem mamma från jobb för att hon måste passa sin egen hund.

Min sambo vill inte såra sin dotter men har insett att han måste det.

Jag har pratat med sambo ikväll. Saker med mamman måste ordnas annars kommer detta bara eskalera varesig det gäller hund eller annat.

Du berättar att det endast är en månad sedan du flyttade hem till din sambo och hans dotter, och att det här med hunden bara är grädde på moset.

Så om det löser sig med hunden på ett eller annat sätt, så återstår fler "problem" som du irriterar dig på?

Svår sits. Jag var i en liknande situation som dottern när jag var barn, det var också väldigt jobbigt. Hade jag varit i din och pappans situation så hade jag nog förklarat för dottern att ni inte vill ha något ansvar för en hund eftersom ni inte valt att köpa en hund och sedan låtit dottern hjälpa till att komma med lösningar.

Det kanske är ok att ha hunden hos er om hon sköter allt som har med den att göra (går ut med den, matar den, kanske t.o.m. tar med hundmat från mamman så att ni inte behöver betala för det, ser till att hunden inte är ensam för länge etc). Eventuellt kanske ni även vill ställa kravet att den måste vara rumsren innan den får komma hem till er om ni inte har någon lämplig yta att ha den på tills dess. Förklara för henne att hon kan ta med hunden om hon tar hand om den helt själv och att om det är någon gång som hon lämpar över ansvaret på er så kan hunden inte följa med fler gånger.

Egentligen inte. Vet bara att mamman är speciell och inte varit speciellt delaktig under uppväxten utan visar sig mycket nu när dottern är i den åldern då hon slipper byta blöjor,leka med barnet och annat. Min sambo har fått "städa" upp efter mammans dåliga beslut under dessa 15 åren.

Detta med hunden var grädden på moset för min sambo, det är inte första gången han får anpassa sitt liv efter mammans beslut.

Det som irriterar mig är att vårat liv blir så anpassat efter mamman och att hon utnyttjar dottern och oss.

Jag är rädd att all skit med mamman gör det svårt för mig och min sambo att starta våra liv. Dottern kommer alltid vända sig till sin far eftersom hon vet att mamma aldrig kan ställa upp.

Min sambo har alltid funnits där och han sliter med att dottern egentligen inte har någon annan än min sambo och hans familj, han gör allt för henne (såklart) och håller god min gentemot mamman för dotterns skull.

Ansvaret ligger hos mamman. De har skaffat hunden. Skulle det varit ett gemensamt beslut mellan mamman och din sambo, så skulle det varit okej. Men att bara anta att valpen följer med, är inte okej.

Ni kan inte prata med mamman och bonusdottern och tala om att det är okej att ta med sig valpen när den är rumsren och mer tränad? Och tills dess så får mamman hitta ett sätt att ta hand om hunden när bonusdottern är hos er?

Jag har själv hundar, och ansvaret för en valp är INGET man tvingar över på en annan person. Det är ERT hem, och som några redan påpekat, så kommer en valp bitas o kissa o bajsa. Det handlar om att gå ut med hunden mitt i nätterna när den behöver kissa.

Valpsäkra hemmet, för den kommer ev. Bita i sladdar, möbler, skor m.m.

Den kan få i sig en massa olämpligt som kan krävas veterinärvård på flera tusen.

En valp är ett enormt stort ansvar, och har man inte varit med på beslutet att skaffa den, så ska man inte behöva ta hand om den heller.

Ts, säg ifrån på skarpen, sätt ner foten. Detta handlar knappast om bara pappa o dotter. Det är ditt hem också, och din röst väger lika mycket! Ge dig inte, stå på dig!

Men ni har ju inte valt att skaffa hund? Då har ni all rätt att säga nej.

Dottern får ha sin hund hos mamman..

Ja, jag säger då det... Mitt förslag är att din sambo börjar med att prata med barnets mamma. Att hon tar ett sånt beslut över hans huvud är inte okej om hon räknar med att hunden ska bo även hos er.

Till er som säger att det är dotterns hund och att hon kan sköta den så vill jag säga att när man skaffar en hund så blir det per automatik en familjemedlem. Har ni tänkt att hon ska ha hunden på sitt rum tills dess att hon flyttar hemifrån? Vad händer när hon vill hänga mer med kompisar? Vem tar hand om hunden då? Att ha en hund är ett enormt ansvar. Funkar det inte så blir det ju synd om hunden, det är ju också en individ! Har sett att några i tråden hade hundar som de mådde bra av när de växte upp. Självklart finns det säkert sådana exempel men faktum kvarstår att mamman inte har rätt att ta ett sånt beslut själv. Jag har bonusbarn och skulle bli galen om det helt plötsligt fanns ett husdjur här hemma utan att vi har fått tycka till om det! 

TS säger att hon bott där i ca en månad. En spontan tanke jag får är om mamman helt enkelt vill testa gränser med tanke på det? Vad händer härnäst undrar jag om mamman inte respekterar barnets pappa bättre än så här? 

Det är märkligt att det finns personer som alltid ska dyka in med inlägg och hävda svartsjuka så fort en bonusförälder vill bolla något som inte känns bra. Det handlar inte alltid om svartsjuka. I mitt fall ytterst sällan faktiskt. Den här situationen borde väl vara galen nog för att du ska kunna förstå det? När man lägger den här typen av inlägg (samt ditt förra)  så utstrålar du bara bitterhet. Man får en känsla av att du har egna erfarenheter som inte är så positiva. Alla bonusföräldrar är inte svartsjuka och vill vare sig barnen eller sambons x något illa. Vi vill bara få livet att funka. 

Hur länge har du funnits i bilden? Kanske var lite förhastat att flytta ihop?

Hunden kommer inte att bo här halvtid och det har min sambo sagt redan från första början till sin dotter.

Händelsen som var, var att dottern skulle hem till oss men ingen var hemma i hundens hem och då ringer dottern 10 min innan hon kommer till oss och frågar min sambo om hunden kunde följa med eftersom ingen är hemma och kan ta hand om hunden.

Min sambo blir vek och säger att det är ok (men suck och stön) att hunden följer med tills någon i andra hemmet kommer hem.

Jag skulle inte tro att hon testar mig eller min sambo, men passar naturligtvis på att utnyttja oss så hon själv inte behöver åka hem och passa den.

Jag har pratat med min sambo. Sagt att jag tycker inte flickan är engagerad nog i hunden när den är här och han håller fullständigt med. Att jag och min sambo vet att detta inte är ett tryggt ställe för den valpen det vet vi, men dottern är för liten för att förstå det och mammans kunskap sträcker sig till att veta att en hund har fyra ben.

Jag har funnits i bilden i 3år. Jag har alltid vetat att något varit galet hos mamman men att det var på denna nivån och galenskap, det trodde jag inte, men är inte förvånad.

Det är väldigt illa av biomamman att inte ens diskutera det praktiska med er innan hon skaffar en hund till dottern! 
En hund ska man inte ta alltför lätt på, det ÄR ett ansvar och innebär tid och energi för att sköta hunden. Om biomamman tycker att hunden ska följa med dottern på er vecka så borde ni ha skaffat hunden till dottern GEMENSAMT alternativt att biomamman åtminstone tog upp det med er och frågade er om er inställning till det före hunden flyttade in och ni gjorde upp en plan för det hela! 

Det handlar om att visa respekt för båda familjers vardag, biomamman kan ju inte bestämma åt ER att ni ska skaffa ett husdjur?? 

Det är bara att säga nej. Ni behöver inte ange någon annan orsak än att ni inte vill.

En hund ska inte valsa runt, och i synnerhet inte en valp. Den behöver tränas av en person och veta vad och vem som gäller för att bli väluppfostrad, stabil och välmående.

Mamman som skaffat hunden verkar ju ärligt talat vara otroligt omogen! Jag tycker att ni ska vägra ta emot hunden och om mamman sedan inte klarar ut situationen så får det bli att de säljer hunden. Även om detta är hemskt ledsamt för tonåringen så är det ändå bäst. Tonåringen kan själv skaffa hund i vuxen ålder, men du har inte valt att skaffa hunden och ska inte behöva ta hand om den. Hundar lever länge! Och jag har erfarenhet av hund - det är värre än ett småbarn, tro mig!