• Anonym (gnälligochbjuderpådet)

    Trötta mig!!

    Min kära sambo är ingen oengagerad pappa och mina bonuskillar är inga dåliga barn. Så är det sagt. Däremot är jag ohyggligt trött på att han alltid kan gömma sig bakom barnen för att slippa måsten och göra roliga saker istället.

    Jag brukar komma hem först från jobbet, trots att han slutar 30 min tidigare än mig och dessutom har bilen medan jag får åka kollektivt. Han hämtar barnen och det kan ta både 30 min och 45 min att göra det eftetsom det tydligen är en dödssynd att inte säga ja till varje liten grej dom vill visa. Så, jag kommer hem, går ut med hunden börjar laga maten, slänger in en tvätt (eftersom hans barn är väldigt aktiva och därmed blir skitiga barn) dukar och har oftast maten på bordet när dom kommer runt 18-tiden (Han slutar 16.30).

    Vi äter och sen vill ju barnen leka med pappa så jag plockar undan efter maten, tar disk och fix medan dom leker. Därefter ska barnen nattas, och det ska såklart pappa göra, så då hänger jag tvätt, packar väskorna för morgondagens skola och plockar lite. Sen är sambon klar med nattningen och kastar sig i soffan medam jag går ut med hunden för sista rundan. Min rumpa brukar landa i soffan vid halv tio och då är jag så trött att ögonen går i kors, medans sambon lekt och sen fått vilostund vid nattningen och därmed är pigg.

    Han förstår inte att jag tycker att detta är snedvridet utan tycker ju att det är självklart att man ställer upp för varandra, dvs jag ger honom möjlighet att umgås med sina barn. Men jag väntar fortfarande på svaret på hur han ställer upp för mig.

    Jag vill såklart att mina bonuskillar ska få en bra barndom och vill inte bli den elaka styvmodern, vilket gör att när dom säger "snälla nn, kan inte du göra maten/ta disken/städa så pappa kan leka med oss" så blir det väldigt svårt att alltid säga nej. Samtidigt som jag tycker att sambon själv kanske borde ta det initiativet ibland. För hel**te, barnen dör inte av ett nej!

    Jag vet att jag bara borde protestera och skita i att göra allt, bara bry mig om mig själv eftersom ingen annan har det fokuset. Men något hindrar mig alltid, oftast mitt dåliga samvete som triggas av sambons suckar eller klagomål över att han inte hinner med sig själv. Samtidigt vill jag bara skrika "det är inte jag som valt att skaffa två barn och sen strunta i allt vad konsekvent beteende heter. Det är inte jag som säger ja till allt, eller försöker säga nej, men ändrar ändå till ja efter tjat. Det är inte jag som vägrar ställa krav på att barnen ska hjälpa till. Det är inte jag som sätter upp regler som barnen ändå skiter i och tillåts göra så. Det är du! Så sluta gnäll!!"

    Det händer mer eller mindre ofta att jag önskar att jag bodde själv så jag slapp lägga all min tid på att ta hand om andras skit. Gahhh!

    Och nej, det var inte så här i början. Då tog han allt ansvar, men saker förändras visst.

  • Svar på tråden Trötta mig!!
  • Anonym (gnälligochbjuderpådet)
    Anonym (Flytta!) skrev 2015-04-14 21:52:12 följande:

    Men såntdär gör väl alla som är flera i ett hushåll, förstår inte vad som är jobbig med det? Mat o rena kläder måste väl alla ha?

    Tycker din sambo låter som en bra och ansvarsfull pappa.

    Du däremot låter lat och vill bara ha alla fördelar men inga skyldigheter.

    Kanske bäst du flyttar ensam och ser att inte minskar nu hushållsjobben så mycket ändå..


    Uppenbarligen gör inte alla det eftersom min sambo inte gör det. Och visst är han en engagerad och bra pappa, har jag påstått något annat? Det är honom som sambo jag kritiserar, inte honom som pappa. Och hur du får det till att jag är lat när jag gör allt, ja det får du gärna förklara. Och tro mig, blir det ingen ändring kommer jag att flytta förr eller senare och då kommer jag igen kunna njuta av min tid utan att sköta markservice för tre till. För visst är det skillnad på hushållssysslor i en familj med två barn och ett ensamhushåll. Stor skillnad.
  • Notetur Nomen

    Jag fattar fortfarande inte varför han inte kan göra hushållsarbete efter att barnen somnat?
    Vad händer om du helt enkelt inte hänger tvätten och lämnar disken och ber honom att ta det efter nattningen? Blir han irriterad är det ju bara att du säger: jag lagade maten, då kan du gott diska. Jag satte igång tvätten, då kan du gott hänga den.

  • falukorv
    Anonym (gnälligochbjuderpådet) skrev 2015-04-14 21:24:14 följande:

    Har pratat med min sambo nu, förklarade hur jag känner och varför. Han sa väl inte så mycket mer än att det är tråkigt att jag känner så och att vi så klart måste jobba på att ändra det. Hur förändringen ska ske vet jag inte, men tänker att jag väntar in nästa vecka när barnen kommer så ser vi då. Han har i alla fall lovat att ta ut hunden på sista kissrundan ikväll. Bara det är uppskattat.

    Och som acc skriver ovan. Bara att börja dela och få lite respons skulle göra stor skillnad. Nu hoppas jag bara att det blir handling till orden denna gången.


    Hoppas han förstod och att det faktiskt blir en förändring. Och stå fast vid det DU vill. Släpp inte efter! Du ska inte behöva göra någonting åt hans barn om du inte själv vill. Det är hans barn och hans ansvar. Din hjälp ska enbart vara en bonus, aldrig någon självklarhet..

    Jag skulle faktiskt aldrig acceptera att göra allt det där. Vi brukar hjälpas åt med diskmaskinen, och hjälpas åt med matlagningen (fast han får ta huvudansvaret) när barnen är där sen storstädar jag/vi huset när de åkt till mamma i övrigt gör jag inget åt hans barn. Det är faktiskt hans ansvar och barnen är tillräckligt stora gör att kunna göra något själva, vill han inte lära dem det får han göra det.

    Stå på dig!
  • falukorv
    Anonym (Flytta!) skrev 2015-04-14 21:52:12 följande:

    Men såntdär gör väl alla som är flera i ett hushåll, förstår inte vad som är jobbig med det? Mat o rena kläder måste väl alla ha?

    Tycker din sambo låter som en bra och ansvarsfull pappa.

    Du däremot låter lat och vill bara ha alla fördelar men inga skyldigheter.

    Kanske bäst du flyttar ensam och ser att inte minskar nu hushållsjobben så mycket ändå..


    Haha. Hushållsarbetet är enormt mycket mindre om man bor själv jämfört med 2 vuxna och 2 barn. Enormt!!

    Två barn grisar ner mer på en kväll än jag gör på en vecka. Istället för en maskin tvätt i veckan blir det minst 4. Istället för att diska 1 tallrik måste man diska 4. Och så vidare.

    Och btw.: en bra och ansvarsfull pappa tar sitt fulla ansvar över sina barn och lämpar inte över det tråkiga och viktiga på någon annan.
  • Anonym (Kajan)

    Hade kunnat varit jag som skrivit detta! Jag får också alltid slita som en jävla slav medan han blir den roliga pappan som står för spex. Hans ungar är även grymt bortskämda och har sin pappa lindad kring varenda finger. När jag tar upp det är det tydligen jag som bråkar, hans lösning är att ingen gör något den inte vill (bra ide, not). Har tyvärr inga tips att ge men du är inte ensam.

  • Anonym (tt)

    Tror det är lätt hamna i den fällan, barnen vill ju va med sin pappa och man tar så lätt på sig dåligt samvete, och bilden av den elaka styvmodern som spökar. Fast man blir ju liksom inte heller den glada styvmodern av det du beskriver.

    Jag tycker din sambo ska fundera på hur han hade skött två pojkar om han var ensamstående. Då hade han kanske integrerat umgänge och lek med hushållarbetet? Och de tillfällen lek och annat prioriteras så drar man ned förväntningarna på tex mat och städning? Och sen får han ta igen det när han kan?

  • seriösanvändare

    Hur har det gått TS? Har det blivit någon förändring?

    Som jag ser det, är det största problemet att du servar dem. Inte att du sköter vissa hushållssysslor eller tar hand om din hund, medan han lägger tid på sina barn.

    Att du går ut med hunden mm är fullt rimligt om det är din hund. Likaså att du fixar middag kanske varannan dag samt tvättar ibland.

    Det jag inte förstår är varför du:

    1) Fixar middag VARJE dag till er allihop OCH diskar efteråt

    2) Plockar undan efter barnen

    3) Tvättar deras tvätt

    4) Packar deras skolväskor???

    Allt ovanstående får väl för sjutton han göra? Vad är det som är så hemskt om du slutade med det? Det betyder ju inte att du lägger dig på soffan hela kvällen, medan han får sköta allt, utan bara att du låter bli att göra de sysslor som faktiskt är hans. 

    Jag tror att ditt "dåliga samvete" har varit en lika stor bov som din mans beteende. Han har inte behövt ändra på sig trots dina protester, för du sköter ju ändå allt i slutändan. Som sagt - sluta laga mat varje dag. Strunta i att packar barnens väskor. Tvätta bara ibland. Osv. Förr eller senare trillar polletten ner, jag lovar. Annars är han verkligen inget att ha. Och då måste han ju också börja lära sig att säga nej och sätta gränser när det gäller barnen. För det klart att han ska lägga tid på dem, men de måste ju kunna roa sig själva också. Barn kan inte kräva uppmärksamhet hela tiden. Dessutom bör de kunna hjälpa till lite i hushållet om de inte är jättesmå.


    Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.
  • seriösanvändare
    Anonym (Kajan) skrev 2015-05-18 12:42:25 följande:

    Hade kunnat varit jag som skrivit detta! Jag får också alltid slita som en jävla slav medan han blir den roliga pappan som står för spex. Hans ungar är även grymt bortskämda och har sin pappa lindad kring varenda finger. När jag tar upp det är det tydligen jag som bråkar, hans lösning är att ingen gör något den inte vill (bra ide, not). Har tyvärr inga tips att ge men du är inte ensam.


    Det enda som gäller är att sätta ner foten samt sluta göra allt det där. Eller i värsta fall - flytta.

    Att resa bort några dagar ibland kan också vara bra. Då MÅSTE partnern sköta allt själv, plus att man får vila upp sig.

    Ser det då ut som en svinstia när man kommer hem - ja då tar man reda på det värsta, men inte mer. Sen påtalar man problemet och ställer ultimatum. Det finns inget annat sätt om man inte vill fortsätta bli utnyttjad. Raka rör är det som gäller.
    Går det inte att diskutera problemet utan att bli anklagad för saker - visa i handling istället. Visa i handling att du menar allvar. Gör inte mer än nödvändigt. Res bort. Markera!
    Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.
  • Ess
    Anonym (Kajan) skrev 2015-05-18 12:42:25 följande:

     När jag tar upp det är det tydligen jag som bråkar, hans lösning är att ingen gör något den inte vill (bra ide, not). Har tyvärr inga tips att ge men du är inte ensam.


    Ja med det var väl en bra ide. Sätt dig ner och ta det lugnt och läs en bok eller nåt.
    Är han en sån som kommer och gnäller över att maten inte är färdig för han är hungrig, så svara bara -Naä, känner inte för det, det är tråkigt och jag vill inte.
  • Anonym (gnälligochbjuderpådet)

    Vi har haft lite diskussioner fram och tillbaka. Jag har varit ömsom arg, ömsom besviken och ledsen. Han har varit ömsom förstående, ömsom irriterad. När jag påtalar att det faktiskt är hans barn och därför hans ansvar och att jag lika gärna kan säga "Hur skulle du gjort om du var ensam?" Får jag ofta svaret "Men jag är ju inte ensam".

    Jag har förklarat att han valde att skaffa barn med barnens mamma och han har valt att inte skaffa barn med mig. Då får han ta ansvaret för dom valen. Jag är barnfri och det är inte bara mitt val utan även hans. Då får han gilla läget.

    Jag gör massor hela tiden, men jag tänker inte längre göra allt. Nu börjar han agera som att han förstår mig och säger även ofta att han haft tur som träffat mig som faktiskt engagerar mig så mycket som jag gör. Han har även sagt att han vet att jag inte måste göra något alls, men älskar mig extra mycket för att jag gör det ändå.

    Nu hjälps vi åt mer och när barnen vill leka kan han även säga att han ska diska men att NN säkert vill leka. Det går helt enkelt åt rätt håll.

  • Gung Ho

    Det är helt enkelt inte ok det din sambo gör, vare sig han inser det eller ej. All heder till dig som kämpar och ställer upp men han måste ge något tillbaka för allt du gör till honom och hans barn! Kommer inte att hålla i längden annars!

Svar på tråden Trötta mig!!