Less på "bonusbarnlivet"

Hade min sambo sagt så skulle jag ha svarat: -Nej varför skulle jag göra det?!!

Varför måste du älska hans ungar???
Han får väl vara nöjd med att du accepterar dem.Nu har min sambo inga barn men jag håller med i det du säger.
Jag har ju haft en man med barn... pust vilken pärs. Jag tyckte inte ens om dem.

TS ogillar ungen så starkt att hon är arg över att biomamman ens skaffade henne. Det är ett hat som lär märkas och inte vara roligt att bo ihop med. Jag köper inte att det bara är en reaktion på att bonusdottern satte sig i en soffa, sov för länge och glömde disken. Eftersom jag växt upp med en svartsjuk biomamma vet jag att det i en del fall inte spelar någon roll hur många etikettböcker du läser eller ifall du följer varenda regel bonusföräldern lägger fram. Hatet hittar nya ursäkter för att finnas till.

En del bonusföräldrar sabbar relationen mellan bonusbarn och förälder rejält, genom att hela tiden tala illa om bonusbarnet. Nu syftar jag inte på konstruktiva diskussioner om problem som behöver lösas, utan om att attackera bonusbarnets personlighet och hela tiden leta fel. De kanske inte medvetet försöker slå in kilar, men det blir ändå resultatet. Det blir svårare för förälder och barn att umgås när den ena får hantera hat och den andra ett ständigt klagande. Tyvärr ger TS intrycket av att vara en sådan person.

Själv lovade jag som ung att aldrig någonsin utsätta något barn eller ungdom för den situationen, utan hellre lämna en relation ifall jag märkte att jag inte kunde hitta ett sätt att hantera mina känslor. Det handlar inte om daltande, eller att acceptera respektlöst beteende. Bara om att se till att inte vara den som tar ut sina personliga problem på ungar som inte har möjlighet att fly.

Haha hon tar soffan i ditt hem? Vem är mannen i huset? Har du tappat testiklarna?

Nej men seröst säg till henne var hon ska sitta.

Ursäkta mig men, VART skriver TS att hon ogillar ungen så starkt att hon är arg över att biomamman ens skaffade henne? Vadå du köper inte vad? Jag ska upplysa dig om att du är på ett forum och kan omöjligt veta något annat än det som står i den skrivna texten. Du hittar ju på en massa.

TS skrev något i stil med "varför skaffar ni barn om ni ändå separerar", tror det var det Julia J syftade på.
Och jag köper inte heller att det handlar om att ta upp plats i en soffa, eller något dylikt. TS verkar helt enkelt inte gilla det faktum att bonusdottern finns i hennes liv, och på det problemet finns bara en lösning. Det kommer inte förändras så länge de bor under samma tak.

Då kan man skicka tillbaka frågan till dig: Varför skaffa pojkvän när du inte gillar hans levnadssätt och livsval?

Men hon har fortfarande inte skrivit att hon ogillar ungen så starkt att hon är arg över att biomamman skaffade henne.

Kan ha vart det dummaste jag hört! Du behöver inte ha blodsband med någon för att vara familj/släkt!!

Såvitt jag har sett är det ingen i denna tråd som menar att tjejen ska få ha sin soffa ifred medan ts ska finna sig i att kunna ligga raklång i soffan. Utan i tråden finns flera förslag hur ts kan göra, som tex att prata med bonusdottern och säga att hon också vill kunna vara i denna soffa, eller skaffa en större soffa med plats för alla att kunna ligga i.

Jag tycker ts reaktion är en typisk för situationer där man känner sig irriterad/frustrerad men av någon anledning vågar/vill man inte säga ifrån.

Jag håller med de som skrivit att det troligtvis ligger mera bakom ts reaktion än situationen med soffan och att dottern låg och vilade medan hon och sambon gjorde hushållssysslor.

I ts fall ser jag 3 lösningar.

1) Ts fortsätter att inte säga till bonusdottern när bonusdotterns agerande direkt påverkar ts, som i fallet med soffan, men hittar lösningar som passar henne, som tex att skaffa en större soffa. Angående att dottern inte hjälper till hemma så mycket bör ts acceptera det samtidigt som hon inte gör de sysslor bonusdottern skulle gjort, t ex om hon inte dukar undan efter sig så får pappan göra det.
I fall som att ts dukar fram till frukost medan dottern sover kan hon göra så att hon inte dukar fram till henne, utan det får hon göra när hon stigit upp.

2) Ts pratar med bonusdottern när dennes beteende direkt påverkar ts. som tex med soffan, det kan då bli så att bonusdottern lyssnar.  Om hon inte gör det kan ts stå upp för sig själv och kräva att denne lyssnar. Det är inte konstigt att man säger till någon vars beteende påverkar en negativt men inte lyssnar när man lugnt försöker säga till denne.

3) Om pappan har vv kan särboskap vara ett alternativ, ts kan då vara hemma hos sig vid barnveckor och umgås med särbon på barnlediga veckor.

Nej, fine, hon har inte skrivit det ordagrant men väl att hon ifrågasätter varför man skaffar barn om man ändå separerar. Undrar om hon inser att hon i och med det också ifrågasätter sin sambos livsval och livsstil. Och visst, hon har inte skrivit rent ut att hon tycker illa om flickan men det skiner igenom o det är inte rätt mot någon inblandad att ha det på det viset.

Ja en bonus är det inte utan ett nödvändigt ont som man måste respektera och inte förvänta sig någon respekt tillbaka.

Har aldrig skrivit att jag ogillar flickan. Självklart ifrågasätter jag sambons tidigare liv men inte rakt ut till honom. Men nu var det ju inte detta tråden handlade om utan jag skrev min frustration angående divafasonerna.

Inget stort ansvar? Nej kanske inte i mitt fall men ändå är det eftersom jag och pappan gör allt hemma ,då hon aldrig lyfter på röva.
Tycker inte synd om mig själv men har en stor frustration över hennes sätt. Nej jag kommer inte in som en vän fungerar inte och det vill jag inte. Men att vara en god vuxen var min tanke men det är svårt då hennes sätt gör mig irriterad. Jag behandlar hennes självklart med respekt och håller god min. Jag hade hellre sett en grinig 4 åring än en 15 åring som tror jorden snurrar kring märkesväskor, yta och skönhet. Grunden till min irritation är hennes "jag är lite bättre än alla andra" sätt. Och utan ord men med kroppsspråk kan jag läsa av vad som inte är tillräckligt fint för henne.

Ts, som du skriver och uttrycker dig får jag känslan av att du nästan är jämngammal med bonusdottern, några år äldre dock hoppas jag. Omoget resonemang.

Ni kan göra så att din sambo sköter hushållet när dottern är där, om ni har vv, och du sköter det när hon inte är där.

När det gäller hennes sätt skulle jag fokusera på att inte ta åt mig av det utan tänka: Hennes attityd och sätt är inte mitt problem.
Jag skulle inte heller fokusera så mycket på hennes kroppspråk utan tänka på att detta rör inte mig om hon tycker något inte är för fint för henne.

Sedan tror jag på i sådana här fall att våga säga ifrån om man blir direkt påverkad. Som tex fallet med soffan, säga i vänlig ton att man också vill sitta där, om man vill ligga kan man fråga om soffan kan delas. Eller skaffa en större soffa.
Kort sagt hitta lösningar istället för att bara bli frustrerad,

Ni kan göra så att din sambo sköter hushållet när dottern är där, om ni har vv, och du sköter det när hon inte är där.

När det gäller hennes sätt skulle jag fokusera på att inte ta åt mig av det utan tänka: Hennes attityd och sätt är inte mitt problem.
Jag skulle inte heller fokusera så mycket på hennes kroppspråk utan tänka på att detta rör inte mig om hon tycker något inte är för fint för henne.

Sedan tror jag på i sådana här fall att våga säga ifrån om man blir direkt påverkad. Som tex fallet med soffan, säga i vänlig ton att man också vill sitta där, om man vill ligga kan man fråga om soffan kan delas. Eller skaffa en större soffa.
Kort sagt hitta lösningar istället för att bara bli frustrerad,