Hur hade barnet blivit?

Att jag nedvärderar äggen har du hittat på själv! Ser varje ägg som ett potentiellt barn. Det jag säger är att du inte verkar värdesätta någon av dem, eller helt enkelt bara gillar att provocera! Lycka till med det!

Det är större skillnad mellan ett obefruktat ägg och ett embryo än mellan en 1-åring och en 5-åring.

Att jämställa ägg och embryo är ungefär som att tycka att en bil utan motor är lika bra som en med motor.

När jag blev gravid med mitt första barn så hade jag känslor för hen på en gång

Från första stund efter plusset kändes de som mitt barn

När jag sen blev gravid igen hade jag bara ångest och mådde dåligt

Jag kände ingenting för embryot, jag försökte när vi funderade på att behålla men när jag var på sjukhuset inför aborten så stod de klart att detta inte var mitt barn alls, det var något som inte skulle finnas, som gjorde mig sjuk och måste ut nu

Ångrar de ingenting och tänker inte på vad de kunde blivit för de var bara inte mitt barn.

Tänker mer på barnet jag hoppas bli gravid med om några år.

Ursäkta om jag låter hård, men jag skiter fullständigt i mina aborter. Det var inga barn och det skulle aldrig ha blivit några barn. Fullständigt onödiga och ovidkommande varelser utan existensberättigande.

Däremot händer det att jag funderar över sonen som blev 1 minut gammal.

Intressant hur många i den här tråden förknippar ett ofött barns värde med ens egna känslor för barnet. I de fall där kvinnan knyter an till det växande knytet i magen...då är det ett barn och har ett värde. Men i de fall där kvinnan inte knyter an, eller där det är problem i familjen, tex dålig ekonomi eller en far som inte tar ansvar, eller att man helt enkelt inte känner "rätt" känsla inför graviditeten...ja då är det inte ett barn längre utan bara ett befruktat ägg utan värde.

Ser att vi ibland tänker likadant med födda barn. Man gjorde det i Tyskland under andra världskriget. Judar var inte "riktiga" människor och saknade därför värde. På så sätt så rättfärdigade man dödandet av dem. Idag gör vi samma sak med ofödda barn. De har endast ett människovärde om föräldern anser att hen har det. Jag undrar om vi i framtiden kommer se tillbaka på den här perioden med samma fasa som vi idag ser på judeutrotningen?

Det finns ett etiskt case beskrivet för att avgöra var en människa står i det där.

Ponera att det fanns en för landet och alla väldigt viktig person, kanske den som är nära att lösa cancerns gåta, kanske den som har en ovanlig superförmåga som hindrar fienden från att vinna. MEN personen är sjuk och måste vara ihopkopplad med en annan människa under tiden det tar att hitta ett donatororgan. Det kan ta upp till 9 månader.

Tänk dig att den enda människan som matchar för den sammankopplingen är du själv.

Är det då etiskt korrekt av staten att plocka in dig och lägga dig pall på sjukhus 9 månader för att hålla liv i den här superviktiga personen, eller skulle du protestera?

Om du inte kan tänka dig att ge upp din kropp under en begränsad tid för en vuxen, intelligent person vars liv har betydelse för jättemånga andra personer, så är du inte emot abort heller. Du tycker uppenbarligen att du har rätt till din kropp även om någon annan direkt dör pga det, och även om i förlängningen många andra personer drabbas.

Det finns ett etiskt case beskrivet för att avgöra var en människa står i det där.

Ponera att det fanns en för landet och alla väldigt viktig person, kanske den som är nära att lösa cancerns gåta, kanske den som har en ovanlig superförmåga som hindrar fienden från att vinna. MEN personen är sjuk och måste vara ihopkopplad med en annan människa under tiden det tar att hitta ett donatororgan. Det kan ta upp till 9 månader.

Tänk dig att den enda människan som matchar för den sammankopplingen är du själv.

Är det då etiskt korrekt av staten att plocka in dig och lägga dig pall på sjukhus 9 månader för att hålla liv i den här superviktiga personen, eller skulle du protestera?

Om du inte kan tänka dig att ge upp din kropp under en begränsad tid för en vuxen, intelligent person vars liv har betydelse för jättemånga andra personer, så är du inte emot abort heller. Du tycker uppenbarligen att du har rätt till din kropp även om någon annan direkt dör pga det, och även om i förlängningen många andra personer drabbas.

Ointressant jämförelse. Man måste ju säga att det är ens eget barn som man behöver vara sammankopplad med. Då blir svaret förmodligen annorlunda än om det är en viktig främling.

Det finns ett etiskt case beskrivet för att avgöra var en människa står i det där.

Ponera att det fanns en för landet och alla väldigt viktig person, kanske den som är nära att lösa cancerns gåta, kanske den som har en ovanlig superförmåga som hindrar fienden från att vinna. MEN personen är sjuk och måste vara ihopkopplad med en annan människa under tiden det tar att hitta ett donatororgan. Det kan ta upp till 9 månader.

Tänk dig att den enda människan som matchar för den sammankopplingen är du själv.

Är det då etiskt korrekt av staten att plocka in dig och lägga dig pall på sjukhus 9 månader för att hålla liv i den här superviktiga personen, eller skulle du protestera?

Om du inte kan tänka dig att ge upp din kropp under en begränsad tid för en vuxen, intelligent person vars liv har betydelse för jättemånga andra personer, så är du inte emot abort heller. Du tycker uppenbarligen att du har rätt till din kropp även om någon annan direkt dör pga det, och även om i förlängningen många andra personer drabbas.