Dottern smet ut inatt

Tror jag också. Förutom min familj har jag bott med kompisar i lite olika konstellationer och även då berättade vi när vi gick hemifrån. Något annat hade jag uppfattat som ett tecken på att personen var arg på mig eller upprörd över något. Det kändes tryggt att de andra visste var jag var på ett ungefär.Jag smet aldrig någonsin. Det behövdes inte. Mina föräldrar och jag hade en öppen dialog om vad jag gjorde och vem jag umgicks med.

För mig är det också naturligt att berätta om man går iväg någonstans.

Vi berättar för varandra, inga detaljer. Även vår myndiga son berättar. Det är ingen större grej hemma hos oss

Jag bodde inte ens hemma när jag var 16. 

Förstår inte problemet. hon har så hårda regler/att eran relation kanske inte är det bästa? får hon inte får ha lite sex? och är 16 år.. inte kul om det är så. Annars förstår jag att du blev sur för att hon ljugit och planerat för att ljuga. men hon hade inte ens druckit eller nått? inte helt säkert att dom hade sex ens ju. överreaktion ja,

samma här är 18 år nu men ändå så är jag väldigt öppen.

ja du överreagerade nog lite, klart att ni ska prata om detta, du vinner mer på att kunna prata om detta på en sansad nivå, så som att det lät att du gjorde vinner du inget förtroende på och det är då inte konstigt att hon måste smyga.

prata med henne om alla risker och allt det där som du är rädd för ska hända men förbjud henne inte/skäll inte ut henne för att hon har ett eget liv

Tycker verkligen inte att du överreagerade.

Hon är 16 år och faller än så länge under ditt ansvar. Det är en enorm skillnad på att som 16-åring säga: "Jag sticker ut med kompisarna ett tag. Är hemma till middagen/Jag äter hemma hos *****", och att smita ut mitt i natten utan att någon har möjlighet att få tag på henne.

Självklart bör ni får veta om hon planerar att vara ute mitt i natten en helg, och självklart så bör hon kunna nås på mobilen samt själv kunna kontakta er om det skulle vara något.

Du överreagerade INTE. Din dotter måste lära sig att det är du som bestämmer så länge hon bor hemma. Om du inte vet vart hon är och med vem så kan hon råka illa ut och du kan inte hjälpa henne. Att ha en urladdat telefon är ju väldigt osmart om hon skulle behöva ringa efter hjälp.
Sätt dig ner med henne och visa bilder på tjejer som råkat illa ut och säg att det lika gärna kunnat vara hon. Därefter tror jag hon berättar vart och med vem hon håller hus =)

Jag tycker att du gjorde rätt som reagerade, hon måste givetvis ta konsekvenser av sådant beteende, men försök hålla dig lugn. Ilska hos dig leder bara till ilska och trots hos henne. Är det Roger, 35 år, som hon vill träffa så kan jag lova att hon kommer att göra det också, antingen på dina villkor eller i smyg. Då är det bättre att du säger att du finns där för henne när allt skiter sig än att reagera med ilska, eftersom hon då kommer hålla käft när hon verkligen behöver din hjälp. Förklara för henne att det är "frihet under ansvar" som gäller, det vill säga att hon berättar vart hon skall (och med vem), hur länge hon blir borta och att hon har telefon med sig. Döm inte. Förklara att det är för att du är rädd om henne och att du har förtroende för hennes omdöme, men att hon då också måste kunna visa att hon har ett gott sådant också.

Men det är bara åsikter från andra sidan, det vill säga någon som ganska nyss var 16 själv. Jag hade oturen att ha en sträng förälder som förbjöd och aldrig hade något förtroende för mig. Det ledde till att jag istället smög och ljög och kunde ha slutat i ett dike någonstans...

Det kanske du inte gör men det gör vi vill att barnen/ungdomarna ska kunna nå oss om de plötsligt själva vill ut med nån kompis eller ta bussen till stan.

Om inte annat är det rätt bra att veta om den/de som har gått ut tagit med sig nycklar eller inte, innan man själv drar.

Tråden ligger i sandlådan..

Så det skulle vara helt normalt för dig att vakna upp mitt i natten och inse att hela din familj har lämnat huset, du vet inte var de är och det ligger inga förklarande lappar någonstans. Du vet inte om de åkt någonstans var för sig eller tillsammans. Du vet ingenting. Och du skulle bara rycka på axlarna och gå och lägga dig igen?

Att meddela andra var man är och eventuellt vad man gör, om inte platsen/den man är med förklarar saken, är inte av meddelandeplikt, utan av omtanke. Mina barn är såpass små att de inte kan/får gå precis vartsomhelst själva, de vet vart i samhället de är tillåtna att gå utan att fråga dvs, gå ut och leka är antingen hemma hos den kompis de är med den dagen, plats X eller Y eller Z, övriga platser kommer man hem och frågar först. Går man till en annan kompis än den man lekte med först frågar man också.

När de blir äldre hoppas jag att de kommer visa oss föräldrar den respekt vi visar dem, dvs att de vet att vi är på jobbet, i affären, på stan, eller hos vänner etc. Man måste inte meddela allt in i minsta detalj, men jag tycker att det minsta man kan göra för folk man bryr sig om och lever med, att tala om var man befinner sig och ungefär när man har tänkt komma hem. och blir man senare än man tänkt så meddelar man sig. Både vuxen och barn.

Man kan ju också tänka att om nu det värsta skulle hända och det börjar brinna inomhus, är det väldigt bra att veta vilka som befinner sig inne i huset/lägenheten. Särskilt nattetid.

Tack för upplysningen, men den var ju betydligt mer trolig än mycket annat här, det kan inte vara TS som har postat fel?

Jag vet inte, men ingen overklig trådsrart, så kanske att den hamnat fel. Såg det av en slump och tänkte att ts verkligen fått igång en diskussion här. :D