• Anonym (Ts)

    Orosanmälan. Vad händer nu?

    Jag och min man har varit tillsammans i 13 år och har 3 barn.

    Min man har/ har haft en del problem med droger till och från under vårat förhållande. De första 2 åren så tog han ganska mycket droger. Gick sedan behandling och när han hade varit drogfri i 3 år så föddes vårt första barn. Sedan var han drogfri fram tills för 2 år sedan bortsett ca 3 återfall. För 2 år sedan gick hans mamma bort i en olycka ohindrat hösten började han knarka igen. Det var en jobbig period men han tog sig ur missbruket själv. Förra året var han drogfri bortsett 2 återfall. Men sedan så började han igen i jan i år och knarkade fram till juni.

    Nu har han skrivit in sig på beroendecentrum och får antabus och gör pissprov2 ggr/veckan. Vi förstod att beroendecentrum kommer behöva göra en orosanmlan och det har vi även fått bekräftat av de. Min man tog även kontakt själv med soc. Både beroendecentrum och soc sa att de kommer göra en utredning men förmodligen så är detlugnt i det här fallet.

    Hur går en sån utredning till ? Någon som varit med om det?

  • Svar på tråden Orosanmälan. Vad händer nu?
  • EnAnonumius
    Anonym (asdf) skrev 2016-08-16 08:19:45 följande:
    Vilja och motivation kan inte köpas för pengar. Däremot kan man köpa privat sjukvård, terapi och rehab. Och slipper köa hundra år för behandling som man sedan ändå nekas.
    Just det. Vilja och motivationen (och glöm inte) ett bra socialt nätverk kan inte köpas för pengar.  Frågan är bara när TS skall förstå detta.

    Sedan detta med kommentaren om köpa privat. Vilket är onödigt att påpeka i sammanhanget egentligen. Men kommentera det med.
    Detta med "privat vård" det kan även en "industriarbetare" kunna fixa själv om det anser att det behövs. Bara för att någon missbrukar droger och utåt sett ser ut att tillhöra en "läger socioekonomisk grupp"  så behöver det aldrig betyda att de inte skull kunna har råd att skaffa private vård/rehab. Det handlar om att många missar att en "knegare" kan skaffa privata sjukvårdsförsäkringar, eller har ett bra buffertkonto, etc. 

    Det som är anmärkningsvärt är att människor i allmänhet stirra bara sig blind på ett siffra på pappret vad man har för inkomster och vägrar att tänka längre än lönespecen.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Soc)
    Anonym (Ts) skrev 2016-08-15 15:04:38 följande:
    Var någonstans läser du in att jag inte tycker det är så stort problem? Jag har bara försvarat hans förmåga som pappa för jag ser honom varje dag med sina barn och han är en bra pappa.

    Antar att du är en ung ganska oerfaren socialsekreterare. Det är väl ingen förälder som blir anmäld till soc som tycker att deras barn far illa. Jag tror och hoppas att de flesta på soc gör ett bra jobb. Men det finns nog några puckon som sitter i h läser in saker som inte finns. Min man har redan pratat med henne i telefon och som tur är så verkar hon ganska vettig.
    Du reflekterar inte över det själv och du menar kanske inte det, men alla inlägg du har skrivit har handlat om att försvara din man och att barnen inte påverkas. Socialtjänsten har enbart barnens bästa för ögonen. 

    Det får du gärna anta om det känns bättre. Mitt kontor ansvarar för de mer "välbärgade" delarna av vår stad och därför har jag träffat familjer i en liknande situation som er. Ni är inte unika på något sätt. Din man är inget undantag. Han är en missbrukare och barn märker och förstår betydligt mer än vi vuxna ser. Det vet jag eftersom jag råkar ha lite erfarenhet av det. Tyvärr.

    Jag hoppas att det går bra för er och att din man ser till att ta tag i sitt missbruk på riktigt så hans barn slipper växa upp med en pappa som drar iväg för att knarka då och då.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (Soc) skrev 2016-08-16 10:12:22 följande:

    Du reflekterar inte över det själv och du menar kanske inte det, men alla inlägg du har skrivit har handlat om att försvara din man och att barnen inte påverkas. Socialtjänsten har enbart barnens bästa för ögonen. 

    Det får du gärna anta om det känns bättre. Mitt kontor ansvarar för de mer "välbärgade" delarna av vår stad och därför har jag träffat familjer i en liknande situation som er. Ni är inte unika på något sätt. Din man är inget undantag. Han är en missbrukare och barn märker och förstår betydligt mer än vi vuxna ser. Det vet jag eftersom jag råkar ha lite erfarenhet av det. Tyvärr.

    Jag hoppas att det går bra för er och att din man ser till att ta tag i sitt missbruk på riktigt så hans barn slipper växa upp med en pappa som drar iväg för att knarka då och då.


    Vad vill du egentligen säga med ditt inlägg?
  • Anonym (Ts)
    EnAnonumius skrev 2016-08-16 07:12:40 följande:

    Orkar inte eller vill inte?

    Tufft att ställas till svars för dina fördomar?


    Nä, jag orkar inte diskutera om jag borde ha tagit upp vår socioekonomiska status. Det har inget med tråden att göra så jag förstår inte varför du har hakat upp dig på det. Tråden handlar inte heller om mina el andras fördomar.
  • Anonym (Ts)
    EnAnonumius skrev 2016-08-16 07:15:00 följande:

    Så kommer du med dina tröttsamma klyschor med pengar.

    Att ta sig ur ett missbruk har enbart med ett bra socialt nätverk att göra (det kan man ha oavsett storlek på plånboken, oavsett hur mycket villan kostade, oavsett vilken jobbstatus man har), så är ett starkt social nätverk det som är i särklass det som är avgörande för att en person skall ta sig ur sitt missbruk eller inte.

    Och ett starkt socialt nätverk kan man ha oavsett socioekonomiska förhållande. 

    Fast varför skall man argumentera emot folk som förblindar sig själva med "bra socioekonomiska förhållanden" är en viktig avgörande faktor, (nej jag skriver inte att det är den enda), för att kunna bli "nykter" och ständigt trycker på detta?

    De har ju redan bestämt sig för att det är en av de särklass avgörande viktig faktor.


    Nej, viljan är den viktigaste faktorn när det gäller tillfrisknande men det trodde jag var underförstått eftersom han själv har tagit kontakt med beroende centrum.
  • Anonym (Ts)
    EnAnonumius skrev 2016-08-16 09:02:33 följande:

    Just det. Vilja och motivationen (och glöm inte) ett bra socialt nätverk kan inte köpas för pengar.  Frågan är bara när TS skall förstå detta.

    Sedan detta med kommentaren om köpa privat. Vilket är onödigt att påpeka i sammanhanget egentligen. Men kommentera det med.

    Detta med "privat vård" det kan även en "industriarbetare" kunna fixa själv om det anser att det behövs. Bara för att någon missbrukar droger och utåt sett ser ut att tillhöra en "läger socioekonomisk grupp"  så behöver det aldrig betyda att de inte skull kunna har råd att skaffa private vård/rehab. Det handlar om att många missar att en "knegare" kan skaffa privata sjukvårdsförsäkringar, eller har ett bra buffertkonto, etc. 

    Det som är anmärkningsvärt är att människor i allmänhet stirra bara sig blind på ett siffra på pappret vad man har för inkomster och vägrar att tänka längre än lönespecen.


    Självklart kan en industriarbetare ha pengar på banken el ha bra privata sjukförsäkringar men sannolikheten är större att en chef/ vd el liknande på ett stort bolag har det.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Soc) skrev 2016-08-16 10:12:22 följande:

    Du reflekterar inte över det själv och du menar kanske inte det, men alla inlägg du har skrivit har handlat om att försvara din man och att barnen inte påverkas. Socialtjänsten har enbart barnens bästa för ögonen. 

    Det får du gärna anta om det känns bättre. Mitt kontor ansvarar för de mer "välbärgade" delarna av vår stad och därför har jag träffat familjer i en liknande situation som er. Ni är inte unika på något sätt. Din man är inget undantag. Han är en missbrukare och barn märker och förstår betydligt mer än vi vuxna ser. Det vet jag eftersom jag råkar ha lite erfarenhet av det. Tyvärr.

    Jag hoppas att det går bra för er och att din man ser till att ta tag i sitt missbruk på riktigt så hans barn slipper växa upp med en pappa som drar iväg för att knarka då och då.


    Nä jag tror inte att vår situation är ovanlig men det är inte den bilden folk har av knarkare.
  • EnAnonumius
    Anonym (Ts) skrev 2016-08-16 20:40:17 följande:
    Nä, jag orkar inte diskutera om jag borde ha tagit upp vår socioekonomiska status. Det har inget med tråden att göra så jag förstår inte varför du har hakat upp dig på det. Tråden handlar inte heller om mina el andras fördomar.
    Jag har gett förklaring på varför, jag tyckte din löjlighet med att trycka på er socioekonomiska status var dumt att dra upp överhuvudlaget.

    Om tråden inte handlar om dina eller andras fördomar.
    Då borde du ju visa detta genom att just lägga av med att fortsätta att just trycka ur dig fördomar upprepat om "folk i allmänhet",  i denna tråden. 
    Bara för att du fick två tre fördomar inledningsvis i tråden, så blir inte dina fördomar mer rätt att sitta och pumpa ut direkt upprepat som du väljer att göra, samtidigt som du sitter och klagat på andras fördomar. Och försöker flyttas fokusen på dina egna fel genom att påtala om andras fel.

    Nej just det din socioekonomiska hade inget med tråden att göra alls. Ändå var det du själv som tog upp det och fortsätter att trycka på hur viktig den är upprepat. Fast andra har släppt det.

    Om du nu är så trött på fördomar så kanske du skall bevisa detta genom att undvika på att vara den värsta på att just levererar (upprepat) fördomar i tråden.

    Här är ett annat tydligt exempel på dina en av dina  upprepade fördomar.
    Här sitter du och tar för givet att folk saknar erfarenhet bara för att de skriver på ett visst sätt.
    Anonym (Ts) skrev 2016-08-15 20:31:17 följande:
    En del människor måste bara hävda sig själva och vill ha en klapp på axeln för de skulle minsann göra SI el så. Men de har varken erfarenhet via jobb el liknande el varit i samma situation.

    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Soc)
    Anonym (asdf) skrev 2016-08-16 12:01:56 följande:

    Vad vill du egentligen säga med ditt inlägg?


    Till dig vill jag inte säga nånting. Inlägget var ett svar till ts.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (Soc) skrev 2016-08-20 16:02:07 följande:

    Till dig vill jag inte säga nånting. Inlägget var ett svar till ts.


    Tyckte det var ett dåligt inlägg som insinuerade att ni skulle tänka på ts barns bästa mer än ts samt att ts man skulle varit slapphänt i hur han tar tag i sitt missbruk.
  • Anonym (Soc)
    Anonym (asdf) skrev 2016-08-20 16:05:35 följande:

    Tyckte det var ett dåligt inlägg som insinuerade att ni skulle tänka på ts barns bästa mer än ts samt att ts man skulle varit slapphänt i hur han tar tag i sitt missbruk.


    Det får du gärna tycka. Ts inser inte riktigt vilka signaler hon sänder ut och hur de tolkas av socialtjänsten. Jag har inte sagt att ts man varit slapphänt. Jag sa att barn förstår och ser saker och att de påverkas mer än de vuxna tror. Det händer extremt sällan att vi pratar med föräldrar som är medvetna om att deras barn tar skada. Brist på självinsikt. Jag är antagligen likadan. Man vill ju inte tro att ens barn far illa.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (Soc) skrev 2016-08-20 22:54:25 följande:

    Det får du gärna tycka. Ts inser inte riktigt vilka signaler hon sänder ut och hur de tolkas av socialtjänsten. Jag har inte sagt att ts man varit slapphänt. Jag sa att barn förstår och ser saker och att de påverkas mer än de vuxna tror. Det händer extremt sällan att vi pratar med föräldrar som är medvetna om att deras barn tar skada. Brist på självinsikt. Jag är antagligen likadan. Man vill ju inte tro att ens barn far illa.


    Ja jag vet inte hur ts tänker. Men om jag jämför med min egen familjesituation. Jag har tampats med sjukdom, dålig ekonomi etc som har påverkat familjelivet och barnen. Det är jag högst medveten om. Men samtidigt har vi ett stort socialt kontaktnät. Barnen har exempelvis varit mycket hos morföräldrarna och alltid när jag mått som sämst. Och får jättemycket kärlek, uppmärksamhet och gåvor från hela släkten. Enligt min bedömning har detta vägt upp en del av dem brister som funnits hemma. Jag ser på barnen att de ibland reagerat men de är välfungerande och upplevs som välmående. Skulle aldrig komma på tanken att söka stöd hos socialen så länge jag inte anser att det är absolut nödvändigt. Man måste ju liksom se till barnens hela situation. Och även se skyddsfaktorerna. Och i ts familjs fall ser jag många skyddsfaktorer. Enligt min bedömning är deras situation liksom inte fruktansvärd även om de har saker att ta itu med. Men jag antar och hoppas att du är medveten om det jag sagt här.
  • Anonym (Soc)
    Anonym (asdf) skrev 2016-08-20 23:14:09 följande:
    Ja jag vet inte hur ts tänker. Men om jag jämför med min egen familjesituation. Jag har tampats med sjukdom, dålig ekonomi etc som har påverkat familjelivet och barnen. Det är jag högst medveten om. Men samtidigt har vi ett stort socialt kontaktnät. Barnen har exempelvis varit mycket hos morföräldrarna och alltid när jag mått som sämst. Och får jättemycket kärlek, uppmärksamhet och gåvor från hela släkten. Enligt min bedömning har detta vägt upp en del av dem brister som funnits hemma. Jag ser på barnen att de ibland reagerat men de är välfungerande och upplevs som välmående. Skulle aldrig komma på tanken att söka stöd hos socialen så länge jag inte anser att det är absolut nödvändigt. Man måste ju liksom se till barnens hela situation. Och även se skyddsfaktorerna. Och i ts familjs fall ser jag många skyddsfaktorer. Enligt min bedömning är deras situation liksom inte fruktansvärd även om de har saker att ta itu med. Men jag antar och hoppas att du är medveten om det jag sagt här.
    Att man blir sjuk är knappast samma sak som att en förälder drogat från och till under hela barnens uppväxt... Och det antar jag och hoppas att du är medveten om.
  • Candela

    Vad jag läser av dina svar är något oerhört oroväckande. Tyvärr låter det som om du är väldigt medberoende. Du kan prata dig varm om all hjälp han skaffar sig. Soc oro kommer ligga kring barnen.


    Nej, han träffar dem inte när han är påverkad, men tror du på allvar att det är den enda faktor som spelar in när det handlar om en missbrukande förälder? DU beskriver att han har haft aktivt missbruk från Januari-juni. Kan vi bara anta att han varit väldigt frånvarande då? Det påverkas barnen också av att pappa till och från försvinner på det där viset.


    Och även om ni inte tror att de märker skillnader med pappa innan och efter ett återfall (som är väldigt många!), så tror ni fel. Barn uppfattar saker mycket mer än vad ni kanske tror.


    Du beskriver att barnen älskar pappa. Såklart de gör det! Barn till missbrukande föräldrar är ofta till och med MER lojala till sina föräldrar, då de förstått att något är fel och kanske till och med kan anklaga sig själva för att de gjort något som de inte förstår vad.


    Tyvärr får man inga pluspoäng för att man själv tar kontakt med socialtjänsten, för samma oro finns fortfarande. Att du som mamma negligerar problemet är nästan en lika stor orosfaktor.


    Ja, ni har resurserna att kunna betala för ett "extrahus" på tomten, likförbannat blir pappa frånvarande från barnen och som sagt, de märker!


    Förhoppningsvis blir det HVB-hem för er i tre månader så de får kolla ordentligt på hur ni fungerar som familj i helhet. Hur kan ni båda föräldrar se till att barnen kommer först? Och socialtjänstens uppgift är att lyssna på barnen, inte föräldrarna. Barnsamtal kommer hållas, och baserat på vad som kommer fram där kommer de ta beslut. De märker om ni försöker slingra er också.


    Lycka till med allt!

  • Anonym (Ts)
    Candela skrev 2016-08-21 13:10:14 följande:

    Vad jag läser av dina svar är något oerhört oroväckande. Tyvärr låter det som om du är väldigt medberoende. Du kan prata dig varm om all hjälp han skaffar sig. Soc oro kommer ligga kring barnen.

    Nej, han träffar dem inte när han är påverkad, men tror du på allvar att det är den enda faktor som spelar in när det handlar om en missbrukande förälder? DU beskriver att han har haft aktivt missbruk från Januari-juni. Kan vi bara anta att han varit väldigt frånvarande då? Det påverkas barnen också av att pappa till och från försvinner på det där viset.

    Och även om ni inte tror att de märker skillnader med pappa innan och efter ett återfall (som är väldigt många!), så tror ni fel. Barn uppfattar saker mycket mer än vad ni kanske tror.

    Du beskriver att barnen älskar pappa. Såklart de gör det! Barn till missbrukande föräldrar är ofta till och med MER lojala till sina föräldrar, då de förstått att något är fel och kanske till och med kan anklaga sig själva för att de gjort något som de inte förstår vad.

    Tyvärr får man inga pluspoäng för att man själv tar kontakt med socialtjänsten, för samma oro finns fortfarande. Att du som mamma negligerar problemet är nästan en lika stor orosfaktor.

    Ja, ni har resurserna att kunna betala för ett "extrahus" på tomten, likförbannat blir pappa frånvarande från barnen och som sagt, de märker!

    Förhoppningsvis blir det HVB-hem för er i tre månader så de får kolla ordentligt på hur ni fungerar som familj i helhet. Hur kan ni båda föräldrar se till att barnen kommer först? Och socialtjänstens uppgift är att lyssna på barnen, inte föräldrarna. Barnsamtal kommer hållas, och baserat på vad som kommer fram där kommer de ta beslut. De märker om ni försöker slingra er också.

    Lycka till med allt!


    Vad har du för erfarenhet? Vi hade möte med soc i fredags och det du skriver stämmer inte överens med vad soc sa. Soc är inte ett dugg oroliga för våra barn och det blir ingen utredning. Hon sa att de gör endast utredning om de känner oro för barnen. En utredning kan skada mer än hjälpa eftersom barn kan då bli oroliga och ängsliga eftersom de känner på sig att något inte stämmer. Vad tror du inte ett hvb hem kan göra med trygga och glada barn? Soc kommer inte träffa våra barn för att de tyckte det räckte att träffa oss. Jag tror att vi fick "pluspoäng" för att vi själva har kontaktar beroende centrum. Soc sa att det är många föräldrar som drar sig för att ta kontakt med beroende centrum pga att de har anmälningsskyldighet. Tänk om det sitter en missbrukandesmåbarnsförälder och läser vad du har skrivit och inte vågar be om hjälp för hen tror att det blir utredning, barnsamtal samt hvb hem?

    Sedan var har jag skrivit att han försvinner? Han har ett jobb där han reser en del och går på en del event. Och ja han kan vara väldigt engagerad trots alla resor och event. När han reser så tar han desto större ansvar innan och efter resan och ska han på event så hämtar han ofta barnen och umgås med de några timmar innan han åker iväg på eventet.
  • Anonym (Ts)

    Vi har nu haft vårt möte med soc.

    Först så berättade hon lite hur de arbetar och hur en utredning går till. Sedan berättade min man om sitt missbruk och sedan fick jag berätta min version. Vi pratade en del om vår äldsta eftersom han är den enda som är tillräckligt gammal för att kunna förstå något. Min man fick sedan berätta hans plan för att bli drogfri.

    Det blir ingen utredning. Hon sa att många väljer att inte be om hjälp för de är rädda att bli anmälda. Hon sa att det är positivt att själv be om hjälp för det tyder på att man vill bli drogfri. Sedan sa hon att de gör endast utredning om de är oroliga för barnen för en utredning kan skapa oro och ängslan hos barn för de känner på sig att något inte stämmer. Hon tyckte även att vi hade en bra plan hur min man ska bli drogfri. Så soc är inte oroliga för våra barn.

  • Anonym (asdf)
    Anonym (Soc) skrev 2016-08-21 12:38:50 följande:

    Att man blir sjuk är knappast samma sak som att en förälder drogat från och till under hela barnens uppväxt... Och det antar jag och hoppas att du är medveten om.


    Sjukdom som sjukdom kan orsaka omsorgssvikt. Och missbruk är faktiskt en sjukdom. Det hoppas jag att du är medveten om.
Svar på tråden Orosanmälan. Vad händer nu?