Min 12-åring fick mest E i betyg :-(

E är bra för då kan hon förbättra. Sen är det också så att hon har en termin till, kanske har hon inte gjort allt som krävs än för att få ett högre betyg.

Min dotter har det lätt för språk och allt hon har gjort än så länge ligger på A men 6an är inte avklarad än och då kan hon inte få A i betyg. Vissa områden måste göras färdigt först. Kanske är det så för din dotter också?

Har du fått se hela omdömet eller bara betyget?

Min syster är ett år äldre och när Hon fick sitt betyg förra HT så fick de inte ens högre än C i betyg även om de låg på A-nivå. Varför vet jag inte. Men verkar som om det är lite olika från skola till skola.

Belöning för ansträngning får föräldrarna sköta. Betyg är en måttskala på tillgodogjord kunskap, inte hur mycket man ansträngt sig.

Om hon pluggar minst en timme varje dag och resultatet är E så låter det ju som att det åt där hon ligger begåvningsmässigt just nu. Att plugga så mkt i den åldern får ändå anses skapligt ambitiöst. Jätteviktigt som förälder att signalera uppskattning för den ansträning hon gjort, att det är det som är det viktiga. Fokusera på hennes arbetsinsats.

Är sorgligt med föräldrar som har högre krav på barnen än vad de har resurser att prestera. Har sett så mycket av det.

Sedan för egen del kanske du behöver få tydligare information från lärare hur de tänker, genom utvecklingssamtalen, så du förstår bättre. Men oavsett borde du veta bättre än att placera din prestationsångest i ditt barn.

Vad säger lärarna på skolan? Har man inte kvartssamtal nu för tiden? Det är väl inte föräldrarna som ska sköta undervisningen? Flickan går ju på mellanstadiet och framöver blir det allt svårare för henne och kanske inte ens hennes pappa klarar matten (T EX).

Instämmer till 100%. Ett E kan vara något att prisa ett barn för då det visar att han/hon faktiskt har ansträngt sig, gjort sina läxor och presterat efter bästa förmåga. För ett annat barn kan det vara så att ett C visar på att han/hon verkligen inte har ansträngt sig alls.

Gå in på skolverketssida så finns det kunskaps krav för varje ämne.
Det ska även er skola ha visat er för varje enskilt ämne, eller så ska de ha den informationen på en hemsida(lärplattform).

E är gamla Godkänt eller en 3:a. Helt okej tycker jag.
Sedan måste man inse att inte alla kan få A i allt oavsett vad vi som föräldrar tycker.

Det är väldigt märkligt, för läroplanen är ju samma. De tolkar den olika, men jag ser egentligen inte hur man kan tolka det så. Okej om det är något prov eller någon uppgift där man känner att eleverna inte får tillfälle att visa mer avancerade färdigheter. Men under terminen borde de då få tillfälle att visa dessa ändå.

När jag gick i gymnasiet råkade jag hamna i "fel" klass. Vi var två klasser med samma ämnen, samma lärare, samma prov och jag hamnade i värsta pluggklassen där medel på våra prov låg typ 5 p under max och i den andra klassen var medel mer verkligen medel. Hade jag gått i den andra klassen hade jag legat över medel mot i min klass där jag låg under medel.

Lärarna gjorde inget annat än tjatade om detta medelbetyg som per klass inte fick överstiga mer än 2,86 eller någon annan löjlig summa. Gissa hur det påverkade mina gymnasiebetyg och min studiemotivation.
Speciellt med tanke på att de i den andra klassen som presterade sämre än mig på proven hade högre betyg...

Nu har det gått bra för mig i livet även om jag hade urusla gymnasiebetyg och det roligaste är att det jag läste och enligt betygen inte kunde är det jag sysslar med som egen företagare...

Jag skulle nog avråda dig att vara så betygsfixerad, ffa när din dotter själv tar det hela "coolt". På min tid, när vi fick betyg först i åttonde klass, så fick jag först en löjligt stor panik och tänkte att jag måste lägga ner alla mina fritidsintressen för att skärpa mig i skolan och ordna MVG i allt.

Men snart insåg jag att betyget som sådant inte säger särskilt mycket om vad man har lärt sig (såvida man inte lämnar in tomma prov och blir underkänd, då har man rätt stora problem) eller vad man är kapabel till. Alla är bra på olika saker. Du och din partner känner er dotter bättre än någon annan och försök istället se om det finns något samband med betygen och hennes styrkor. Självklart ska du finnas där för att hjälpa henne, men om det periodiska systemet är jättekrångligt medan uppsatserna i svenska går desto bättre är det nog vettigare att hon får förbättra det som hon kan visa upp att hon kan.

Om det är något som verkar helt kört får ni hjälpa henne så att hon når målen. Men låt henne bli bättre på det som hon vill. Folk blir ju oftast bra på det de tycker är kul trots allt.

E är ju ett godkänt betyg! Dagens betygssystem fungerar inte som på 70-talet. Idag är det hårdare krav med detaljerade kunskapsnivåer för de olika betygen. Sluta stressa upp er själva och era barn.

Nej, det fanns inga bestämda procentsatser. Det är ett vanligt missförstånd. Däremot fanns det nationella material som talade om hur resultaten borde vara fördelade på nationell nivå. Det var en beskrivning av hur betygen borde fördela sig statistiskt, inte en anvisning för lärarna.

Håller med detta, mina barn ska inte hjärntvättas att behöva "MVG" "5a" eller "A" för att alla ska vara lugna och nöjda? Tycker betyg hos barn är skandal. Skulle inte ens bry mig om de hade F IG 1a, i årskurserna innan högstadiet. I åttan kan mina barn börja behöva skärpa sig, ska inte bränna ut de innan de faktiskt BEHÖVER betygen, betyg är en riktlinje inte ett slutresultat.

Godkänt (2a) (G) (E) = Hon har gjort sitt jobb låt resten av tiden lämnas till att få vara barn!!