"Hemliga sällskap"

Det är dessutom ganska ineffektivt att ha en förening vars syfte är att skaffa sig fördelar i samhället, att då utesluta ena halvan.

Vi lever inte på 1800-talet längre, finns gott om kvinnliga makthavare idag.

Varför är du själv med i manliga ordenssällskap som utesluter kvinnor?

För att det är en social grej, och jag träffar människor som jag inte gör i vanliga fall annars. Plus att jag gillar hela ordensgrejen.

Att inte kvinnor får vara med är inte huvudorsaken till att jag är med (det finns en sån underton i ditt inlägg), men ibland är det rätt skönt att bara umgås med män faktiskt.

Jag utgår ifrån att kvinnor tänker likadant, att det ibland är skönt att umgås bara med andra kvinnor.

Och vilka ordenssällskap förutom frimurarna är du med i?

Alla föreningar är väl mer eller mindre hemliga. Fråga bara ett politisk parti vad som sagt på senaste styrelsemötet och vilka medlemar de har. Be att få ut dokument kring planerna för valet t ex eller ekonomiska bidragsgivare.

Det är min ensak. Ett ganska litet och lokalt sällskap, så väljer att inte skriva det här.

Finns två slags stollar i den här debatten.
Dels de, som tar det egna ordenssällskapets "mysterier" på blodigt allvar.
Dels de foliehattar, som tror att ordnarna ägnar sig åt väldsomspännande konspirationer.
Den, som ska medverka i religion, ordensväsen eller politik bör i grunden ha en skepisk livsinställning och inte ta respektive läror, legender, ideologier och dogmer på större allvar. En skeptiker utan gudstro kan således mycket väl tillhöra Svenska Kyrkan eller något annat samfund, som inte är alltför petigt med vad medlemmarna tänker, tycker och tror i andliga ting. Humanistisk tolerans är en veritabel gudagåva - oavsett gudomens eventuella existens. 

Jag har alltid undrat över vad folk gör i sådana sällskap med bara män? Det verkar så hemligt, vad är grejen?

Förresten vill man ha ett sällskap med bara män kan man ju också gå med i nån intresseförening med fokus på teknik  Vet inte varför det nästan aldrig är några kvinnor som är med men så är det i alla fall.

Ja, det är helt sant. Men då blir det bara snack om just det ämnet oftast, vilket iof kan vara trevligt, men jag tycker som sagt att det är både nyttigt och roligt och träffa andra (under lite högtidliga former) som jag aldrig skulle stötta på i vanliga fall (även om det dyker upp en del bekanta ansikten då och då).

Jag är med i ett kvinnligt ordenssällskap, och trivs ganska bra, men hade jag fått välja fritt hade jag nog hellre valt att bli frimurare, för jag tror att det skulle passa mig bättre. Jag känner mig dessvärre mer hemma i ett utpräglat manligt än ett rent kvinnligt sällskap.

Men vad gör ni då? Umgås bara?

Typ, det är inte så märkvärdigt egentligen.

Och så lite ceremonier och ritualer i början.