Att sukta efter plusset som ung

Haha ojj! Exakt detta visste jag faktiskt inte, bara att låg ålder innebar mer fertilitet.

Tack för en till tankeväckande kommentar. Jag förstår hur du menar, men helt ärligt ser jag inte det som ett problem så länge jag är nog mogen att sätta mitt barn främst.

Fel. Man är som mest fertil mellan typ 20-25.

Kanske TS fick mens tidigt men vissa får sin första mens när de är 15-16 och då har den knappt hunnit bli regelbunden som 17åring.

Jag fick mens när jag var 11 eller 12, om det nu gör någon skillnad.

Jag kan förstå hur ts tänker och känner till 100%. Jag var 17 år när ja blev gravid , det var dock inte planerat men jag valde att behålla. Jag hade varit tillsammans med min DÅ VARANDE sambo i 2 år (han var 22) och jag kände precis som dig det är klart att jag fixar det , att jag var mogen och jag hade viljan. När jag var 18 fick jag mitt första barn . Jag hade då fast jobb stabil inkomst och allt annat . Första barnet fick kolik och hade det dom första 6 månaderna, jag var helt slut som människa. Till råga på allt fick jag reda på att jag var gravid igen när jag var i v.16 (TROTS P-STAV). Så vid 19 års ålder var jag helt plötsligt 2 barns mamma . Jag och sambon gick isär straxt efter 2an kom . Idag är jag 27år och har 3 barn ( minsta 6mån) och jag brukar fundera tillbaka en hel del på åren som varit. För det första det spelar ingen roll hur mogen man tror att man är då,man är inte det! Och jag älskar mina barn över allt annat men om jag hade vetat hur det skulle se ut innan så hade jag defenitivt väntat några år till ! Så jag rekommenderar dig verkligen att lägga din längtan på is i nått/några år. Ut o res, spara pengar,köp ett hus/lägenhet. Se till att PLUGGA KLART FÖRST. Du vet aldrig hur din graviditet blir så det är betydligt bättre att ha allt klart först. ( Jag var själv sjukskriven från v.8- förlossningen med sista barnet) och det hade jag defenitivt inte räknat med. Och se till att du kan stå på egna ben till 110% ,det är inte säkert att du o din sambo kommer leva lyckliga resten av livet osv osv. Eftersom att jag antar att du är runt 16-19år så kan man som dig inte klara sig själv utan soc eller liknande och om det är så så ska man DEFENITIVT INTE skaffa barn (Du får gärna rätta mig om jag har fel)

Jag hoppas inte du tar illa upp utan förhoppningsvis kanske tar till dig lite

Nej ju yngre man är. 20-25 Är en statistik pga att man inte brukar skaffa barn när man är yngre än så, skulle man skriva att man har störst chans att bli gravid mellan 13-15 års ålder så skulle det vara katastrof för normalt sett skaffar man inte barn i den åldern därför finns det heller inte med i statistiken. Egentligen är man som mest fertil då man får sin allra första ägglossning. En 15 åring har t.ex mycket större chans att bli gravid än en 20 åring men det är klart att man inte för statistik över barn som blir gravida.

Det var samma för oss. 

Vi hade känt varandra i hela livet och sedan blivit ett par i tonåren. Vi visste båda att vi ville något ovanligt i livet och att vi båda var vettiga och hade rätt värderingar för att det skulle funka. Men omvärlden skulle inte förstå. 
Vi började försöka få barn väldigt tidigt. Vi sa det inte till någon. Det tog nästan två år innan vi lyckades. Jag tror att min kropp inte var redo att bli gravid innan eftersom att jag var så ung. 

Men till slut gick det och vi trodde att det inte var sant. Vi förstod att speciellt hans familj skulle vara väldigt anti så vi låtsades att det inte var planerat, men att vi skulle behålla. Sedan har våra ovanliga drömmar rullat på och vi har fått det liv vi önskat.

Lycka till!

Jag skulle ge dig rådet att sluta håll koll på mens, ägglossning och ältest, ha sex när lusten faller på och passa på att göra saker och ha kul. Tänk inte på att något kanske är fel utan släpp alla tankar och bara lev så kommer det nog gå av sig själv!

Förstår absolut din längtan trots din unga ålder, jag har själv längtat efter att bli mamma ända sen jag var bara några år gammal. Det viktigaste skulle jag säga att du och din fästman ser likadant på uppfostran och samarbete. Jag har en vän som fick barn och hon trodde de var överens men hon har i princip varit ensamstående sen hon fick barnet. Han tar inga nätter, morgnar, ingenting för han blir för trött.

Jag är själv ung och försöker bli gravid med min fästman, vi är 24 och 25 och kommer börja med en fertilitetsutredning nästa vecka för vi har försökt sedan november 2016.

Jag skulle råda dig att gå ut gymnasiet och kanske resa lite, skaffa ett stabilt boende innan du skaffar barn för sånt blir svårare efter du har fått barn. Försök att tänka att det gör inget om det tar några år innan du blir gravid för du hinner få mycket stabilitet och pengar sparade tills du får barn! Sedan om det är något problem med er fertilitet kan ni få hjälp med en utredning efter du blivit myndig.

Lycka till!

Inget illa ment, men jag förstår att du inte ser något problem i det, du är ung, väldigt ung och har inte några referensramar att återkoppla till det jag skriver.

Det handlar inte om att du tycker att du är mogen nog att sätta ditt barn främst.

Det handlar om erfarenhet som jag har skrivit så många gånger innan. Du vill ju ge ditt barn det bästa i livet. Hur ska du kunna vara en förebild i livet om du inte kan något om livet?

Jag ser många unga tjejer som har som högsta dröm att få barn. Helst så fort som möjligt.
Jag förstår verkligen inte varför?
Kanske förstår jag inte för att jag inte är under 20 år.
Kanske förstår jag inte för att mitt liv är mer än att skaffa barn.
Ditt liv kan omöjligt ha som nummer 1 på listan "skaffa barn".
Ditt liv måste handla om så mycket mer. Och det har du inte hunnit upptäcka för du har inte hunnit leva vuxenlivet än.

Så lev livet med din pojkvän/sambo/fästman, skaffa er erfarenhet och ha kul. Oro och bekymmer över om du kommer bli gravid behöver du inte ens lägga energi på just nu :)

Jag känner inte en endaste ung mamma som bor i husvagn. Eller motsvarande verklighet då. 

Unga människor skulle vara mycket mer mogna om det bara ställdes krav på dem. Hade unga människor varit så dumma i huvudet hade mänskligheten gått under under alla de år som man betraktades som vuxen innan man var 40(nej, men 25 eller 18 då).

Jag vet att det är lönlöst så jag håller mig kort.

Mellan 17 och 25 utvecklas man väldigt mycket som person, man går klart gymnasiet och har helt plötsligt friheten att själv bestämma över sitt liv. Kanske börjar man jobba eller kanske börjar man studera. Oavsett vilket så är det väldigt utvecklande livserfarenheter, man lär sig om livet och bildar sina värderingar. Man släpper sina romantiska tankar om världen och livet och byter dessa mot verklig erfarenhet. Därför är det väldigt dumt att binda sig med en annan människa genom ett barn under den perioden då det är väldigt liten chans att ni båda utvecklas i samma riktning och takt.

Tyvärr vet jag att du kommer tro att du förstår och kommer tänka att det aldrig kommer hända er. Så därför säger jag lycka till och hoppas ni faktiskt är undantaget.

Jag fick min första mens tror ja var ca 11 år och de är väldigt väldigt tidigt så de beror helt person till person.

Som någon skrev i tråden med att man inte får tillräckligt med erfarenhet som 20-25 åring tex hmm jag själv har vart med om massor under min tid som ung och fram till 26 års ålder och det har vart väldigt blandat.

Jag blev gravid med första barnet då jag var 19 år skulle fylla 20 men blev tyvärr abort fast jag inte ville (va ihop med fel person). Detta var 2010

Idag är jag 26 snart 27 och träffade min man 2012 vi har hållt ihop i 6 år snatt i 7. Vi har alltid pratat om barn sen vi träffades men min man har velat vänta tills förens förra året..

Är man mogen fast man är väldigt ung och vet vad det innebär och vill göra de rätta för sitt barn och tänkt genom de hela så tycker ja man ska kunna få välja själv utan att andra lägger sig i va glad och stötta varandra istället de komner man långt med istället för att skärpa någon för då gör dom tvärttom ist