Trakasserade av skolan

Jag antar att du har kontakt med soc redan. Du kan be dem om hjälp till förtur till andra skolor.
Vi fick den hjälpen men tyvärr så ändrade sig pappan och det blev inget av. Tyvärr.
Sedan när resursskolan kom på tal var han minsann med på tåget.

Min åsikt är att skolan, och då speciellt rektorn, gjorde det enkelt för sig själva och faktiskt helt ärligt struntade i följderna.

Att bunta ihop alla barn/ungdomar  med problem GER problem. Större problem än innan. Med skillnaden att lärarna där är väl medvetna om att det inte kommer fungera ändå.

När ungdomarna röker på under rasterna, det måste de känna på lukten. Jag känner igen den doften på långt håll. Men nej, de blundade helt uppenbart. Att det knaprades piller så till den grad att mitt barn nästan blev galen på kuppen. Min 14-åring vågade till sist inte ens sova själv på sitt rum! Tills knaprandet upphörde. Närvaron i skolan? Vilken närvaro?

Nej, resursskolor är rena förvaringsplatsen. En förvaring utan något som helst ansvar. Kanske inte alla, men denna specifika iaf.

Ja sonen har sagt att rektorn har skällt på honom viss gånger när han har varit arg och sagt till honom att han inte får vara det för att det påverkar lärarens arbetsmiljö. När vi satt på möte och sonen fick vara med (första och enda gången) sa rektorn det till sonen inför mig och hans pappa. Då bet jag mig hårt i tungan för att inte säga nåt för jag ville ha ett fungerande samarbete och inte "märka ord" Gissa om jag ångrar det nu!!?

Detta fick han höra av en väldigt dålig "pedagog" när han gick i åk 1 och han har inte kunnat släppa det. Han har ju fattat att det finns en anledning till att vi föräldrar har gått på en massa möten. Sen har han nämnt att han hört att det pratas om detta av pedagoger efter att rektorn beslutade om flytt för en månad sen. Att det vore bättre för honom att byta till en sådan klass och skola. Saken var ju den att på mötet berättade rektorn vad som gällde och de krav som skulle ställas på sonen samt att han skulle få en elevassistent. Detta beslut/överenskommelse i form av en åtgärdsplan drogs tillbaka efter mindre än en vecka!! Att rektorn kom in i klassen och stoppade ner ett stort vitt kuvert i hans väska som han tog hem till oss och att vi inte sa nåt om det gjorde väl också att han fattade att nåt inte stod rätt till. Vi har pratat med sonen om specialklass men mer för att se hur han reagerar kring det och för att det kan tyvärr, emot vår vilja, bli verklighet för honom. Vi har däremot aldrig använt det som nån form av hot. Sonen däremot upplever, enligt vad han själv säger, att de i skolan ofta nämner det för honom.

Nej vi har inte kontakt med någon myndighet alls så vi kan inte få hjälp från nåt håll just nu!

Jag håller helt och hållet med dig. Att göra så som de gjort i ditt fall och försöker nu i mitt fall är att skapa ett ännu större problem. Jag hade kunnat överväga att han delvis kunde få stöd i en specialklass viss tid av skoldagen om dessa klasser hade funnits i samma skola så att en flytt inte hade behövts. Så som det skulle vara nu skulle min son buntas ihop med barn med bra mycket större problem som han i längden skulle bli påverkad av då skolan är isolerad från kontakten med andra "vanliga" barn.

Usch det låter fruktansvärt det du säger!!! Får ångest bara av att tänka på att detta kan bli vad som kommer gälla för mitt barn!!

Får jag fråga vad det var som gjorde att rektorn dels ville att ni skulle göra en utredning och dels att din son tvingades till en resursskola? Vad var det som enligt rektorn inte fungerade?

Fruktansvärt sorgligt att höra din historia. Skolan tänker sällan på konsekvenserna av sina beslut. Rektorn sa till oss att om det blir en flytt (innan beslutet var taget) så kommer det bli en stor omställning och det kommer bli väldigt jobbigt under en period. Ja inget som de kommer märka av eller bry sig om för det är inte de som kommer behöva ta konsekvenserna av beslutet!

Men herregud, anmäl rektorn omgående till skolinspektionen, rektorn ska inte ansvara för barn, han-hon borde sparkas med omedelbar verkan. 

Tack! Det gör jag med alla medel jag kan. Nu hoppas jag bara på att vi kan få plats på en annan skola som kan se min son för den han är!

Skolan är redan anmäld av oss till skolinspektionen! Vi har även varit i kontakt med utbildningschefen och anmält skolan/rektorn. Tyvärr tror jag bara att de har samtalat med skolan och sen har inget mer hänt. Skolinspektionen däremot är ännu inte klara med utredningen. Att prata med myndigheter är som att prata med en vägg. De skyddar varandra. Finns inget barnperspektiv. Det svar jag fick av utbildningschefen var "jaaa det beror ju lite på med vilka glasögon som jag ser igenom vad gäller ditt problem".

Min son har med sig traumatiska upplevelser från barndomen som påverkat honom. I skolan hade han många gånger svårt att koncentrera sig men när han väl kunde det så gick det väldigt bra.
Han var i skolan, han närvarade på lektioner. Störde ingen men fick inte så mycket gjort. Förutom på idrottslektionerna. 

På rasterna hände det ibland saker. Många såg upp till honom, nästan som en slags idol... fråga mig inte varför. Detta gjorde att vissa fick agg till honom och det hände att det blev bråk. En gång kom han hem med fläskläpp... då blev jag redigt förbannad och ringde rektorn. Men nej, det hade visst hänt efter skolan så det sket han bokstavligt talat i.
De ungarna (invandrarbarn) kom undan med det mesta har jag förstått i efterhand.

Rektorn fick då för sig att han skulle ha ADHD. Jag visste att han inte hade det. Och det blev resultatet från BUP också.

Resursskolan... var rektorns enkla väg ur "problemet" som eg inte var något jätteproblem.
Jag kommer aldrig förlåta honom. Som jag ser det bär han ansvar för allt som hände sen. Att mitt barn fick flytta till familjehem till sist.
Jag kan helt ärligt säga att jag känner ett hat mot honom.
Jag skulle inte hjälpa honom om han stod med punktering mitt i urskogen i hällregn...

På senare år har han läst upp betygen och hans mattelärare konstaterade att han är särbegåvad. 
Samma sak med engelskan, särbegåvning i hög klass.

Idag har han skaffat sig en utbildning och det går bra för honom. Jag är ändå lycklig över att det gick bra till sist. För många gör det inte det när de hamnat så snett.

Jag kan inte rekommendera dig att kontakta soc om inte redan skolan gjort det.
Men sanna mina ord, det kommer de att göra.
Anmälningsplikten du vet.

Men hur som helst, soc kan hjälpa till med förtur.

Precis, skolorna kan söka vissa bidrag, och det har varierat väldigt mycket under åren. Ibland har det varit så att det faktiskt hjälper, men under vissa perioder har det varit knappt något. Även om man måste ha diagnos eller inte för att få dessa bidrag, har varit olika, och jag har inte koll på hur det är för tillfället, eller om det t.o.m. varierar. Särskilt om man ska söka såna bidrag måste man ju tänka långfristigt. Dvs. man kan ofta inte lösa problemet inom några dagar eller veckor, utan det kan ta månader, och det kan också innebära problem för skolan om det ändrar sig, dvs. t.ex. att föräldrarna flyttar barnet till en annan skola.

Jag har aldrig varit i situationen att jag skulle ha behövt ge mitt barn en negativ bild av skolan, och då har skolan också fått kritik från annat håll. T.ex. så fick inte min son medicin för att skolan inte hade gjort sin del. Men jag ville inte ge min son negativa vibbar, för att jag vet att det kan leda till att barn tappar suget för skolan helt. Har sett för många såna. På samma sätt som jag inte har sagt något negativt till min son om hans pappa. Och det hade funnits MASSOR att säga.

Jag vet att du inte nämnt förskolan - men du trodde att det var något hemskt att jag sa att det är mera kravlöst hemma. Och jag sa att det helt enkelt ofta är så, och att det är normalt att det är så. Både hemma och i förskolan HAR man inte så värst höga krav på barn innan de börjar skolan. Det är helt enkelt inte dags än. Just steget till att börja ettan brukar vara stor skillnad, dvs. mycket mer krav på barnet.

Som sagt, om mitt barn blev slagen i skolan, skulle jag också försöka flytta på barnet. Jag hade missat att det inte går pga köer. Men vore det då inte den näst bästa lösningen om han skulle byta till specialskolan och vara där TILLS det blir något ledigt på en annan skola? Då kan man ju förklara för honom att det är tillfälligt. Men det finns ju ingen anledning att bråka med nuvarande skolan och att de undrar om ni har hittat en ny skola spelar väl inte så stor roll då heller. Som sagt, de vill väl planera resurser.

Jag jobbar på en resursskola och min son har gått på två olika resursskolor. Alla dessa är jättebra skolor. Och även resursskolan i kommunen där jag jobbade på kommunal skola var jättebra. Sedan känner jag också till två  såna skolor som inte fungerat. Du tror väl inte att ALLA resursskolor är dåliga, bara för att ni har haft otur???

Jag finner inga ord! Det du beskriver saknar ju all vett!! Hur kunde man fatta ett sånt beslut?? Det är så skrämmande för mig med tanke på hur mycket makt skolan har över ens barn. Jag som vårdnadshavare har inget att komma med.

Fantastiskt att höra att det ändå har gått bra för honom och att han fann styrkan att läsa upp betygen! Uppenbarligen hade han mycket mer att komma med än vad skolan ville se! Jag ser så mycket i min son som skolan inte ser. Vet inte om han är särbegåvad men han är väldigt klok och snappar upp saker väldigt lätt.

Dina känslor gentemot rektorn kan jag verkligen relatera till även fast det inte har gått fullt så långt för oss....ännu. 

Nä jag har ingen tanke på att kontakta soc, och skolan har inte skäl nog för att göra det heller. Å andra sidan så kanske de gör de om de försöker forcera fram en flytt för de vet att vi aldrig skulle gå med på det. 

Om de inte hade kommit till beslutet att med tvång försöka flytta på sonen till en annan skola och specialklass hade vi förmodligen inte bytt skola utan försökt att jobba med de ansvariga på nuvarande skolan dels med att få bukt på mobbingen och en fungerande undervisning för sonen. Skolan bestämde sig redan för detta förra hösten men har gjort halvhjärtade insatser med vetskapen om att de skulle ändå flytta på honom och därför har de förmodligen inte ansökt om nåt bidrag. Det behövs ingen diagnos för att få bidrag eller stöd i ordinarie undervisning enligt skollagen!

Jag förstår hur du menar och tråkigt att höra att du upplevt tråkigheter med pappan. Jag är också noga med att backa upp pappan även när vi inte är överens för att vid ett senare tillfälle prata med hans pappa i enrum om vad jag tyckte att han gjorde fel. Vi har aldrig pratat illa om skolan inför någon av våra barn, men sonen har vetat om när vi har gått på möten. Svårt att smyga sig in i skolan. När vi har fått dåliga nyheter eller andra problem uppstått så har vi försökt att dölja det och inte pratat om det när de har varit hemma eller innan de somnat men barn känner av mer och förstår mer än man tror och givetvis går det inte att verka oberörd under två års tid som detta har pågått.... vi föräldrar är också människor och inte maskiner som kan stänga av våra känslor! Skolans beteende gentemot sonen har inte alltid varit okej och det har givetvis påverkat hans syn på skolan och vissa vuxna inom skolan....det kan inte jag eller hans pappa lastas för! 

Nja inte hemskt men jag vill inte att det ska verka som att det är helt kravlöst på hemmaplan för jag vet att så inte är fallet. Självklart kan det aldrig bli som i skolan då vi är bara fyra personer som för oväsen hemma mot 20 barn i ett klassrum. Jag är medveten om att det ställs helt andra krav när barn börjar i skolan, har aldrig sagt nåt om det. Men om kraven kan mötas genom lite extra stöd i den ordinarie undervisningen så anser jag att det är att föredra än att flytta på ett i övrigt väl fungerande barn. Denna terminen har han dessutom visat på ett större ansvarstagande, nästan full närvaro, större intresse för studier, mer närvarande i klassrummet och har börjat få fler vänner samt att han fått en bästa kompis. I det här läget när framstegen är så tydliga så anser jag att det vore katastrofalt att flytta på honom, men skolan ser det inte så. De vill inte se framstegen för nu är beslutet fattat! Detta är vad som gör mig arg! De offrar hellre ett barn än att erkänna att de har haft fel! Dessa människor jobbar med ens barn men har inget barnperspektiv med sig i sin profession....tragiskt!

Jag är inte av den åsikten att det en flytt till specialklass i annan skola är en bättre lösning. Det kan dröja till nästa höst innan han får en ny skola. Han ska inte behöva flyttas runt mellan olika skolor och börja om varje gång. Dessutom anser jag att specialklass inte lämpar sig för honom och då ska han inte vara där. Du missförstår mig, jag bråkar inte med skolan! Skolan bråkar med oss föräldrar och låter oss inte vara ifred nu i väntan på en lösning och att processen för anmälan till skolinspektionen samt överklagandet om flytten ska få ha sin gång. Dessa instanser kommer avgöra om vi har fel eller om skolan har fel. Tills dess vill jag ha lugn och ro så att jag kan lägga min energi på mina barn. Att ständigt ringa och maila för att kolla om sonen fått ny skola när de vet hur det ser ut med långa köer är bara onödigt. När han väl får en plats kommer vi kontakta skolan för det är inte bara att plocka ur honom ur en skola och stoppa in honom i en annan! Men detta räcker inte för skolans rektor. Vid nåt tillfälle hade rektorn hört sonen prata om en skola (han hade hört reklam om skolan på radion, om att det var en bra skola) och skickade direkt sms till sonens pappa och frågade om det var den skolan sonen fått plats inom...Vi bråkar inte med skolan men vi försvarar vår son och står upp för hans rättigheter....en viss skillnad tycker i alla fall jag!

Jag tror snarare att det är att beslutet att flytta sonen togs på lösa grunder som Anonym (Fia) i första hand har stora problem att komma till ro med. Dessutom hade hon oturen att sonen placerades på en  väldigt dålig skola. Detta fick katastrofala konsekvenser för henne och sonen och det hade inte behövt bli så om skolan och framförallt rektorn hade skött sitt jobb! 

Jo, jag förstår vad du säger, men jag tror någonstans att skolan måste anse att det inte skulle fungera, annars skulle de inte vilja flytta på ett barn. Det kan förstås skilja sig lite mellan olika kommuner, och det ändrar sig också med tiden i samma kommun, men jag har snarare upplevt motsatsen - att man har kvar barn som inte kommer att fungera i vanlig klass, eller även i liten grupp, för att det inte finns alternativ. Så själva situationen känns mycket ovanligt.

Men oavsett, det viktiga är ju vad man ska göra nu. Och det bästa vore ju att flytta honom till en annan skola. Och då finns det ju bara två varianter - antigen direkt till en annan skola (om det går med tanke på kö), eller först till specialskolan och till en ny skola när det blir plats där.

Visst det finns fler varianter men de har jag nästan uteslutit, men de är kanske ändå värda att nämna: Barnet skulle kunna få hemundervisning, men det rekommenderar jag absolut inte. Det brukar bli mycket mindre skolarbete då och barnet kommer efter. Och det sätts in först när ett barn verkligen har varit hemma ett tag. Och det ska ju inte heller barnet vänja sig vid. Eller så trivs han så bra i specialskolan att han är kvar där längre ändå, men det får man ju se.

Ni verkar inte ha mycket val där, om ni inte får plats i någon annan skola tillräckligt snabbt. I det läget skulle jag göra så här: Ta reda på hur lång tid det tar till den skolan som ni önskar (det kanske redan är ganska säkert att det är till hösten?). Sedan pratar med nuvarande skola och rådslå med dem om man kan skapa en bra situation tills dess. Och om de inte anser sig kunna säkerställa det, så skulle jag låta barnet gå i specialskolan fram till nästa höst. Om inte annat så får han lugn och ro och kan komma ikapp med skolarbete, vilket ger honom en bättre start i en ny skola. Bättre än där han är nu, om situationen är så infekterad och han inte vill gå.