Du som har två söner men ingen dotter

Forts: tror ni verkligen att det är pga biologin som det går sämre för pojkar i skolan? Att självmordsstatistiken är högre bland unga män? Att det är vanligare att bli utbränd som kvinna? Att få ätstörningar? Att det är män som misshandlar och våldtar, och även även till högre grad riskerar att bli misshandlade? Att fler män dör i trafiken? Har detta alltså inte något alls med synen på män att göra och hur de fostras?

Tänker du inte att det kan finnas biologiska skillnader mellan könen? Medfödda skillnader i fysik och psyke?

Vilken skillnad skulle det vara som man märker då?
Mer än rent visuellt vid blöjbyte.

Jag har tre söner varav en med en CPskada. Han är inte utvecklingsstörd men kräver omvårdnad dygnet runt. Jag är lycklig ändå!

Ts hade inte behövt skapa en tråd, det hade räckt att googla:

www.familjeliv.se/forum/thread/73078108-en-tredje-pojke-saa-ledsen-och-besviken

www.familjeliv.se/forum/thread/73195264-vi-vantar-var-tredje-pojke

www.familjeliv.se/forum/thread/77794552-rutinultraljud-tredje-pojken

www.familjeliv.se/forum/thread/54038171-vantar-3e-pojken-och-hade-sa-hoppats-pa-en-flicka

www.familjeliv.se/forum/thread/76693381-tredje-barnet-av-samma-kon-bf-hosten-2016

www.familjeliv.se/forum/thread/76289673-annu-en-pojke-hur-hantera-mina-kanslor

www.familjeliv.se/forum/thread/31023133-ar-sa-ledsen-och-besviken-over-att-vanta-min-tredje-son

www.familjeliv.se/forum/thread/29814545-vantar-en-pojke-tillinte-glad

www.familjeliv.se/forum/thread/66986931-skams-for-att-fa-en-tredje-pojke-och-ar-ledsen-hela-tiden

blogg.mama.nu/petramanstrom/2016/02/03/jag-var-besviken-over-att-vanta-en-pojke/

Samhället i Sverige som ung kvinna idag är sämre än någonsin. 

Med det sagt, du och dina ev syskon är exakt likadana då? Eftersom det inte finns nån skillnad mellan olika personer här i världen?

Har du inga barn, och har därmed inte märkt att även mkt små barn har olika personlighet, lynne, humör, olika önskemål och lär sig saker på olika sätt?

Jag uppfattade det som att "mor" menade att det var skillnad mellan pojkar och flickor redan som bebisar. Som baseras på kön. Men jag kanske missförstod. Det får "mor"svara på.

Jag menade att det är skillnad på barn och att de inte föds som oskrivna blad, som någon skrev! Jag har bara döttrar så jag vet inte om det är skillnad på pojk- resp flickbebisar tidigt.........men jag tror faktiskt det!

Ok, tack för klargörande.

Jag har, som sagt, bara söner så jag vet inte heller.

Men ärligt talat så tror jag inte det. Inte som bebisar.

Hehe fast nej. Det var riktigt otrevligt för 100 år sedan. Det är bara att fråga sina äldre.

Knappast va..

Motivera! Vad var bättre för 50 och 100 år sedan?

Jag har inga äldre som är 100+ att fråga. Kan ta ett samtal om detta med min snart 90-åriga mor dock vid tillfälle.
Jag kanske uttryckte mig lite galet, skulle tänkt till först.
Det jag menar är att i min livstid, det jag upplevt, så är det sämre nu än när jag var t ex i tonåren.
Jag är född på tidigt 60-tal så jag har ganska många år att se tillbaka på.

När jag var tonåring på 70-talet var det ingen som var rädd för att gå ensam hem, jag brukade gå den halvskumma promenadstigen genom skogen.
Det var inte mer regel än undantag med tafsande, ofredande och liknande. Gruppvåldtäkter hade man inte ens hört talas om.

Det där med att våga, som kvinna, gå ensam på lite mer öde ställen på kvällar och nätter förekommer inte längre. Det är förenat med stor fara.
Så var det inte varken på 80- eller 90-talet heller.

Det är nu på 10-talet som det riktigt börjat gå utför. Och jag tycker synd om alla unga kvinnor idag.
Mina barn är båda vuxna män nu och det känns iaf betydligt lugnare än att ha yngre döttrar. Tjejer som också har en förmåga att utmana i klädsel osv, inte för att man inte borde kunna göra det... jag tycker absolut inte att de får skylla sig själva om något händer. Men det går inte att bortse från risken.

Sedan är det ju faktiskt så att den jättestora mängden invandrade män påverkar kvinnors säkerhet. Det är ju inte direkt så att de lämnade sin kvinnosyn hemma. Och det är väl inte heller konstigt att de blir "till sig" av all naken kvinnohud, när de är vara att se kvinna i heltäckande klädsel. Dock är det absolut ingen ursäkt för att bete sig som svin.

Så, jag jag skulle säga att det var bättre för 50 år sedan. Absolut. För 100 år sedan... troligen bättre på vissa sätt (läs ovan) men sämre på andra.

En orsak till att du inte hörde talas om våldtäkter var att kvinnor inte anmälde då de dels fick dåligt rykte och blev skuldbelagda mer än idag, dels för att gärningsmannen i allmänhet gick fri. Våldtäkt var tillåten inom äktenskapet.
Jag gick i skolan på 60- och 70-talet och visst tafsades det på flickor. Om det är mer eller mindre idag vet jag inte med det förekom frekvent och ingen brydde sig. 
Du var modigare eller mer omedveten då, men mörka platser var inte ofarliga för flickor då heller. Sen har du rätt i att det blivit värre med invandringen i kombination med en sämre och svagare polis som aldrig finns ute på fältet.

Men flickors möjligheter och rättigheter då? Ingen är tvungen att gifta sig, det finns barnomsorg även för ensamma mammor, kvinnor har utbildning, jobb och är i allmänhet ekonomiskt oberoende av en man. Allt detta, betyder det inget i förbättringsväg?

Har inte två söner men vill ändå svara.

Är lyckligare nu då jag fått en son, har en dotter sen innan. Trodde inte man kunde bli lyckligare än vad jag var innan, men nu känns det så komplett.

Har fyra söner. När jag hade två önskade jag nig en dotter, även efter trean önskade jag mig en dotter. Jag gjorde det inte för att jag trodde mammor med flickor var lyckligare utan för att jg alltid velat ha en dotter.

Mina söner har sen unga varit väldigt aktiva och energiska medan jag själv är lugn av mig. Och det är väl dels det jag tror jag hakade upp mig på. Plus att pojkarna bråkar mycket. Dessutom har jag en kompis som sa, när hon väntade sin tvåa (hade dotter sen tidigare) att hon a b s o l u t inte ville ha en pojke för det visste hon ju var så jobbiga! Och så hänvisar hon till mina pojkar.... blev så ledsen att höra det. Men jag kan iaf glädja mig med att hon ändå fick en pojke, en mycket energisk sådan också.

MEN! Jag vill klargöra att nu är jag världens lyckligaste! Har som sagt fyra söner och känner att familjen är komplett! Saknaden av en dotter finns inte längre. Jag kanske har växt till mig och mognat?

[quote=79242723][quote-nick]Anonym (Fyran) skrev 2018-11-26 19:32:37 följande:[/quote-nick]Har fyra söner. När jag hade två önskade jag nig en dotter, även efter trean önskade jag mig en dotter. Jag gjorde det inte för att jag trodde mammor med flickor var lyckligare utan för att jg alltid velat ha en dotter.

Mina söner har sen unga varit väldigt aktiva och energiska medan jag själv är lugn av mig. Och det är väl dels det jag tror jag hakade upp mig på. Plus att pojkarna bråkar mycket. Dessutom har jag en kompis som sa, när hon väntade sin tvåa (hade dotter sen tidigare) att hon a b s o l u t inte ville ha en pojke för det visste hon ju var så jobbiga! Och så hänvisar hon till mina pojkar.... blev så ledsen att höra det. Men jag kan iaf glädja mig med att hon ändå fick en pojke, en mycket energisk sådan också.

MEN! Jag vill klargöra att nu är jag världens lyckligaste! Har som sagt fyra söner och känner att familjen är komplett! Saknaden av en dotter finns inte längre. Jag kanske har växt till mig och mognat?[/

Skit i väninnan! Ta hand om dina grabbar och va den lyckligaste människan i världen! Det gör jag och mina vänninor har sagt samma - guuuud... aldrig mer kalas med pojkar!!!!

Aldrig mer en middag med dig din uppblåsta padda..

Min mamma är född -56, alltså några år äldre än dig. Hon gick visserligen på de halvskumma stigarna som ung men det var inte utan rädsla. Hon blev absolut tafsad på i skolan, upptryckt mot väggen och annat ofredande. 

Jag är född -76 och var rädd under 90-talet när jag gick hem från bussen på natten (eller t-banan när den började gå på natten). Jag hade alltid nycklarna mellan fingrarna när jag gick hem efter att ha varit ute sent.

MEN! Och här kommer ett stort men! När jag flyttade från Stockholm under några år som student så var jag betydligt mindre rädd sena kvällar och nätter att gå genom parker, över campus etc. 

I Stockholm däremot så har alltid rädslan och vaksamheten funnits, sen långt innan det kommit upp till ytan som det gjort nu.