Min sambo äter oss ur huset

Var någonstans påstod jag att de handlar gemensamt schampo?

Så varför tog du då upp vem som använder mest schampoo från allra början?
Det är väl lite skillnad hur de konsumerar, dessutom är ju han lusfräck som slänger i sig det som han vet hon egentligen köpt till sig och att han ska köpa något med henne i åtanke verkar ju inte heller existera.

Så svarar bara den som har gott om pengar och inte varit i en fattigs situation.
De är två studenter med snäv ekonomi där den ena snyltar på den andra. Varför skulle det vara okej?

Du frågade vem som använder "mera schampo". Hur är den frågan relevant om man inte tänker sig att de har gemensamt schampo?

Svårt att förvänta sig att ni ska äta lika då ha s basbehov borde ligga 1/3 högre än ditt endast för att han är kille samt tränar.

Däremot borde han inte äta skit. Särskilt om han redan börjar bli fet.

Splitta er matkassarna låter som det effektivaste. Klarar han inte av att sluta snacka allt han hittar så får han väl handla det själv.

När jag tränade som mest åt jag 3-4 större mål om dagen men drog i min 5k kcal per dag samt runt 200g protein.

Kostade mer än dubbelt mot vad min sambo åt för och då använde jag mycket storkok.

Jag tycker att du lugnt och vänligt ska förklara att du helt enkelt inte har råd. Det spelar ingen roll om han har en princip att man ska ''dela'' 50/50, för efftersom du inte har råd med hans rättviseprincip så är den inte rättvis - då tvingas du klara något som du inte klarar. Han får vara nöjd om du i första hand har råd att försörja dig själv, helt enkelt. Med tanke på att du bidragit med mer än 50 % hittills får han vara tacksam för de fördelar han redan fått, i stället för att klaga på att du inte har råd framledes.

Det vore ju skillnad om ni inte hade en pluggekonomi med allt vad det innebär. Har man bra ekonomi med stora marginaler vore det snålt att inte dela 50/50 eller bry sig om vem som äter mest, men så är ju inte verkligheten. Verkligheten är att du inte har råd att vara medfinansiär till hans enorma matbehov. Han får skaffa en annan bank helt enkelt eller rätta mun efter matsäck.

Jag är förvisso gift men vi har helt gemensam ekonomi. Alla pengar är våra gemensamma som vi förfogar fritt över. Min man äter helt klart mer än jag men jag skulle aldrig anmärka på det. Det handlar bara om hans normala lite större kaloribehov. Att äta en hel familjepizza eller stjäla (för ja det är det han gör) partnerns godis har inget med behov att göra. Det är ren och skär egoism. Han behöver varken pizza eller godis men han tar det för att han vill och kan. Min man skulle inte ens dricka upp sista mjölken utan att fråga av omtänksamhet även om det nästan bara är han som dricker mjölk.

Din snubbe skor sig på dig för att han kan. Jag hade inte velat leva med en sådan person alls men om du ändå vill det så rekommenderar jag att du sätter ner foten.

Räkna ut vad din matkostnad är per vecka och tag det gånger 4,5 så har du ungefärlig markostnad per månad. Gör likadant för honom. Se sedan till att du betalar ungefär din del, tex genom att sätta in din del på ett gemensamt matkonto, och han gör likadant. Visa honom uträkningen så han får tycka till om det stämmer. Berätta att du betalar bara tex 35% eller vad det blir av det totala hädanefter och har tvyärr inte råd att försörja hans matvanor. Samt säg att dela hushåll främst innebär att alla delar och får det dom vill, dvs ingen roffar åt sig all glass när den andre också ville ha.

Vissa vill bara provocera / hoppa på TS i olika trådar , och absolut inte vill ge fungerande råd.

Det är svårt att tro att någon är så blåst att hen anser man kan köpa TILL EXEMPEL smink för tusentals kronor som lösning om man inte ens har råd med tillräckligt mat eller rakhyvlar.

Eller att man inte förstår skillnaden mellan rika människor vill ha millimeterrättvisa av principskäl jämfört med par / familjer som har så knappert att någon/några blir utan mat/nödvändigheter om en äter upp all mat/slösar all pengar på snacks.

Det finns ju ett lätt sätt att göra det. Laga er egen mat en månad och kolla sen vad det kostade för varje person. Sen lägger ni så mycket var i matkassan framöver. Då behöver ni ju inte räkna ut det varje månad eller vid varje inköp.

Jag kan fullt förstå att du inte vill finansera hans hobby, vilket i princip är vad du gör.

Lite OT, men jag hade en sambo som pga sitt jobb var borta 4 veckor och hemma 4 veckor. När han var hemma åt han alltid upp det godiset som jag hade köpt till mig själv. Vi hade inte gemensam ekonomi. Jag började gömma godiset och han hittade det alltid. Sen kom jag på det bästa gömstället, i lådan för mina bindor och tamponger.

Inte okej alls det han håller på med. Jag skulle aldrig gjort så mot en tjej. Det är tvärtom, mannen som ska bjuda på det mesta ju.

Klart säkraste stället ;)

Gör en budget med alla inkomster och fasta utgifter som ni kommer överens om att ni ska dela på (hyra, el, telefon, abonnemang, busskort osv). Ska det sparas något? Har någon en hobby som ska betalas med egna medel? Hur mycket blir över? Hur mycket av detta ska gå till mat, hygien och andra förbrukningsvaror? SÄTT DETTA BELOPP PÅ ETT GEMENSAMT KONTO. Hur mycket blir över till var och en till kläder, nöjen och övrigt? Sätt detta på varsitt eget konto.

Följ upp efter ett par månader. Räcker matpengarna? Gör de inte det? Varför?

Förstår dig. Hade blivit väldigt irriterad. Tycker att ni ska dela all snacks i olika hyllor/skåp och se hur stor skillnad det blir i konsumtion. Måste bli billigt med samboskap för honom....

Inser i mitt svar att jag stör mig på gränslöshet, det är extremt gränslöst att trycka i sig hejdlöst mycket mat. Är du säker på att han är attraktiv för dig?

Ett egoistiskt fetto som moffar glass innan sängdags är väl ingen keeper. Du har ju världens chans att träffa en vettig kille under studietiden.

Byt!